För minnen och grunda analyser i stunden

Jag är expert på katastroftankar och frågan är om jag borde göra någonting åt det? Genom hela livet har jag tolkat varenda signal som inte känts normal från kroppen som cancer eller någon annan farlig sjukdom. Det är inte så att själva symptomet är påhittat men jag har ständigt överreagerat på konsekvenserna och känt att jag inte kommer kunna ta mig ur konsekvenserna om de nu skulle inträffa. När det gäller sjukdomar händer det dock inte så ofta numera och har blivit klart bättre med åren. Det hänger dock kvar i andra sammanhang och numera speciellt med jobbet. Gör jag något dåligt, eller fel, så räknar jag med att det kommer ta hus i helvete, vilket det så klart kan göra, men generellt är det en klart överdriven tanke. Istället för att försöka lära av misstag, vilket jag ändå gör med råge, så räknar jag med att jag ska förlora jobbet och få karriären förstörd för hela livet. Det är en aning överdrivet, och är rätt drygt att leva med. Precis som med rädslan för sjukdomar så är katastroftankarna generellt inte där, men ibland sköljer de över mig och jag har då väldigt svårt att koncentrera mig på något annat och känner mig som världens sämsta människa. Det är så irrationellt. Detta problem gör sig även påmint om jag ska vara domare eller hålla ett föredrag eller liknande där jag hamnar i fokus. En dålig prestation i ett sådant sammanhang tar oerhört mycket på mitt psyke, och då är jag ändå oftast bra när jag väl hamnar i dessa situationer. Men katastroftänket vid en dålig insats är ändå alltid där och plågar.

 

Summa summarum är väl att jag som introvert människa tycker att det mesta handlar om mig och därav har jag svårt att se att det som sker kan bero på något annat än mig själv.