Hanna!

Fick ett SMS av Hannas mamma igår som löd något i stil med "trevligt att lära känna dig, hoppas du och Hanna kan vara vänner ändå och att allt löser sig på bästa sätt för båda". Det var så klart väl menat, men för mig är det bara irriterande. Jag har ju ingen aning alls om vad de diskuterat kring att vi tog ett uppehåll, eller i mer egentlig mening gjort slut. Det jag och Hanna diskuterade var att vi tar ett uppehåll pga att vi inte kommer kunna ses samt att hon kände att hon tvivlade på sina känslor efter en stund ifrån mig. Det senare uppstår alltid! Se på vilken reality-såpa som helst eller på ett ställe där människor "tvingas" att umgås tillsammans under en lång tid utan större kontakt med andra nära och kära. Det blir mer att ställa vad man har att vinna mot det man har att förlora. Ett uppehåll var oundvikligt, annars hade jag säkert varit otrogen, men jag tvivlar inte på mina känslor för det. Jag tycker om Hanna och kommer alltid att göra det mer eller mindre, men kan inte hon ta minsta tvivel på sina egna känslor så finns det inget att bygga på. Summering; nej jag kommer inte vara någon vän med Hanna de närmaste månaderna, och ha så lite som möjligt med henne att göra. Jag skickar eventuellt ett God Jul-SMS på julafton och ringer någon gång i januari, såtillvida jag inte hittat något bättre substitut. Det som skrämmer mig är att inte få uppleva känslan av att vilja krama någon man verkligen tycker om igen, inte egentligen vad Hanna sysslar med när jag ändå inte kan träffa henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0