För minnen och grunda analyser i stunden

Ibland ger innehållet i bloggen ett visst känslosvall hos vissa personer. Det är ju förståeligt när, eller om, jag skriver om någon, vilket förvisso är väldigt sällsynt, ialf om en bortser från allmänna dokumentationer från händelser i mitt liv. Har jag en åsikt om något, så är det ofta en åsikt jag sällan själv är säker på är "rätt". En mer ambivalent person än mig själv känner jag nog inte. Det gör att jag ibland har svårt att förstå hur folk tolkar det jag skriver, för det är väl oftast rätt velande?

 

Jag köpte en biljett till Anna Ternheim nästa helg, så det blir Ternheim på fredag och Milky Chance måndagen efter. Konserter, konserter... Det är dock bra att inte bara fastna hemma i diverse dokumentärer och bildsorterande... Jag fick för övrigt ett par digitalt framkallade APS-filmer igår. Tycker bilderna blev lite rödaktiga, bleknar filmen med tiden? Låter ju logiskt.

 

Jag "inspirerades" efter att ha lyssnat på en P3-dokumentär om skolskjutningen i Jokela att "äntligen" se filmen "Falling Down", och den var ju fantastiskt bra. 

 

Jag lyssnade under ett pass på gymmet idag på P3-dokumentären om tjejen i Kumla som tog livet av sig efter påtryckningar om att visa sig naken på nätet. Förövaren hade, inte förvånande, en Facebook-grupp gällande kvinnovåld och hur illa det är. Är det patologiskt så att alla män som är våldtäktsmän med mera utåt sett försöker visa upp att de är guds bästa barn? Skulle vilja se statistik på det. Utan att veta om de är skyldiga så är det svårt att inte tänka på Virtanen, Soran med flera...

Jag läser just nu George Orwells 1984. Måste säga att jag gillar den så långt. Jag förstår varför den så ofta citeras. Jag gillar tydligheten i "nyspråket" eftersom enkelheten i tydlighet är något jag ofta brunnit för, men jag har nog generellt varit ganska dålig på att fundera kring hur språket kan påverka människan. 

 

Jag har känt mig en aning uttråkad på jobbet på senaste tiden, men att livet utanför jobbet har blivit intressantare. Som att en anspänning har släppt...

 

Är jag dålig på att ta instruktioner, eller tycker jag att jag borde kunna lösa allting själv? Jag kom att tänka på lite gamla minnen, riktigt gamla minnen alltså. När jag typ lärde mig att skriva kände jag mig "kränkt" när någon extralärare sa till mig att jag inte kan sätta en punkt mellan varje ord. Jag tyckte ju det var bra så att det syntes att inte orden satt ihop. Kan förvisso vara enklare att läsa om det inte är en punkt mellan varje ord... Jag vet att jag inte heller följde instruktionerna för hur bokstäverna skulle skrivas, så jag skrev något annorlunda än många andra. Ett annat minne är när jag under någon slags temadag ritade en tomte. Jag ansåg att jag var duktig på att rita tomtar, men sedan såg jag att alla andra kunde rita mycket snyggare tomtar. Så småningom förstod jag att de hade utgått från en mall. Hur hade jag missat det? Jag hatade för övrigt temadagar i skolan. Tyckte det var svårt att helt plötsligt gå från vanlig skoldag till något fåneri. Jag minns i vad som borde vara i 4:an, då gjorde vi något test och läraren fick för sig att jag inte kunde klockan. Jag var helt övertygad om att jag kunde klockan, vilket jag tror att jag kunde, vilket gjorde mig väldigt förbannad. Kommer inte ihåg vad det ledde till dock. Eller när läraren försökte tvinga mig att åka skridskor eller någon dagmamma försökte tvinga mig att hänga med på något som inte jag ville, då stack jag. Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta, men jag tror att jag har svårt när någon säger vad jag ska göra. Jag hittar en egen lösning och kör efter den...

 

Till sist så är mina ögon överansträngda. Jag har känt det en gång tidigare, men det har kommit igen. Behöver jag glasögon? Jag tror iofs att det beror på stundtals för mycket läsning på jobbet.

Sverige lyckades slå ut Italien och ta sig till VM, så då blir det nog att söka biljetter till VM i Ryssland när de släpps. Vore kul att se lite mer av Ryssland.

 

Idag fick vi lite information om våra jobb. Det bekräftade väl främst det jag skrev i fredags, det ser så att säga inte så ljust ut. På måndag ska vi få information om vi blir nedlagda, eller vad som händer. Jag kan dock inte reda ut mina känslor över vad jag kommer bli mest besviken över; att förlora jobbet, eller att inte göra det...

Jag såg precis "När Lammen Tystnar". Det var inte igår jag såg den sist och jag kom inte ihåg särskilt mycket detaljer. Bra film! Stereotypen att män är korkade och kvinnor är intelligenta och duktiga var dock väldigt tydlig. Apropå det, jag undrar hur stämningen är på Aftonbladet nu? Verkar som många på tidningen blivit anklagade för både det ena och det andra... 

 

Många gånger känns det som att jag har "år" av kunskap att ta igen vad gäller historia, religion och statskunskap, och säkert annat med... Blev varse det och även inspirerad efter att ha sett en serie om Martin Luther.

 

I övrigt en trevlig middag idag hos mor och far för att fira fars dag.

Innan John Holm i torsdags hamnade jag och Bias på Hachi Sushi på Järntorget. Det var en ren slump efter att vi diskuterat lite olika restaurang-alternativ. Jag hade hört innan att Hachi Sushi var bra, och någonstans även hört att det inte var som en "vanlig" sushi-restaurang, men utan att reflektera mer över det, men nu förstår jag vad som menades. Det som är det intressanta med Hachi Sushi är att en inte beställer några bitar vid sitt bord för att sedan invänta att bli serverad, utan här sitter en framför kocken som lagar till bit för bit, och för varje bit förklarar vad det är en äter. Det blir väldigt personligt. Kanske inget att rekommendera om en ska ha en personlig dejt eller en affärslunch, men för en annorlunda matupplevelse är det perfekt. När vi var där var det bara jag och Bias plus en kille till. Det blev således väldigt intimt och trevligt. Sushin var även utsökt. Under hela middagen spelades ganska hög reggae/rap-aktig musik, vilken säkert skulle kunna störa en äldre generation, men som i mitt tycke endast spädde på den annorlunda upplevelsen.

Blade Runner 2049 var lika bra som jag hade hoppats. Inte riktigt lika bra som originalet kanske, men likväl bra. 

 

Jag läste ut Niklas Orrenius bok "Skotten i Köpenhamn" i veckan också. Jag trodde att boken skulle handla om skotten i Köpenhamn och vad som föranledde attackan osv. Det var inte så mycket sådant... Jag hade även hoppats att boken skulle handla mycket om Lars Vilks, vilket den inte heller gör. Det är en hel del uttalanden från Vilks men ändå förhållandevis få i relation till vad en kan förvänta sig av en sådan bok. Istället är det delar om rasism mot invandrare i Sverige och hot mot Orrenius själv efter att han oannonserat besökt Julia Caesar. Inget fel i det, men inte det jag hade förväntat mig av boken. Det blev således lite svårt att greppa vad Orrenius ville med boken? Boken är dock väldigt lättläst, vilket ändå måste vara något positivt.

 

Ikväll är det konsert med John Holm och så har jag och Valentina förhoppningsvis köpt biljetter till Milky Chance i Sthlm i slutet av november. ...och nej jag hade ingen aning om vad det var för band förut heller, men det låter förhållandevis bra!

 

Nu kanske jag snart slipper gnälla om jobbet här i bloggen förresten. Idag kom det besked om att asylprövningen ska dra ner från 2000 personer till 700, med start nästa år. Jag borde ju bli ledsen, arg eller något, men det känns typ bra...

Strömlöst i halva Örebro idag. Jag orkade därför inte vara kvar på jobbet utan gick hem tidigare. Frågan är nu när jag fick några timmar över om jag ska gå och se Blade Runner, tror det...

Idag är jag mer eller mindre tvångsledig från jobbet. Det är kanske så generellt, men hursomhelst så måste vi ta ut 20 semesterdagar per år och det hade inte jag gjort, därav blev jag uppmanad att ta ut en semesterdag innan årets slut, och det blev idag.

 

Det passade rätt bra eftersom jag var i Sthlm i helgen. Anledningen till att det blev ett besök till Sthlm berodde på att jag tillsammans med Lundmark, Danne, Robert och Peter såg bandet The National i lördags kväll på Annexet. The National är inget band jag lyssnat speciellt mycket på, men låten "Bloodbuzz Ohio" har jag under något år tyckt varit väldigt bra. Främst följde jag dock med för att det är kul att komma bort lite och gå på konsert. Vi tog tåget upp till Sthlm i lördags, och efter att tåget fått stanna någon timme i Gnesta kom vi fram någon timme försenade. Vi kunde dock spendera tid med öl i restaurang-vagnen så vi hade det ändå rätt bra :-).

 

Vi lämnade av våra saker ute hos Danne på Telefonplan och tog ett par öl innan vi först stannade för lite mat på Clarion vid Skanstull innan vi fortsatte över vattnet till Annexet.

 

Konserten var helt ok, men i min mening så är inte The National så där väldigt roliga. Det verkade inte de andra tycka heller för vi bestämde oss för att gå när vi antog att det bara var några låtar kvar och när vi tyckte att vi fått höra de låtarna vi ville.

Resten av veckan bjöd väl inte på så där väldigt mycket spännande. George Michael dokumentären "Freedom" var förvisso bra. Jag är svag för när kända personer idkar inbördes beundran, men det är även intressant att få en bild av en artist som funnits i mitt medvetande under typ hela mitt liv men som jag inte vetat något om.

 

Igår så var jag på middag med ett par kompisar till Valentina. Innan vi gick ut för att äta så satt vi och pratade lite hos Valentina. De, kompisarna, bor i Tyresö, och när vi började prata om det så utbrast jag något i stil med "Tyresö är riktigt fint", varpå Valentina frågade om jag varit där, och jag tänkte efter, och kom fram till att jag inte varit i Tyresö :-). Det som är intressant är varifrån jag fått för mig att Tyresö är fint? En anledning är säkert att jag vill ha koll på alla skrymslen i världen, men främst beror det nog på att folk pekat från typ Nacka och Skärmarbrink, för att visa var olika ställen ligger, att där borta ligger Tyresö :-). Därifrån har jag sett skog och vatten och beslutat att Tyresö är fint. Något märkligt, men det är samtidigt spännande hur "en" hela tiden vill förenkla världen och tro sig förstå den...

 

Det var hursomhelst en trevlig kväll och idag ska jag till Sthlm för att bland annat se The National.

Om ni inte redan har sett dokumentären "Tvärvändningen" på SVT Play så gör det nu, mycket bra! Tyvärr blir en något förbannad över hur tröga Dinamarca och Fridolin är, men det är viktigt att det kommer fram också.

 

Även dokumentärserien "Laglöst hav" är riktigt intressant.

 

Soran, har han ställt till det, falska rykten eller en #metoo kampanj som gått för långt?

Jag hade tänkt att spendera eftermiddagen med att se Blade Runner 2049 på bio, men så fick jag för mig att kolla upp regissören Denis Villeneuve först, och ändrade mig och såg istället den filmen han regisserade innan, Arrival, och den var helt fantastiskt bra. Är ju ett bra tecken för att Blade Runner 2049 också ska vara bra.

 

I fredags blev det en öl på Lion Bar, vilket var överraskande positivt. En vanlig öl kostade 25 kr och inredningen var härligt enkel, vilket är en bristvara i Örebro. Sedan blev det en pizza på Örebros bästa pizzeria inne i Saluhallen. 

 

Det blev dock inte mer än två öl för igår jobbade jag övertid. Jag tyckte ändå att jag kände av alkoholintaget dagen efter och slarvade kanske därför lite på jobbet. Efter hand gick det dock bättre förutom att vi hade problem att få på larmet när vi skulle gå vilket gjorde att dagen blev längre än planerat. Det hängde även ett gäng poliser med förstärkningsvapen utanför jobbet eftersom det hade varit ett rån vid universitetet. Inte varje dag det är så!

 

Sedan cyklade jag hem genom ett zombie-tätt Örebro för att hinna se Liverpool vinna över Huddersfield med 3-0.

 

Nu imorse kikade jag på Opinion Live igen där Fredrik Bengtsson gjorde ett mycket bra arbete. Även Hanif Bali, trots sin hetsighet, fick fram en del vettiga synpunkter. Resten av programmet kan en dock starkt ifrågasätta. Varför tog de med brorsan till en person som tog livet av sig? Det är ju helt horribelt! Räckte det inte med att den mer än något märkliga "identiten" Fatemeh Khavari och Per Gharton inte hade något annat än känsloargument?

Igår sändes Uppdrag Gransknings program om vad som händer med de afghaner som återvänder till Afghanistan, och jag måste säga att jag tycker att de i stort gjorde ett bra arbete. Varför de tog med begravningen av en afghan som tagit livet av sig var dock lite märkligt. Vore dock intressant att jämföra prevalensen av självmord mellan afghaner i Sverige och svenska medborgare, eller vad jag ska kalla det. I programmet kom det dock fram bra att de flesta afghaner som utvisas åker hem till sina familjer efter hemkomsten. Det kom dock inte fram att många afghaner uppger att de inte har några nära familjemedlemmar kvar i Afghanistan, vilket då blir lite motstridigt. Det ska dock påpekas att ha familj i hemlandet inte behöver betyda att en inte har asylskäl. I programmet framkom också att Kabul inte är en direkt säker plats med återkommande sprängdåd med mera. Tycker alla som vill få en någorlunda nykter bild av situationen med utvisningarna till Afghanistan bör se programmet.

Men först lite annat... Mina Oxelgren-skor noterades av chefen idag på jobbet, så de fick lite uppmärksamhet. Det är ju lite grejen, att det barnsliga i det hela gör det lite roligt.

 

Började idag lyssna på Värvet-intervjun med Annie Lööf. Helt ok intervju av det jag hört hittills. Det som får mig att reflektera är dock när jag hör, som Annie i det här fallet, att hon tidigt ville bli jurist eftersom hennes pappa var polis. Kristoffer Triumf, han som intervjuar, berättar också om att han ville bli jurist som liten för att det verkade fräckt, och att han antagligen trodde att det gav en bra lön. Personligen har jag dock inga minnen av att jag ens tänkte i banor av "jobbtitlar" och pengar när jag var ung. Jag var nöjd ändå. Jag vet att jag förvisso tänkte att jag inte var smart nog att kunna bli typ läkare, men jag hade inte heller någon önskan att bli det. Att studera för att tjäna pengar eller för att få status fanns aldrig där. Jag vet att jag tänkte att hittar jag inget jobb får jag väl starta eget. Nu tänker jag dock lite annorlunda, men då när jag skulle staka ut min livsbana fanns det inga som helst planer :-). Det blev att plugga programmet för samhälls- och beteendevetenskap för att det var brett :-).

 

Till rubriken. Just nu finns på SVT Play dokumentären "Mogadishu soldier" som är filmad med hjälp av några burundiska soldater i AMISOM i Somalia. Den är oerhört intressant och stundtals väldigt otäck. Jag fascineras av hur odisciplinerade soldaterna är, vilken dålig vård de tycks få vid skador, hur godtyckligt allt är med Al-Shabab och hur vidrigt det är när en vit coach kommer ner och coachar vad soldaterna ska säga till media. Jag är lite tagen.

# metoo har som tidigare nämnts tagit en del av mina tankar denna helg. Jag blir inte klok på om det är bra eller dåligt... Jag vill ju tro att det är bra, men är rädd att samhället blir ännu mer ängsligt och trångsynt. Samtidigt kan jag aldrig sätta mig in i hur en tjej har det, eller hur det ser ut i sammanhang där jag inte befinner mig. ...och sist men inte minst vad är ok när och var? 

 

Liverpool spelade en otroligt märklig match mot Tottenham igår som slutade 4-1 till Tottenham. Ett försvars- och målvaktsspel som var galet dåligt. Det lär dock inte inte bli bättre att kritisera spelarna individuellt för då lär de inte spela bättre. Det är dock ett faktum att det finns en halv förstaelva i Liverpool som inte är så bra som de borde. Can, sälj. Lovren, sälj. Mignolet tycker jag dock har en del otur. Henderson, sälj. Firmino, tvekam. ...och hur långsam är Milner? 

 

Win win är ialf en fantastisk film och serien Narcos gav ett bra första intryck.

Varför använder "vi" ordet nyanländ till invandrare? Det kanske finns en definition på hur länge någon är nyanländ, men det låter som att någon kom förra veckan, eller typ från yttre rymden... Att jag tänkte på det nu var för att jag såg Opinion live nyss och där Fridolin bland annat snurrade in sig rejält huruvida han ville ha religiösa friskolor eller inte. Det är en sak om det går att förbjuda, det är en annan att ha en åsikt och sedan se vad en kan göra. Peter Springare var med och tog upp det sociala arvet gällande brott, men fick ingen reaktion på det överhuvudtaget och Lars Ströman ältade det gamla med att han känner en somalier som arbetar på Skatteverket. Vad säger du egentligen Ströman? Att resten inte arbetar, och är de somalier eller svenskar, eller hur är det nu?

 

Egentligen var min tanke att skriva om #meetoo eller #Ihave. Som jag skrivit tidigare är det ett välkänt faktum att män utsätter kvinnor för sexuella trakasserier med mera i större utsträckning än tvärtom, men att belysa problemt är super, precis som med problem med invandring osv. Till skillnad från det senare försöker dock inte debatten här försvara förbrytarna i någon större utsträckning.

 

Personligen har jag främst varit utsatt för att tjejer visslat, nypt en i röven och något enstaka tillfälle kommit in i duschen efter någon träning. Jag har aldrig gjort något av dessa saker utanför den privata sfären. Däremot har jag otal gånger sparkat min lillasyster (stackaren) och, under mellanstadiet ialf, tjejkompisar i stjärten för att bli jagad och retas. Sannolikt något slags uselt raggningsknep som äldre barn gällande det senare. Jag vet även att jag vid några tillfällen försökt kasta in ihopknövlat papper i en klasskompis urringning på gymnasiet. Det borde väl kunna anses vara en sexuell trakasseri att göra så, om vi nu bortser från vad personen i fråga ansåg om det? I vuxen ålder har jag varit med om rätt många märkligheter inom den privata sfären som är svåra att förklara på ett bra sätt i text. Det är oerhört komplicerat, men att män många gånger är svin är sant, men vad som i efterhand var ok i en speciell situation är inte så enkelt att reda ut. Skulle nog kunna skriva en bok om det här, speciellt om var gränsen går för vad som är ok? Exempelvis, vilket jag gjort, om jag påpekar inför en kollega "heta skor!", är det en trakasseri?

Först idag, tror jag, lärde jag mig att det heter "för närvarande" och inte "för nuvarande". Konstigt ändå att det heter "för närvarande", det låter ju snarare som det är något som bara gäller dem som är här...

 

Idag blev det en nyhet efter att Migrationsverket gått ut och berättat att myndigheten gjort fel i ett ärende där en asylsökande tagit livet av sig. Som jag förstår det var det dålig handläggning och oklara instruktioner som gjort att beslutet blivit fel. Det är så mycket i det här som jag dock tror kan vara anledningen till självmordet och felen... Först och främst är det inte särskilt ovanligt med unga män som tar livet av sig, oavsett om de är asylsökande eller inte, så kopplingen mellan ett negativt beslut och ett självmord är nog rätt svag. Om det nu skulle vara beslutets innebörd som lett till självmordet blir ju nästa fråga vad personen är mest rädd för, situationen som sådan i hemlandet, eller skammen att behöva återvända? Gällande utredningen så kan jag bara gissa att de som skrivit beslutet, i den beslutshets som råder på Migrationsverket, ansett att det varit lika bra att gå till beslut istället för att behöva bråka med teamledare och dylikt om att kalla in till en komplettering och bryta prognoser istället för att gå till beslut. Andra anledningar kan vara att vi har ett "good enough" tänk, vilket är en linje som är rätt svår att balansera på. Vid en eventuell komplettering finns det inte heller något som säger att det alltid blir bättre, med oerfarna handläggare och väl förberedda sökanden. Det kan snarare leda till att vi går till "fel" beslut istället... Det är sannerligen inte enkelt och rädslan för att bli uthängd är inte rolig.

Otroligt "roande" att Virtanen anklagas för våldtäkt från flera håll. Kan vara grundlösa anklagelser, men sannolikt inte. Tänker dock att vi män generellt är rätt dåliga när det handlar om sexuella närmanden mot kvinnor, men sannolikt rätt få som drogar kvinnor för att få till det, och som sedan gärna framställer sig som goda apostlar. Det är det som jag alltid främst stört mig på gällande Virtanen, att han alltid framstått som en hycklare, och nu har vi väl fått det svart på vitt.

 

Den här #metoo har ju också fått en del uppmärksamhet nu, vilket är bra, men vad är målet? Belysa något som alla vet? Prata om något som alla vet men som det inte pratas så mycket om? Sådant ska vi ju helst inte prata om i andra sammanhang? Jag blir lite snurrig trots att jag tycker det är bra, men det är väl för att jag är svag för att se saker som de är, oavsett om det handlar om män, kultur eller båda...

 

...och var går gränsen för vad som innefattas som en sexuell trakasseri? Det är oerhört komplext.

 

Annars 7-0 till Liverpool igår mot Maribor, misslyckande med att fixa biljetter till Sverige - Italien, ett "fritt" Raqqah och en dokumentär om Barbra Streisand.

Jag är expert på katastroftankar och frågan är om jag borde göra någonting åt det? Genom hela livet har jag tolkat varenda signal som inte känts normal från kroppen som cancer eller någon annan farlig sjukdom. Det är inte så att själva symptomet är påhittat men jag har ständigt överreagerat på konsekvenserna och känt att jag inte kommer kunna ta mig ur konsekvenserna om de nu skulle inträffa. När det gäller sjukdomar händer det dock inte så ofta numera och har blivit klart bättre med åren. Det hänger dock kvar i andra sammanhang och numera speciellt med jobbet. Gör jag något dåligt, eller fel, så räknar jag med att det kommer ta hus i helvete, vilket det så klart kan göra, men generellt är det en klart överdriven tanke. Istället för att försöka lära av misstag, vilket jag ändå gör med råge, så räknar jag med att jag ska förlora jobbet och få karriären förstörd för hela livet. Det är en aning överdrivet, och är rätt drygt att leva med. Precis som med rädslan för sjukdomar så är katastroftankarna generellt inte där, men ibland sköljer de över mig och jag har då väldigt svårt att koncentrera mig på något annat och känner mig som världens sämsta människa. Det är så irrationellt. Detta problem gör sig även påmint om jag ska vara domare eller hålla ett föredrag eller liknande där jag hamnar i fokus. En dålig prestation i ett sådant sammanhang tar oerhört mycket på mitt psyke, och då är jag ändå oftast bra när jag väl hamnar i dessa situationer. Men katastroftänket vid en dålig insats är ändå alltid där och plågar.

 

Summa summarum är väl att jag som introvert människa tycker att det mesta handlar om mig och därav har jag svårt att se att det som sker kan bero på något annat än mig själv.

Först skänker jag en tanke åt alla drabbade i gårdagens terrordåd i Mogadishu.

 

En lugn helg har det annars varit för mig. Firade pappa i fredags och bjöds på god mat av mina föräldrar och skjortan vi hade köpt som present verkade passa bra. Jag hade även köpt en skjorta till mig själv vilket gjorde att jag tog med ett par "gamla" skjortor och ett par byxor extra för att se om de passade pappa och för att inte ha för mycket kläder själv. Byxorna och en av skjortorna verkade passa ialf :-). Det är lite av en minimalist-tanke som gör att jag känner att jag inte behöver ha för mycket saker som jag sällan eller aldrig använder. Då känns det bättre att någon annan använder dem. Pappa fyller idag förresten, stort grattis! Du är en riktig förebild för övrigt!

 

Det blev lite rom och något glas vin under firandet, och trots att jag inte drack mycket, så kände jag av det igår. Det gjorde att det inte blev så mycket av gårdagen. En tung sväng till gymmet och att kika på några fotbollsmatcher blev det. På kvällen bjöds det på pizza och häng hos Peter och Johanna vilket var trevligt.

 

Idag tog jag och Valle en cykeltur till Hästhagen och käkade på Gamla Örebro. Vi hade tänkt att käka på Karlslunds herrgård men restaurangen var inte öppen där. Gamla Örebro övertygade dock med en mycket god och riklig falafel-tallrik.

 

Såg nyss dokumentären "Risk" om Julian Assange. Rätt intressant. Samma skapare, Laura Poitras, som gjorde dokumentären "Citizenfour" om Edward Snowden. Sökte i bloggen, men hittade inte något om att jag kommenterat den om Snowden innan... Men minns den som väldigt intressant också. Främst tycker jag det är intressant att se de här människorna och höra dem tala, och inte bara läsa om dem.