För minnen och grunda analyser i stunden

Det har typ regnat hela dagen. Vi har handlat, tvättat, städat osv. Passande för dagen.

 

Eventuellt blir det lite stiltje här under nästa vecka. Jag ska på en ledarskapsutbildning och är borta hela veckan. Spännande och skönt att göra något annorlunda, men samtidigt försvinner en del fritid.

 

Just nu håller Valle på och ser om filmen "The Proposal" som vi såg igår, men hon somnade rätt snabbt. Jag såg dock klart den :-). En helt ok romantiskt komedi med Bullock och Reynolds, men inget som sticker ut åt det bättre.

 

Liverpools dåliga form fortsätter med förlust hemma mot Crystal Palace idag, men även om inte Liverpool var speciellt bra borde de ha vunnit rätt enkelt. Det var många mycket klara chanser som missades. Trist för jakten på ligatiteln, men kanske inte något som en bör vara vädligt orolig över.

 

Det mest spektakulära med den här dagen är dock att jag laddat ned Championship Manager 01-02. Av någon anledning har jag under en längre tid fått inlägg om spelet på min Facebook, och det anses vara ett av de bättre manager-spelen genom tiderna. Därför ville jag testa det, och det är beroendeframkallande. Precis som det var när jag spelade det och liknande spel för över 20 år sedan. Det finns mycket vettigare saker att göra, men det är kul :-).

 

Just det, jag läste även ut Camus "Pesten" idag. Handlar om ett påhittat pestutbrott i Oran i Algeriet och följer en läkare som tar sitt jobb på allvar under utbrottet. En bok som åter blev populär under pandemin, vilket jag kan förstå. En bra bok, men jag upplevde "Främlingen" som mer intressant.

En småorolig natt har det varit på grund av nyheterna igår kväll om Iran och dess allierades attack på Israel. Oron består, eller bestod, inte av oro för själva attacken, utan snarare över vad som blir responsen, om det blir en upptrappning. Vi får se var det tar vägen.

 

Gårdagens eftermiddag och kväll var dock på det stora hela utmärkt. Jag var iväg, tyvärr själv, och såg Orup på Rival. Han har en företällning där som han har kört ett tag nu "Orup Bara". Det är alltså bara Orup på scen, och han varierar mellan olika instrument.

 

Jag hade köpt en biljett på tredje raden, så jag satt rätt nära, och det var riktigt bra. Publiken var förvisso rätt gammal och kanske inte jätteengagerad, men Orup var kanon. Han spelade upp hela sin låtskatt och pratade en hel del mellan låtarna. Han förklarade exempelvis bakgrunden till låten "Indiedrottning" som jag skrivit ett inlägg om här 2007. I övrigt visade han även prov på en charmig humor. Fin lokal också på Rival.

 

Orup är en av de första artisterna jag minns att jag minns från när jag var barn :-). Bland annat låten "Mercedez-Benz" som jag hörde på något toppliste-program på TV. Jag hade även ett kassett-band där jag tror att Orups andra album var med på ena sidan och låtar med Sven-Ingvars på den andra sidan. Minnet säger att jag lyssnade på kassetten när jag var på en skolresa i lågstadiet och att det var lite pinsamt att lyssna på Sven-Ingvars, men att Orup ändå var ok. Jag minns det dock som att det var låtarna med Sven-Ingvars som var mitt huvudintresse då. Hursomhelst blev det en del lyssnande på Orup då också, och speciellt på låtarna "Då står pojkarna på rad" och "Regn hos mej". Jag minns även att jag hade svårt att förstå hur det endast kunde regna hos Orup i den låten, trots att vädret var bra annars :-). "Då står pojkarna på rad" är även en av de bästa svenska poplåtarna genom tiderna :-). I övrigt tror jag att det är Juliana som fått in mig på Orup-spåret som barn, vilket bara är att tacka för :-).

 

Uppskattande av glad popmusik och ett lätt förakt för indiepop, jag och Orup har mycket gemensamt :-).

Ett terrordåd i Sydney. En man sprang runt på ett köpcentrum och högg ihjäl folk. Det händer mycket skit i världen, och vad jag och andra kommenterar säger mycket om vilka vi är, men just sådant här mördande skaver lite extra i mig.

 

Sven Cronvall är död. En legend i Hallsberg, eller kanske främst inom handbollen i Hallsberg, men för oss gamla handbollsspelare definitivt en legend. 95 år gammal blev han. Jag har under rätt många år fascinerats av att han är typ den enda människa jag känt till som alltid har varit gammal i mina ögon. Nu är han borta, så nu finns det inte någon kvar i min värld som alltid har varit gammal. Det säger något jag inte riktigt gillar.

 

Filmerna "Scream" var något utöver det vanliga när jag växte upp, ialf de två första. De hade enormt genomslag, ialf bland oss som var tonåringar då. En blandning av skräck, snygg ungdom och humor. Det var Wes Craven som regisserade de filmerna. Det gjorde att just Wes Craven var en av de första regissörer jag kände till. Under 2009 kollade jag igenom alla "Terror på Elm Street-filmerna" bland annat. Jag minns det även som att jag då hade tänkt att se filmen "Red Eye", men att det inte blev av då. Sannolikt för att jag inte hittade den i den kvalitet jag önskade. Nu blev det istället igår kväll. Hygglig film, men inget överväldigande. Det mest spännande med filmen var att jag förstod att begreppet "Red eye" handlar om flygresor på nätterna som är lite för korta för att en ska kunna sova ordentligt. Kul att det finns ett begrepp för det. Jag lärde mig också begreppet "Bellhop", som är ett nordamerikanskt uttryck för piccolo. "Bellboy" osv har jag hört förut, men inte "Bellhop".

 

Liverpools förlust med 3-0 mot Atalanta i torsdags kväll var något utöver det vanliga. Jag var rätt nöjd med både startuppställningen och bytena, men det gick helt åt fanders. Eventuellt dumt att starta med Curtis Jones, men innan tyckte jag ändå att det var en intressant idé. Jag fick en känsla av underskattning.

 

Serien "Det var en gång ett Nordirland" var mycket intressant. Jag slogs av att det var rätt många väldigt brutala händelser under konflikten jag inte kände till. Det händer rätt ofta att jag förenklar något. Uttrycket åsikt utan insikt är bra där. Min uppfattning innan var väl att IRA främst inriktade sina attacker på soldater, poliser osv som var i tjänst, vilket så klart inte var fallet, och jag hade nog ingen koll alls på de protestantiska terrorgrupperna. Se den!

 

Jag har även under de senaste veckorna sett den senaste säsongen av "Svenska fall". Det mest sorgliga därifrån är hur vissa mord förefaller helt slumpmässiga, som mordet i Hjällbo, vilket satt sig lite mer i mitt minne eftersom jag var i Göteborg då.

 

Det var en liten sammanfattning av det senaste.

En grå dag med regn i luften.

 

Hetast på nyheterna förefaller vara en pappa som blivit mördad efter att han hamnat i en konflikt med unga gänggrabbar. Som vanligt ska en hålla sig lite försiktig till den information som finns i dagsläget, men ingen lär vara förvånad att sådant här händer i Sverige.

 

Det var dock lite film jag skulle skriva om.

 

Vi såg under två kvällar den moderna romantiska komedi-klassikern "How to Lose a Guy in 10 days". Det är en på många sätt superfånig film med Kate Hudson och Matthew McConaughey. Jag hade eventuellt sett den en gång tidigare, men jag är långt ifrån säker. Kan blanda ihop den med någon annan film. Hursomhelst, det finns tusen saker att kritisera filmen för, men samtidigt är den jättebra. Kemin mellan huvudkaraktärerna är jättefin och dialogerna är roliga nästan hela tiden. Det är mycket om hur kvinnor bör, och inte bör, bete sig mot män osv. Jag skrattade högt många gånger :-). En på många sätt underskattad film.

 

För några år sedan tänkte jag se om "Tinker, Tailor, Soldier, Spy", men då hittade jag den inte på någon streamingtjänst. Jag vet inte om det var av en slump, eller om jag letade efter filmen, men jag såg för ett par dagar sedan att den fanns på SVT Play och bestämde mig för att se den. Jag har sett filmen förut, men mindes den som rätt rörig. Varför jag ville se den igen för några år sedan har jag för mig berodde på att jag lyssnat på en intervju med Tomas Alfredson. Jag har sedan jag såg filmen första gången tänkt att jag ska se om den för att eventuellt se om jag då skulle uppskatta filmen mer. Så här efter att nu ha sett filmen en gång till är väl känslorna blandade. Fotot i filmen är excellent, allt är väldigt stiligt och snyggt gjort. Även skådespeleriet är mycket bra, men där slutar nog mina hyllningar. Det är superrörigt att hänga med i filmen. Bärättandet är dåligt. Det känns som en film som är passande att hylla, men som egentligen inte är jättebra. Det är lite som att filmen kan vara svår att kritisera för att en är rädd att en inte förstått. Att en ska framstå som dum, men det är filmen som inte riktigt är så bra som den ofta beskrivs. Förutom att handlingen är svår att hänga med i är även karaktärsuppbyggnaden väldigt tunn. Det är svårt att förstå varför karaktärerna gör som de gör osv. "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" är därmed i mitt tycke en delvis överskattad film.

 

Det får räcka för idag :-).

Igår kväll såg jag Dave Matthews Band live på Cirkus. Det är eventuellt lite märkligt varför det blev så? Även om jag hade ovanligt bra koll på pop- och rockmusik när jag var i 20-årsåldern, och var i kretsar där musik var viktigt, tror jag inte att jag stötte på Dave Matthews Band förrän jag pluggade och gick igenom en lista från tidningen Rolling Stone gällande världens bästa låtar. Minnet är svajigt, men jag tror att mitt intresse för bandet kommer därifrån, och då var det låten "Crash into me" som fångade mitt intresse. Jag minns att jag direkt fastnade för låten, men att jag inte direkt utforskade bandet något mer. Jag tänkte kanske att låten var något av en one hit wonder och att Dave Matthews Band typ turnerade runt, som så många andra band, genom att just spela den låten som dragplåster. När jag under den tidiga hösten såg att bandet skulle komma till Sverige passade jag på att köpa en biljett, främst för att jag ville höra "Crash into me" live och kanske lyssna in mig på några andra någorlunda kända låtar innan konserten.

 

Jag hade inte många rätt gällande det ovan har jag nu kommit fram till :-).

 

Dave Matthews Band är tydligen ett av de mest populära banden i USA, ialf i sin genre, men nog lite mer än så. De varierar även sina konserter mycket, och spelar typ aldrig samma låtar två konserter i rad. Det är därmed svårt att lyssna in sig innan en konsert, och även om en har vissa favoritlåtar som är kända är det långt ifrån säkert att de låtarna kommer spelas på konserten. Igår spelades exempelvis inte "Crash into me" eller "The space between", som är en annan rätt känd låt.

 

Det spelade dock mindre roll, för konserten var fantastisk ändå, även om det så klart hade varit ännu bättre om jag varit mer inlyssnad. Nu blev jag dessvärre extremt oinlyssnad och kunde nog bara identifiera ett par låtar, men som sagt det spelade mindre roll. Det var ett mycket skickligt band jag fick se och som föreföll jamma en hel del. Det gav ialf en känsla av att en hel del var spontant. En mäktig upplevelse. Det var även väldigt varierat med flera instrument, tempon osv.

 

Jag hade sittplats, och en liten "roande" detalj var att jag hamnade bredvid ett par jämngamla män som började prata med mig. De undrade hur jag upptäckt Dave Matthews Band osv, och var riktigt inbitna fans. De bad till och med om ursäkt innan konserten började för att de eventuellt skulle vara lite väl högljudda osv. Det var dock inget problem med det, men de visslade en hel del och fick till och med vid ett tillfälle gensvar av sångaren när en av dem ropade till honom :-). De bjöd även på ett glas rött vin :-). En av dem var tydligen även från Kumla från början. Samtidigt som det var kul fick jag även en nästan bortglömd känsla från förr. Typ ett dåligt samvete av att inte kunna så mycket om bandet och låtarna en ser. En känsla av att bli lite avslöjad, att en typ inte är ett riktigt fan. Det stämmer ju för mig, och visst det är ju tråkigt om jag köper en biljett som ett "riktigt" fan inte får, men jag tror de inbitna fansen nog sällan missar en konsert de verkligen vill se. ...och nog ska vi andra, som kanske främst vill ha en ny och fin upplevelse också kunna få det :-)?

Eventuellt spelade Liverpool bort sig från ligatiteln genom att spela 2-2 borta mot Man Utd idag. Liverpool var det bättre laget och borde ha vunnit, men det som borde blir ju inte alltid en realitet. Det som är jobbigt är att Liverpool slängt bort tre matcher i rad nu mot ett rätt dåligt Man Utd, och det känns väldigt onödigt. Jag och Linus diskuterade igår att vi var lite rädda för att Quansah skulle starta idag istället för Konate. Det gjorde han tyvärr och det var han som bjöd in Man Utd till deras kvittering. Nu vet jag inte om Konate var skadad, men det känns som en miss av Klopp. Bytena var också lite märkliga under matchen. Salah var kass och borde inte ha startat, sedan har jag svårt att förstå varför Klopp tog ut Szobo och satte in Jones.

 

Vi borde ha vunnit ändå sett till chanserna, men det känns ändå som att vi ger bort matchen. Trist, och nu blir det nog svårt att vinna ligan.

 

Dokumentären "Slaget om svensk cricket" tyckte jag var rätt intressant. Den handlar främst om hur svårt det kan bli att driva ett förbund eller dylikt när det inte finns en kultur av samarbete och konsensus. När kulturen främst handlar om att gynna en själv. Väl värda 15 minuter.

Idag vaknade jag 09.30, och det var länge sedan. Förvisso inte första gången jag vaknade under morgonen, men jag somnade om flera gånger och kom först upp vid den tiden.

 

Inte för att jag kom hem jättesent igår, men jag lade mig efter 00.00 med tre stora kvällsöl i kroppen, så det spelade säkert in :-).

 

Att det blev lite senare än vanligt igår kväll berodde på att jag och Linus var och såg The Jesus and Mary Chain på Münchenbryggeriet. Innan käkade vi och tog ett par öl på "A Bowl & Plates". En restaurang där jag nu varit tre gånger tror jag. Ingen större sak med det, men minnet är väl roligt på det sättet att en gärna kommer ihåg typ 3-5 tillfällen innan allt bara flyter ihop :-).

 

Nåväl, på Münchenbryggeriet prövade vi deras pilsner, och den var rätt intressant. Jag kan inte säga att den var god, men den smakade annorlunda. Jag brukar nog blanda ihop malt och humle, men jag tror den var väldigt maltig i smaken :-).

 

Det är kanske tur att jag inte alltid gör som jag säger och skriver. Efter att jag sett The Jesus and Mary Chain senast skrev jag här 2021-12-01 att jag sannolikt inte kommer se dem igen eftersom konserten då var rätt tradig. Det är ju dock lite av grejen med bandet, att det är shoegaze, där det inte händer jättemycket på scen. Det gjorde det inte den här gången heller, men jag var bättre inlyssnad på låtmaterialet den här gången, vilket så klart gjorde konserten mer intressant nu än sist. Då var jag endast inlyssnad på skivan "Darklands" medan jag nu lyssnat in mig på de låtar som sannolikt skulle framföras under konserten. Sist spelades inte heller min favorit "Head on", vilken de spelade nu. Den enda låt jag saknade den här gången var "April skies".

 

Volymen var hög precis som sist, och bröderna Reid bjöd inte på mycket utöver musik, men nog var det värt att se dem igen, även om jag kanske inte går igång på alla låtar. Några av de nya var dock överraskande intressanta med lite andra ljud osv.

En gråkall dag idag som inneburit träning, tvätt och lite städ. Ganska typiskt för en lördag. Ikväll blir det däremot konsert, mer om det imorgon.

 

Jag roade mig tidigare idag med att se den prisade dokumentären "Miraklet i Gullspång". Ett par äldre systrar från Norge tror sig på ett smått mirakulöst sätt hittat en okänd syster i Gulllspång. Historien är så skruvad att en förstår från början att det måste vara minst ett par hundar begravna här. Under dokumentärens gång blir det ännu mer invecklat med DNA-prov som ger olika svar, ett misstänkt mord och märkliga beteenden hos typ alla inblandade i dokumentären. Allt blir bara irriterande. Det är övertydligt att det antingen är regissören som försöker blåsa oss tittare eller att det ligger något annat bakom bland de inblandade i dokumentären som inte vi tittare får reda på, men som är väl känt bland alla inblandade. Jag förväntar mig att en dokumentär ska försöka visa en verklighet inte bara ställa upp dimridåer som i den här skiten. Att det här prisats är ett mysterium.

En småintressant dag på jobbet med både polis och biträden i fokus.

 

Annars har jag efter jobbet fokuserat på att läsa ut klassikern "Slakthus 5". En bok som verkligen inte levde upp till förväntningarna. Jag trodde att den främst skulle handla om bombningarna av Dresden, men det är bara en liten del av boken. Nog att jag hade förstått att boken främst är fiktiv, men att den inte alls hade för avsikt att vara verklig i sin framtoning visste jag inte. Boken handlar om en snubbe med det för mig oväntat bekanta namnet Billy Pilgrim som åker fram och tillbaka i tiden, och till och med kidnappas av utomjordningar. Det är en rätt skruvad bok, men det mest på ett rätt fånigt sätt. Det är som att det är en tonåring som skrivit boken. Att den har, eller kanske fortfarande är, kontroversiell är svårt att förstå. Det måste främst handla om det fåniga och delvis vulgära språket, inte så mycket annat. Boken påstås vara en antikrigsbok, men det var inget som slog mig när jag läste den. Den måste ha släppts i en tid när den på något sätt stack ut. Jag hade förväntat mig något mer seriöst och utmanande. En överraskande ointressant bok.

Jag tror det var i torsdags kväll vi öppnade en egenimporterad Montefalco Sagrantino, ett rött vin från Umbrien. Inte dumt alls, men det blev som vanligt lite kvar, så nu är det nog dags att hälla ut den sista skvätten. Spännande med "nya" druvor.

 

Det var isgata när jag skulle gå till jobbet imorse, och nästan lika illa när jag skulle gå hem. Nu skiner dock solen. Det är uppenbarligen april.

 

Inte så mycket annat att rapportera.

 

Jag såg förvisso dokumentärerna "Vulkanen som stoppade Europa" och "Eiffeltornet" från Världens historia i helgen. Jag hade nästan glömt bort Eyjafjallajökulls utbrott som stoppade en massa flygrafik 2010. Gällande Eiffletornet var det mest intressant att det fanns tankar på att bygga andra torn. Inte så konstigt kanske, men ändå :-). Att det byggdes till världsutställningen 100 år efter franska revolutionen ska jag försöka ta med mig också.

Det blev vinter igen. Mer eller mindre snöstorm under eftermiddagen. Det gjorde ont i ansiktet när jag gick hem efter fotbollen efter jobbet.

 

När jag pluggade såg jag en del äldre filmer. Jag försökte gå igenom någon topplista från IMDB. Det blev en hel del filmer av Hitchcook då. Jag kan väl inte påstå att jag såg dem noggrant eller anlayserade dem, men "The Rear Window" och "Fåglarna" minns jag som bra. Jag kan dock inte minnas att jag då såg filmen "Notorious!", vilket är lite konstigt eftersom den verkar anses vara en av världens bästa filmer. För några månader sedan såg jag en dokumentär om filmen som heter "Hitchcock, Bergman och Notorious". Efter det tänkte jag att jag måste se filmen, vilket jag gjorde igår, med hjälp av Youtube. Nackdelen med att se fllmen på Youtube var att textningen var lite konstig, men annars var det bra kvalitet på streamen. Jag upplevde filmen som bra, men inte som något mästerverk. Nu idag såg jag om nyss nämnda dokumentär om filmen och förstod analyserna lite bättre osv. Det är ju svårt att förstå en analys på något en inte sätt så att säga :-). Det gjorde att filmen lyfte. Små detaljer och teman som jag inte tänkte på när jag såg filmen. Det där är rätt vanligt, att jag inte uppfattar alla detaljer som manusförfattaren och regissören tänkt. Jag är nog inte ensam om det, men upplever det som intressant. Alltså att en upplever saker olika, även om en ser samma sak. Det utifrån sin egen uppmärskamhet, erfarenhet osv. 

 

Det var ingen ny spaning, men det slår mig ibland, som nu :-).

 

I övrigt känns kroppen sliten, så det är nog bäst att jag går och lägger mig :-).

Den här tidiga morgonen tog på något sätt kraften ur mig. Dagen har i övrigt främst spenderats i soffan.

 

Jag slöade lite snabbt igenom den hyllande dokumentären "Moonage Daydream" om David Bowie. Visuellt snygg, en del spännande foto, men lite väl lång och rätt lite information om David Bowie. Ibland återanvändes till och med samma foto. Det var en hel del klipp från olika intervjuer, men det var svårt att få ett sammanhang. En del stiliga filosofiska uttalanden, men de kändes utryckta från något större. Sammantaget inte en dokumentär i min smak. Något annat, jag tror att Svante rekommenderade mig att se den här dokumentären när den gick på bio.

 

Boken jag läst ut i veckan var "Kongokrisen" av Wilhelm Agrell. Den var intressant, främst för att jag inte läst så mycket om de här händelserna i Kongo förut. En kan väl sammanfatta det hela med att det var otydligt vad som faktiskt skulle göras och att det inte alltid är så lätt att veta vilka en ska hjälpa och försvara samt om de som ska hjälpas och försvaras verkligen vill ha hjälp på det sätt som erbjuds.

Jag vaknade tidigt imorse. Det var väl lika bra, så kan jag säkert somna i tid ikväll trots tidsomställningen. Skönt att komma till gymmet tidigt också.

 

Idag hade jag gärna åkt till Örebro för att fira diverse födelsedagar, men järnvägen byggs om, vilket gör att det tar en evighet att åka plus att det kostar mera. Det tillsammans med att jag var i Närke förra helgen gör att jag hoppar över det. Jävligt trist!

 

Det jag främst tänkte skriva om nu är de två senaste filmerna jag sett i serien om rovdjuret. För ett par dagar sedan såg jag den hårt kritiserade "The Predator". Det finns definitivt mycket att kritisera. Filmen är rätt fånig, men jag gillar humorn och att den har en rätt avancerad intrig med att ett rovdjur vill ge människorna vapen för att försvara sig med mot mer avancerade rovdjur. Även grejerna med miljöförstöring och autism tycker jag hade sina poänger. Det är mycket intrig med andra ord. Det är även med, förvisso för många, men ändå roliga karaktärer. Filmen är ett försök att göra det hela lite annorlunda, och även om det inte blir superbra, så är filmen bättre än dess rykte. Det som främst är dåligt är den kvinnliga biologen som blir någon form av elitsoldat från ingenstans.

 

Igår såg jag dessutom den, till skillnad från "The Predator", hyllade filmen "Prey". Där utspelar sig handlingen bland indianer på 1700-talet. Det är en film som försöker vara seriös och är helt befriad från humor. Det är rätt snyggt foto, men där slutar nog det positiva. ...eller det är en film som är rätt spännande och framstår som bra, men när en funderar lite, blir ialf jag bara irriterad. Huvudpersonen är en ung indiantjej som vill vara jägare, men som istället är någon form av healer. Hon gör uppror och börjar därför jaga rovdjuret som landat i närheten av var hennes stam bor. Bara det känns konstigt, men det är vad som utspelar sig sedan som bara blir irriterande. På något sätt utvecklas hon, som är liten till växten, på några timmar till en övermänsklig jägare och krigare. Hon kan med lätthet ha ihjäl ett gäng stora franska pälsjägare och till slut lyckas hon även ha ihjäl rovdjuret. Hon tål dessutom hur mycket som helst. Inte för att någon av rovdjuret-filmerna är realistiska, men någon måtta måste det vara. Hade filmen varit gjord med glimten i ögat som många av dess föregångare, hade jag nog kunnat köpa det mera, men den här filmen försöker vara seriös, och det blir inte bra. Det får räcka så, jag blir bara mer och mer irriterad ju mer jag skriver om filmen :-).

Valle ville ut i naturen och hade av någon anledning fått för sig att hon ville besöka Sigtuna :-). Inte mig emot, jag har nämligen tänkt att åka dit i ungefär sex år utan att det blivit av. Vi har inte haft samma anledning till att besöka Sigtuna. Jag har främst önskat besöka samhället med anledning av dess historia medan Valle främst vill se några färgglada hus :-).

 

Annars har väl Sigtuna haft viss betydelse genom mitt liv med anledning av Varan-TV:s sieg tuna-sketch och en del bussresor genom samhället från och till Arlanda.

 

Hursomhelst, idag åkte vi dit. Buss till Solna, pendeltåg till Märsta och sedan buss till Sigtuna. Det tog sin tid, men var relativt enkelt. I de här fallen känner vi dock att vi borde ha en bil, för det hade gjort det hela mycket smidigare och snabbare.

 

Sigtuna är inte speciellt stort, så en behöver inte speciellt mycket tid för att se det som är intressant. Det finns flera kyrkoruiner, den vackra Mariakyrkan i tegel, mängder av runstenar, en strandpromenad och den mysiga Stora gatan med sina trähus i kulörta färger.

 

Vi traskade runt i samhället och såg nog allt av intresse. Vi käkade en ok lunch och köpte lite godis innan vi åkte tillbaka hem. Den lilla utflykten tog 5-6 timmar, men det berodde främst på restid.

Rackarns, en timme mindre såg jag nu! Kan vi inte avskaffa de här tidsbytena?

 

Igår eftermiddag satte jag mig och kollade på serien "Bröderna Nobel". Inte för att jag var supertaggad, men jag kände att serien kunde vara intresseant, och den överraskade positivt. Jag lärde mig väldigt mycket. Exempelvis själva grundpremissen, jag visste inte att Alfred hade flera bröder som också var framgångsrika. Andra saker jag fastnade för var "Den nobelska smällen" i Heleneborg (där en av bröderna dog), att bröderna bildat ett framgångsrikt oljebolag i Baku som förstatligades av Ryssland efter revolutionen där, att Alfred Nobel hade ett hus och även dog i San Remo i Italien. Hade jag vetat om det hade jag nog gått förbi huset i somras när vi var i San Remo.

 

Jag får väl se till att besöka det där Nobel-museet i Karlskoga nu :-).