För minnen och grunda analyser i stunden

Japp nu är ca 3, 5 månaders mycket omvälvande resa över, vilket är lite tradigt, men samtidigt är det skönt att komma hem och ta det lite lugnt, sova själv och träffa vänner, familj och bekanta. För min del blir det dock bara hemma tills på söndag då det bär av på en veckas jul-semester till Cap Verde. Där nere lär det dock mest bli att läsa böcker och kanske försöka träna lite.

Nu blev jag nästan kvar nere i Lima på grund av lite enklare struligheter :-). På flygplatsen i Lima måste man betala en skatt för att få lämna den genom flyg, vilket är brukligt på en flygplats :-). Det är ingen jätteskatt men den ligger någonstans mellan 30-40 USD. Mitt problem var att jag inte hade med mig några kontanter till flygplatsen, vilket berodde på att jag trodde att jag inte hade några pengar på mitt kort kvällen innan... Så var dock inte fallet utan det hela berodde på att jag försökte ta ut pengar på en bankomat som tydligen inte fungerade med våra svenska kort. Detta förstod jag dock först senare... Jag bad således min far sätta in lite pengar och tänkte att jag tar ut pengar på flygplatsen eller betalar skatten med kort. Väl framme på flygplatsen fick jag dock reda på att det inte gick att betala med kort, vilket är väldigt konstigt eftersom kortbetalning fungerat alldeles utmärkt överallt annars i Lima... Men det spelade inte så stor roll tänkte jag för jag kunde ju ta ut pengar i någon bankomat istället... Nu var det tydligen på det viset att det på flygplatsen endast fanns sådana bankomater som våra kort inte fungerade i kombination med. Det ska tilläggas att jag inte haft några bekymmer med bankomater överhuvudtaget tidigare i Peru, så tanken att det var slut med pengar på kortet och inte problem med kombon bankomat och kort inte var helt grundlös. Således stod jag där utan pengar att betala skatten med... Nu blev det panik! Flyget skulle gå om en timme, inklusive säkerhetsontroll och skattbetalning... Jag försökte med allt! Försökte få ut pengar genom flygbolaget, växlingskontor och McDonalds, men ingen av dem kunde ta betalt genom kortet och ge tillbaka pengar, vilket är brukligt i Sverige. Till slut kom Robert med förslaget att jag skulle ställa mig i någon affär och försöka betala folks varor med mitt kort, så kunde de betala mig med pengar. "Hej, är det ok om jag betalar dina varor, så betalar du mig i cash?". Låter lite lattjo... Men det gick otroligt smidigt. Jag såg en kvinna med massa dollar i handen i en souvenirbutik och var snabbt framme och bad att få betala hennes varor. Svaret blev "no sweetie..."... Men jag gav mig inte, utan gav mitt kort till snubben i kassan, och för denne var det inga problem efter att denne även frågat kvinnan igen om det var ok, så det löste sig till slut :-). Sedan var det bara att hasta igenom alla kontroller och dylikt. Vid passkontrollen kom en snubbe från flygbolaget och mötte oss, det var bråttom :-). De var även lite oroliga... Var vi inte tre stycken innan??? Bias hade vi nämligen tappat bort i förrvirringen, och vi hade ingen aning om han letade efter oss eller hade tagit sitt förnuft till fånga och gått på planet. Väl inne på flyget satt dock Bias i sin stol och vi kunde pusta ut dubbelt :-).

Att det blev så här stressigt berodde inte bara på detta problem utan även på USAs elektroniska visa-ansökningar (ESTA). Detta hade vi gjort och var inget som vi trodde skulle leda till några bekymmer, men flygbolaget, Avianca, vägrade släppa på oss på flyget utan utskriven bekräftelse på denna visa-ansökning, så det tog en massa tid med att leta reda på ett internet-cafe, fixa fram ansökningarna och sedan skriva ut dem. För mig blev det extra krångligt eftersom jag inte kunde hitta min gamla utan fick göra en ny, vilken jag även blev tvungen att betala för... Krångel, krångel! Vi var grymt tjuriga över detta, men, ialf jag, hade lite svårt att veta vem jag skulle bli arg på, flygbolaget eller USA?

Resten av resan gick dock bättre... Robert hade iofs lite problem med en amerikansk passkontrollant, och blev enligt uppgift, hotad att bli typ arresterad pga dåligt uppförande :-).

Ja, ja... Hemma i kylan och mörkret är vi nu ialf!