För minnen och grunda analyser i stunden

Det regnar, något som varit ganska ovanligt under resan så här långt. På sätt och vis är det skönt att bara sitta inne och slötitta lite på fotboll och äta utkörd mat, men det dåliga samvetet smyger sig alltid på när man inte gör något "vettigt".

Om vi går tillbaka i tiden ett par dagar så var även sista dagen i Mendoza ganska avslappnad. Jag, Bias och Christian (en svensk från Helsingbåårrg vi slagit våra påsar ihop med för tillfället) promenerade runt lite i staden och kikade bland annat på lite torg och parker, dock inte så mycket speciellt att rapportera från det. Robert gick ut på egen hand lite senare, minns inte varför för tillfället.

Placa Independencia, Mendoza.

Parque General San Martin, Mendoza.

Eftersom det var fredag passade vi sedan på att partaja lite under kvällen. Förfesten bestod av egen lagad wok, UNO-spelande och intagande av någon konstig argentinsk sprit. Denna sprit tog nästan knäcken på mig, men efter att en viss del av den kommit ut igen var jag snart pigg och glad igen :-). Vi hamnade till slut på någon klubb en bit från innerstan och hade en ganska bra kväll även om musiken var så där. Ovanligt bra tjejratio på pluskontot dock! Det blev dock lika sent som vanligt, så det var åter igen en mycket trött Andreas som såg följande dags ljus...

Nästa dag, eller gårdagen som man lika gärna kan kalla den, handlade endast om förflyttning mellan Mendoza och Santiago i Chile. Vi hade bokat platser på en dagsbuss för att kunna titta på den vackra natur som Anderna utgör under resan, men eftersom jag var helt kraschad sedan kvällen innan gav det mig inte så mycket. Det blev mest bussömn med tillhörande nackont efteråt :-). Det jag huvuddunkande och sömndrucket dock lyckades ta in av bergen, serpentinvägarna, floderna etc var dock fantastiskt vackert.

Gränskontrollen mellan Argentina och Chile var något utöver det vanliga och ligger med stor sannolikhet 1000-tals meter över havet. Denna höjdskillnad under dagen förbättrade säkerligen inte min bakfylla :-). Annars var det, förutom otroligt vackert belägen, en väldigt seg gränskontroll. Vi var bland annat tvungna att ställa upp oss på rad med väskorna på ett bord så att knarkhundarna skulle kunna lukta ordentligt. Hundarna, eller var det en hund?, var mycket intresserade av Christians väska, och även den mest oskyldiga människa kan bli nervös i ett sådant läge :-). För övrigt skulle alla på bussen betala en liten summa pengar som muta till gränsvakterna samt att allt organiskt material var förbjudet att ta över gränsen om det inte deklarerades. Om pengarna på bussen verkligen gick till gränsvakterna är jag inte helt säker på, men ryktet säger ialf att det är så. Allt gick dock bra och efter en bra stund var vi tillbaka på bussen och åter på väg till Santiago.

Gränskontrollen Paso Los Libertadores mellan Argentina och Chile. Världens vackraste gränskontroll?

Framme i Santiago blev det restaurangbesök, lamb chop för min del, och sedan marsch pannkaka i säng.

Mitt kort fungerar här i Chile också!!! Tjoho, glädje på hög nivå :-). Enligt min bank så har de haft problem med kontantuttag i Argentina och Mexiko, och för sakens jävla skull råkade jag befinna mig i just Argentina då... Hur stor är chansen?