"Lite" av det jag inte orkat...
Först och främst vaknar jag väldigt tidigt varje morgon numera. I Uyuni var jag uppe innan sju båda morgnarna vi spenderade där och fick till och med vänta på att frukosten skulle öppna... Olikt mig! Nu är klockan 09:30, och jag har varit uppe sedan länge trots att jag ramlade ner i sängen efter 05:00 imorse... Det hävdas att höjden kan innebära sömnproblem, så det är säkert därför jag vaknar tidigt. Lider dock inte speciellt mycket av det.
Att åka buss är ett eget kapitel här i Bolivia, vilket vi fått erfara ett par gånger nu... Den värsta, men även den mest "intressanta", upplevelsen var vår bussresa från Calama till Uyuni. Klockan 06:00 avgick bussen, och jag tror vi alla såg fram emot att kunna sova lite på bussen, men tji fick vi som det ibland kallas. Det är kallt i bergen på morgnarna och natten och bussen vi åkte med hade ingen värme!!! Jag trodde knappt att det tillverkades fordon utan värmeaggregat, men tydligen... Till råga på allt var även vägen en katastrof, ingen asfalt här inte, utan bara extremt ojämn grusväg! Så istället för sömn blev det en kamp mot kyla och taskigt väglag. När vi till slut stannade vid gränskontrollen till Bolivia så hade benen domnat bort en aning. Till skillnad från de påpälsade bolivianer och chilenare som vi delade bussen med satt, ialf jag och Robert, i shorts...
Gränskontrollen i sig var också rätt spännande, för till skillnad mot den mellan Argentina och Chile, som var enormt petig, var den här helt utan kontroll av väskor osv. Det var bara stämpling av passen och "Välkommen till Bolivia". Jag vet inte, men antagligen smugglar ingen in knark till världens, eller ialf en av världens, största producenter av narkotika.
Resten av bussresan mellan gränsen och Uyuni, var om möjligt, ännu mer bumpig, men nu hade ialf solen hunnit värma upp bussen så vi slapp frysa sista biten :-).
Gränsposteringen från den bolivianska sidan.
...och en till...
Nästa bussresa gick från Uyuni till La Paz, och nu hade vi ju lärt oss att vi behövde kolla upp bussarna noggrannare innan och bokade således en "lyxig" nattbuss med bekvämligheter som värme och matservering :-). Något sova blev det dock inte i och med att vägen var minst lika jävlig denna gången, och när det äntligen blivit ljust låg folks tillhörigheter lite överallt i bussen :-).
I efterhand är det ju alltid skojigt med sådana här lite "speciella" upplevelser, men under tiden är man ju rätt bekväm av sig och blir således rätt irriterad :-).
Att åka buss är ett eget kapitel här i Bolivia, vilket vi fått erfara ett par gånger nu... Den värsta, men även den mest "intressanta", upplevelsen var vår bussresa från Calama till Uyuni. Klockan 06:00 avgick bussen, och jag tror vi alla såg fram emot att kunna sova lite på bussen, men tji fick vi som det ibland kallas. Det är kallt i bergen på morgnarna och natten och bussen vi åkte med hade ingen värme!!! Jag trodde knappt att det tillverkades fordon utan värmeaggregat, men tydligen... Till råga på allt var även vägen en katastrof, ingen asfalt här inte, utan bara extremt ojämn grusväg! Så istället för sömn blev det en kamp mot kyla och taskigt väglag. När vi till slut stannade vid gränskontrollen till Bolivia så hade benen domnat bort en aning. Till skillnad från de påpälsade bolivianer och chilenare som vi delade bussen med satt, ialf jag och Robert, i shorts...
Gränskontrollen i sig var också rätt spännande, för till skillnad mot den mellan Argentina och Chile, som var enormt petig, var den här helt utan kontroll av väskor osv. Det var bara stämpling av passen och "Välkommen till Bolivia". Jag vet inte, men antagligen smugglar ingen in knark till världens, eller ialf en av världens, största producenter av narkotika.
Resten av bussresan mellan gränsen och Uyuni, var om möjligt, ännu mer bumpig, men nu hade ialf solen hunnit värma upp bussen så vi slapp frysa sista biten :-).
Gränsposteringen från den bolivianska sidan.
...och en till...
Nästa bussresa gick från Uyuni till La Paz, och nu hade vi ju lärt oss att vi behövde kolla upp bussarna noggrannare innan och bokade således en "lyxig" nattbuss med bekvämligheter som värme och matservering :-). Något sova blev det dock inte i och med att vägen var minst lika jävlig denna gången, och när det äntligen blivit ljust låg folks tillhörigheter lite överallt i bussen :-).
I efterhand är det ju alltid skojigt med sådana här lite "speciella" upplevelser, men under tiden är man ju rätt bekväm av sig och blir således rätt irriterad :-).
Kommentarer
Trackback
