För minnen och grunda analyser i stunden

En mycket bra och händelserik helg har precis förflutit.

 

I fredags var det rätt lugnt och jag kikade klart på miniserien "Torka aldrig tårar utan handskar", men såg även filmen Moon, regisserad av Duncan Jones, David Bowies son. Det var något jag inte hade en aning om innan Bias berättade det för mig dagen efter. En annorlunda och mycket bra film som handlar om en ensam man på en gruvstation på månen.

 

I lördags var det så dags att åka till STHLM igen, och denna gång för uteliv och konsert, där bandet MGMT stod för konsert-underhållningen. Efter att ha installerat oss på hotellet vid Humlegården bar det av till O'Learys för mat, öl och Swansea - Arsenal, och tyvärr vann Arsenal. När matchen var slut blev det en öl på hotellet för att sedan ta sig an STHLMs uteliv.

 

I och med att vi bodde rätt nära Stureplan så blev det först en öl på East, och var vi även mötte upp en jobbarkompis till mig. Sedan bar det vidare till Berns som jag hade hört mycket gott om från lite olika personer. "Endast" 220 kr i inträde, och givetvis inget organiserat kösystem, men vi kom in rätt snabbt ialf. Berns påminde en hel del om Ritz här i stan, med skillnaden att de spelade mycket bättre musik. I en av salongerna spelade de bara bra hits; Depeche Mode, Mauro Scocco osv, inte Drängarna, Linda Bengtzing och Björn Rosenström som spelas på liknande dansgolv i Örebro. Tyvärr var det en himla massa bord och stolar i den här salongen, så det var rätt svårt att få plats med luft- syntarna och gitarrerna, så några bord och stolar mindre så hade det varit perfekt. I den andra salongen spelades det någon blandning av reggae, hip-hop osv, vilket inte var så spännande.

Jag har inte hört någonting om jobben än... Däremot har jag blivit rekommenderad att vara vårt områdes representant när det kommer till bidragsfrågor, och det kan jag just nu ingenting alls om typ... Jag är dock än så länge bara rekommenderad.

 

Stort hullabaloo om romer i polisregister nu. Jag har lite svårt att förstå vad registren ska vara bra för, precis som jag från mitt eget arbete inte är överdrivet förvånad att registren finns. Vad som är olagligt och vad som är bra för att förebygga brott går inte alltid hand i hand.

 

Såg precis första avsnittet av "Torka aldrig tårar utan handskar", och jag kan bara instämma i berömmet som serien fått.

 

I helgen åker jag och Bias till STHLM för utgång, hotell och konsert, yey!

Idag har jag bara tagit det lugnt, förutom ett enklare axelpass på gymmet, och mest legat i soffan och tittat på äldre filmer av Brian De Palma. I tur och ordning har jag sett Blow Out, Dressed to Kill och Carrie, och jag måste säga att alla var riktigt bra. Till och med överraskande bra.

 

Igår var det dock andra bullar. Jag har ju börjat spela lite handboll igen, eller träna är ett bättre ord, en gång i veckan, och nu i lördags var det en heldag med laget med träning, match och lite samkväm på kvällen. Det var trevligt, och kul att spela match. Tyvärr förlorade "vi" dock matchen, och personligen presterade jag en godkänd alibi-insats med ett mål och någon bortkastad boll. Har lite svårt att förlika mig med tanken att säga vi om handbollslaget, i och med att tanken är att jag bara ska träna en gång i veckan, och inte spela några matcher. 

Läs det här först; http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article17503637.ab

 

Ett typexempel på att se problem som inte finns samt att se saker ur en extremt smal och naiv synvinkel.

 

Alla som åker SJs tåg ska kunna legitimera sig för att kunna visa vilka de är. Om det nu står något annat i något konvention angående huruvida en människa skall behöva visa sin identitet hos tågbolag låter jag dock vara osagt. Men i vilket fall som helst där ett företag skall kunna uppehålla en någorlunda rättvisa med ett biljettsystem med olika priser beroende på ålder, så är det en omöjlighet om inte ålder får kontrolleras, vilket endast, på ett tåg, är möjligt med hjälp av legitimation. Jag antar att debattören i det här inlägget är äckligt naiv, eller anser att alla ska betala lika mycket för biljetter oavsett ålder!? Någon annan förklaring till den delen av den superkorkade artikeln finns inte.

 

Det jag dock irriterar mig mest på är att debattören insinuerar att det skulle vara något rasistiskt inblandat. Varför inte tolka det som att det är diskriminering av yngre män, eventuell klädstil, att personen sov när biljetten skulle kontrolleras (vilket är den största klassikern vad gäller att tjuvåka) eller vad fan som helst. Nej det handlar givetvis om rasism.

 

Sedan slutklämmen med att några vita män med fina klockor fick åka trots att de hade kvittot och inte biljetten... Kan inte det bero på att de var flera, att det var en annan biljett-kontrollant, eventuellt att kontrollanterna hade andra instruktioner osv, osv...? Det kan till och med vara så att kontrollanten kände igen de vita männen.

 

Den här sista delen kommer även först i slutet av debatt-artikeln, och var således inget som debattören visste om när hon såg alla strukturella problem med personen som blev avkastad i Katrineholm. 

 

Det är bara tröttsamt... så jag slutar skriva nu.

 

Kristian Gidlund är död, vilket har blivit löp och en hejdundrande nyhet i Aftonbladet, och säkerligen i många andra tidningar också. Han var trummis i bandet Sugarplum Fairy, men blev mer känd när han som bloggare skrev om sin dödskamp efter att ha drabbats av cancer i magen. Att jag förklarar detta så här, beror på att jag tror att högst en fjärdedel av Sveriges befolkning har en aning om vem den här killen var. Själv har jag inte följt bloggen, men ibland har det rapporterats i media om bloggen och bekantas bekanta verkar ha känt Kristian. Jag har dock tänkt att köpa hans bok, och jag är övertygad om att den är bra. Det som dock är min lilla poäng med det här stycket är att Kristian Gidlund inte är ensam om att ha varit ung, sjuk och sedermera avlidit. Detta var säkert något han själv skrev om, men jag vänder mig till den stora massan, han är inte den enda. Svårförklarat men jag blir lite irriterad och ledsen över att den stora massan hakar upp sig på en sjuk person, och sedan glömmer resten.

 

Sanjin, jag minns dig fortfarande med extremt mycket glädje.

 

Jag hade löne- och utvecklingssamtal igår på jobbet, och allt var bra, bra, bra... Kunde dock inte diskutera någon lön än i och med att chefen inte visste hur mycket pengar som skulle tilldelas enheten. Jag sa som det var, jag trivs som fisken i vattnet på enheten, men byter jobb om jag får ett jobberbjudande med någorlunda högre lön någon annanstans. Chefen är bra, och hon förstår.

 

Hanif Bali ska hälsa på oss på jobbet, skoj. Måste se till att få prata med honom. Även om han får truten igenproppad av andra så är han en av få inom den svenska politiken som faktiskt vågar säga något vågat ibland.

Om torsdagens intervju på sätt och vis var ett debacle kändes fredagens lämplighetstest för arbete på ID-enheten mer lyckat. Det var ett test där man skulle jämföra riktiga bilder med negativ och känna igen handstilar osv. Koncentrationskrävande, men kul.

Under mina tågresor under dessa dagar läste jag ut Dan Browns senaste alster, Inferno. En bok som behandlar överbefolkning bland annat. Jag som efter att ha sett en del på Hans Rosling ansett att problemen med överbefolkning varit rätt små, blev rätt förvånad över bokens tema. Undrar om Brown anser det annorlunda eller om Rosling är överoptimistisk? Nu är ju Brown författare och Rosling forskare, så är väl egentligen rätt enkelt vem man ska gå efter. Fängslande bok dock.

Såg filmen Holes på kvällen, en Disney-film som var rätt charmig.

Lördagen innebar färdigtittande på Games of Thrones och lite träning, sedan blev det mat och ett par öl på kvällen.
 
Under söndagen röstade jag inte i Kyrkovalet trots att jag av något outgrundlig anledning fortfarande är medlem i svenska kyrkan. Förutom att det känns helt befängt att rösta i ett val som har med religion att göra, kändes en bojkott av ett val som mest handlat om förtal och valfusk inte mer än rätt.

Städ och lite annat hann jag med under söndagen. Jag började även kika på Carlito's Way.

Idag var jag på intervju i Hallonbergen i Stockholm angående ett annat arbete inom Migrationverket. Jobbet sökte jag redan i juni i ilska och affekt efter att ha fått dåligt lönepåslag på mitt nuvarande jobb. Jag skickade iväg ett CV, och skrev i det personliga brevet att ni får kalla mig till intervju om ni vill veta mer... 

 

Sedan har jag gått i väntans tider, eller inte direkt... Jag har haft lite kontakt med en facklig representant som är inblandad i rekryteringen, och frågat lite, men annars inte brytt mig jättemycket. Mest att ett jobb i Stockholm hade varit kul för att kunna flytta till Stockholm, för jobbet i sig verkade inte så utmanande. Tydligen hade min kontakt sett till att jag skulle bli intervjuad, och idag var intervjun. Av drygt 380 sökande så hade jag, och några till således blivit utvalda.

 

Intervjun började med en liten genomgång av arbetet, och jag kände bara att det här verkar ju inte superskoj, till och med lite mindre intressant än vad jag tänkt först.

 

Jag misslyckades sedan kapitalt med att visa något större intresse för jobbet under intervjun, utan såg det som mer intressant att få ansikten på massa folk som jag pratat med i telefon osv i Hallonbergen, samt diskutera lite andra frågor med de som intervjuade mig...

 

 

Intervjuaren - Ditt personliga brev var ju lite tunnt?

 

Andreas - Ja, jo, men i ett personligt brev kan jag ju skriva vilken smörja som helst, säger ju ingenting, så mer givande med en intervju. (använde lite andra ord här dock).

 

Intervjuaren - Varför har du ansökt om jobb här?

 

Andreas - Ehh... Öhh... Jo jag vill flytta till Stockholm, sedan tycker jag att jag tjänar för dåligt på mitt nuvarande jobb, plus givetvis att jag vill lära mig något annat och att jag är lite trött på att bara ha negativa beslut att arbeta med (försök till att rädda situationen :-)).

 

Intervjuaren - Hur länge ser du att du skulle vilja arbeta här?

 

Andreas - Humm... Lång betänketid... Två år kanske... Arbetet verkar ju lite simpelt, rädd att jag ska bli lite uttråkad. Jag hade ju hellre jobbat med det de håller på med på den andra delen av enheten.

 

Intervjuaren - Vad har du för mål inom Migrationsverket?

 

Andreas - Ja inte sitta som handläggare på en mottagning hela livet ialf! Någon mer intressant position, inte nödvändigtvis chefsposition, men åtminstonne något kul.

 

--

 

Ja det var väl de största klavertrampen från min sida :-). Jag ser liksom ingen som helst anledning till att de skulle anställa mig, när jag inte ens försöker dölja att jag bara vill ha jobbet för att flytta till Stockholm för att sedan kunna söka mig vidare ganska omgående. Samt vem vill anställa någon som inte tycker arbetet i sig är bra nog för sig själv :-)?

 

Summa summarum så var det på många sätt ett givande besök till Hallonbergen, men mitt beteende under intervjun var långt ifrån optimal för att de skulle anställa mig.

 

Imorgon ska jag dock på en förberedande uttagning för ett annat jobb inom Migrationsverket, och det verkar mycket mer intressant. 

 

En dag på jobbet slutade med en öl i Bromma och övernattning hos Amir och hans flickvän. En helt ok soffa fick jag sova på samt blev bjuden på mycket goda mackor av Amirs flickvän, hon heter Joanna förresten. Tackar för det. Det diskuterades även att eventuellt resa till Krakow senare i höst. Amir har bott där under en period. Att jag sov över hos Amir hade med att göra att det hade blivit så väldigt tidig uppstigning på fredagen om jag hade åkt härifrån.

 

Smidig automatincheckning på Arlanda, och snabbt genom säkerhetskontrollen. Undrar om det någonsin tagit tid i säkerhetskontrollen för mig på Arlanda? Således kom jag i god tid till avgång som vanligt. Plats vid nödutgången blev det, med extra benutrymme, som tydligen blivit standard för mig när jag flyger Norwegian. Vid tre av fyra flygningar med bolaget har jag fått sådan plats när jag inte förbokat specifik sittplats.

 

Framme i Prag blev det först ett besök till tunnelbanestationen Muzeum och KFC för att försöka liva upp gamla minnen från förr :-). Sedan blev det en ganska lång promenad genom en park där man kan överblicka Prag, och där även stadens kända metronom återfinns, vidare mot, och förbi, det enorma slottet för att sedan klättra upp i Prags Eiffel-torn. Prags Eiffeltorn är mycket mindre än det i Paris, men rätt likt, och efter vad jag förstått ritat av Gustafe Eiffel. Det är dock höger om man räknar från havsnivån :-). Bra utsikt över staden var det också. På vägen förbi slottet passade jag även på att ta mig en öl på ett känt ölhak i krokarna av slottet (kommer dock inte ihåg namnet nu). Senare på kvällen blev det lite provsmakning av några tjeckiska öl, ett par icke-pastöriserade, vilket är lite ovanligt här i Sverige ialf. Annars blev det inte så mycket mer och rätt tidigt i säng.

 

Denna dag ägnades åt att besöka slottet Karlstein i utkanten av Prag. Ett mycket vackert slott som svenskarna försökte inta i slutet av 30-åriga kriget, men det råkade bli fred mitt under belägringen av slottet, så svenskarna "lyckades" inte inta hela slottet tydligen. Antar att man kan se på det där på lite olika sätt...? Hursomhelst ett vackert beläget slott som var väl värt ett besök. Här åts det även klassisk tjeckisk mat; gulasch! Trodde det var ungerskt, men är tydligen den stora matgrejen i Tjeckien också.

 

På kvällen blev det ölprovning på ett bra ölhak. Namnet kommer jag inte ihåg i huvudet, men när jag redigerat bland alla tagna bilder så kommer jag skriva ner det här. 

 

En ca tre timmar lång gratis "walking tour" genom Prag började dagen med. Väldigt bra och informativ. De här gratis-turerna finns i nästan alla europeiska städer, och är av min erfarenhet riktigt bra. Guiderna arbetar genom dricks, men kräver inte att man ska ge dem en himla massa pengar, utan är vana med att det är många fattiga backpackers som går turerna, men lite pengar bör man ge. 50-100 kr räcker dock gott, och det är det alla gånger värt.

 

Efter turen blev det lite svindyr sushi. Allt var väldigt billigt i Prag, ialf vad gäller mat och alkohol, men sushin var riktigt dyr, dyrare än i Sverige skulle jag vilka säga. Typ 30 kr för EN nigiri-sushi bit. Nu åt jag dock bara på ett ställe, så kanske går att hitta billigare, men det höga priset på den sushin jag köpte var överraskande.

 

På eftermiddagen blev det beach-volley med Christine och några kompisar till henne. En amerikanska jag delade rum med ett par dygn i Malaga. Beach-volley är kul, även om kvalitén på medspelarna kunde varit bättre, den var dock tillräckligt bra för att det skulle vara kul.

 

Förmidagen spenderade jag med att knalla över den extremt turistiska Karlsbron. Nästan lite sjukt att en bro kan vara så populär... När jag väl kommit över bron trillade jag in på ett thailändskt massage-ställe, och jag har aldrig blivit så misshandlad under massage någon gång. Jag har fått massage i Thailand tidigare, och inte förstått vad skillnaden är på thailänds massage och svensk massage, men jag lärde mig nu :-). Det gjorde stundtals riktigt ont. Massösen tyckte dock att jag var väldigt "flexible", och jag är ju överrörlig i axlarna, så uppenbarligen visste hon vad hon höll på med,

 

Här gick jag med ytterligare en gratis walking-tour, denna gång dock med inriktning mot slottet i Prag. Guiden var en riktig knickedick från Australien, som dock lyckades komma undan med sin lite övercoola attityd med att han faktiskt var riktigt bra i övrigt. Denna tut tog över tre timmar, och vi gick som är underförstått mestadels runt i krokarna kring det stora slottet i Prag.

 

Det roligaste jag lärt mig av dessa turer är ordet defenestration; att kasta ut någon ut ifrån ett fönster. Tydligen ett känt påhitt i Prag, och det är ju extra roligt att det finnns ett ord för det.

 

Efter turen provade jag den tjeckiska specialitén trdelnik, mycket gott.

 

Kvällen avslutades med att kika på Elysium. Lite jobbigt med en film där de pratar både spanska, franska och engelska, och vissa delar då har engelska undertexter och vissa tjeckiska... Blev lite rörigt att märka att jag helt plötsligt satt och läste den tjeckiska texten som jag inte förstod något av :-). Filmen i sig var underhållande, med en mycket intressant story, som jag dock inte tycker de lyckades få ut så mycket av.

 

Tillbaka i Örebro med en redig förkylning. Resan gick dock bra, men jag kom på när jag kom hem att bilen stått fel inatt och antagligen fått parkeringsböter, även om det inte satt någon lapp på rutan.

 

Prag hade, som jag minns det ialf, utvecklats mycket under de 15 år sedan jag var där sist. Mycket mer turister osv. Det var även relativt enkelt att göra sig förstådd i och med att de flesta unga tjecker verkar prata engelska. Prisläget var överraskande lågt, och det mesta intressanta i staden ligger på promenadavstånd. Det negativa med Prag är dock folks generella inställning. Det är inte så muntert, folk hjälper en men det är liksom inte mer, inga extra leenden så att säga. En lätt motvilja mot utlänningar verkar ligga i luften. Sedan kan det ibland vara svårt med växel. Jag skulle köpa lite popcorn i typ en Ica-affär, vilket kostade i jämförelse 3 sek, och jag hade en sedel i värde ca 30 sek, och det vägrade de ge växel på. En aning irriterande och underligt. Sedan går det inte betala med kort överallt, även om det gick bra på fler ställen än jag trodde innan.

 

Prag får en stark 3a på en 5 gradig skala, mestadels för prisläget i staden.

Igår fick jag reda på att jag är kallad på intervju till Migrationsverket i STHLM. En vad det verkar enklare tjänst än vad jag har nu, men det är ju i STHLM, och därifrån är det säkert lättare att ta sig vidare till något roligt, om nu inte det här skulle vara så värst skoj. Med det här uppstår dock en mängd problem... Först och främst måste jag få jobbet, och sedan måste det vara en lön som jag anser vettig. Det är dock om dessa premisser uppfylls som det blir knöligt på allvar. I det fallet måste jag flytta till STHLM, och var i hela Uppland ska jag bo då? Det är ju inte direkt så att det vimlar av billigt och bra boende i staden. Ett par andra saker som känns lite så där är att jag precis bytt inriktning på mitt arbete i Lindesberg, och egentligen vill lära mig det innan jag flyttar iväg, samt att jag precis flyttat här i Örebro, och trivs bra i min nya lägenhet. Ja, ja vi får se vad som händer...

 

I övrigt känner jag mig hängig, och igår stängde silly season för den här sommaren, och jag fastnade en lång stund framför Aftonbladets live-sändning angående det hela. ...och det som alla frågar sig efter sommarens circus är hur i helvete Özil hamnade i Arsenal?

Det är en aning svårt att inte bli irriterad när man blir kontrollerad när man har självscannat allt på Maxi och således måste packa upp allt igen och sedan packa ihop det igen. Grejen med självscanning är att det ska gå fort, inte att man ska kontrolleras hela tiden... Det verkligen spritter i tungan att säga något drygt till kontrollanten, men säkerligen bättre att knipa käft.

 

Det har inte hunnit blivit så mycket Woody Allen än, men såg dock Radio Days i veckan, vilket var en rätt underhållande film. Kikade på The Untouchables igår, De Palmas film om gruppen som satte dit Al Capone. Underhållande film, men lite väl serietidningsaktig. Det hade varit bättre om filmen haft mer dokumentär karaktär. Idag har jag börjat kika på Dead Man Walking, men bara hunnit med en timme hittills. Det har dock börjat mycket bra.

 

Att Dead Man Walking inte hunnits setts klart idag beror på en par fotbollsmatcher; Liverpool - Man Utd och Degerfors - ÖSK. Liverpool lyckades med matchens enda mål manövrera ut Man Utd, vilket var mycket glädjande. Men alla dessa 1-0 segrar känns lite sköra, även om försvarsspelet varit bra. Undrar just vad som sker om Liverpool råkar släppa in första målet...? Degerfors - ÖSK var en småtrevlig tillställning, med vad man kan kalla det, två förlorande lag i och med att det blev 1-1.

 

Igår hade Ata födelsedagsfest, så jag var där och drack öl. Det blev Kåren efteråt, men där kände jag, Magnus och Danne oss som 300 år, vilket gjorde att det blev Strömpis istället, men där hade de nog sänkt åldersgränsen också, så det var inte mycket bättre där... Så det blev tidig hemgång, och några onödigt förslösade slantar.