Polanski!

Då kör vi lite filmrecensioner igen med specialtema Roman Polanski. Att jag tidigare inte sett något regisserat av Polanski är väl även det som tidigare påpekats beroende på mitt tidigare låga kulturnyttjande. Nu har jag dock kikat igenom tre av Polanskis bästa och mest bekanta filmer.

Chinatown

Film med Jack Nicholson som privatdetektiv i ett tidigt 1900-tals Los Angeles, och anses av många vara Polanskis bästa film. Storyn är ganska invecklad och berör mord och vattenförsörjning. Problematiken med vattenförsörjningen bygger på verkliga händelser, medan morddelen är uppdiktad efter vad jag förstått. Att den här filmen fått så extremt bra kritik kan jag inte riktigt köpa. Det är bra skådespeleri och allmänt välproducerat, men filmen är som så många andra sådana här "kritikerfilmer" rätt seg. Jag blir inte helt underhållen och får inga större känsloyttringar, vilket omöjliggör att jag kan hålla med den enade kritikerkåren. I mina ögon är det här en film i mängden som man absolut kan se, men man blir inte speciellt berörd. En typisk två 1/2 tre-plusare av fem möjliga.

Rosemary's baby

En riktig skräck/thriller-klassiker där ett yngre par flyttar in i ett hus med märklig historia och speciella grannar. Handlingen spelar mycket på att man inte riktigt vet vem som är galen egentligen, och sånt gillar jag :-). Det är dock lite svårt att sätta betyg på den här filmen. Jag är liksom lite biased på grund av att jag gillar den här sortens film, och jag kan inte säga att jag blev speciellt känslomässigt berörd under filmens gång. Det sista gör att det inte blir full pott, men fyra plus blir det ialf. Trots att denna film bara får ett plus mer än Chinatown tycker jag egentligen att den är rätt mycket bättre. Alltid så svårt att sätta betyg :-)!!!

The Pianist

Om jag klagat på att jag inte blivit känslomässigt berörd av de tidigare två filmerna så blev jag det så det vägde upp rejält med denna film. The Pianist handlar om en judisk pianist i Polen under andra världskriget och hur han behandlas under denna förskräckliga tid. Filmen känns flerbottnad med både personporträtt och histiorielektion i ett. De filmer som behandlar andra världskriget som jag tidigare sett har mestadels handlat om olika soldater och inte i lika stor omfattning handlat om de vanliga människorna, vilket denna film gör magnifikt. Det här är en film som alla bör se. Inte bara för att den är bra, utan även för att påminna om vilket lidande krig för med sig. Filmen kan inte få annat än högsta betyg, dvs. fem plus av fem möjliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0