Lyckan och olyckan kommer sällan ensam...

Jag var lite tveksam i fredags över hur kul partajandet skulle bli på Conventum... Så här i efterhand blev det ändå helt ok. Teddybears var bra och det var mycket folk. På minussidan finns att stället är lite väl stort. Gick man ifrån sina polare så tog det en himla tid tills man hittade dem igen. Nu behöver man ju inte gå runt själv men jag kan tycka det är skönt att bara gå och kika efter annat folk utan att jag helt tappar bort dem jag var med innan. Hursomhelst slapp jag nästan alla eventuella dryga möten osv... Så ja kvällen var ok varken mer eller mindre.

Annars har väl helgen varit rätt kass :-). Liverpool fick bara 0-0 hemma mot Stoke och vi fick bara 3-3 mot Marieberg vilket betyder att vi inte kommer att gå upp till 6an. Bajs på moset var att de kvitterade med matchens sista spark, eller huvud kanske man ska säga... Allt pga en frispark som jag inte lyckades tippa över målet utan den tog i ribban och studsade runt lite i straffområdet tills en av deras spelare kunde nicka in den i mål. ÄCKLIGT drygt var det. Iofs har jag inte kännt så mycket glädje över fotbollen på hela säsongen och bryr mig väl inte så mycket egentligen men det är alltid trist att förlora en match på det här sättet.

Jag har inte haft någon telefon sedan i torsdags heller... Glömde den hos Malin och har inte orkat hämta den förrän typ snart... Om jag orkar. Så har någon ringt och jag inte svarat beror det på det.

En kul grej iofs med helgen... Jag har börjat titta på Heroes och det verkar riktigt bra. Kul kul!!!

En klapp på ryggen? Det räckte så rätt beslut.

Apropå inläggets titel. Det känns ofta som allt går åt helvete ibland och allt går svinbra ibland. Man vet det på förhand typ... Om en dag börjar bra eller dåligt kommer den säkerligen sluta på samma sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0