Svårigheten med att verka kunnig när en inte är det...

Sent på eftermiddagen idag ringde ett biträde mig och babblade om ett ärende som jag själv är rätt osäker på, men där jag är beslutsfattare. Ett sådant ärende där en känner att det borde vara rätt, men där en inte är säker :-). Direkt när jag slog in ärendenumret och såg vilket ärende det var blev jag stressad. Biträdet babblade sedan på om det ena och det andra som antagligen inte var riktigt utfört i handläggningen. Just den delen antog jag var rätt, men jag hade egentligen ingen aning, har aldrig varit inblandad i ett liknande ärende förut. Det är riktigt jobbigt när en ska sitta och försöka försvara något en inte riktigt vet hur det bör gå till. Efter att ha lagt på och tänkt efter och konfererat med en kollega kom jag nog fram till att även biträdet inte hade någon större koll på hur ett sådant här ärende brukar handläggas och därför försökte köra med ett falskt spelat självförtroende vilket jag föll in i eftersom jag antog att jag var i underläge från början. Jag är rätt bra på att bestämma innan om jag är i överläge eller i underläge, och det är bra ibland, men inte alltid. Jag måste lära mig att tackla det bättre. Nu blev nog inte det här något problem, men jag gillar inte att jag agerar osäkert och nästan sätter mig i ett problem utan anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0