För minnen och grunda analyser i stunden

Idag var jag på intervju i Hallonbergen i Stockholm angående ett annat arbete inom Migrationverket. Jobbet sökte jag redan i juni i ilska och affekt efter att ha fått dåligt lönepåslag på mitt nuvarande jobb. Jag skickade iväg ett CV, och skrev i det personliga brevet att ni får kalla mig till intervju om ni vill veta mer... 

 

Sedan har jag gått i väntans tider, eller inte direkt... Jag har haft lite kontakt med en facklig representant som är inblandad i rekryteringen, och frågat lite, men annars inte brytt mig jättemycket. Mest att ett jobb i Stockholm hade varit kul för att kunna flytta till Stockholm, för jobbet i sig verkade inte så utmanande. Tydligen hade min kontakt sett till att jag skulle bli intervjuad, och idag var intervjun. Av drygt 380 sökande så hade jag, och några till således blivit utvalda.

 

Intervjun började med en liten genomgång av arbetet, och jag kände bara att det här verkar ju inte superskoj, till och med lite mindre intressant än vad jag tänkt först.

 

Jag misslyckades sedan kapitalt med att visa något större intresse för jobbet under intervjun, utan såg det som mer intressant att få ansikten på massa folk som jag pratat med i telefon osv i Hallonbergen, samt diskutera lite andra frågor med de som intervjuade mig...

 

 

Intervjuaren - Ditt personliga brev var ju lite tunnt?

 

Andreas - Ja, jo, men i ett personligt brev kan jag ju skriva vilken smörja som helst, säger ju ingenting, så mer givande med en intervju. (använde lite andra ord här dock).

 

Intervjuaren - Varför har du ansökt om jobb här?

 

Andreas - Ehh... Öhh... Jo jag vill flytta till Stockholm, sedan tycker jag att jag tjänar för dåligt på mitt nuvarande jobb, plus givetvis att jag vill lära mig något annat och att jag är lite trött på att bara ha negativa beslut att arbeta med (försök till att rädda situationen :-)).

 

Intervjuaren - Hur länge ser du att du skulle vilja arbeta här?

 

Andreas - Humm... Lång betänketid... Två år kanske... Arbetet verkar ju lite simpelt, rädd att jag ska bli lite uttråkad. Jag hade ju hellre jobbat med det de håller på med på den andra delen av enheten.

 

Intervjuaren - Vad har du för mål inom Migrationsverket?

 

Andreas - Ja inte sitta som handläggare på en mottagning hela livet ialf! Någon mer intressant position, inte nödvändigtvis chefsposition, men åtminstonne något kul.

 

--

 

Ja det var väl de största klavertrampen från min sida :-). Jag ser liksom ingen som helst anledning till att de skulle anställa mig, när jag inte ens försöker dölja att jag bara vill ha jobbet för att flytta till Stockholm för att sedan kunna söka mig vidare ganska omgående. Samt vem vill anställa någon som inte tycker arbetet i sig är bra nog för sig själv :-)?

 

Summa summarum så var det på många sätt ett givande besök till Hallonbergen, men mitt beteende under intervjun var långt ifrån optimal för att de skulle anställa mig.

 

Imorgon ska jag dock på en förberedande uttagning för ett annat jobb inom Migrationsverket, och det verkar mycket mer intressant.