Gott Nytt År!
För mig blir det kalas hos farbror Dunder som bjudit in till fest. Det blir nog en trevlig tillställning. Först blir det dock en sväng hem till Hallsberg för lite lutfisk :-).
Gott Nytt År igen!!!
...
Jag har även installerat mig i storasysters familjs hus i Adolfsberg, så nu kommer jag bo här någon knapp månad. Ska bli rätt skönt att ta hand om sig själv ett tag.
Så tycker jag vi bestämmer att vi avskaffar religionen idag, så slipper vi dumma amerikaner som tycker intelligent design är logiskt samt kanske ännu mer korkade islamister som tycker att det är vettigt att spränga sig själva och helst dra med sig ett gäng andra i explosionen. Tänk vilken bra värld det hade kunnat vara!!!
Hemma igen, igen...
Jag och familjen kom hem strax innan sex imorse, efter en lång flygresa, men den gick snabbare än beräknat och vi kom iväg från Kap Verde innan utsatt tid, så resan hem var inte lika jävlig som resan ner :-).
Julfesten på Kap Verde blev hyggligt lyckad. Det var några engelsmän, eller kvinnor med för den delen (hur säger man tvåkönad nationstillhörighet utan att det verkar som det bara är killar?) som hade lite show... Absolut inte det bästa jag sett, lite som en skolavslutning i högstadiet, men ändå något underhållande. Till showen åt och drack vi gott och efter en stund var showen slut och hela familjen utom jag gick hem. Jag stannade istället kvar för att hitta lite nya kompisar, det fick bli reseledarna, vilket var ett trevligt gäng. De flesta av de skulle dock jobba dagen efter så det blev inte så sent och efter ett par extra timmar rumlade även jag hem.
Juldagen var lite seg, och det uträttades väl inte så där jättemycket, utan hela dagen var en väntan på kvällens höjdpunkt, att äta hummer :-). Hummer var gott och jag tror inte jag ätit det förut, så det var en trevlig upplevelse. Till hummern dracks det en del vin och efteråt hookade jag upp med några reseledare igen och kikade lite närmare på nattlivet i Santa Maria, byn i Kap Verde där vi bodde. Tyvärr verkar inte juldagen vara den bästa dagen för uteliv i Santa Maria så enligt de insatta reseledarna var det rätt lite folk ute, men det var trevligt ändå.
På lite omvägar fick jag helt klart för mig att det var Henrik Fexeus som var den person som jag trodde var Henrik Fexeus, dock "lyckades" jag aldrig prata med karln.... grr...!!! Detta av lite olika anlednigar; en cocktail av inte störa i semesetern, inga bra lägen och feghet. Känns illa efteråt för jag skulle väldigt gärna vilja snacka lite med mannen. Ja, ja så kan det vara... "Gud" ger en oanade möjligheter som man inte tar :-).
Annars är det inte så mycket att rapportera. Resan bestod mest av sol, bad, träning och god mat. Kap Verdianerna såg för övrigt ut att över lag vara i bra form! De är tydligen till största del avkomlingar till slavar, så en teori jag hörde var att de är i så bra form för att de vita slavjägarna bara tog de starkaste slavarna, och således har de som bor på Kap Verde numera en bra genbank för starka kroppar :-). Vet inte om jag tror på det, men en kul teori.
Nu lite bilder;
Ön Sal vi var på är en vulkanö och rätt karg, såg således mest ut så här. Normalt sätt satt det dock inte Kap Verdianer på huk överallt, men här gjorde det ju det :-).
Kap Verdes flagga, hade jag aldrig sett förut.
Höga vågor finns det i Kap Verde, några av de bästa i världen tydligen. Kanske inte just den här, men det är ett mecka för surfare.
Flyter i saltsjö :-).
Utsikten från hotellet :-). Jag saknade dock parasollerna. Hur kan man inte ha parasoller?
Tihi...
Inte den bästa hummerbild jag sett, om jag sett några tidigare dvs, men ändå en hummerbild :-).
Jul i Kap Verde
Det är skönt att slippa kylan i Sverige men annars är det ärligt talat så där att just fira denna speciella dag, Julafton, borta. Det känns inte på något vis som att det är Julafton precis just nu!!! Vi har dock försökt ”jula” till det lite och köpt några julklappar till varandra, samt att vi ska på någon julfest senare ikväll. Det kan säkert bli trevligt.
Annars då? Jag tror att Henrik Fexeus befinner sig här nere samtidigt, snubben från Hjärnstorm och som skrivit lite böcker om att läsa tankar, raggning osv. Vi har stött på honom, eller den person jag tror är han, ett par gånger, men det har inte känts lägligt att fråga om det är han. Det vore hursomhelst mycket intressant att prata lite med karln. Han verkar ju vara lite så där intelligent töntig vilket brukar kunna ge avslappnade konversationer. Ja, ja får se om vi stöter på ”honom” igen, då får jag väl se till att ta reda på om det är han eller inte.
För övrigt såg vi Gösta Ekman på Arlanda innan vi åkte.
Det blir en del sol och bad här nere, eller mest bad för mig, inte så mycket sol. Sola är fruktansvärt obekvämt och har aldrig tilltalat mig. Jag har dock, som alla andra, förut försökt blivit brun, men nu när jag gett upp detta beroende på cancerrisken sitter jag mest i skuggan och tar ett skönt dopp då och då. Kvalité! Förutom badandet och läsningen lyxar jag runt med mina oerhört givmilda föräldrars pengar och äter alldeles för gott och dyrt, men nyttigt. Mycket fisk och sallad. Ja, fisken är dyr! Jag har alltid lite svårt att explicit visa att jag uppskattar något, men jag är oerhört tacksam för att vara denna bortskämda unge jag för tillfället är.
Igår var vi på en tur runt ön. Fick se lite andra småbyar här på Sal, ön vi är på i detta örike, samt lite annat jox med höjdpunkten att bada i en saltsjö. 26 % salt var det tydligen i sjön och man flöt som en kork! Mycket underhållande. Det är absolut ingen myt att man skulle kunna läsa en bok under tiden, som man har hört från Döda Havet.
Vi har även fått en till familjemedlem här, en liten svart katt. Just nu ligger ”den” och sover i en stol här bredvid. Söt är den!!!
Det verkar inte vara så mycket kriminalitet här nere, men lurad blir man mest hela tiden. Så fort man ska köpa något av någon som är svart får man betala minst dubbelt mot vad man ska… När jag handlade förut hade jag direkt ”special price” men eftersom jag inte var så intresserad av att köpa det jag undrade om priset om, blev det genast halva priset när jag försökte lämna butiken. Påminner om Thailand i det avseendet. Man måste dock ha i åtanke att det är mycket fattigt här nere, så att de lägger på ett eller par hundra procent på det normala priset är kanske inte så konstigt.
Byn Santa Maria där vi bor är rätt stentrist. Riktigt bra om man bara vill ta det lugnt dock, inte så intressant om man vill se något intressant. För mig passar det bra, rätt skönt att inte göra så mycket. Hinner jag äta nyttigt och träna lite, resan är lite av detox för mig.
Nee man kanske skulle hoppa i poolen en stund. Ciao!!!
God Jul förresten!
Ps, bilder kommer en annan dag, ds
Kap Verde
Mer kommer nagon annan dag.
Lima
Vad vi hade hört av andra resenärer skulle Lima vara ett ganska tradigt ställe, och vad gäller Lonely Planet så ska staden även vara lite osäker. Det gäller nog dock mest ficktjuvar och inte terrorattacker som i STHLM :-).
Vi kom till Lima efter en mycket behaglig bussresa från Cusco. Först blev det lite mat och sedan lite knallande runt i stadsdelen Miraflores där vi bodde. En av Limas rikare och vackrare stadsdelar! Personligen blev jag lika positivt överraskad här som när jag kom till Cusco över hur vackert det var. Moraflores ligger vid havet med stränder, parker och berg som leder ned till havet. Mycket vackert! Byggnaderna påminde en hel del om Europa, förutom elstängslena över murarna som ska hindra intrång :-). Det ska tydligen finnas väldigt många människor i Lima som lever i stor fattigdom, det var dock inget vi hann uppleva så mycket av under våra tre dagar i staden.
Miraflores.
Under kvällen gick vi på bio och såg en hygglig film som jag inte minns namnet på... Handlade dock om att djävulen jävlades med några stackare i en hiss. Låter lite knasigt, men det var rätt underhållande.
Andra dagen i Lima ägnade jag mestadels åt sightseeing medan de andra gjorde något annat, shopping tror jag. Jag åkte in till de gamla delarna av Lima och kikade på en katedral, några torg och ett rätt intressant katakomb-system. Katakomberna fungerade förr som kyrkogård för Limas invånare och det var fullt med ben och skallar där nere. Både ruggigt och intressant. I katedralen var för övrigt Francisco Pizzaro begraven, grundaren av Lima och en av de mer kända spanska conquistadorerna.
Pizzaros place!
Under kvällen blev det lite partaj, lite bekantskap men den lokala polisen och UNO-spelande.
Sista dagen i Lima var lugn. Jag shoppade lite och på kvällen blev det sushi. Jag lyckades få med de andra grabbarna och efter att de smakat lite verkar det som att de äntligen fick upp ögonen för hur gott sushi är.
Hemma igen!!!
Japp nu är ca 3, 5 månaders mycket omvälvande resa över, vilket är lite tradigt, men samtidigt är det skönt att komma hem och ta det lite lugnt, sova själv och träffa vänner, familj och bekanta. För min del blir det dock bara hemma tills på söndag då det bär av på en veckas jul-semester till Cap Verde. Där nere lär det dock mest bli att läsa böcker och kanske försöka träna lite.
Nu blev jag nästan kvar nere i Lima på grund av lite enklare struligheter :-). På flygplatsen i Lima måste man betala en skatt för att få lämna den genom flyg, vilket är brukligt på en flygplats :-). Det är ingen jätteskatt men den ligger någonstans mellan 30-40 USD. Mitt problem var att jag inte hade med mig några kontanter till flygplatsen, vilket berodde på att jag trodde att jag inte hade några pengar på mitt kort kvällen innan... Så var dock inte fallet utan det hela berodde på att jag försökte ta ut pengar på en bankomat som tydligen inte fungerade med våra svenska kort. Detta förstod jag dock först senare... Jag bad således min far sätta in lite pengar och tänkte att jag tar ut pengar på flygplatsen eller betalar skatten med kort. Väl framme på flygplatsen fick jag dock reda på att det inte gick att betala med kort, vilket är väldigt konstigt eftersom kortbetalning fungerat alldeles utmärkt överallt annars i Lima... Men det spelade inte så stor roll tänkte jag för jag kunde ju ta ut pengar i någon bankomat istället... Nu var det tydligen på det viset att det på flygplatsen endast fanns sådana bankomater som våra kort inte fungerade i kombination med. Det ska tilläggas att jag inte haft några bekymmer med bankomater överhuvudtaget tidigare i Peru, så tanken att det var slut med pengar på kortet och inte problem med kombon bankomat och kort inte var helt grundlös. Således stod jag där utan pengar att betala skatten med... Nu blev det panik! Flyget skulle gå om en timme, inklusive säkerhetsontroll och skattbetalning... Jag försökte med allt! Försökte få ut pengar genom flygbolaget, växlingskontor och McDonalds, men ingen av dem kunde ta betalt genom kortet och ge tillbaka pengar, vilket är brukligt i Sverige. Till slut kom Robert med förslaget att jag skulle ställa mig i någon affär och försöka betala folks varor med mitt kort, så kunde de betala mig med pengar. "Hej, är det ok om jag betalar dina varor, så betalar du mig i cash?". Låter lite lattjo... Men det gick otroligt smidigt. Jag såg en kvinna med massa dollar i handen i en souvenirbutik och var snabbt framme och bad att få betala hennes varor. Svaret blev "no sweetie..."... Men jag gav mig inte, utan gav mitt kort till snubben i kassan, och för denne var det inga problem efter att denne även frågat kvinnan igen om det var ok, så det löste sig till slut :-). Sedan var det bara att hasta igenom alla kontroller och dylikt. Vid passkontrollen kom en snubbe från flygbolaget och mötte oss, det var bråttom :-). De var även lite oroliga... Var vi inte tre stycken innan??? Bias hade vi nämligen tappat bort i förrvirringen, och vi hade ingen aning om han letade efter oss eller hade tagit sitt förnuft till fånga och gått på planet. Väl inne på flyget satt dock Bias i sin stol och vi kunde pusta ut dubbelt :-).
Att det blev så här stressigt berodde inte bara på detta problem utan även på USAs elektroniska visa-ansökningar (ESTA). Detta hade vi gjort och var inget som vi trodde skulle leda till några bekymmer, men flygbolaget, Avianca, vägrade släppa på oss på flyget utan utskriven bekräftelse på denna visa-ansökning, så det tog en massa tid med att leta reda på ett internet-cafe, fixa fram ansökningarna och sedan skriva ut dem. För mig blev det extra krångligt eftersom jag inte kunde hitta min gamla utan fick göra en ny, vilken jag även blev tvungen att betala för... Krångel, krångel! Vi var grymt tjuriga över detta, men, ialf jag, hade lite svårt att veta vem jag skulle bli arg på, flygbolaget eller USA?
Resten av resan gick dock bättre... Robert hade iofs lite problem med en amerikansk passkontrollant, och blev enligt uppgift, hotad att bli typ arresterad pga dåligt uppförande :-).
Ja, ja... Hemma i kylan och mörkret är vi nu ialf!
Doggie!!!
Hunden befann sig ialf pa campingplatsen nar vi kom dit, och det ar inget ovanligt med att hundar springer lost i Peru. De verkar behandla hundar ungefar som vi behandlar katter i Sverige, de tar hand om dem men later de vara ute om de vill. Det finns sakert massa herrelosa hundar ocksa, men vi har stott pa ett antal hundar som verkar ha sin bas nagonstans men som sedan far ga ut om de vill.
Ialf... Guiden Percy bjod denna nu aktuella hund pa lite overbliven mat, och det tillsammans med att andra i gruppen halsade lite pa hunden gjorde tydligen att denne faste sig vid oss. For ovrigt tror jag det var en tik sa jag kommer kalla hunden henne nu :-).
Nar morgonen kom for den sista etappen mot Machu Picchu var hon med oss medan vi vantade pa att fa borja ga vid check-pointen, sedan nar vi val borjade ga foljde hon med oss hela vagen fram till Machu Picchu. Historien kunde mycket val slutat dar, men sa ar inte fallet :-). Hon foljde aven med oss nar vi gick runt i Machu Picchu till vakternas fortret. De forsokte fanga henne flera ganger men misslyckades hela tiden, men till slut tror jag att de fick tag i henne, och vi trodde att vi sett henne for sista gangen...
Bade hunden och JC var fundersamma over hur vi skulle komma forbi jordskredet :-).
Trott efter att ha gatt upp tidigt och vandrat.
Nar vi sa manga timmar senare, nere i Aguas Calientes, atit klart och fatt vara kroppar masserade skulle vi motas upp pa en restaurang for att i samlad trupp ta oss tillbaka till Cusco, vem dyker upp da, jo HUNDEN :-). Det ska tillaggas att det ar en halvtimmes bussresa fran Machu Picchu ner till Aguas Calientes, sa hur hon tagit sig dit ar en gata. Kanske fangade vakterna henne for att sedan slappa ut henne nere i byn, annars tog hon bara en senare buss an oss :-).
Hon foljde sedan med oss till taget som skulle ta oss till Cusco och lyckades aven smita forbi vakterna dar och komma pa taget, men dar var det till slut stopp for henne :-(. Konduktoren kande sig, efter att ha fragat overordnad, tvungen att kasta ut henne fran taget. Nar han gjorde detta mottes han av visslingar och burop :-). Hon var valdigt popular kan man saga :-). Far hoppas att hon har det bra var hon nu befinner sig!!!
Hej da, snyft, snyft...
Inkaleden!!!
Jo Inkaleden var det... Först och främst kan man göra lite olika vandringar, och även andra tillvägagångssätt, för att ta sig till Machu Picchu, men vi gjorde den riktiga, KLASSISKA, Inkaleden. Det ingick även lite extra jox i vår tur som; några hotellnätter samt en extra dag med ruin-sightseeing i Sacred Valley. Det senare var nog dock mest intressant för riktiga Inka-lovers.
Till vandringen, själva grejen dvs... Första dagen, av de fyra, var "en del av en kaka" som man brukar säga "over there", vackert väder, smidigt underlag och inte speciellt jobbigt. Det var nog lite som jag hade inbillat mig innan att det skulle vara, ganska trevligt och någon jobbig backe lite då och då. Det var så här i efterhand helt tokigt tänkt!!!
Efter några timmars vandring, lite information om ruiner osv var vi framme vid vår första campingplats. Den var redan klar och iordningställd av de porters som jag tror att de flesta som går leden har med sig. Har med och har med, men de bär tälten och lite personliga tillhörigheter för de som vandrar. Det egentliga syftet med dem vet jag inte riktigt vad det är, kanske för att underlätta för vandrarna, eller som ett sätt för lokalbefolkningen att tjäna pengar, antagligen kombon... De sliter dock hårt med sina stora tunga ryggsäckar, och man tycker allt lite synd om dem. Många av de som jag pratat om Inkaleden med, och som själva gått leden, var imponerade av "portrarnas" snabbhet, det var inte jag, utan jag imponerades mer av deras slit med att bära de stora och tunga ryggsäckarna. De gjorde det nämligen inte i någon hutlös hastighet, men att bära de tunga ryggsäckarna upp och ner var mycket imponerande.
Tillbaka till första dagens campingplats... Där blev det lite siesta och sedan fotboll mot lite guider och lite lokalbefolkning, mycket underhållande, men grymt tufft när man befinner sig på flera tusen meters höjd. Vårt lag var inte så bra, och när vi samtidigt spelade mot med höjden vana bergsperuaner blev inte saken lättare. Jag tror vi spelade sex matcher totalt och vårt gringo-lag lyckades nog bara vinna två av dem. Sedan blev det mat och i säng tidigt för att orka gå upp svinigt tidigt dagen efter.
Knallande...
Fotboll!
Dag två ryktades vara den jobbigaste dagen, men att dryga tusen meters höjdskillnad var så mycket var mer än jag hade förväntat mig. Det blev alltså en halvdags vandring rakt upp, och som mestadels bestod av höga trappsteg. Hur många trappsteg vi gick under dagen kunde räknas i tusentals. Den sista delen var jobbigast, då skulle vi upp till den högsta punkten på hela leden, Death Women Pass, för att sedan knalla neråt igen. Inför denna del lät guiderna oss gå för oss själva, antagligen beroende på att det skulle bli för ansträngande att gå i grupp och således inte kunna hålla sin egen hastighet. Jag var lite seg vid rastplatsen innan och kom iväg bland de sista, vilket så klart gjorde att jag blev TVUNGEN att försöka komma ikapp, och om, fort :-). Efter att ha tagit mig förbi alla utom Robert, och försökt med ett litet ryck var jag halvvägs uppe i princip död :-). Så ini helvete trött!!! Resterande del blev typ 20 trappsteg vila, 20 trappsteg vila... Även när toppen endast var några trappsteg bort kunde jag inte förmå min kropp att ta de sista stegen utan vila precis innan... Det var otroligt jobbigt och en obeskrivligt härlig känsla att äntligen nå toppen. Uppe på toppen väntade dock Robert, kyla och regn, så det blev ett kort besök för att sedan börja gå neråt igen...
Att gå neråt är dock inte heller så enkelt och lätt som det låter. När stenarna är blöta, ojämna och det är väldigt brant blir även det mycket jobbigt, och så här efteråt har man en rejäl träningsvärd i vaderna. Många får även problem med knäna efter att de gått neråt.
Framme vid den andra campingplatsen blev det vila och för gruppen introducerande av UNO och våra regler, med som vanligt ett väldigt positivt och glatt mottagande. Sedan läggdags och väckning okristligt tidigt igen...
Uppe på toppen, 4215 meter över havet.
Dag tre skulle vara den bästa dagen enligt guide Percy och ganska lätt att gå. Jämförelsevis med dagen innan var det nog sant, men i och med att det regnade hela dagen och att man gick typ neråt i en kilometer på blöta och ojämna stenar blev det en riktig skitdag. Någon utsikt gick det inte direkt att ta del av i de blöta kläderna man gick omkring i på grund av dimma och och regn hela dagen. Jag var mest sur och blöt och såg under hela dagen endast fram emot att komma fram till campingen där man skulle kunna köpa öl :-). Så värst många öl blev det dock inte, men goda var dom. Nästan lika "gott" var det att få på sig torra kläder.
En del av gänget vid början av dag tre.
Blöt och irriterad!
Under kvällen genomfördes en "dricksceremoni" för portrarna. Av någon anledning, som antagligen bara GAP förstår, företaget vi köpt vandringen av, var vi således tvungna att betala ännu mer pengar än vi redan gjort i DRICKS. Typ 400 sek dessutom! Även om dricks är en sed tycker jag att ett respekterat företag som GAP borde se till att sådant redan är klart innan vandringen börjar. Det står dock att dricks ska betalas i informationen man får innan, men jag tycker ändå det ska vara betalat och klart innan vandringen.
Sedan blev det någon öl till och sedan i säng, för reveljen var 03:30 "morgonen" efter. Detta för att Percy tyckte att vi skulle vara först till Machu Picchu dagen efter. Grejen var att det var flera grupper på campingen och den grupp som kom först till någon slags check-point fick börja gå mot Machu Picchu först. Vi kom först och klockan 05:00 öppnades check-pointen och vi kunde börja gå mot vårt mål, Machu Picchu. Jag var sjukt tänd och gick i bräschen med en annan guide, JC, och en kanadensare vid namn Dennis. Vi hade även en hund i släptåg, men det är en historia i sig självt. Halvvägs framme blev det stopp, ett jordskred över stigen!!! Fullt med träd och bråte blockerade stigen. Percy lyckades dock ställa sig i bråten och med starka handtag leda oss över en och en.
Sedan blev det att ta ut stegen den sista biten, och den allra sista biten blev till och med språngmarsch med resultatet att jag blev den första inkaledsvandraren för dagen som kom fram till Machu Picchu :-).
Vi var lite oroliga innan över att det skulle vara för dimmigt för att se något, men när vi kom fram var det relativt klart och vi bjöds på en magnifik utsikt över Machu Picchu.
Machu Picchu!!!
Vi gick sedan en guidning runt i staden och hade sedan tid till att utforska staden på egen hand, men då kom regnet så det blev inte mycket av det. Istället åkte vi ner till Aguas Calientes och åt mat och köpte massage :-). Ett bra slut på en spännande och jobbig vandring!!!
Tillbaka!
Ikvall verkar det bli Guinea-pig med gruppen fran Inkaleden, och sedan kan det nog bli lite utgang om vi orkar.
Imorgon gar vi pa en buss som tar oss ivag till Lima. En natt resa pa dryga 20 timmar.
Nasta seriosa inlagg kommer imorgon eller i overmorgon.
Inkaleden!
Bilder!
Isla del Sol.
Isla del Sol.
Cusco! Den svarta muren i bakgrunden var tydligen täckt av guld en gång i tiden.
Katedralen i Cusco.
Bungyyyy!!!
La Paz. Har tyvärr ingen bra översiktsbild över stan :-(.
Bungy!
Tidigare på dagen spatserade jag runt lite på egen hand i Cusco och gjorde lite sightseeing, som jag antog inte intresserade de andra något nämnvärt. Jag knallade bland annat in i katedralen här, vilken är enorm, och således ger samma ambivalenta intryck som liknande katedraler... Man vet inte om man ska "skratta eller gråta" över all svindyr utsmyckning. Jag försöker bara faschineras men ett "uns" av hat smyger sig alltid på när man tänker på vilka som antagligen betalat för det hela... Vackert är det dock utan tvekan!!!
Förutom katedralen gick jag förbi någon 16-kantig sten som skulle vara något speciellt, men varför vet jag inte :-). Kanske för att den har så många kanter hehe...
Cusco
Vår bussresa hit var som vanligt en upplevelse. De andra hade bokat en bussresa utan min inblandning eller vetskap? Blev lite lack på det, men hade nog inte varit någon som helst skillnad om jag varit med och bokat, men ändå, jag vill hålla i trådarna :-). Inget blev dock som det skulle... Vi hade betalat för extra bra platser och dylikt, men fick sitta i en skräpbuss i en massa timmar. Lite skadeglad blev jag dock hehe... Fram kom vi dock utan missöden. Roliga saker dock; kommer på folk med hela grisben på bussen och styckar upp det hela på bussen och försöker sedan sälja resultatet, samt att bussen verkar stanna på måfå för att plocka upp folk!
Cusco är tokigt vackert, trots alla turister. Jag är förvånad över stadens vackerhet :-). Idag har vi knallat runt lite i staden och hängt med en stund på en city-tour, men det hela var tvåspråkigt, och den engelska delen var kass, så vi fattade inte mycket och hoppade så småningom av. Tror jag var ett klokt beslut! Får göra det som finns i stan på egen hand istället.
Är egentligen inte så mycket att skriva om, är mest bilder jag vill visa, men jag måste nog ta mig till ett internet-cafe för att lyckas ladda upp dem.
Isla del Sol
Isla del Sol blev intressantare än beräknat. Visst var det lite som jag kände innan att inkaruinerna inte var så hiskeligt intressanta, men naturen var sagolik.
Det blev en heldag ute på ön och tyvärr kunde inte Bias följa med på grund av feberkänningar. Han känner sig dock bättre nu :-)!!! Så det blev jag, Robert och dansken Emil som for iväg. Väl ute på ön blev det toalettbesök för mig (tänkte att det kunde vara intressant att veta...), och mat. Vi köpte någon slags hamburgare för ca 6 sek var. Inte farligt dyrt. Vi hamande lite efter alla andra turister pga de nyss nämnda sakerna så när vi väl gick iväg kom vi lite fel. När Robert och Emil, tror jag, skulle bekanta sig lite extra med öns djur knatade jag istället iväg för att försöka leta reda på stigen som skulle korsa ön, och vilken var den man skulle gå på. Jag hittade den, det gjorde inte de andra två, så vi kom ifrån varandra resterande tiden på ön.
Det tog drygt tre timmar att gå över ön, och det var som tidigare skrivits en mycket trevlig vandring. Inkaruinerna som jag lyckades se, det finns fler, bestod av en by/labyrint och kan det ha varit en offerplats? Inte så lätt att veta när det inte finns några skyltar på engelska att läsa information från :-). Själva vandringen blev dock det intressanta med vindlande stigar och enormt vacker utsikt över Titicaca-sjön och dess omgivningar. Sedan hittade jag ju lite andra människor att knalla med när jag hade tappat bort de andra, det är ju ibland ganska trevligt...
Det går så där att ladda upp bilder nu med...
