Existensialism
Iofs utan djupare innebörd, men jag har under den senaste tiden haft en önskan om att skriva något djupare, men jag har inte orkat, och gör det inte idag heller.
Jag är ialf trött på vardagen... Tror det har med jobbet att göra. Det är ständigt samma sak, händer ingenting nytt, förutom någon ofta rätt meningslös diskussion om någon bedömning ibland. Ärenden hit och dit och jag hinner varken tänka eller lära mig något nytt. Bara en tröstlös produktion. Folk ljuger mest hela tiden, iofs av goda anledningar, och jag ska bedöma det när det gått igenom både en, oftast dålig, tolk och en handläggare. Resultatet blir så där.
Jag såg precis en dokumentär om Alfred Russel Wallace. Han var en av kreatörerna till evolutions-teorin, men Charles Darwin har fått berömmelsen. Han borde vara bitter, bittrare än jag. Eller han borde ha varit, han lever ju givetvis inte längre. Dokumentären fick mig även att bli ännu mer förbluffad över hur folk kan vara religiösa. Vill dom vara idioter? Jag kan väl ha viss förståelse för "tron på något mera", men inte tron på att Gud skapat allt. Nu har väl exempelvis många av de kristna reformerat sig själva, men är det rimligt att göra så utan att välja en helt ny inriktning?
Ju mer jag lär mig ju bittrare blir jag.
Kommentarer
Trackback
