Så ligger det till...

Det känns som att jag mest går runt och tänker på handboll hela dagarna nuförtiden, och inte är det några positiva tankar. Jag är inte ett dugg sugen på att träna trots att jag är i en ovanligt bra fysisk form och borde ha alla förutsättningar för att lyckas rätt bra, men jag tycker det är så seriöst och gnälligt nu. Seriösitet kontra rolighet är en svår kombination, men den måste fungera om man ska få ut så mycket som möjligt av de som spelar i ett lag. Det finns säkert de som tycker den nu mer seriösa stilen med mindre tolerans för fel är bra, men är man som mig som bara spelar för att få lite bra träning och för den sociala biten blir det inte bra alls. Hur bra är det när man nästan tycker fysen är roligare än bollen? Då står det inte riktigt rätt till :-). Jag vet absolut varför jag blir sådan här, och det är som jag nämnt många gånger tidigare beroende på att jag inte kan ta icke konstruktiv kritik i någon större mängd. Jag måste känna förtroende för att jag ska tycka något är roligt, och tycker jag inte något är roligt blir jag bara irriterad på det och således mer spänd och till slut ganska värdelös på det jag gör. Det är inte så att jag direkt får dåligt självförtroende av kritik utan det är mer rational choice... Varför utföra något som inte är roligt och inte ger en någonting? Summa summarum så har man funderat många gånger på om man ska sluta nu sista dagarna, men det är helt emot alla mina principer när jag sagt att jag ska satsa i år. Säger jag att jag ska göra någonting så brukar jag också göra det, men jag ska spela några träningsmatcher (om man nu får vara med :-)) för att sedan göra en utvärdering över om det är värt att fortsätta. Det känns ganska meningslöst att lägga ner en massa tid på något som man inte upplever som roligt. Jag kan lika gärna springa 5km några gånger i veckan och knalla ner på gymet någon mer gång än nu så kommer jag hålla mig i hygglig form ändå. Sedan börjar skolan snart också så då kommer man få en hel del bra socialt umgänge ialf, även om jag skulle sakna grabbarna i laget, eller de flesta av dem skulle jag träffa rätt mycket ändå.

Idag blev det lite träning på ÖKK och ett par rundor frisbeegolf med Robert. Det gick hyggligt, men har gått bättre. Nu lagas det mat och snart ska det förhoppningsvis kunna ses på Liverpool mot Haifa över nätet.

Ärlighet varar längst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0