För minnen och grunda analyser i stunden

Nyss hemkommer från ett par dagar i STHLM innehållandes utbildning, hotell på Stureplan, och "möte" med Göran Greider med hund, Dalademokraten ryggsäck, och mysbrallor på T-banan. Sådant som inte händer i Örebro. Örebro är dock bra på andra sätt, vilket jag tycker jag märker mer och mer ju äldre jag blir, och då tänker jag på lugnet.

 

Annars då? Imorgon är det räkbåten i Hjälmaren med jobbet, och på fredag är det STHLM igen för fotboll med jobbet... Mycket med jobbet hehe :-).

 

The Avengers - Mycket bra.

 

Goodfellas - Bra.

 

Scent of a Woman - Bra.

 

The Cabin in the Woods - Bra.

 

Alla presidenters män - Mycket bra.

 

Höstsonaten - Så där...

 

Iron Man - Bra.

 

World Trade Center - Bra.

 

Har säkert sett några fler på sistone, men jag ska komma ihåg det också.

Det är kul vad lite alkohol, sol och bra musik kan göra.

 

Ena sekunden vill jag förklara bilbränningsproblematiken med ett resonemang som är så svårt att begripa, att jag själv inte riktigt vet vad jag vill få fram, men så tar jag en öl, pratar med lite trevligt folk, och så skiter jag fullständigt i bilbränderna.

 

 

Nu har bilbränderna spridit sig till Örebro, och det var ingen överraskning för någon skulle jag tro. Om det fortsätter i STHLM, och med den mediarapportering som är, vilken jag dock tror är svår att göra så mycket annorlunda, kommer det nog brinna bilar lite här och var i Sverige. Att det inte satt igång i Göteborg, Malmö, Västerås osv är jag förvånad över, och bör undersökas varför, om det inte sprider sig dit.

 

Mitt förra inlägg, var likt Hanif Balis Facebook-statusar (eller om det var Twitter) skrivna i affekt, och jag tänkte förklara mina tankar lite mer ingående nu.

 

Det finns flera samhällen där det bor människor från flera olika länder, och vilka fungerar alldeles utmärkt, men jag tror det krävs en mindre skala av problem i ett sådant samhälle, än i ett mer homogent samhälle, när det kommer till att börja trakassera medmänniskor och starta upplopp. I praktiken spelar nog inte nationalitetestillhörighet så stor roll heller, utan det handlar nog mer om när befolkningssammansättningen består av människor med olika överdrivet starka ideologi-tillhörigheter och trosuppfattningar. Detta resonemang bygger jag på att vi människor föredrar det som är mest likt oss själva, samt bryr oss mer om, och har svårare att förstöra för, sådana som är lika oss. Ett par exempel på detta är; vi människor drar oss till människor som är lika oss själva (på alla plan), och vi "svenskar" blir inte lika illa berörda av ett bombdåd i Afrika som ett i USA, för att vi känner oss mer lika amerikanerna än afrikanerna. Alltså det kan vara "lättare" för en invandrare, eller någon med extrem ideologiuppfattning, att förstöra det svenska samhället, för att denne inte känner att hen hör hemma här av olika anledningar, än vad det skulle vara för en " normal svensk". Så mitt förra inlägg byggde på det här resonemanget.

 

...och som tillägg till att jag inte tror att allt handlar om att vi ger för lite resurser till förorten citerar jag Mats Nylen från polisen i Örerbro.

 

"- Det här handlar med största sannolikhet om ungdomar som tycker att det nu passar bra att begå den här typen av brott, i skuggan av det som hänt i Stockholm. Sedan har man olika diffusa anledningar till det här och skyller på polisen och på att man inte får tillräcklig hjälp av till exempel kommunerna - men egentligen handlar det om att man har ett intresse av att begå brott och roa sig med skadegörelse".

 

Som ett sista påpekande tror jag mycket väl att en och annan "etnisk svensk" kan vara med i det som hänt i Örebro. Vi svenskar är inte bättre än några andra etniciteter när vi föds, och vi är annorlunda om man jämför med resten av världen, på grund av vår sekularitet osv., men det blir inte mindre problem i Sverige med en mer heterogen och religiös befolkning, det är jag tämligen övertygad om med tanke på det jag tidigare skrivit.

 

Summa summarum, ibland ska man nog inte försöka förklara så komplexa fenomen som detta på en sida i en blogg, men några av er kommer säkert förstå poängerna och medan vissa kommer tycka att jag är helt ute och cyklar :-).

Först och främst så ska jag flytta till Strömmersgatan, och jag får nyckeln 1 augusti. Det är en lägenhet som är 10 kvm större än den jag har med ungefär samma hyra.

 

Nu Husby. Kravallerna i Husby har givetvis lett till en stor debatt där det ena dumma argumentet efter det andra förs fram. Allt verkar vara regeringens fel, och att det satsas för lite osv. Med största sannolikhet hade det dock inte gjort någon skillnad om det så vore en västerpartistisk majoritetsregering. Det finns inget samhälle, har aldrig funnits, kommer aldrig finnas, som fixar att kasta ihop ett gäng invandrare med mängder av olika nationaliteter på samma ställe, och tro att allt kommer bli frid och fröjd. Finns det inga enkla jobb så finns det inte, och inte hade det hjälpt med någon dåligt betald sysselsättning heller.

 

...och så till alla kommentarer på Facebook med den dummaste något i stil med "rut-avdragen i Lidingö, Täby bla bla, är större än satsningarna på förorten". Men vilka har fått dessa rut-jobb? Hur ska vi få fram jobb annars? Vilka satsningar i förorten tänker ni på?

I helgen har jag varit till Tyskland igen med Mange, Danne och Lundmark för att, främst, se på fotboll. Dannes lillebror Alex mötte upp i Dusseldorf, så vi var fem personer som hängde. Matchen vi såg var mötet mellan Borrusia Dortmund och Hoffenheim i sista omgången av årets Bundesliga. Matchen slutade med en 1-2 seger för Hoffenheim efter att Dortmund haft ledningen med 1-0 i halvtid och fullständigt ägt matchen. Hoffenheim tilldelades två straffsparkar i andra halvlek som vände på matchen, dock hade Dortmund inne en kvittering i slutet av matchen som dömdes bort på grund av offside.

Inne på Westfalenstadion (som för tillfället kallas för Signal Iduna Park), Tysklands största arena.

 

Vi flög till, och bodde i, Dusseldorf. Det mesta strulade i början med försenat flyg och missad buss från flygplatsen till Dusseldorf, så vi var inte framme i Dusseldorf förrän 02:00 på lördagen. Men sedan började allt flyta på. På lördagen tog vi tåget till Dortmund och började letandet efter matchbiljetter. Vi hade räknat med att få betala 50-70 euro för en biljett, men det blev betydligt billigare än så. Jag och Lundmark köpte två ståplatsbiljetter av en gubbe för 10 euro var och de andra hittade sittplatsbiljetter för drygt 20 euro var, så det blev riktigt billigt. Jag och Lundmark hamnade på köpet mitt i Dortmunds klack där det var ett rätt stort ös matchen igenom, och jag fick ett par ölduschar.

 

Som kul kuriosa så spelades låten "You'll never walk alone" när det började dra ihop sig till match, precis som det görs i Liverpool.

 

Lördagskvällen spenderades sedan med besök till en trattoria och rätt mycket alkohol, så det var ett minst sagt stukat gäng som åkte tillbaka till Sverige idag. Dusseldorf är känt för en stor bargata där vi givetvis hängde några timmar igår. För vissa blev det lite mycket, medan det var rätt lagom för andra.

 

En detalj med resan var att bandet Mustasch med Ralf Gyllenhammar i spetsen åkte med samma plan som oss, ska de verkligen behöva åka med Ryan Air?

Packa ned, packa upp, packa ned igen, och så packa upp, för att sedan packa ned ännu en gång... Ja lite så ser det ut i mitt liv nu, inte för att det är standard på något sätt, men just nu är fallet dock sådant. Efter att ha kommit hem från Berlin i fredags var det dags att packa väskan i onsdags för att åka på "Planeringsdagar" i Båsenberga med jobbet. Så himla mycket planering vet jag inte om det blev, men en och annan bra föreläsning och en del roliga aktiviteter hann vi med. En överraskande rolig aktivitet var att bygga en lådbil från en byggsats, och sedan köra en bana, för att sedan demontera den igen. Vi var fyra lag, och mitt lag lyckades knipa en hedrande andra plats trots en hel del debacle vid monteringen av bilen. Att alla i princip tagit med en flaska vin gjorde inte heller dagarna sämre, och igår kväll blev det således riktig vinprovning, men som vanligt är det dock svårt att komma ihåg namnen på vinerna.

 

Imorgon bär det av till Dusseldorf för en öl, eller två, och förhoppningsvis lite fotboll. Det är bara en kort resa, och vi är hemma redan på söndag, dock har jag tagit ledigt på måndag. Sedan bär det av till STHLM nästa vecka för lite utbildning, så då är det dags att packa väskan igen :-).

 

För övrigt har jag en och annan vårkänsla i kroppen som gör att det spritter ut lite känslor här och var mot diverse feminina varelser. Hehe, hur lät det där, men det får fan stå kvar...

Det här blir ett långt inlägg och kommer behandla mitt besök till Berlin under den nyss gångna veckan.

 

 

Efter att inte förstått allt för mycket av Berlins "public traffic" system, och efter att ha diskuterat frågan med ett par svenska tjejer så hamnade jag på fel tåg från flygplatsen och in till Berlin, vilket gjorde att jag kom till rätt ställe, Alexanderplatz, lite senare än planerat. Men efter att ha frågat några tyskar och bytt tåg ett par gånger kom jag slutligen rätt. Marco som fått väntat på mig en timme mer än planerat var nog lite fundersam över var jag var, i och med att mina SMS inte heller gått fram, trots att det på telefonen framstod som att de kommit fram!? När jag väl kommit fram blev det hem till Marco, längre ut i Östberlin, och sova.

 

Tisdagen 7 maj spenderade jag med att knalla runt i Berlin i ett alldeles perfekt väder. 20-25 grader varmt och växlande molnighet. Det blev att knalla på Unter Den Linden ner till Brandenbruger Tor, ett kort besök till judarnas minnesplats och sedan Checkpoint Charlie.

 

Dagen började dock med att jag inte kunde köpa tunnelbanebiljett för att automaterna inte accepterade 50-euro sedlar eller VISA-kort. Detta gjorde att jag bestämde mig för att tjuvåka, och så klart åkte jag fast... Det var första och enda gången någon kontrollerade mig, så en himla otur. Hursomhelst, efter att förklarat varför jag gjort som jag gjort så fick jag hjälp av kontrollanterna med att växla pengar och behövde bara köpa en biljett på nästa station. Mycket vänligt av dem!

 

Jag har haft en mycket bra helg i STHLM med fest hos Robert och en mängd trevliga möten med sthlmsbekanta.

 

Robert, och hans flickvän Malin, hade ordnat en riktigt trevlig fest med god mat och trevligt sällskap. Nog att det var lite kallt för att sitta ute men det kan jag knappast belasta värdparet för. Kvällen slutade sedan med besök till uteställena Häktet och Debaser Slussen, båda nya ställen för mig. Häktet, som är en lång korridor med hög musik, mycket folk, och inget dansgolv förstod jag inte charmen med, men Debaser Slussen var som gjort för mig, även om jag hade uppskattat en bra wingman för att få det fulländat.

 

Söndagen sedan innebar glass och promenad runt på hela Södermalm, vilket har lett till skoskav av milda mått, men har även gett mig en bra förståelse över området och trevligt sällskap.

Jag på Södermalm, och utsikt över, ehh, humm... Vet inte...

 

Nu sitter jag på Arlanda, och är lite irriterad över att jag misslyckats med att köpa till att checka in bagage hos Norwegian, vilket medförde en extra kostnad... Inte så stor, men irriterande att jag missat det, och därav rubriken...

 

Dagen har annars spenderats med ett besök på Djurgården och Vasamuseet, inte tokigt spännande, men när mina första alternativ; Naturhistoriska och Gröna Lund var stängda fick det bli så. Jag och pappa var på Vasamuseet för många år sedan, men mina minnen från den gången är inte jättestarka, så en uppfräschning var på sin plats.

Det var inte lätt att få en bra bild på regalskeppet Vasa, i och med mörk lokal och dåligt med plats för att ta bilder från lite avbstånd, så det får bli en suddig.

 

Nu är det operation hitta Marco i Berlin om några timmar som gäller och förhoppningar om några trevliga dagar i Berlin.

Idag är tanken att jag ska börja med en veckas äventyr. Ikväll har Robert någon kombination av inflyttnings- och födelsedagsfest i STHLM där jag tänkte deltaga. Tanken är grill i någon park, sedan någon form av utgång. Efter detta är min tanke att stanna kvar i STHLM till på måndag för att sedan ta flyget ner till Berlin för 3-4 dagars hardcore, Andra världskriget, sightseeing. Av ren tur bodde Marco, en gammal korridorrskompis, i Berlin för tillfället, och han är ju, i motsats till mig och svenskar i allmänhet, inte så främmande för att låta en bekant slagga på hans soffa i några dagar. Han jobbar på dagarna, men det är nog bara bra, då kan jag vara kulturell på egen hand på dagarna, men ändå umågasas med någon eller några på kvällarna :-).

 

 

- Memorial of the Berlin Wall

 

- The Holocaust Memorial

 

- Brandenburger Tor

 

- Topography of Terror

 

- Palace of Tears

 

- Memorial Centre for the Victims of the Ministry of State Security

 

På att göra om tid finns listan står; Olympiastadion, Pergamon-museét och koncentrationslägret Sachenhausen.

 

Jag reserverar mig för felstavningar :-).

 

På fredag kväll bär det tillbaka till STHLM igen, och sedan tror jag att det blir Uppsala på lördag för att flytta lillasyster, men det har jag inte fått någon bekräftelse på. Information om Berlin kommer löpande i bloggen.

Nej det är inte riktigt som förr, åldern har tagit ut sin rätt? Igår var det Valborgsmässoafton, och det brukar innebära någon form av fest i likhet med helger som Nyår och Midsommar. Den här gången blev det inte så, och någon intention för det infann sig inte heller. Jag satt hemma igår och kollade på TV i min ensamhet, istället för att ens försöka hitta på något. Någon motivation fanns liksom inte. Det är fortfarande lika roligt i sig att balunsa nuförtiden, och jag blir inte avsevärt mycket segare dagen efter än förr, men att känna sig äldre än de som är ute och partajar tillsammans med en själv är inte roligt. Så antagligen var det första gången på 15 år som jag själv avböjde att festa en Valborgsmässoafton...

 

Idag är det således 1 maj, och jag har inte demonstrerat. Minigolf har dock spelats mot Nils, och jag fick rejält med stryk. Nils var stabil, men hans stora seger berodde mer på att jag var vansinnigt dålilg än att han var otroligt bra. Skönt väder att spela i, även om luften inte är så varm än.

 

Filmen som sågs igår var "Thirteen Days" om hur nära det var att utbryta krig mellan USA och Sovjet-unionen 1962, när Sovjet började bygga avskjutningsramper för långdistansrobotar på Kuba. Bra och intressant film.