Läsa, läsa, läsa
När jag pluggade var all läsning utöver kurslitteratur en mindre plåga, men nu är det ju annorlunda. Jag önskar att jag läste ännu mer än vad jag gör, och då läser jag nog ändå rätt mycket för att vara en 32-årig man. Det är bara det att läsning tar sådan tid. Vissa snabbläser säkerligen, men det gör inte jag, utan jag läser i vad jag tror är normalfart.
Efter att ha läst ut en rad böcker om Djingis Khan och mongolväldet, läser jag nu Kristian Gidlunds blogg i bokformat. Jag har läst ca 200 sidor idag, och jag vill bara läsa mer och mer... För en halvhypokondriker som mig är texterna oerhört fascinerande. Jag vet inte om jag egentligen är rädd för döden, för det är man väl främst om man tror att något otäckt ska hända efter döden? Jag är nog mer rädd för att inte få leva, och den största skräcken är ju då att under en period i livet veta att man inte ska få leva så länge till... Just det gör texterna så intressanta, att få läsa texter där en ung person skriver om hur det är att leva med vetskapen att livet snart är slut. Jag har precis kommit till den delen av texterna, för den första delen handlar om första behandlingen som gick hyggligt, och där Kristian, eventuellt lite naivt (?), tror att det nog kommer att ordna sig. Den andra delen av texterna handlar dock om när cancern kommit tillbaka/återupptäckts och han förstår att det är kört.
Ja förutom läsningen har jag ätit middag med Bias och Nils, vilket alltid är mycket trevligt.
Kommentarer
Trackback
