Hemma från Wien och Bratislava
29 oktober 2015
Efter att ha checkat ut från det lite otäckt religiösa hotellet knallade vi iväg för att hitta den lägenhet vi nu skulle spendera två nätter i. Det var inga större problem och efter att vi lämnat våra väskor så blev det en lång promenad genom WIen. Robert kände att han ville handla lite kläder, så promenaden fick ha som mål att hitta något slags köpcentrum, vilket vi även gjorde, och innebar även att vi gick fram och tillbaka längs Liechtensteinstraße. Inte väldigt spännande, men vi passerade ialf den svenska ambassaden, och vi fick oss även en matbit på Kaffee Alt Win. För mig blev det att prova apfelstrudel till efterrätt, vilket är ett österrikiskt bakverk av smördeg med äppelfyllning. Inte så tokigt! Robert fick tag i ett par skor och lite kläder på H&M (orginellt). Det blev således en lyckad utflykt även om vi inte direkt såg så mycket sevärdheter under vår promenad :-).
Väl tillbaka i lägenheten väntade vi in vårt resesällskap för att sedan gå och äta middag på Gasthaus Wickerl som är en traditionell österrikisk restaurang. Jag åt karp (äter man det i Sverige?) och de andra åt bland annat Cordon Bleu. Efteråt köpte vi några öl och snacks, i en kombinerad affär och kebaberia, och gick tillbaka till lägenheten. Robert ville ut i Wien-natten, men vi andra var inte lika ivriga och röstade för sängen istället :-).
Utanför Leo's korvkiosk i krokarna av vår lägenhet.
30 oktober 2015
En resa med tunnelbanan tog oss denna dag till Karlzplatz som start för en mer ingående utforskning av Wien. I princip var det första som hände att vi möttes av väldigt många poliser utanför Hotel Imperial eftersom John Kerry bodde där, eller om det var för att det var där han och flera andra politiker hade möte om krisen i Syrien, jag förstod aldrig vilket. Jag kanske skulle gett dem några goda råd...
Polis och press utanför Hotel Imperial i WIen.
Vi käkade en rejäl frukost mittemot hotellet på Cafe Schwarzenberg tillsammans med nyhetsreportrar från hela världen. Det franska TV-teamet fick maka på sig lite så att vi skuille få plats :-).
Sedan vandrade vi vidare emot marknaden Naschmarkt, och passerade bland annat Wiener Staatsoper och Hotel Sacher (vi köpte dock ingen sacher-tårta) på vägen. Vi passerade även Wiener Sezessions utställningsbyggnad. Wiener Sezession var en sammanslutning av konstnärer som företrädde den österrikiska varianten av jugend-stilen. Gustav Klimt ingick där bland annat.
Wiener Staatsoper.
Besöket på Naschmarkt som inte varade så där väldigt länge blev inte så lyckat. Efter att jag och Robert hade köpt glögg så snodde någon dummis Roberts plånbok innehållandes id-kort, bankkort osv. Vi gick runt och letade lite, men vi hittade inte plånboken någonstans, utan istället gick vi till polisen för att göra en polisanmälan.
En kanske inte lika lycklig Robert som han ser ut med sin polisanmälan. Efter detta lilla intermezzo fick jag agera bank under resten av resan :-).
Vi promenerade sedan vidare bland annat förbi Stefansdomen, och tog även ett pit-stop på Starbucks för en frappuccino för min del.
Stefansdomen.
Nu var det dags för ett besök till Schloss Belvedere för att kika på konstsamlingen som återfinns där av den för sin tid något kontroversielle Gustav Klimt.
Jag och en kopia av en Gustav Klimt tavla. Originalen fick en inte ta bild på.
Gustav Klimts konst var rätt fascinerande även om jag var både hungrig och trött vid det här laget. Det fanns även en hel del annan konst av andra stora konstnärer, men som i mina ögon inte var lika intressant.
Efteråt gick vi och köpte frukost till morgondagen samt käkade indisk mat på restaurangen Demi Tass som hade fått bra recensioner på Tripadvisor. Sedan åkte vi tillbaka till lägenheten för att ta någon öl och vänta in ytterligare resesällskap :-). Åter tror jag Robert fick ge sig för övermakten vad gällde att gå ut ytterligare en gång istället för att gå till sängs.
31 oktober 2015
Dagen för Bratislava! Efter att vi inmundigat en ganska rejäl frukost tog vi tunnelbanan till en tågstation för att försöka ta oss vidade med tåg till Bratislava. Dessvärre var vi på fel tågstation, och vi blev hänvisade till en annan station. På båda stationerna såg jag immigranter, men jag hade inte tid att undersöka om det var någorlunda kontrollerat. Det fanns dock Wi-Fi som kallades för "refugee-Wi-Fi", och det var en del människor där som såg ut att vara volontärer. Hursomhelst kom vi till rätt tågstation efter en spårvagnsfärd.
Glada inför avresa till Bratislava; Roser, Vida, Robert, Alicia och jag.
Tågresan tog någon dryg timme och var bekväm. Väl framme i Bratislava försökte vi få ordning på var vi hade vårt boende, vilket inte var helt enkelt när det var klart färre som pratade engelska i Slovakien än i Österrike. Genom GPS och en vänlig slovakisk gubbe lyckades jag dock leda styrkorna rätt :-).
Vi var nog framme i boendet som åter var en lägenhet runt 16-tiden och var så klart hungriga, så det blev att leta restauranger på Tripadvisor igen. Det jag hittade var den italiensk-inspirerade restaurangen Zelen Rodrigéz som visade sig servera alldeles utmärkt mat.
När vi ätit klart hade det mörknat och vi gick ned till gamla stan i Bratislava som visade sig vara väldigt lugn och mysig. Vi knallade runt en sväng innan vi bestämde oss för att åka upp i UFO-restaurangen på UFO-bron i Bratislava. En väldigt udda bro!
Lite betong och graffiti, precis så en vill ha det i Östeuropa, och i bakgrunden syns UFO-restaurangen.
Det kostade några euro att åka upp till restaurangen, men det var det nog värt, även om det inte serverades ett väldigt stort urval av drinkar i restaurangens bar.
En något blåstplågad jag med det vackra Bratislava slott i bakgrunden.
En rolig detalj med restaurangen, där vi sedan tog en drink, var att den skakade, vilket var lite kittlande olustigt. Om det berodde på vinden, eller om det berodde på hissen lyckades vi inte utröna, men otäckt var det.
Vi gick sedan tillbaka ner i gamla stan och tog en öl på ett ställe, där en trubadur spelade alldeles för högt, innan vi åter gick och käkade, och denna gång valde vi restaurangen Verdict. Det var väl inget särskilt med den restaurangen, men besöket utvecklades ändå väldigt roande. Det med anledning av att Robert först beställde en margarita, men innan han hann dricka upp den beställde han även en öl, så han hade både en öl och en margarita på bordet. Inte sensationellt, men efter att han av misstag slängt i sig en habanero, eller vad det var, och tvingats att även beställa mjölk blev det en rätt rolig kombination av drycker :-). När servitrisen senare undrade om "do u want another glass of, ehhh - milk?" blev det en hel del skratt :-).
En tagen Robert precis efter habaneron.
En något udda dryckes-kombination.
Det ska även tilläggas att habanero är typ världens starkaste chili-frukt, så det var rätt synd om Robert vid det här laget, även om jag tyckte att det var ett ovanligt korkat beslut att äta hela frukten på en gång...
Det blev inte så mycket mer denna kväll, utan vi vandrade hem med känslan av att Bratislava verkar vara en väldigt mysig och trevlig liten stad.
1 november 2015
En frukost och en utcheckning senare tog vi oss an vår andra dag i Bratislava, och denna gången blev det en upplevelse i dagsljus. Vi började med att ta en närmare titt på slottet varifrån en även fick en fin utsikt över Bratislava. Bratislava slott är inte väldigt utsmyckat, men den enkla arkitekturen gör det väldigt läckert.
Bratislava slott med omgivning.
Utsikt över Donau och den rätt udda UFO-bron.
Vi gick sedan ner till gamla stan igen för att hitta något att äta, och efter att ha frågat efter restaurang-tips i någon slags new age-affär så hamnade vi på en cool restaurang i en gammal kyrka. Det blev dock inte så mycket lugn och ro i ätandet eftersom vi var tvungna att hämta upp våra väskor som vi lämnat hos den person vi hyrt lägenheten av. Robert offrade dock sig och gick före oss andra för att hämta väskorna. Mycket gentilt!
När vi fått tillbaka väskorna tog vi vårt pick och pack och traskade bort till tågstationen för att åka tillbaka till Wien. Det tåg vi tänkt ta var inställt (händer alltså inte bara i Sverige) så vi fick vänta en timme extra på stationen. Väl framme i Wien fortsatte Vida till Salzburg och vi andra till hotel/hostelet Meininger för det fjärde boendet under resans fem nätter. Det här Meininger hotellet/hostelet var lika fräscht som de andra jag bott på, och kan således rekommenderas för de som söker billigt och bra boende i Europa. Vi checkade in och gick sedan till en pizzeria vid namn Pizza Mari som låg i närheten och som hade fått bra betyg på Tripadvisor. Det var goda pizzor!
Tillbaka från pizzerian var det läggdags för det var revelj 05.55 dagen efter för att hinna med planet hem till Sverige.
2 november 2015
Vi kom upp i tid och hann med planet utan problem. På vägen hem åkte vi i ett Niki-plan som var klart trängre än det Air Berlin-plan vi åkte med på vägen ner. Jag hamnade bredvid en ung syrier som ställde en mängd frågor om asylprocessen. Bland annat hur det skulle gå för hans kompis som hade permanent uppehållstillstånd i Italien men ändå ansökt om asyl i Sverige? Efter en svajig inflygning och en lyxig Bus4You resa hem till Örebro senare var även detta äventyr slut.
Som summering har det varit en lugn resa som inneburit mer god mat än fylla, och mycket trevligt sällskap. Kanske delvis för trevligt? Wien var nog ungefär som förväntat, fast större, och Bratislava överraskade mycket positivt.
Kommentarer
Trackback
