För minnen och grunda analyser i stunden

Det blev en underlig natt. Jag gick och lade mig rätt tidigt, men vid 1-2-tiden fick jag för mig att någon sköt på mig, och innan jag visste ordet av låg jag på golvet i hallen med mitt täcke och sökte skydd. Ungefär då förstod jag att ingen sköt på mig, utan att jag fått ett av dessa oregelbundet förekommande nattliga ryck av sömngång. Det var bara att somna om, men vid 3-tiden blev jag istället väckt av ett jävla dunkande av musik. Jag hörde att det inte kom från min alkis-granne, utan det kom någon annanstans ifrån. Jag orkade inte ta reda på varifrån, och gick upp och kikade på ett avsnitt "Game of Thrones" istället, och när avsnittet var slut var det tyst. Min plan var att idag skriva en arg lapp och sätta upp i trapphuset, men så såg jag att det smög ut ett helt gäng hårdrocks-grabbar från grannen bredvid, och då kände jag att det får gå för den här gången. Han lär få ta en och annan skit härifrån nämligen :-).

 

Jaja, i fredags var det whisky- och öl-mässa här i Örebro där jag var med pappa, Erik och Peter. Jag föredrar vin-mässan, men den här mässan är också trevlig, men blir lite dyrare eftersom whisky är dyrt. Det som överraskade mest positivt var dock en Ron Zacapa-rom, vilket kanske främst berodde på att jag sällan dricker rom.

 

Vi gick sedan vidare till Pitchers för en öl, och efter det gav pappa och Erik upp medan jag och Peter mötte upp lite annat folk, och blev övertalade att gå till Ritz. Där betalade vi inträde, men insåg omgående vilket enormt misstag det var med tanke på att medelålden var runt 18. Vi gick tillbaka ut utan att vi ens lämnat av oss jackorna :-). Istället gick vi till Stora Örebro för en öl till och sedan blev det hem. Fint för Ritz med de extra pengarna, men onödig utgift för oss.

 

Gårdagen innebar att jag kikade på en rätt intressant dokumentär om Iran på Dox - "De Som Sade Nej", som handlar om en rad avrättningar som skedde under Khomeinis tid i Iran på 80-talet. Många blev avrättade för att de inte ansåg sig vara muslimer. Det går igen...

 

Annars har det blivit mycket kikande på den sista säsongen av "Game of Thrones" under helgen, och sedan har jag även sett klart Coppolas "Dracula". Jag blev inspirerad av Dracula efter resan till Rumänien.

 

Imorgon ska jag till Mora och arbeta, och det verkar som att jag kommer att bli kvar där tills minst onsdag.

 

Nu hoppas vi att Liverpool kan köra över Swansea, så att det blir lite häng på toppen.

Jag vill inte vara politiker i den svenska regeringen för tillfället, för de beslut de måste ta är inte lätta, men det är ändå det de är folkvalda för. Tyvärr är de svenska politikerna oftast ett gäng tränade hycklare. Det är tragikomiskt att se dem bli intervjuade, för det enda de levererar är lögner och floskler, med visst undantag för SD, vars sympatisörer, kommunvalda och smygreligiösa framtoning dock skrämmer på ett annat sätt. Idag kom alltså ytterligare ett utspel från regeringen om ålderstester, försvårad anknytningsinvandring och krav på id-handlingar för att kunna åka båt och tåg till Sverige osv. Allt för att minska den invandring som bara för några månader sedan inte hade något tak. Nu står istället Åsa Romson och gråter i TV (svårt att veta om det beror på att hon förstått att hennes parti gjort bort sig under flera år, eller om det är för att hon och hennes parti verkligen tycker att de nya överenskommelserna är så svåra) när hon implicit meddelar att hon och hennes parti varit några av de största hycklarna. Sjöstedt står sedan i Aktuellt och opponerar sig över överenskommelsen, vilket är så verklighetsfrånvänt att klockorna stannar, men kanske lite ärligare trots allt... 

 

Går det ha något som helst förtroende för svenska politiker efter detta? Alla, förutom typ SD och V, har nämligen nu erkänt att de ljugit och gjort allt för att föra svenska folket bakom ljuset. Det är skrämmande på riktigt!

Vi är nu hemma från Bukarest, och det är slitet så slitet.

 

 

Klockan 04.50 ringde klockan på morgonen/natten eftersom flyget gick från Skavsta 08.30. Tidig morgon alltså. Det första som hände var att Robert hörde av sig och informerade om att han inte kom in bilen på grund av att det snöat och låset frusit. Det blev några minuters irriterad trött panik innan han åter hörde av sig och uppgav att han löst problemet. Vi kom således iväg, och det i ungefär planerad tid. Bilen hade sommardäck, vilket oroade oss lite, men det gick bra, trots att det nog stundtals var halt.

 

På Skavsta träffade vi ett par bekanta till Robert, Robert känner iofs halva Sverige, men vilket ändå var överraskande :-). Det var sedan Wizz Air som tog oss ned till Bukarest, och det tog nog dryga två timmar att flyga dit. Jag spenderade flygtiden med att läsa en Ingmar Bergman-biografi.

 

Nere på Henri Coanda Airport i Bukarest var det rörigt. En ganska liten flygplats med mycket folk. Av någon anledning är taxi-systemet som så att en ska ta en biljett i en automat, och sedan vänta in den taxi en fått bokad, istället för en vanlig taxi-kö där en bara tar den taxi som står längst fram. Detta system låter kanske inte så dumt, men när inte alla riktigt vet hur det fungerar, eller att någon bokar ett par olika taxis, eller hoppar in i en taxi som inte är bokad, faller hela systemet. På vår biljett stod det att vi skulle vänta i tre minuter, men vår bokade taxi verkade inte dyka upp, så vi tog en annan till åtminstone en rumäns stora bestörtning, och förstörde säkert för någon som hade bokat den taxin vi tog. En himla röra var det! 

Det är livsfarligt att cykla över city här i Örebro på dagtid. Vid Järntorget där bussarna stannar är det helt galet. Att det inte hänt någon allvarlig olycka där än är ett under. Det är ständigt trångt med bussar där och ibland är det så mycket bussar att det inte ens går att passera mellan dem när de står still. Inte en helt lyckad stadsplanering. Sedan är jag oerhört fascinerad över alla dessa idioter, som när de inte hittar någon parkeringsplats ställer sig på cykelvägen och sätter på varningsblinkers!!! Som att det är okej att stå varsomhelst bara en har på varningsblinkers? ...och nej det här är inga människor som håller på att flytta eller liknande, de är bara idioter, och de visar det också med sina varningsblinkers. En lämplig lösning vore att bilarna fraktades bort och sedan fick lösas ut mot en summa pengar, oavsett ägare till bilen. Mellan Järntorget och Järnvägsgatan råder det total trafik-anarki sedan det för några år sedan blev ok att köra bil där. Det finns INGEN anledning att ha biltrafik på den gatan. Jag lovar att näringsidkarna skulle klara sig lika dåligt med biltrafik där som utan...

 

I övrigt har jag sett dokumentären om Metallica - "Some Kind of Monster" och filmerna "A Scanner Darkly" och "Tape". 

 

...och Sverige gick till EM, något bra i den här tragiska världen.

Nu har det hänt igen, dvs ett islamistiskt terrorist-dåd. Det är bara ett i raden av mängder den senaste tiden från bland annt Libanon, Turkiet, Nigeria, Ryssland, Australien, USA, Kanada, Belgien, Kenya, Danmark osv osv... Förklaringar till varför finns det många, men det tänker jag inte gå in på nu, utan det är bättre att ni lyssnar på Wolfgang Hansson eller Magnus Norell, vilka vet mycket mer än jag angående det hela och vilka båda är bra på att ge en verklighetsförankrad bild. Jag tänkte snarare lite kort diskutera all idioti och respektlöshet som uppkommer på Facebook efter sådana här dåd. 

 

Om jag förstått det rätt så har Facebook fixat en möjlighet att ändra profil-bilden till en transparent fransk flagga, och det kan givetvis ifrågasättas om det nu bara är möjligt med en fransk flagga. Själv vill jag inte prova, för jag vill inte vara en del av det. Till saken! Oavsett om Facebook endast ger möjlighet till en fransk flagga så är det upp till var och en att ha exempelvis en kenyansk-, nigeriansk-, belgisk- eller rysk-flagga för att visa att en tar ställning mot meningslöst våld. Tyvärr är det dock så att diverse nyttiga idioter, istället för att fördöma våldet, eller diskutera problemen, ser det som ett större problem att folk tar ställning emot meningslöst våld, och sedan uttrycker det på Facebook. Det är extremt respektlöst dagen efter ett vedervärdigt terroristbrott med mer än 100 döda. Ofta är det även åtföljt av någon länk till någon extremist-sida som far med den ena lögnen värre än den andra. Det är för många viktigare att visa att de är duktiga humanister än att låta folk sörja och visa medmänsklighet. Jag är inte emot en diskussion om att alla dåd borde ges lika stort mediautrymme, men ha ialf ett uns av kunskap innan du/ni lägger ut massa skit på Facebook. Förstå bland annat att det här är det värsta terrordåd som skett i Västeuropa sedan jag vet inte när. Det är även helt naturligt, och helt ok, att som europé känna att ett terrordåd i Paris i fredstid är värre än en bombning i Bagdad eller Kabul, och det är lika ok att de som bor i Bagdad och Kabul känner precis tvärtom, sluta bara vara så himla inbillat humanistiska i en svår stund.

 

...och ni som postar om Beirut, Syrien osv, ni missade några dåd...

 

Terrordåd 2015 - https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_terrorist_incidents,_2015#October

 

...och i övrigt "Pray for Paris" "Pray for the World", vilket trams. Vi kan känna medlidande utan att blanda in tomtar och troll.

Efter att jag såg dokumentärerna om The Clash förra veckan så har jag fått dille på dokumentärer om band och artister och sett fyra till denna vecka.

 

Jag började med dokumentären om Pulp; "Pulp: a Film About Life, Death & Supermarkets" som var fantastiskt bra. Jarvis Cocker och bandet gav en väldigt genuin och trevlig känsla, och sedan är ju musiken bara underbar.

 

Nästa dokumentär blev "The Stone Roses: Made of Stone" som var lite annorlunda. Här verkar tanken främst vara att visa hur utomordentligt bra och coola The Stone Roses är, vilket de även delvis är. De uppträder dock rätt fånigt, och verkar i alla intervjuer vara stenade, vilket för en tonåring kan framstå som rätt fräckt, men som i en vuxens ögon blir lite fånigt. Musiken är dock väldigt bra och slutklämmen på dokumentären med låten "Made of Stone" ger gåshud.

 

Dokumentär tre blev klassikern "In Bed With Madonna". Låtmässigt rätt tafatt, men intressant att se hur radikal hon var kring sexualitet, eller snarare att det i början av 90-talet fortfarande var rätt konservativt i västvärlden. I Toronto hade polisen tänkt arrerstera Madonna för typ omoraliskt beteende :-). Nu blev det inte så, men ändå rätt intressant.

 

Idag såg jag kanske den bästa av dokumentärerna för veckan; "Lemmy". Jag är inget fan av Motörhead, men jag läste Lemmys biografi för några år sedan och tyckte att den var väldigt underhållande. Det som är bäst med dokumentären är alla andra musiker som intervjuas. Det är Slash, Metallica, Dave Grohl, Jarvis Cocker med många flera. Sedan är Lemmys stil grymt härlig, väldigt osmaklig, men obrydd på ett coolt sätt. Naturligt cool så att säga :-).

Nu blir det gränskontroller vad det verkar, men jag undrar vad det innebär i praktiken? Ska människor skickas tillbaka till Danmark och Tyskland med vändande tåg och båt? Ska vi följa Dublinförordningen så borde det vara det enda rimliga. Blir det så kommer asylansökningarna rasa till väldigt låga nivårer, men sedan kommer vi nog få lite båtflyktingar efter hand, men knappast i några större volymer.

 

Främst är jag dock bara så jävla irriterad på alla falska idioter till politiker och dumhuvuden till människor i det här landet som snackar skit i frågan eller inte förstår.

 

Malena Ernman ska ringa in nyåret, kunde de gjort ett sämre val?

 

Varför i helvete åker SD till Lesbos och lämnar ut flygblad där vissa påståenden är felaktiga? Vill de få färre röster? Hade de gjort likadant men försökt hålla sig till en någorlunda sanning hade de säkert fått fler röster.

Under resan i Wien och Bratislava läste jag ut en biografi om bandet The Clash. Ett band jag lyssnat lite på men inte så där väldigt mycket, och som jag inte hade någon större kunskap om innan. Efter att ha läst biografin såg jag även två dokumentärer om bandet; "The Clash: Westway to the World" och "The Rise and Fall of The Clash". Biografin var mer eller mindre en kopia av vad som sades under intervjuerna i den första dokumentären. Är väl ett bra sätt att tjäna lite extra pengar på en bok :-). Annars var det intressant att basisten Paul Simonon knappast var någon stjärna på bas när han började spela i bandet, och att Joe Strummer verkade ha varit en rätt speciell person.

 

Helgen innebar arbete igår, samt att jag och Bias tog några öl och fastnade på Makeriet. Jag hade aldrig tidigare varit där en hel kväll, men det blev rätt kul eftersom de tog bort en del bord så att det blev ett dansgolv senare på kvällen.

 

Idag har jag varit hemma i Hallsberg och firat Fars dag.

Nu har asylsökande fått börja sova till höger och vänster i Sverige, inga vanliga boenden finns kvar. Att det ändå har funnits, eller snarare gått att hitta platser, ända fram till nu är jag dock imponerad över. Nu går det dock inte längre. Det kommer fortfarande runt 10 000 asylsökande i veckan till Sverige, och det finns inget som tyder på att det kommer att minska. Både Tyskland och Finland har lovat hårdare regler, men inte Sverige, så det rimliga är att det kommer bli ännu fler framöver. Tanken är nu att vanliga medborgare ska få 2000 kr för att inhysa asylsökande i sina hem. Tanken är att 20 000 platser ska gå att få fram då... Hehe... Ja ni ser det löjliga i matematiken själva. Det mest roande är dock att Billström blev rejält kritiserad när han pratade om volymer 2013, men nu är det tyst. HYCKLARE, IDIOTER är små ord i sammanhanget samtidigt som jag förstår att det är svårt att förstå när en inte har kunskapen utan endast läser exempelvis Aftonbladet. Vad kommer hända om en månad eller två?

 

Efter att ha checkat ut från det lite otäckt religiösa hotellet knallade vi iväg för att hitta den lägenhet vi nu skulle spendera två nätter i. Det var inga större problem och efter att vi lämnat våra väskor så blev det en lång promenad genom WIen. Robert kände att han ville handla lite kläder, så promenaden fick ha som mål att hitta något slags köpcentrum, vilket vi även gjorde, och innebar även att vi gick fram och tillbaka längs Liechtensteinstraße. Inte väldigt spännande, men vi passerade ialf den svenska ambassaden, och vi fick oss även en matbit på Kaffee Alt Win. För mig blev det att prova apfelstrudel till efterrätt, vilket är ett österrikiskt bakverk av smördeg med äppelfyllning. Inte så tokigt! Robert fick tag i ett par skor och lite kläder på H&M (orginellt). Det blev således en lyckad utflykt även om vi inte direkt såg så mycket sevärdheter under vår promenad :-).

 

Väl tillbaka i lägenheten väntade vi in vårt resesällskap för att sedan gå och äta middag på Gasthaus Wickerl som är en traditionell österrikisk restaurang. Jag åt karp (äter man det i Sverige?) och de andra åt bland annat Cordon Bleu. Efteråt köpte vi några öl och snacks, i en kombinerad affär och kebaberia, och gick tillbaka till lägenheten. Robert ville ut i Wien-natten, men vi andra var inte lika ivriga och röstade för sängen istället :-).