Milky Chance och Bradbury

Igår efter en rätt trevlig dag på jobbet bar det av till Sthlm med Valle för att kika på Milky Chance, ett tyskt band som lirar en något svårdefinierad musikstil. De hade ialf en hit med låten "Stolen dance" för några år sedan. Det var Valles initiativ att se dem, men absolut inte mig emot att också se dem efter att ha hört dem en del hemma hos Valle. Tanken var att vi skulle sett dem redan i slutet av förra året, men då ställde de in. Igår kom de dock tillbaka till Sverige för att gottgöra sin tidigare inställda spelning. Spelplats var Vasateatern, vilket bara det var lite spännande, och som även visade sig vara en väldigt härlig lokal.
 
Spelningen sedan var väldigt bra. Milky Chance visade sig vara ett ödmjukt band som kunde framföra en spelning live alldeles galant. Något jag noterade var att de hade två trumset, ett konventionellt och ett med congas. Det blev även en hel del munspel. 
 
Milky Chance verkar främst appelera till tjejer mellan 18-25, och även om jag som 35-årig man inte var helt ensam, så var jag i klar minoritet gällande mitt kön och min ålder :-). Det gjorde dock ingenting och spelningen var som sagt väldigt bra.
Milky Chance. Det var mycket folk under konserten men ändå inte trångt och därmed var det lätt att få bra platser.
 
Utöver konserten igår blev det även ett besök till Hammarby sjöstad idag för att träffa ett par vänner till Valle. Förutom att ett krånglande svenskt tågsystem gjorde att vi blev försenade både dit och hem så var det en alldeles utmärkt och solig visit till Sthlm.
 
Under resorna fram och tillbaka till Sthlm passade jag på att läsa Ray Bradburys "Fahrenheit 451", och som visade sig vara en smått fantastisk bok. Temat (som förvisso kanske inte är det mest genomgående) genom boken om att det finns så mycket enkel underhållning i form av "skit" på TV och sport för att människor inte vill utsättas för svåra tankar är oerhört intressant. Något tonårsfilosofiskt må hända, men ändå något jag tar med mig. Även att minoriteter osv i sin rädsla över att bli kränkta inte vill att det ska finnas litteratur som kan verka kränkande fick mig att tänka på stuationen idag. Jag blev rätt tagen av bokens förvisso inte helt revolutionerande innehåll, men jag har inte läst någon liknande fiktion förut, bortsett från Orwells "1984".
 
Att läsa dessa böcker får mig att se livet som ännu mer intressant och jag känner mig en aning mer komplett som människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0