För minnen och grunda analyser i stunden

Ja en är ju tillbaka i verkligheten nu som jag avslutade det senaste inlägget med. Det är väl ok, vädret är ju dock så där i det här landet, slask, plask...

 

På jobbet rullar det på med rätt roliga arbetsuppgifter och dassig motivation till att utföra dem :-). Jag kollar nya jobb, men jag kan inte byta arbete bara för att, och jag vill absolut inte ha ett sämre arbete än vad jag har nu.

 

Jag och Bias har nu börjat kika på en resa till Skopje i Makedonien, dock inget bokat än, men det ser bra ut :-).

 

Ikväll blir det en sväng till Lundmark för lite umgåsande.

 

Är det kurderna som räddar världen för tillfället? Känslan är att vi har mycket att tacka kurderna för just nu.

Nu är jag hemma igen efter en veckas äventyr lite här och var i världen, och som brukligt är det då dags för mig att plita ner allt som jag varit med om för mina framtida minnen.

 

En dag i Stockholm med samordningsgruppen för mottagningsfrågor. Jag var på bra humör, och deltog glatt och positivt i diskussionerna. Det var en givande och pragmatisk dag, vilket kanske berodde på att gruppen blivit lite mindre. 

 

På kvällen checkade jag in på Clarion Hotel Amaranten på Kungsholmen, vilket blev det fjärde hotellet jag bott på i Sthlm genom jobbet. Det var kö till incheckningen, men annars var rummen bra, även om själva hotellet var lite dassigt. Hygglig frukost!

På kvällen mötte jag upp en jobbarkompis för mat och vin. Först gick vi till den indiska restaurangen Saffran, vilken var riktigt bra. Lugn stämning, riktigt bra mat (och jag brukar inte vara speciellt fascinerad av indisk mat), och hyggliga priser. Kul med indisk öl också! Sedan gick vi vidare till Wijnjas Ost & Vinkällare, där de har ett överjävligt utbud av vin, och en ska vara vass för att hänga med när snubbarna bakom disken drar igång om vinerna... Personligen anser jag ju mig inte vara helt obevandrad gällande vin, men jag fattade inte mycket av det de berättade. Det blev dock ett glas Barolo, som kostade 195 kronor (personligt rekord med råge i inköp av ett glas vin för mig), från en årgång vin som endast importerats i små volymer till Sverige, men det smakade väl så där ändå...

 

Ytterligare en bra dag med samordningsgruppen, och på eftermiddagen tog jag bussen ut till Arlanda. Efter någon timmes väntan och utläsande av boken "Bokhandlaren i Kabul" dök det emminenta resesällskapet Bias upp! 

 

Efter en öl på O'Learys var det dags att gå på planet som skulle ta oss ned till Barcelona. Planet var knappt halvfullt, vilket givetvis var otroligt skönt, och jag hamnade bredvid en amerikanska som hade tagit genvägen över Sverige på resan mellan Los Angeles och Barcelona...

 

För att inte denna trogna skara av ca 20 stycken unika IP-adressbesökare som jag har här på bloggen varje dag ska bli oroliga om det blir tyst här i bloggen under ett par dagar så kommer tystnaden bero på att jag inte befinner mig hemmavid. Imorgon bär det av till Stockholm för jobb, och sedan blir jag kvar där en natt, för att sedan flyga ner till Barcelona på onsdag. Jag är tillbaka på tisdag nästa vecka.

 

Av dessa unika IP-adressbesök består minst ett av mig själv och andra är säkert dubletter från när någon kikar bloggen på jobbet och sedan hemma, så gå inte runt och tro att ni är så jäävla många som läser den här bloggen ;-). Ja och det är ju för övrigt helt oväsentligt.

Söndag brukar vara en film-dag för mig, och så även idag. Som jag nämnde i fredags har jag under senaste veckan grottat ner mig i dokumentärer om kriget i Afghanistan, och jag har bland annat sett; "Armadillo", "Restrepo, "Korengal" och "The Battle for Marjah", vilka alla är dokumentärer om diverse länders insatser i Afghanistan, och jag har fortsatt med det temat idag. Först såg jag "Tears of Gaza" som nog är det värsta jag sett på en TV-skärm. Där visades det upp döda barn, och döda människor till höger och vänster, och det mesta filmat av lokalbefolkningen under Israels intåg på Gazaremsan vintern 2008-2009. En riktigt barnförbjuden dokumentär som visar filmer och intervjuer från den delen av den långdragna konflikten utifrån några palestiniers perspektiv. Dokumentären har inga förklaringar till varför Israel gick in i Gaza under perioden eller varför folk blev dödade, utan det är bara otäcka filmsekvenser och barn som intervjuas gråtande över sina döda föräldrar. Svårt att göra en dokumentär mer ensidig, men vill en se hur folk lider, så är det en utmärkt dokumentär. Jag har sedan fortsatt med den svenska dokumentärserien "Krig för Fred" som är en serie i sex avsnitt om Sveriges insats i Afghanistan, som sänts på SVT förut. Där visas bland annat hur svensk militär beordrar luftangrepp på förmodade talibaner, så att de med stor sannolikhet sedan dör. En aning intressant! Jag är även tämligen övertygad om att en gammal lumpar-kamrat dök upp i serien :-).

 

Annars har jag hjälpt lillasyster att flytta tillbaka till Örebro i lördags och tränat lite. 

 

Sedan vill jag väldigt gärna att min far slutar röka. Det är kanske det jag önskar mig allra mest.

Jag tycker ändå jag hållit skenet någorlunda uppe under veckan, och ältat det svårförsteliga vikariat-beslutet med lika förbluffade jobbarkompisar, och försökt undvika de som tagit beslutet. Ja, jag är en fåntratt, men det känns ändå lite bra att göra så :-). Men som sagt, har ändå inte känt mig så ilsken, men idag när högsta chefen slutade, som jag måste säga att jag absolut inte haft något som helst emot tills nu, har bitter- och ilskenheten ökat igen. ...och den härliga hyckleri som infinner sig när man säger "hej då" till varandra ska man inte prata om... Mycket av "skönt att få det här överstökat!!!". ...och det kanske mest tragikomiska är att det inte ens behöver vara chefen som slutade som varit ledande i beslutet, utan det kan vara en annan chef som jag hittills haft en väldit bra relation med, men nu är det inte så bra längre :-). Tyvärr måste jag nog ändå säga.

 

Blir en spännande vår det här...

 

För att mildra min irritation har jag under hela veckan kikat på dokumentärer från Afghanistan-kriget, de soldaterna har det ändå värre än jag ;-).

Det blev nu så att jag kommer att åka till USA den 7 april i år och stanna där till den 7 maj i år om allt går som det ska. Det som ska ske där emellan är en roadtrip genom norra USA. Att jag valde att boka detta är väl främst för att det verkar himla intressant och något jag säkert inte hade gjort på egen hand, men en annan anledning är att jag inte har någon större lust att spendera tid i onödan på mitt nuvarande jobb. Paradoxalt gör väl det här dock att möjligheterna till att byta jobb inom en snar framtid blir mindre. Är ju inte optimalt att börja ett nytt arbete med att inte vara där :-).

Tillbaka till jobbet imorgon, vilket känns så där halvt motiverande, men det ger ju pengar, och det behövs. Jag har även kikat på nya arbeten och hört mig för, och även sökt ett jobb, vilket jag dock har svårt att se att jag ens skulle bli kallad till intervju till.

 

Igår kväll hade jag det trevligt, blev bjuden på pulled chicken av Lundmarks föräldrar, mycket gott, och även alltid en trevlig och intellektuell atmosfär. Det råkade även bli en sväng till Harrys sedan :-).

 

Tanken var egentligen att skriva ett inlägg om hur min relation till religion har varit genom åren med anledning av att religion är ett större samtalsämne än någonsin i det här landet, men det får bli en annan gång.

Det känns som att jag gör inflation i "känsloyttringar a la någonsin", men efter att knappt ha kunnat sova inatt på grund av ren ilska har det sedan suttit i hela dagen, och jag är fortfarande förbannad, vilket är monumentalt ovanligt när det gäller mig. Det kokar och jag får verkligen hålla mig ifrån att inte vara fånig genom att säga massa onödiga saker och uppträda onödigt snäsigt, men det är inte lätt.

 

En halvpositiv sak idag åtminstone, ruljansen av islamist-mord verkar vara över i Paris för stunden. Tyvärr blev det dock "martyrer" av mördarna genom "mort aux cons".

 

Idag fick jag reda på att jag inte fick vikariatet som teamledare, men varför fick jag givetvis inte reda på. Jag fick inte ens information om att jag inte fick vikariatet innan alla genom e-postutskick fick reda på vem som fick det. Det är så det fungerar hos oss, får en inget jobb så får en inte reda på det, en får räkna ut det själv. Varför jag inte fick vikariatet är för mig rätt obegripligt, åtminstone i jämförelse med den som fick det, inget ont om den personen, kommer göra ett bra arbete, men har jobbat kortare tid, mindre erfarenhet av teamledare-tjänst osv. Anledningen till att jag inte fått vikariatet är alltså på rent personliga egenskaper, dvs förtroendet för mig kan inte vara på topp. Krass fakta. Finns väl ett par mindre möjligheter att det kan bero på andra saker, men det borde jag fått reda på innan.

 

Min spontana tanke var att säga upp mig på en gång, men det vore ju oerhört dumt ur flera synvinklar, speciellt med tanke på att det är dumt att lämna ett arbete en faktiskt kan och börja om på nytt någon annanstans. Saken blir nu dock den att jag inte ser någon direkt anledning till att sitta kvar i Lindesberg, och det betyder att jag kommer kika på nya alternativ, men för den delen kommer det inte bli något förhastat.

Det här är på vissa sätt en av de värsta dagarna i mitt liv. Det är sällan jag blivit så tagen av en världshändelse, och jag tror inte tsunamin, Estonia, 9/11 m. fl andra händelser berört mig lika mycket. Jag kan ha förståelse för terrordåd mot länder som krigar utanför sitt eget territorium, eller att människor slarvar, samt naturkatastrofer, men det här är något annat. Att respektera yttrandefriheten är så grundläggande för demokratin att det inte finns ord för det. 

 

Spontant borde varenda tidning publicera Charlie Hebdos mest provokativa alster för att visa sina sympatier, om det nu är möjligt med rättigheter osv. SVD, Sveriges typ enda vettiga tidning, har lagt ut Charlie Hebdos Facebook- och Twitterhälsning från IS-ledaren al Baghdadi, och fler bör följa.

 

Cabu

Charb

Tignous

George Wolinski

 

Ni dog stående, inte på knä, vila i fred!

Efter att ha blivit inspirerad av filmen "Boyhood" i fredags har jag nu börjat se en trilogi regisserad av samma regissör, Richard Linklater, och det är riktigt, riktigt, bra!!! Filmerna som ingår i trilogin heter "Before Sunrise", "Before Sunset" och "Before Midnight", varav jag sett de två första idag. Filmerna jag sett handlar om ett par som för första gången träffas på ett tåg mot Wien, och i andra filmen träffas igen i Paris efter flera år. Det händer ingenting i filmerna förutom att paret diskuterar kärlek och massa annat. Dialogen är underbar! Om ni inte sett den här triologin SE DEN!

 

Av någon anledning har jag varit på väldigt bra humör idag, eventuellt beroende på att jag och Bias var ute och käkade igår, tog några drinkar och kände oss allmänt handlingsförlamade. Även om det senare låter lite trist så övertrumfar roligheten med de förra. Det blev dock hem rätt tidigt på grund av att jag blev lös i magen. Hursomhelst, lite alkohol ger mig energi dagen efter. Jag har skrivit om det förut, och även mycket alkohol dagen innan kan ge mig energi dagen efter, men lite alkohol är bättre för då slåss inte energin med lätt bakfylla.

 

Imorgon jobb!

 

Boken tog slut, och Kristian dog, eller inte riktigt, av någon anledning var inte sista halvårets texter från hans blogg med i boken. Sista delen av boken innebar mycket lidande, och mycket svamlande, och inte så mycket av hur sjukdomen egentligen utvecklade sig, men det kanske står mer om det i de resterande texterna i bloggen. Lättläst, intressant, stundtals irriterande, inte så utlämnande som en kanske trott innan, svammel, något en personligen aldrig vill vara med om - Bra initiativ Kristian! ...och om jag inte minns helt åt skogen så träffade jag kort, genom en kompis, en person som du brukade träffa mot slutet.

 

Branden i moskén i Eskilstuna tros i nuläget inte ha varit anlagd, det är dock inte uteslutet än, men mycket tyder på att branden startat i moskén, och inte genom något inkastat föremål. Jag tror nog att det stämmer, och har trott så under hela tiden som ni läst. Det beror främst på att det är hiskeligt ovanligt att någon i Sverige sätter eld på lokaler, mitt på dagen dessutom i ett hyreshusområde, där det uppenbart befinner sig människor. Risken att åka fast och bli pryglad är uppenbar, och få "moskéhatare" skulle nog ta den risken. Det eventuella meddelandet skulle bli stort i media oavsett om några människor brann upp eller inte, så det är inte värt det. Det andra som jag reagerat på är att en del folk från moskén inte tror att det kan vara något annat än en anlagd brand, vilket är märkligt. Om det börjar brinna är väl inte det första en tänker på att någon tänt på, utan snarare att man själv har slarvat på något sätt. Det blir lite misstänkt.

 

Klottret och bränningen av koranen i Uppsala är nog dock mer rasistiskt eller islamofobiskt, men är säkerligen utfört av en ensam småkorkad gärningsman som tröttnat på all den problematik som sker i världen på grund av diverse terroristgruppers förehavanden, och som är rädd att det ska bli likadant i Sverige.

 

Enligt den "antirasistiska" (gillar inte att de redan bestämt sig för att de ska hata vissa personer) tidsskriften Expo har det skett ungefär ett attentat mot moskéer i månaden i Sverige. Det är inte bra, men jag är som jag sagt förut både glad och förvånad över att det inte är fler än så, så som världen ser ut nu. 

 

Det är väldigt svårt att ta folk på allvar som PÅ ALLVAR tror på tomtar och troll och det oavsett vilken tomtes ord de lyssnar främst till.

När jag pluggade var all läsning utöver kurslitteratur en mindre plåga, men nu är det ju annorlunda. Jag önskar att jag läste ännu mer än vad jag gör, och då läser jag nog ändå rätt mycket för att vara en 32-årig man. Det är bara det att läsning tar sådan tid. Vissa snabbläser säkerligen, men det gör inte jag, utan jag läser i vad jag tror är normalfart.

 

Efter att ha läst ut en rad böcker om Djingis Khan och mongolväldet, läser jag nu Kristian Gidlunds blogg i bokformat. Jag har läst ca 200 sidor idag, och jag vill bara läsa mer och mer... För en halvhypokondriker som mig är texterna oerhört fascinerande. Jag vet inte om jag egentligen är rädd för döden, för det är man väl främst om man tror att något otäckt ska hända efter döden? Jag är nog mer rädd för att inte få leva, och den största skräcken är ju då att under en period i livet veta att man inte ska få leva så länge till... Just det gör texterna så intressanta, att få läsa texter där en ung person skriver om hur det är att leva med vetskapen att livet snart är slut. Jag har precis kommit till den delen av texterna, för den första delen handlar om första behandlingen som gick hyggligt, och där Kristian, eventuellt lite naivt (?), tror att det nog kommer att ordna sig. Den andra delen av texterna handlar dock om när cancern kommit tillbaka/återupptäckts och han förstår att det är kört. 

 

Ja förutom läsningen har jag ätit middag med Bias och Nils, vilket alltid är mycket trevligt. 

Det är inte direkt så att jag utnyttjar de här lediga dagarna till maximering av att hitta på saker... Nyårsdagen var lugn av de anledningar som brukar göra en nyårsdag lugn, och gårdagen var ungefär lika lugn. Jag lämnade blod på morgonen, och det gjorde att jag inte fick träna senare under dagen, så vad gjorde jag istället? Film, TV, bok, internet bla bla... Kvällen innebar iofs trevligt samkväm med matlagning och filmen "Boyhood" som var väldigt bra, och ballt med en film som spelats in under flera år.

 

Idag har jag iofs tränat, men så mycket mer har det inte blivit, utan det har blivit film, TV, bok och internet :-).

Ha, det skulle stå nytt år i rubriken, men felstavningen blev ju faktiskt lite underhållande.

 

Det är många som gör små recensioner av sitt år som gått, och det kan väl jag också göra, även om det blir väldigt kort. Mitt 2014 har varit bra utan missöden eller tråkigheter. Jag har rest nio gånger till olika delar av Europa, vilket måste vara personligt rekord i antal ej sammanhängande resor, och detta har jag tänkt att fortsätta med även under 2015. Jobbet har flutit på och jag har även bytt en del arbetsuppgifter, och har jag lite tur så får jag snart byta arbetsuppgifter snart igen.

 

Året avslutades med middag hos lillasyster och Peter i deras nya lägenhet. Det var riktigt trevligt, och det hela var ett knytkalas där alla hade bjudit till med mat och dryck. Jag stod för vinet, och vad det verkar så blev till och med de som inte vanligtvis dricker vin nöjda. Det var supertrevligt, och kvällen avslutades sedan med att jag, Lundmark och Robert gick till Harrys. Harrys var väl inget superhit, men kul att komma ut lite, och Bias kom dit också, vilket även det var skoj. När vi gick ut från Harrys pratade vakterna med några unga svenska grabbar, och när de gick därifrån blev det ett jävla liv. Grabbarna gapade och skrek att de visste var vakterna bodde osv. Ganska olustigt, och idag läste jag att det skett en knivskärning på Engelbrektsgatan ungeför kring den tiden. Skulle inte förvåna mig om det var de här grabbarna.

 

Idag har jag inte gjort mycket. Kikat på "Breaking Bad", och Liverpool som spelade 2-2 mot Leicester, inte värst. En traditionsenlig pizza har det blivit också.