För minnen och grunda analyser i stunden

Imorse gick det inget tåg, varför är det typ ingen som vet, men jag fick hursomhelst ta bilen, som jag fortfarande har kvar. När jag så startade bilen brummade den så där härligt raggaraktigt... Jag trotsade dock detta och körde till Lindesberg ändå, och väl på plats där tog jag mig en titt under bilen, och då hade avgassystemet delvis lossnat... Det blev att ringa verkstaden, och nu står bilen på verkstad för 5e gången i år. Det är ju lite galet...

 

Pippi Långstrump har nu blivit censurerad och "negerkung" samt något mer ord är borttaget ur en nyutgåva av pippi-filmerna. Helt ok anser jag, så länge inte böckerna censureras, men jag blir ändå så trött på all PK-maffia som ploppar upp och surar över att nu kommer de icke-PK att gnälla, men som vanligt är det PK-maffian som skriker högst. En undrar ju varför? För att visa att de är lite bättre må hända...

 

Nu har jag bokat flyg till Belgrad, 19-23 november bär det av om allt går i lås.

Sunday=fun-day, njae knappast i det här landet. Iofs har jag kikat film hela denna söndag också, och det är väl aldrig fel. Det blev "Höstsonaten", "Frostbiten" och "Kyss mig", där jag tyckte de båda sista var riktigt bra, medan "Höstsonaten" mest är ett välspelat pekoral utan större underhållningsvärde.

 

Jag har även hunnit med att kika på det andra avsnittet av SVT:s intressanta serie "Skandal", och denna gång handlade det om när kulturminstern käkade tårta på Moderna Museumet, och där tårtan föreställde en svart kvinna. Eftersom kolonialismen tydligen endast var av ondo och eftersom de vita inte "visste bättre" och förr om åren svartmålade sig och förlöjligade svarta inom kulturen, så blev detta tydligen en skandal. Om detta nu fortfarande är outhärdligt för den svarta befolkningen är det väl bara bra att det fick uppmärksamhet? Men den stora grejen är väl knappast att en kulturminister åt av tårtan, utan tanken bakom? Att det blir skandal är bara absurt, men för diskussion, information och kunskap var det väl alla tiders? I övrigt var tårtan gjord av en svart konstnär och innefattades i en större konst-kollektion.

 

Läste något av det mest tragiska jag någonsin läst förut i Aftonbladet. Det handlade om Estonia-katastrofen, och det var en man som berättade om hur han ombads, av sin egen familj, att lämna dem för att sätta sig själv i säkerhet. Bara jag tänker på det känner jag smärta, tanken att se båten sjunka och veta att de en älskar allra mest sakta drunknar är inte trivsam... I övrigt tycker jag att han gjorde rätt, men fy fan.

 

Gårdagskvällen blev lite blek. Jag var sugen på en rejäl utgång, men det slutade med öl och fotboll på O'Learys, och mat och öl på Stora Örebro, inte fy skam, men jag var allt sugen på lite mer :-).

Ett par av mina aktier som stigit har fallit lika mycket efter att företagen visat upp "dåliga" rapporter, fast de egentligen varit ganska bra. Att jag är en nybörjare när det kommer till aktier lyser verkligen igenom när jag inte har koll på när dessa rapporter kommer.

 

Får se om det händer något spännande nu i helgen, jag är inte helt övertygad om att så blir fallet.

 

Jag har sett, och sett om, några filmer senaste dagarna; The Fifth Element (lysande), Tic Tac (mycket bra) och Smultronstället (inte riktigt min sorts film).

 

Trevligt med mat och ett glas vin på Paolo's i onsdags. Kände mig nästan full när jag skulle sova sedan.

 

Lätt hjärtklappning på Systembolaget idag och muntra smilband när expediten ursäktade sig med, efter att ha frågat mig om leg, att han inte hade arbetat på ett halvår :-).

 

0-0 i halvtid mellan Liverpool och Everton, men det ser bra ut.

 

Bilen är inte såld än, även om en hel del har hört av sig, men alla vill köpa den lite billigare än vad jag tänkt sälja den för, så de har fått kalla handen.

 

Det lutar åt att nästa resmål blir Belgrad.

Igår såg jag klart på den dokumentär som gick på Dokument Utifrån i söndags kväll. Den handlade om massakern i Westgate-gallerian i Nairobi i Kenya. Hela gallerian var övervakad med kameror så stora delar av händelseförloppet finns på film. Av allt att döma var det fyra stycken unga somalier från Al Shabab som genomförde massakern, och de lyckades ta död på ett 60-tal människor. Just den delen tänker jag dock inte kommentera så mycket just nu, däremot visade även dokumentären mycket av den så kallade insatsen för att rädda människor som var kvar i gallerian samt försöka få bukt med pojkarna från Al Shabab. Nu kommer jag inte ihåg allt exakt, men i stora drag tog det flera timmar innan militären som var ditkallad startade sin insats, trots att de var på plats rätt snabbt. Vissa offer låg och blödde i flera timmar innan de blev räddade, och det verkar inte för otroligt att fler hade räddats om hjälp kommit snabbare. Medan militären dividerade i timtal hur de skulle göra gick några lätt beväpnade polismän, ett par civila och en fotograf in i gallerian först och räddade en massa folk. När sedan militären väl gick in i gallerian lyckades de döda minst en polis som var där inne, skjuta på allt som rörde sig, och sedan ta ett par dagar på sig, med 5-6 egna förluster, innan de valde att kasta in en spränggranat så att halva gallerian rasade samman... Gallerian blev sedermera plundrad, trots att den efteråt var avspärrad av militären. Det finns säkert förklaringar, men Al Shabab-snubbarna var inga snipers direkt när en ser deras agerande från kamerafilmerna, och försvara är alltid lättare än att anfalla, men den kenyanska militären, eller insatsstyrkan, måste vara något av det sämsta i den här världen. Hur kan det komma sig? Kenya är ju knappast det minst utvecklade landet i Afrika, samt att militären borde vara någorlunda van med strid från krig i Somalia osv.

 

Till rubriken... Nu är det svårt att sätta sig in i hur det verkligen förhåller sig för en person som mig, men borde inte islamofobin vara värre än vad den är i Sverige? Speciellt med tanke på att Sverige är ett extremt sekualiserat land, och således skiljer ut sig från nästan alla andra länder, samt att svenskar generellt, i modern historia, tyckt kristna varit konstiga, och även med tanke på att vi lever i ett av, om inte det mest, jämnställda landet i världen. För vi blir ständigt bombarderade med nyheter om diverse muslimska terrorist-grupper, vars högsta mål är att alla ska bli muslimer, har haft självmordsbombare i Sthlm, samt att minst ett terorrdåd i Köpenhamn blivit avvärjt osv. En del kommer kanske inte fram i media, vilket jag iofs har svårt att tro, men trots att islamistiska grupper skär halsen av folk på Youtube för att de inte är de rätta muslimerna, samt att kvinnor uppenbart inte ens får bära de kläder de vill så händer just ingenting av allvarligare art mot muslimer vad det verkar i det här landet... Är inte det alldeles fantastiskt, eller är det värre än vad det verkar, och har jag således alldeles fel?

Idag ska jag försöka hålla mig borta från allt politik-snack...

 

Helgen har inneburit mycket tid framför diverse skärmar. Fredagen innebar ett tittande på ett småtrött Skavlan (vad gjorde Ylvis med där egentligen?), och Roy Anderssons "Du Levande", uppföljaren till "Sånger Från Andra Våningen". Båda dessa filmer är speciella filmer utan direkta narrativ, vilket i mina ögon mer ger "intressant sätt att göra film på" än direkt-underhållning.

 

I lördags blev det en sväng till gymmet för att sedan åka hem till Hallsberg igen för att hämta lite besiktningspapper och verkstadskvitton för bilen som ska säljas, så nu ligger den ute på Blocket för 17 000, och hittills är det några stycken som har hört av sig och åtminstone två som velat köpa den för 15 000, men de får vänta nu när det verkar finnas visst intresse för bilen. Det blev även att kika på när ÖSK vann för femte gången i rad, och denna gång mot Falkenberg på bortaplan. Sedan åkte jag hem och kikade på när Liverpool gjorde en bedrövlig insats mot West Ham på bortaplan. Senare under kvällen gick jag, Nisse och Bias på bio och såg filmen "A Most Wanted Man", en av Philip Seymour Hoffmans sista filmer. Filmen handlar om espionage och är välspelad, men även lite kliché samt karaktärer i roller som inte känns helt realistiska. Ingen film som kommer ge några större avtryck i filmhistorien förutom faktumet att det är en av Philip Seymour Hoffmans sista filmer.

 

Idag lade jag ut bilen på Blocket som jag tidigare beskrev. Annars har det mest blivit film, film, film... Jag började dagen med den chockerande, och i många länder förbjudna filmen, "A Serbian Film", som bland annat har scener med barnsex, våldtäkt och allt en kan tänka sig vad gäller obskyra saker, och det är givetvis därför filmen har blivit känd. Regissören har hävdat att filmen är gjord i kontrast till den politiska korrektheten i filmbranchen bland annat... Sedan gick jag och tränade, och väl hemma igen var det dags för nästa kontroversiella film "Jag är nyfiken - En film i gult", som också är känd för sina sexscener. Sedan blev det en vegetarisk lasagne för att sedan se den mest konventionella filmen för dagen "Source Code". En film regisserad av David Bowies son, Ducan Jones. En film med kanske inte ett helt nytt tema, men ändå med en liten ny tvist på ett inte helt vanligt tema i filmvärlden.

Satt precis och tittade på gårdagens Debatt på SVT Play, och jag förundras verkligen av hur folk argumenterar. Frågorna som diskuterades var huruvida en bör ta bort kompisar på Facebook som har röstat på SD, och om Sverige bör lagstifta mot att åka och strida med terrorgrupper?

 

Att radera vänner från Facebook är ju en icke-fråga och upp till var och en, men om en är så frustrerad över att en Facebook-vän röstat på SD är det inte då bättre att fråga varför än att radera personen? I vissa fall är det säkert lika bra att radera personen, men det tycker jag gäller för alla extremist-partier, även innefattande KD, V och F!, eftersom personen kan vara korkad, men i de allra flesta fall tror jag det finns bra förklaringar till sympatierna, och då gör en ett stort misstag. Det här misstaget är enkelt, och förklaras främst av att vi människor tycker det är jobbigt att tänka långt, eller utmana våra föreställningar, det är som att springa ett marathon, jobbigt helt enkelt, dock måste vi våga göra det.

 

Ingen SD-are kommer rösta på exempelvis F! i nästa val endast för att denne får höra att denne är rasist och dum i huvudet, vilket är de vanligaste kommentarerna. Det som SD-väljaren måste övertygas om är, vad jag tror, det som SD-väljaren ser som fakta, men som inte diskuteras, även om vissa hävdar att det faktiskt görs, de i SD-sympatisörens huvud riktiga problemen med invandringen. En SD-sympatisör måste få konkreta fakta på exempelvis följande:

 

- att majoriteten som söker asyl i Sverige verkligen har flytt från krig och förföljelse (vilket jag dessvärre tror blir svårt). Det vill säga är volymerna rimliga, och kommer det gå smärtfritt?

 

- att "invandrare" inte är inblandade i avsevärt mycket mer brottslighet än "svenskar" (här går det säkert ge bra förklaringar/lösningar, men det går inte ge det utan att våga prata om det eventuella problemet).

 

- att islam är en kärlekens religion (vilket jag tror att många starkt ifrågasätter, och således skräms av med anledning av exempelivs; Hamas, Al-Shabab, Boko Haram, Al Qaida etc...).

 

Det måste komma fram förklaringar/lösningar som verkar rimliga i dessa frågor, och många fler, för att en SD-väljare skulle vilja byta parti. Att istället komma med horribla rapporter som säger att allt är frid och fröjd med invandringen och endast avfärda SD-are som korkade ger bara motsatt effekt. Att hävda att allt som SD propagerar för är myter och floskler som exempelvis Lisa Pelling utryckte det i Debatt är, ja jag vet inte, så jävla korkat och kontraproduktivt.

 

Sedan ska vi komma ihåg att SD kommer från en "vi är bättre än alla andra ideologi", precis som V, F! och KD, så gå inte och tro att de vill hjälpa massa oliktänkande i onödan, som att skänka massa pengar till UNHCR osv, även om det i teorin säkerligen skulle hjälpa fler människor än vad vi hjälper på plats här i Sverige.

 

Idag ringde fastighetsskötaren och berättade om att det varit inbrott i mitt källarförråd. Det är väl nästan något jag gått och väntat på, men ändå rätt surt. De tog högtalare, förstärkare, resväska, backpacker-ryggsäck och lite annat små-tjafs. Att bära allting, speciellt högtalarna, är rätt komplicerat, så antingen är det någon i huset här som tagit sakerna, eller så är det någon som planerat det väl med bil precis utanför. För av allt som har stulits kan i princip ingenting bäras tillsammans, utan en sak måste tas i taget. Någonstans kan jag acceptera när folk stjäl saker i stundens ingivelse, men när det är planerat, som nu, då blir jag bara irriterad. Grejen att stjäla av någon annan för att själv tjäna på det, det förgrymmar mig! Eftersom det är låst ner till förråden, så kan typ bara folk med nyckel ta sig in där, samt att det som stulits från mig är rätt bökigt att bära, så blir jag väldigt misstänksam över att det kan vara ett "insider-jobb". Typ att det är min knarkkärring-grannes polare som snott sakerna exempelvis. Polisanmälan har jag gjort och imorgon ska jag kontakta mitt försäkringsbolag.

 

Nu ska min bil säljas, i söndags städade jag ur den, och idag tänkte jag lägga ut den på Blocket, men så upptäckte jag att några kvitton från verkstadsbesök fattades, så ska se om jag kan hitta dem först. Om någon är sugen på en Renault Clio så finns det en här...

Resultatet av det här valet blev väl ungefär som jag hade förväntat mig, SD fick nog någon procent mer än förväntat och M och V någon procent mindre än förväntat, sedan trodde jag nog att F! skulle komma in i riksdagen. Hur regeringen blir nu vet ingen, men det verkar inte som S och V kommer bilda regering, och då kan det i den bästa av världar bli en mitten-regering.

 

Att SD fick omkring 13 % verkar ha förvånat många, vilket förvånar mig. Facebook har även exploderat av fåniga inlägg om att folk ska tas bort på Facebook om de röstat på SD osv. Personligen får de gärna ta bort mig, inte för att jag röstade på SD, utan för att människor som hatar och/eller inte vill förstå vill jag inte ha något med att göra.

 

Varför har då SD fått så mycket röster? Enkelt, de är de enda som pratar öppet om problemen och rädslan med invandringen, medan de andra partierna inte låtsas om det. ...och när de andra partierna inte tar i frågan eller försöker hitta på massa lögner och floskler blir bara stödet ännu större för SD. Om det hade blivit, eller blir, en rödgrön regering så kommer SD få ännu fler röster nästa val.

 

Jag satt även och hoppades på att F! inte skulle komma in i riksdagen, lite för att deras väljare inte verkar förstå så mycket, men mest för att de hade kunnat gett en rödgrön majoritetsregering, vilket jag är lite rädd för. Så här efteråt, och om det blir en mittenregering, så kan jag nog iofs tycka att det hade varit bra om de kommit in en sväng och rört om lite.

 

Sist men inte minst tror jag att vi svenskar har röstat bort något riktigt bra, men som förhoppningsvis inte blir så mycket sämre om Löfven kan övertyga rätt partier.

Efter ett otal valkompasser, försök att läsa både vänster- och högerpropaganda och följa alla debatter som var möjliga för mig valde jag Folkpartiet av främst ideologisk grund. Allt informationsinhämtande jag gjort har nämligen inte gett mig just någonting. I landstings- och kommunvalet blev det blankt. Jag kan inte se att något har blivit speciellt mycket intressantare sedan jag flyttade till Örebro kommun, trots byte av ledning i kommunen under mina år här, och landstinget har jag ingen som helst aning om vad de sysslar med, en aning överdrivet...

 

Igår blev det en sväng till Stora Örebro, Pitchers och Harrys för lite öl, och innan det, på dagen, var jag på O'Learys för fotboll och mat. 

 

Hos Lundmark blev jag rekommenderad att kika på Uppdrag Gransknings program om sambandet mellan inflation och arbetslöshet. Grejen är att Milton Friedman har som teori att det måste råda viss arbetslöshet för att inte inflationen ska skena. Det fick programmet fram, samt att Riksbanken reglerar räntan i förhållande till detta, men var arbetslöshetsnivån måste ligga kunde ingen riktigt förklara, och således gav programmet just ingenting förutom att regeringen eventuellt skulle kunna göra mer för att pressa arbetslösheten, men om så är fallet, framgick inte.

 

Inatt tror jag att det ringde på min dörr vid 03:30, jag sov ju så jag är inte 100% säker, men när jag gick upp med slagträt i högsta hugg och tittade ut genom titthålet var det ingen där. När jag sedan kikade ut genom köksfönstret var det ingen där heller, trots att jag hörde att det small i dörrar. Antagligen var det min alkis-granne, eller så spökade det bara :-).

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska rösta på, och det blev inte lättare efter alla löften i denna slutdebatt jag nyss bevittnade. Mer påläst inför ett val har jag aldrig varit, och det verkar vara många med mig i den situationen. Jag har aldrig varit med om något liknande, i varje samtal kommer politik upp, och det är väl bra, och beror säkerligen mest på invandringen.

 

Jag kommer nog rösta blått, och det är inte för att jag anser att den sidan är avsevärt bättre, men jag tror att deras jobb- och finanspolitik är bättre än det antagna alternativets. Nu är det ju ingen som vet helt säkert vad det blir för regering efter valet heller, även om det ändå framstår som ganska tydligt.

 

Några tankar om debatten.

 

- Att inte arbetslösa skulle kunna arbeta inom vården även om de är outbildade är befängt, de kan definitivt arbeta som undersköterskor, äldrevårdare, ta hand om funktionshindrade osv, så där har nog S en vettig tanke, dock undrar jag hur mycket de har tänkt att betala för dessa arbeten? ...och de är, hur mycket S än vill att de ska vara det, inte riktiga arbeten.

 

- Det är tragiskt att Jimmie Åkesson ska få monopol på en vettig invandringsdebatt, och att det sedan applåderas åt Annie Lööfs småfåniga utspel, när Åkesson uttryckte att de andra partierna inte tar ansvar, är bara fånigt. SD vill inte ge en enda krona till några UNHCR-projekt, och vill få bort all asylinvandring (som många, säkerligen med rätta, anser vore bra för Sverige), men det betyder inte att Åkesson inte har rätt när han säger att Sverige bara ger hjälp åt några få istället för det stora flertalet. Att de andra partierna inte låtsas om det, och även möts av applåder, är skrämmande. 

 

- Det låter jättebra att alla vill bygga nya bostäder, och jag håller med S och V om att det borde försöka byggas mer hyresrätter, men om det ligger något i regelproblemen som M tar upp är omöjligt för mig att veta?

 

- Alla verkar vilja satsa på infrastrukturen med järnvägar osv, men varför har det inte gjorts tidigare? Har det inte behövts? Kanske inte, personligen minns jag att jag bara för några år sedan, i princip, kunde åka tåg hem ensam från Sthlm, men att det nu ständigt är fullt.

 

- Kolgruvor i Tyskland. Tyvärr Mp, men jag tror inte flertalet i den svenska befolkningen bryr sig om just det när det handlar om klimatet. Lite för långt bort, lite för svårt att förstå vad någon ville, och ett totalt misslyckande av Fridolin. Han borde kunnat fått fram något annat.

 

- Skolan. Finns det någon annan anledning än invandringen att skolresultaten är som de är nu? Det är uppenbart att invandringen påverkar, och inte är det konstigt heller, och kanske egentligen oväsentligt. Men är det invandringen som är den stora boven i dramat så kommer aldrig några betyg lösa det hela, utan då krävs nog någon sorts tvångsundervisning, och dit kommer vi aldrig komma, så frågan är om inte det slaget är förlorat. Förhoppningsvis har jag fel, men jag har ju sällan det.

 

- Det här med NATO och Ryssland. Ryssland är en superbov enligt alla förutom ryssarna själva. Men vad hade hänt om de inte annekterat Krim, hade det blivit likadant som i Donbass, med småskaligt krig? Om majoriteten i Donbass vill vara självständiga, eller tillhöra Ryssland, vilka är det då som är de onda i det dramat? Att gå med i NATO tror jag bara irriterar mer än att det gör någon nytta. ...och låt säga att vi blir invaderade, vad är bäst ge upp direkt eller ett flerårigt krig?

 

Ja det var några tankar så här efter debatten och precis innan läggdags.

Jag funderar på att åka vill Vilnius, men än så länge bara i sent planeringsstadium, eller heter det stadie? Får köra med klassikern ni fattar.

 

Min Facebook överröses av inlägg om hur dåliga SD, FP och alla andra partier som inte förespråkar kommunism och diktatur, nu raljerar jag men poängen är nog svår att inte förstå. Jag tror dock inte jag har sett ett enda inlägg där det står varför ett viftande med röda flaggor skulle vara bättre än det som är nu, och nu raljerade jag igen. Jag får be om ursäkt.

 

"The Messenger" - Bra!

 

"Kvarteret Korpen" - Intressant tidsskildring.

Efter alla avslöjanden om politiker med dåliga åsikter som kommit fram nu senaste tiden har jag allvarligt börjat fundera på hur dålig den här bloggen är för min karriär? När jag gör en Google-sökning på mitt namn så kommer bloggen upp på plats fem, men det kan eventuellt variera efter historia av sökord osv., men hursomhelst så kommer denna blogg rätt högt upp vid en sökning på mitt namn på Google. Jag vet redan att vissa människor tagit avstånd ifrån mig efter att ha läst bloggen och jag kan bara spekulera i vad en arbetsgivare skulle göra, speciellt högre chefer på Migrationsverket, de skulle väl aldrig våga anställa mig om de läser igenom bloggen, vilket de borde göra vid en eventuell rekrytering av mig. Jag tror tyvärr att det kan vara så trots att jag själv inte anser att jag skriver mycket annat än tankar och iakttagelser, och egentligen rätt sällan ger uttryck för egna åsikter.

 

Att jag tar upp detta idag är främst för den i mina ögon horribla polisanmälan av en SD-politker för att hon ordagrant hade skrivit ""Gud. Du tog ifrån mig min favoritskådespelare Patrik Swayze. Du tog ifrån mig min favorithårdrockare Ronnie James Dio. Du tog ifrån mig min favoritsångare Michael Jackson. Så nu vill jag bara att du ska veta… att min favoritpolitiker är Mona Sahlin! AMEN!", och det för fyra år sedan. Jag tycker till och med att det är rätt fyndigt, och kan faktiskt inte se tillstymmelse till hot i detta.

 

Kan en bli polisanmäld för ett fyndigt skämt bara för att en är politiker, så kan jag som sagt bara spekulera i vad den här bloggen skulle kunna ställa till för mig i händerna på en i raden av alla dissident-hatande journalister, och andra människor som inte riktigt vill förstå sammanhangen.

 

Men dessvärre för mig själv, jag kommer inte sluta skriva :-).

Efter gårdagen som jag mest spenderade med klippning och genom att kika på filmen "Underbara Älskade", så väntade jag mest in kvällens begivenhet som var 30-års fest hos Viktor och Therese. Jag hade bestämt att möta upp Maria, Lundmark och Per hos Maria så att vi skulle komma till festen tillsammans, och döm om min förvåning när jag kommer till Maria och Lundmark står och gnäller över att han inte får till någon mittbena... Jag påpekar för honom minst två gånger att det inte finns någon anledning för honom att ha mittbena, eftersom han aldrig har haft det förut, men så utbrister han att det är 90-talstema på festen... Det visste jag egentligen om, men jag hade enkelt uttryckt glömt bort det. Det blev en känsla av, HELVETE, hur ska jag lösa detta? Som tur är så skiljer sig inte klädstilen från 90-talet väsentligt mot den rådande nu, så jag fick låna en långärmad tröja med en t-shirt över, så var saken biff :-). I övrigt var festen trevlig med mat och frågesport, en fest i min smak.

 

Rampart - Bra film.

 

Nu är jag även helt frisk igen!

 

Efter en seg förmiddag med lätt feberkänning verkar de goda krafterna i min kropp tagit överhanden, och nu mår jag bättre!

 

Jag har klippt mig idag, och klippt blev jag av en kvinna med rötterna i Kurdistan, så då fick jag prata om problemen i Mellanöstern på köpet, dubbel jackpot! Sedan fick jag enligt henne en 90-talsfrilla i likhet med "han" i Skilda Världar. Vem vet jag inte, men ändock :-).

 

Det var nätt och jämt att jag hann hem från Amsterdam innan jag skulle behöva resa igen, men denna gång var själva resandet från punkt A till punkt B under lite längre tid, och det för att komma till Sundsvall.. Detta med anledning av mitt nya jobb i en samordningsgrupp, och att vi i gruppen ska träffas en gång i månaden någonstans i Sverige.

 

På vägen dit var tåget sent eftersom det hade brunnit i ett ställverk vilket gjorde att jag missade anslutningen i Gävle och således fick vänta där en timme extra. Det blev sushi och att försöka få tag i Linus som bor där numera, dock utan framgång vad gällde att få tag i Linus, men sushin var bra.

 

Väl framme i Sundsvall runt 22:30 så checkade jag inte på det någorlunda välkända Hotell Knaust, och dagen efter var det dags att träffa gruppen för första gången. Av de som är med i gruppen, och som var med nu, var de flesta bra mycket mer rutinerade än mig, och har högre befattningar. Ett par av dem fick jag riktigt bra intryck av medan andra nog kan bli lite mer svårjobbade... Efter att jag hade tjafsat lite om ett par småsaker i en gemensam diskussion så hade vi frågestund med enheten i Sundsvall, och de ställde en del frågor som flera på min enhet i Lindesberg också tänkt på, och vi i samordningsgruppen lyckades inte ge några bra svar, men det ville inte vissa i vår grupp förstå, och vissa blev nästan gråtfärdiga, och när jag tog upp efteråt att vi hade förklarat dåligt blev inte stämningen direkt bättre :-). Det är patetiskt när en blir sur när andra inte förstår, det handlar nästan uteslutande om att det är en själv som förklarar dåligt, eller att en försöker förklara något som inte är rikigt så enkelriktat som en själv tror. Hursomhelst, jag kommer fullständigt älska det här jobbet tror jag, men jag är inte alls så säker på att mina samordningsgrupps-kollegor kommer älska mig :-).