Aj, aj, lite alkohol och en sväng hypokondri!
Det gör väldigt ont i framsidan av mina lår, precis som jag befarade för ett par dagar sedan. Trodde iofs inte att det skulle vara så här illa, men det är smällar man får ta när man tränar hårt :-).
Idag har jag inte lämnat min lägenhet på hela dagen, vilket är lika bra för det gör ändå bara ont att gå, och allt är Jonssons fel :-P. Halva dagen har jag suttit med en kursare och slipat på vårt arbete som ska vara klart på måndag. Som vanligt blir det inte så mycket gjort som det kunde. Tänkte gå till gymet en sväng nu, men det får vänta tills imorgon istället.
Lindrar alkohol när man mår dåligt? Blir det inte bara värre då? Jag blir ialf bara ännu mer sentimental och känslig när jag dricker. Många människor tar ialf till spriten när de får för sig att må dåligt så det måste väl vara bra? Men när man blir känsligare kan det väl inte bli bättre och inte fan mår man bättre dagen efter? Då blir det bara ännu sämre... Skumt det där.
Själv mår jag bara dåligt när jag får för mig att jag är dödligt sjuk :-). Det händer ibland... Men det handlar bara om några timmar. För det är ju så kul att leva att man blir rädd för att dö. Ganska logiskt. Borde det inte vara rimligare att vara hypokondrisk och rädd för att dö än tvärtom? I annat fall uppskattar man väl inte livet så högt? Så det som jag har skrivit tidigare i bloggen bottnar i en lätt hypokondri.
Idag har jag inte lämnat min lägenhet på hela dagen, vilket är lika bra för det gör ändå bara ont att gå, och allt är Jonssons fel :-P. Halva dagen har jag suttit med en kursare och slipat på vårt arbete som ska vara klart på måndag. Som vanligt blir det inte så mycket gjort som det kunde. Tänkte gå till gymet en sväng nu, men det får vänta tills imorgon istället.
Lindrar alkohol när man mår dåligt? Blir det inte bara värre då? Jag blir ialf bara ännu mer sentimental och känslig när jag dricker. Många människor tar ialf till spriten när de får för sig att må dåligt så det måste väl vara bra? Men när man blir känsligare kan det väl inte bli bättre och inte fan mår man bättre dagen efter? Då blir det bara ännu sämre... Skumt det där.
Själv mår jag bara dåligt när jag får för mig att jag är dödligt sjuk :-). Det händer ibland... Men det handlar bara om några timmar. För det är ju så kul att leva att man blir rädd för att dö. Ganska logiskt. Borde det inte vara rimligare att vara hypokondrisk och rädd för att dö än tvärtom? I annat fall uppskattar man väl inte livet så högt? Så det som jag har skrivit tidigare i bloggen bottnar i en lätt hypokondri.
Kommentarer
Trackback
