För minnen och grunda analyser i stunden

I fredags var det fullt upp. Hem tidigare från jobbet för att hinna hem och köra ett snabbt pass på gymmet som innebar att hitta max för frivändningar. Jag kom upp i 82.5 kg, med ett uruselt lyft, och hem med blåa lår efter att ha tappat stången på låren... Efter detta blev jag upphämtad för att åka till en inflyttningsfest hos en arbetskamrat någonstans ute i obyggden :-). Det serverades alldeles fantastisk mat, och tillställningen var så där vuxet trevlig. Jag orkade inte bjuda till mer än nödvändigt, men alltid kul att höra gamla anekdoter osv från förr. Jag har väl inget större intresse av att förtära några större mängder alkohol när jag inte känner att jag har någon nytta av det, pragmatisk som jag är :-).

 

Lördagen innebar även den lite träning, men även lite fixande med bilen. Mor och far kom förbi och vi lyckades på något sätt få igång bilen... Hur det gick till är lite av en gåta? Nog att jag tryckte på en röd knapp i motorn, men om det var det som löste det hela vet jag inte? Efter att ha startat och stannat några gånger dog bilen en gång igen efter en stund, vilket gjorde att jag bad pappa att ta bilen till Hallsberg, så att han kan köra lite med den och prova om den fortsätter krångla eller inte. Motorhuven började tydligen fungera efter lite olja ialf, så problemen är förhoppningsvis inte så stora den här gången med bilen... Ta i trä...

 

 

 

Kanske den bästa filmen jag sett hittills i år. En ohyfsad förortsnisse får arbete hos en man som är fullständigt paralyserad från nacken och neråt. Det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt åt en film. Skämten har i den rätt seriösa omgivningen inga gränser, vilket gör det hela både riktigt bra och kul. 5 plus av 5 möjliga.

 

 

Scorseses senaste rulle är grymt läcker att titta på. Filmen handlar om en pojke som bor i Monteparnasses järnvägsstation i Paris och där tar hand om stationens klockor. Av olika anledningar kommer han i kontakt med den klassiske filmskaparen Georges Méliès. En film för alla åldrar med stort hjärta. 4 plus av 5.

 

Ikväll blir det att se Django Unchained på bio. Knappt tre timmar lång, gör väl att det kan bli lite knarrigt i knäna, men Tarantino brukar ju inte göra händelselösa filmer så det går nog bra.