En salig blandning

Det här blir ett spretigt inlägg.
 
Först för mina minnen så har jag sett filmerna; Clueless, Cosmopolis, Planet Terror och Wanderlust de senaste dagarna, och alla hade sin charm, men ingen av dem satte några större avtryck hos mig.
 
ÖSK vann äntligen, jag prioriterade dock att se Liverpool istället som bjöd på en riktigt usel insats och förlorade hemma mot West Ham med 0-3. Det var inte så att Liverpool var så mycket sämre, men slarv bakåt och ett för ensidigt anfallsspel var upprinnelsen till förlusten.
 
Jag och Bias provade restaurangen Bueno Bistro på Engelbrektsgatan igår kväll. God och billig mat, men rörigt och oerfaren personal sänkte betyget. Restaurangen gav ett oprofessionellt intryck. Sedan blev det Harrys en sväng med Bias och Nils. Rätt lugn kväll trots allt.
 
Pride igår i Örebro. Jag gillar verkligen att en ska få se ut som en själv vill och vara med vem en själv vill osv, men jag hade nog ändå föredragit ett liknande påfund under typ FN:s flagg eller liknande. Svårt att förklara, men det skulle ge en mer allmän inkludering av att tycka, tänka och få vara som en själv vill.
 
Det dog människor i en lastbil i Österrike och ytterligare en mängd på Medelhavet i veckan, vilka troligtvis var på väg för att ansöka om asyl i något land i Europa. Varje gång det händer blir det mycket snack och ingen verkstad av tyckare och politiker. Händer det värre saker i Pakistan, Kenya eller Nigeria så bryr sig ingen. Det intressanta är dock alla förslag som dyker upp på Facebook, i tidningar och jag vet inte var efter dessa kontinuerliga händelser, vilka är helt utan större perspektiv. Jag vill bara ge några fakta för att ni som läser den här bloggen förhoppningsvis höjer blicken en aning. Det är uppskattningsvis drygt 60 miljoner människor på flykt i världen, och det bor drygt 740 miljoner människor i Europa. Det bodde över 20 miljoner människor i Syrien innan kriget. Av de som ansöker om asyl i Sverige, vilket var 81 000 förra året, är en stor andel inte på flykt från krig, utan de söker asyl ändå, exempelvis folk från Balkan, så de räknas inte in i de 60 miljonerna. Av de 70 000-100 000 människor som kommer ansöka om asyl i Sverige i år är långt ifrån majoriteten från Syrien. Det lever 1.2 miljarder människor i världen i extrem fattigdom, vilket definieras genom att de försöker överleva på mindre än 8 kronor om dagen. Det är en mänsklig rättighet att ansöka om asyl enligt 14 artikeln i FN:s generella förklaring om de mänskliga rättigheterna. Om vi nu börjar diskutera humanitära visum, hur många människor skulle inte ta chansen att hitta på en historia om förföljelse och sedan ansöka om asyl av denna dryga miljard, och borde vi inte då se till att alla får möjlighet att ansöka om humanitära visum? Det kanske fungerar men jag är väldigt tveksam.
 
Världen är äckligt orättvis!
 
Spretigt var det.

Energikollaps

Att inte ta med en ordentlig lunch till jobbet är inte alltid så smart. Det är så att vi har frukost på fredagar på jobbet, och det innebär att vi är ett gäng som bjuder varandra på frukost, så någon gång varannan vartredje månad så måste en själv köpa frukost. Jag brukar göra så att när jag inte har frukosten själv så tar jag inte med någon lunch, utan äter min egna frukost som lunch eftersom den vanliga frukosten bjuds på. Det brukar dock innebära att jag inte får i mig tillräckligt mycket energi till lunch och jag brukar bli lite hungrig till eftermiddagen, dock överkomligt, men idag blev det kollaps. Jag kände mig fullständigt apatisk och deprimerad på eftermiddagen, och fick ingenting gjort... Nu har jag dock ätit och tagit ett glas vin, så nu är det bättre ;-).
 
Att helgen är helt oplanerad har säkert gjort sitt till också. Jag vill ju göra något roligt när jag är ledig liksom :-).

...

Föreläsningen i Uppsala gick helt ok, men lite svårare än vanligt eftersom åhörarna främst bestod av jurister. Jag är ju faktiskt helt ok på det där, kanske skulle ha blivit lärare eller något istället.
 
Idag var det intervju igen, och det gick bra, men det är säkerligen rätt stor risk att någon annan har mer erfarenhet av jobbet, men knappast mer erfarenhet totalt av Migrationsverket. Sedan är det frågan om hur mycket cheferna vill sabba för varandra...
 
Träffade min med ojämna mellanrum högljudda granne igår, och hon verkar vilja ge mig bio-biljetter för att jag inte ringer hyresvärden eller störningsjouren, ändå en aning roande.

Gdansk med omnejd

Efter en stressig jour-dag på jobbet bar det i torsdags av till Gdansk. Robert körde mig och Bias tryggt hela vägen till Skavsta, och vi hann sedan med en öl innan flyget skulle lyfta mot Gdansk i norra Polen. Flygresan med det rosa Wizz Air planet tog inte ens en timme.
 
Framme på Lech Walesa Airport tog vi en taxi till vårt hotell/hostel i gamla stan i Gdansk vid namn Stay inn hostel Gdansk. Det visade sig att boendet snarare var ett hotell än ett hostel, och vårt privata rum var riktigt fräscht. Vi var rätt hungriga när vi var framme i Gdansk, men av någon anledning så serverade inte några restauranger någon mat så sent, runt 24, utan de serverade endast dryck under den tiden. Vi hittade dock ett korvstånd så att vi kunde stilla vår svåra hunger en aning innan det var läggdags.
 
21 augusti 2015
 
Kvällen innan må ha varit inte den tidigaste i säng, men väldigt lugn, så vi var uppe rätt tidigt denna fredagsmorgon. Efter en hyggligt varierad frukost, för att vara ett hostel/hotell, så var det dags för en free walking tour runt i Gdansk, vilken tog 2-3 timmar. Gdansk är inte så överjävligt stort så jag tror vi fick se det mesta av staden under denna tur, med höjdpunkter som Schopenhauers födelsehus, Lech Walesas gamla arbetsplats, en Fahrenheit termometer och postkontoret där en rejäl batalj skedde under starten av Andra världskriget. Guiden var dock en aning svag i engelskan, och stakade sig lite, vilket gjorde det svårt att hänga med i informationen ibland.
Dluga street - huvudgatan i Gdansk.
Huset i mitten är antagligen det hus där Arthur Schopenhauer föddes.
 
När turen var klar frågade vi guiden om matställen och blev rekommenderade en trevlig klassisk restaurang i utkanten av gamla stan vid namn Kresowa. Där beställde vi en mycket god soppa, samt att jag beställde in dumplings, vilket är klassiskt i Polen.
Där fick vi med både soppa och klassiskt klädd servitris :-).
 
Vi var inte helt nöjda med endast en walking tour denna dag, så vi passade på att även ta en annan tur som skulle handla mer om Andra världskriget och kommunismen osv. Det blev dock lite av en flopp, för den här guiden var ännu sämre på engelska än den första, så det blev extremt svårt att hänga med i informationen. I tillägg var det även väldigt mycket information om andra saker än om Andra världskriget och kommunismen, vilket kändes lite fel med tanke på turens tema. En tur de skulle kunna förbättra avsevärt, men samtidigt så bör en kanske inte förvänta sig så mycket mer, men det brukar vara bättre. Höjdpunkterna under denna tur var lite information om Günter Grass, och att den avslutades nere vid Leninvarvet där Lech Walesa genom Solidaritet startade sin kamp mot kommunismen i Polen.
Three Crosses-monumentet utanför Leninvarvet till ära och minne för de strejkande varvsarbetare som dog 1970 i Gdansk.
Här inne på Leninvarvet startade fackföreningen Solidaritet, och resten är historia som en brukar säga.
 
Sedan var det dags för fest. Vi bodde på Piwna-street, vilket betyder öl-gatan, och givetvis fanns det en mängd olika öl-hak på gatan. Vi valde ett som den första guiden hade pratat om, och där beställde jag den någon underliga polska påhittet att hälla i hallonsaft i lager-öl, så att ölen blir rödaktig och söt, och sedan dricka det med sugrör.
Gott men konstigt :-).
 
Vi gick sedan vidare till en annan pub i samma byggnad som vår egen och hamnade till sist på utestället The Bunker med några polska förmågor vi träffat. The Bunker är ett rätt fräckt ställe i en gammal bunker där det finns celler osv. En ganska fylld och trevlig kväll blev det, och att den blev fylld berodde delvis på bartendern på The Bunker som vägrade servera vanliga fyror utan bara åttor... Kvällen avslutades sedan runt 5-6 snåret på kebabstället Alanya.
Tidig morgon utanför hostelet :-).
 
22 augusti 2015
 
Vi var inte helt pigga denna morgon, men vid 11-12-tiden var vi uppe efter en sömn med modifikation, och det blev sedan en brunch nere på Piwna-gatan. Vår sömn blev nämligen under hela vistelsen mycket störd av den enorma tegelkoloss till kyrka som låg bredvid vårt hostel. Kyrkan det handlar om är Maria-kyrkan i Gdansk som är världens största tegelkyrka. Av någon anledning spelade kyrkan en melodi 10 i till varje heltimme, och det var inte bara några klanger, utan en lång utdragen melodi. Det var dock inte nog, för det byggdes i botten av hostelet, så det slogs med hammare och borrades... Denna högljudda kombination gjorde det stört omöjligt att sova.
 
Vi visade dock karaktär och kom upp rätt tidigt ändå. Efter maten besökte vi sedan detta helvete till störande kyrka, och det för att kika på utsikten från kyrkans torn. För att komma dit var en tvungen att gå upp för över 400 trappsteg, varav hälften var i en trång spiraltrappa, vilket var lite ansträngande och kul.
Trångt!
Utsikt över Dluga-gatan och stadshuset i Gdansk.
 
Vi tog sedan en titt inne i kyrkan där vi bland annat kunde se en enorm astronomisk klocka av trä.
 
Efter den här ansträngningen med alla trappor kände vi att en öl var på sin plats, så det blev att gå ner till floden Motlawa för att ta en öl. Robert och Bias gick sedan vidare till en så kallad milk bar (klassisk polsk restaurang med enkla billiga mjölkbaserade rätter) medan jag gick tillbaka till hostelet för att sova :-).
 
Det blev sedermera lite sporadisk sömn någon timme för oss alla innan det var dags att dra vidare till Sopot för ytterligare en kvälls baluns. Vi hade lite svårt att förstå hur vi skulle köpa tågbiljetter för att ta oss till Sopot, men det löste sig, och på vägen till stationen mötte vi en himla massa färggranna människor, så vi spekulerade i om det var något Color me rad liknande event i staden.
 
Sopot är beach- och partystaden i stadsområdet som består av Gdynia, Sopot och Gdansk. Det var en rätt stor överraskning att Sopot var så galet. Det var vädigt mycket folk ute och mängder av barer och klubbar. Det var verkligen som vilket galet partyresmål som helst. För oss blev det en middag på en rätt medioker restaurang, men med en trevlig servitör som livade upp trots allt, och sedan partaj för hela slanten. Vi hann med ett gäng ställen och träffade bland annat en polsk ung man med Skellefteå AIK t-shirt. Han kunde ingen engelska, så det var svårt att förstå var han fått t-shirten ifrån :-)? Kvällen avslutades sedan med en kebab på stället Kebabistan, och sedan taxi hem till Gdansk igen, och ytterligare en sen kväll var ett faktum.
 
Det hade säkerligen varit kul att se lite mer av Sopot, för vi missade stranden, piren och allt, men barerna var inte fy skam de heller :-).
En Red Bull Jägermeister på den mycket trevliga baren Atos i Sopot.
 
23 augusti 2015
 
Vi var inte ett dugg piggare denna dag... Så vi gick ned till floden och käkade brunch igen, och sedan tog vi en tur med ett sjörövarskepp för att få se en bit av halvön Westerplatte där Andra världskriget började.
Ett av de två olika sjörövarskepp som tar folk ut till Westerplatte.
 
Vi hade dock varken tid eller ork för att gå av vid Westerplatte, utan för oss blev det bara en båttur på 90 minuter. Rätt trevligt ändå där vi passerade en mängd enorma fraktskepp på vägen osv, dock så var jag så trött så att jag somnade på vägen tillbaka.
Monumentet ute vid Westerplatte.
 
Ja sedan blev det inte så mycket mer, utan vi checkade ut, och tog en taxi till flygplatsen och flög sedan hem igen med Wizz Air. Robert transporterade sedan hem oss utan intermezzon genom Sverige-natten.
 
Summa summarum är att detta var en mycket bra resa med smidigt sällskap och trevliga polacker. Att allt sedan är en tredjedel så billigt som i Sverige gör verkligen inte saken sämre :-). Kan säkert bli Polen igen i höst.

Snart Gdansk

Nu bär det strax iväg till Gdansk! Mer kommer nog därifrån :-). Hörs!

...

En intervju kan bli en till, och allt gick bra, var en trevlig timme, förutom att det var så jävla varmt att jag hade rejäla lökar på skjortan efteråt :-). Verkar dock endast vara en tjänst, och att det inte finns någon annan som har mer erfarenhet för själva arbetet än jag verkar osannolikt, dock är ju det något min arbetsgivare inte alltid bryr sig om...
 
Jag har kikat på dokumentärerna "Frihet bakom galler" och "Nadas revolution", vilka båda handlar om kvinnor i länder med islam som huvud-religion. Om det nu beror på islam eller inte är väl egentligen oväsentligt, men att det är ett extremt förtryck av kvinnor, och att den, generellt bra, feministiska kampen i Sverige framstår som mycket fånig i jämförelse med verkliga problem är uppenbar. Öppna ögonen! Båda dokumentärerna finns under Dox på SVT Play.
 
Såg även filmen "The Sacrament" häromdagen, vilken är ett fint exempel på hur religion kan ställa till det.
 
Bra låt - Fenech-Soler - Last forever.

Uggla levererade

Uppdatera bloggen på söndagar är standard, så därför även idag.
 
Fredagen innebar - Stora Örebro, tillbaka hit - några öl och annat, och sedan Strömpis. Till en början väldigt mycket folk på Strömpis, och det var en bra kväll.
 
Tvätt och grejer på lördag morgon, och jag kände mig rätt trött, men Saga och Lisa skulle komma hit och sova över, så det var bara att bita ihop :-). Det blev att gå och se pojkbandet JTR och sedan möta upp föräldrarna och Gunilla för mat på Level. Vi beställde in en stor tapas-tallrik som var riktigt rejäl och god. 
 
Sedan var det dags för kvällens stora begivenhet - Magnus Uggla. Ingen jag lyssnar på nuförtiden, men som jag gillade när jag var yngre. Han drog av några låtar, och sedan gnällde han på det något för långa, och enormt tråkiga tal som landshövdingen och någon mer höll innan, och då var jag såld :-). Konserten fortsatte sedan med hit efter hit med höjdpunkter i "Jånni Balle" och "Staffans Matematik". Det blev även allsång och inga "publikfriande" pekoral från Magnus sida, vilket brukar vara standad vid konserter. Genuint! Jag blev imponerad. Sedan var det hem och sova i soffan eftersom Saga och Lisa ockuperade sängen.
 
I övrigt har jag afte-blåsan från helvetet i munnen.
 
Jag såg öven filmen "10 Things I Hate About You", och jag trodde jag hade sett den förut, men jag kom inte ihåg något alls, förrän sista scenen där ett band står och spelar på ett hustak. Lite otäckt, för det är nog inte mer än 10-12 år sedan jag tror jag såg den.

Özz Nujen

Igår var jag och såg Özz Nujen på Strömpis med ett gäng vänner, och innan det hann vi med lite mat och någon öl på Bishops. Özz var helt ok, mycket skämt som väntat om att han är hårig och ful, och kanske lite färre skämt och ställningstaganden än väntat om samhället. Han ramlade in på att det finns idioter i alla religioner, och att det är de som ställer till problemen. Är nog ett par aningar förenklat, men jag kan nog hålla med honom, även om jag snarare anser att alla religiösa är idioter i en mer gammeldags mening av ordet. Lundmark bubblade någon om halvön Halkidiki innan Özz uppträdande som jag inte riktigt förstod grejen med, sedan tog Özz också upp Halkidiki, vilket var ett nästan för underligt sammanträffande. Om Shan Atci var överraskande bra var Özz Nujen ungefär som förväntat, kanske en aning sämre.

Udda dag

När jag vaknade i morse och kikade ut genom fönstret såg jag att min cykel var borta. Innan jag blev rätt arg tänkte jag att jag eventuellt hade kunnat glömt cykeln på gymmet eller vid Lucullus. Jag hade dock inte tid att rodda i mina minnen eftersom jag skulle till jobbet, men efterhand var jag rätt överens med mig själv att cykeln nog var stulen.
 
Arbetsdagen förflöt och på slutet av dagen fick jag ett eventuellt intressant telefonsamtal som kan sätta lite griller i huvudet på mig.
 
När jag var hemma igen tänkte jag att jag skulle leta efter cykeln lite med tanke på att jag har ett motorcykellås, vilket borde göra cykeln mindre stöldbegärlig. Jag behövde bara gå till andra sidan av muren där cykelstället är för att hitta cykeln... Det verkar som någon försökt bända bort låset med stödet, för det var felvänt, men annars var det inga större fel på varken cykel eller lås. En vild gissning är att en bekant till någon som tycker om etanol och centralstimulerande medel försökt stjäla cykeln... Men det är bara en viiild gissning.
 
I övrigt var dessvärre mina spekulationer igår rätt :-(.

Galet

En eller ett par eritreaner har löpt amok och mördat ett par svenskar på Ikea i Västerås. Informationen ifrån dådet är knapphändig vilket har lett till en mängd spekulationer. Terrordåd, provokation, rasistdåd, någon sinnessjuk? Givetvis svårt att säga, och det jag tror med något mer bakgrundsinformation än de flesta andra kommer jag inte skriva här. Det här händer ibland, och kommer hända igen. Det var exempelvis inte så länge sedan det hände på en buss i Norge. Bara hoppas att det inte leder till några hämndaktioner.
 
Tillbaka till det mer glättiga och roliga istället :-). Jag har fortsatt kika på filmer med Paul Rudd, och igår såg jag "Our Idiot Brother" som var en ojämn men generellt rätt bra komedi om en flummig brorsa med tre systrar. Jag fick lite känslan av att det är så som min mor och mina systrar ser på mig ibland :-). Jag såg även "They Came Together" här om dagen, men den var inte lika bra.
 
Skrev jag att jag bokade en resa till Barcelona i september?

Nya tag!

Ny dag, nya utmaningar. Lite bakis idag, vilket gjort att jag roat mig med filmerna "Jeff, Who Lives at Home" och "Role Models", vilka båda var riktigt bra. Blev många skratt när Paul Rudds karaktär i den senare filmen störde sig järnet på uttryck som ASAP osv. :-).
 
Det blev även en mycket långsam löprunda :-).
Trött efteråt!
 
Tror att jag rekommenderat denna låt förut; Embrace - Ashes.
 
"I've waited, and given the chance again,
I'd do it all the same, but either way
I'm always outplayed, up on your down days
I left it the right way, to start again

Now watch me rise up and leave all the ashes you made out of me
When you said that we were wrong, life goes on, just look how long I've agreed"
 
Nu blir det nog lite sushi i Stadsparken.

En felprioriterad egoist...

Klockan är snart halv 3 på natten, och jag kommer inte tycka detta är lika allvarligt imorgon bitti när den lätta berusningen har gått ur, men jag känner att det är fegt att skriva imorgon när jag känner annorlunda, när jag är en något annorlunda person, den jag är främst.
 
Ikväll kom en gammal bra kompis över, han hade sina förhoppningar, jag hade mina, och egentligen var de ganska lika. Han hade sina önskemål, jag hade mina, det blev som jag ville denna gång. Jag köper det, men inte det följande...
 
Av någon anledning var jag egoistiskt förblindad, och det finns inga rationella förklaringar, endast känslomässiga, vilket gjorde att jag inte ville gå vidare. Trots lätt pinsamt beteende ville jag stanna kvar. Det hela slutade, åtminstone ikväll, i debacle och ingen blev lycklig.
 
Det är långt ifrån så att himmelen har trillat ned, nästan fånigt, men det dåliga samvetet gnager starkt. Förlåt!

Det är så korkat...

SD lyckades häromdagen sätta upp reklam på Östermalmstorg tunnelbanestation med en ursäkt till turister angående det numera utbredda tiggeriet i Sverige. I reklamen hävdades det att tiggeriet var organiserat och utnyttjade människor osv. Personligen har jag aldrig fattat vad organiserat tiggeri är för något? Det är knappast så att någon Camorra-maffia orkar organisera tiggeri eftersom det inte ger några större pengar. Å andra sidan är allt tiggeri organiserat inom gruppen på så vis att tiggarna samarbetar och bråkar om de bästa platserna osv. Men, men... Många hävdade då att SD ljög i sin reklam, och jag tror att de flesta i Sverige ändå tyckte att det var en rätt osmaklig reklam, vilket borde lett till färre SD-sympatisörer. Istället för att lämna det där anordnades en demonstration av vad jag skulle tro vänstersympatisörer, och sedan stormades tunnelbanestationen och reklamen förstördes. Kontentan blev alltså - alla som inte tycker som vissa kommer få sitt förstört. Det här gör att de som tyckte att SD gick för långt nu tycker att vänstern gick ännu längre, och således backar tillbaka högerut. 0-1 blev 2-1.

...

Nu har jag fått min nya telefon, men SIM-kortet passade ju så klart inte, så jag kan ändå inte använda den... Har dock beställt ett nytt. 33 år gammal nu också.

Intensiva dagar

I fredags hann jag knappt hem från jobbet innan det var dags att åka till Hallsberg för att fira en födelsedag några dagar för tidigt. Mor och far hade fixat en massa gott grillat och det var en väldigt trevlig kväll, och jag fick fina saker :-D.
 
Så igår bar det av till Sthlm för lite baluns. Jag och Acke hade bokat en hytt på Ånedin hostel och i Sthlm mötte vi upp Per, Lundmark, Maria, Nord, Danne och Martin för baluns. Det var Pride-vecka i Sthlm och igår var själva paraden, men den missade jag, dock var det väldigt mycket folk i omlopp.
 
Det började med en öl på The Liffey i Gamla Stan, och sedan en till på hostelet, för att sedan bli mat och öl i Kungsträdgården på Bar Burger Café. Trots att det var väldigt mycket folk där så fick vi maten snabbt, vilket var överraskande positivt. Sedan bar det av till Vasastan där Per och Martin nu delar boende i en rätt fräck men osmidig lägenhet med spiraltrappa och två plan. Där tilltog fyllan, som blev ovanligt hög, och så blev det taxi till Söder och Trädgården där det dock var så mycket kö att vi gav upp och begav oss bort till Scandic Malmen istället. Det blev sedan även ett besök till Snaps och ett till Göta Källare, så vi var runt lite överallt, och det hände mer än en gång att vakterna undrade över hur mycket vi druckit... På Göta Källare fick jag bara komma in om jag drack vatten där inne :-). Fånigt att vara onykter, men ändå rätt charmigt av vakten.
 
På vägen hem hände något spännande och tråkigt. Jag och Acke vandrade längs Götgatan mot hostelet när 2-3 unga utlänningar bokstavligen studsade fram till oss och började prata spanska. Jag minns inte riktigt vad som var grejen, men jag tror att den som pratade med mig undrade om jag kunde spanska typ. Efter en kort stund studsade de vidare och då ropar Acke till att de snott hans mobiltelefon och rusar iväg efter dem. Jag kopplar inte och blir stående kvar några sekunder, innan jag börjar knalla efter, men både Acke och utlänningarna är borta. Jag letade en stund efter Acke, men hittade honom inte, så jag gick istället tillbaka till hostelet, efter att ha köpt lite nattamat, och efter en stund kom Acke tillbaka efter att han villat bort sig lite i jakten på tjuvarna, men han fick inte tag i dem :-(.
 
Det jag tror vi råkade ut för var ett par av dessa ungdomar; http://www.svd.se/barnen-som-inte-finns, http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barnen-som-lever-pa-gatan-och-livnar-sig-pa-brott, som jag även blivit varnad för av citypolisen i Sthlm, men det kopplade inte nu inatt. Spanska och Marocko borde ha kunnat fått polletten att trilla ned, precis som att jag reagerade på att den som pratade med mig var klädd så lustigt, i grå mysdress.
 
Var nästan lite synd att de inte försökte sno min telefon... Den fungerar nämligen inte, och om någon skulle få för sig att ringa, eller SMS:a, mig imorgon, så kommer jag nog inte kunna se det.

RSS 2.0