Skattkistan
Igår var det övertidsarbete. Bra pengar i slutändan, men tråkigt att utföra :-).
När arbetet var utfört cyklade jag hem genom en stad där zombies hade börjat ta över. Det var "Run for your lives" som skulle ske här i staden. Alltså en form av löpartävling där de som springer samtidigt blir jagade av zombies. Jag blev allt lite stolt att se att Örebro kommun tillåter sådana här saker vareviga helg :-). Det var givetvis lite jobbigt att jag fick cykla en omväg, men det är kul att det händer saker som alla kan ta del av. Hade varit kul att deltaga själv, men det får bli en annan gång.
Väl hemma var det dags att klä ut sig för under kvällen var det Halloween-fest. Jag och Bias hade tagit det på rätt stort allvar och jag spökade ut mig till någon slags vampyr och Bias var katolsk präst :-).
Så här såg jag ut :-). Typ vampyr"/"Jokern.
Festen blev sedan en aning märklig med första Sagan om Ringen-filmen på TV och något halvhjärtat försök till att dricka alkohol under vissa scener i filmen. Jag vet inte om det var planen, eller om det bara blev så, men det ledde främst till att det blev mycket fokus på filmen istället för på något annat. Jag kände mig även åter som en oerhört övervintrad person i det här sammanhanget och hade som vanligt svårt att hänga med i snacket. Nu låter jag negativ och kritiserande, men det är inte tanken, utan endast min upplevelse jag vill förmedla. Allt annat var ju tipp-topp med bra tilltugg osv :-).
Sedan fick jag åter, OCH SOM ALLTID, ta "sabba-festen"-rollen med att försöka få folk att börja tänka på att gå vidare någonstans. Det är i princip alltid så att jag är den som måste se till att folk går vidare. Jag har dock svårt att tro att jag är den enda som gärna vill gå någonstans när fyllan knackar på!?
Close-up!
Hursomhelst, efter att jag sabbat festen så kom vi till slut iväg. Valet denna gång blev Skattkistan, en klubb i Stadsträdgården (?) i Stadsparken här i Örebro. Jag tyckte det var ett hyggligt förslag tills jag hörde att de stängde kl 01.00, men eftersom jag aldrig hade varit där innan så kände jag att det nog skulle kunna vara rätt kul ändå. Jag hade dock mina farhågor om att det skulle vara oerhört pretentiöst, juvenilt och att folk inte skulle vara utklädda. Så var det förvisso, och jag var väl en av få som var märkbart utklädd, men annars var det ganska bra. Jag hade iofs hoppats på en Halloween-fest, vilket jag tror det var på alla andra ställen i Örebro, men inte på Skattkistan så klart... Musiken är ju alltid ett kapitel i sig och här var det ingen musik som folk såg ut att gå igång till, men samtidigt var det skönt att slippa den skit som spelas på de flesta andra ställena här i stan. Vidare trodde jag att det skulle vara många unga jobbigt raggandes småpojkar, men så var det inte! Där fick jag en fördom på skam, så stämningen var väldigt bra, vilket gör att jag gärna går tillbaka igen. Om det var något problem med stället, så var det att det var fel helg, och att jag kände mig som den övervintrade gubben i hörnet :-).
På vägen därifrån utbröt en "spännande" diskussion om pretentioner och dylikt där jag tycker att jag ständigt känner att jag vill förklara något om vad andra egentligen tycker och vill. Fullständigt idiotiskt! Varför ska jag tro att jag vet vad andra egentligen vill? Sannolikt inte helt fel, men enormt egocentriskt från min sida. När jag väl kom hem snurrade det rätt bra i skallen. Jag var hemma alldeles för tidigt alltså.
Buono Bistro och Oasis
För att göra veckan lite mer innehållsrik hade vi bestämt mat och bio igår. Huvudtanken var bion där vi såg den nya dokumentären om bandet Oasis. Först blev det dock kupong-mat på Buono Bistro. Jag och Bias delade på en enorm plocktallrik som vi var ganska långt ifrån att äta upp, och det kostade typ 150 kr var. Mycket bra! Stället kan verkligen rekommenderas, och det inte bara för att jag är bekant med ägarna sedan min tid i Lindesberg :-).
Ja, det har kommit två musik-dokumentärer på bio nyligen varav den ena handlar om Oasis och den andra om The Beatles. Eftersom jag är mer i samexistens med Oasis än The Beatles så blev det att se Oasis-dokumentären först. Förutom vårt gäng var det kanske fyra till i salongen, så det var lugnt och skönt. Fint med småstad ibland! Jag kan egentligen inte så mycket om Oasis förutom deras musik. Annars har jag generellt varit rätt anti mot hela grejen. Därför var det extra roligt att se dokumentären. Dokumentären är verkligen ingen homage där olika artister uttalar sig om hur braa Oasis är osv utan det är en rätt nedtonad dokumentär där en får följa bandet från start fram till de står på sin topp efter släppet av Morning Glory-skivan. Det är således främst gammalt filmmaterial från konserter, inspelningar osv, och det är inte bara Liam och Noel som står i centrum utan hela bandet får stor plats i dokumentären. I övrigt framstår Liam och Noel som vilka galna engelsmän som helst från världens hostels, vilket ger den här ambivalenta hatkärleken till engelsmän :-).
Som slutkläm skulle jag vilja säga att det är en dokumentär gjord för fansen och för oss som levde under brit-popens era på 90-talet, för gemene man skulle jag tro att den är rätt tråkig. För mig var den dock 4 plus av 5.
Bättre
Gårdagen var en riktig pissdag, sannolikt den sämsta på hela året. Feber och rinnande näsa. Hade jag varit frisk hade det blivit bomässa och fest på kvällen, nu blev det istället att med tungt huvud kika på diverse fotbollsmatcher. Fascinerande nog började det vända efter att Liverpool slagit W.B.A. och därmed gått upp i ligaledning. I samband med att det kändes bättre tog jag en paracetamol-tablett och sedan dess har jag inte haft någon direkt feber. Ovanligt för övrigt att inte lämna lägenheten på en hel dag.
Idag har jag förutom att näsan fortfarande rinner främst känt mig däven. En klart bättre känsla än igår.
Som ni vet så lyssnar jag även på Värvet-intervjuer dagligen och jag blir inspirerad av dem. Kanske främst för att de som intervjuas ofta är ur en värld som jag inte varit, eller är, del av. Jag blir även intresserad av att intervjua folk i min omgivning. Det är så mycket jag inte vet om folk i min omgivning, speciellt nu när jag inte direkt umgås med några längre som jag vuxit upp med. ...och vad vet jag om mina föräldrar egentligen? Jag tror aldrig jag kommer ta tag i detta, men tanken finns där, ungefär som att DJ:a på en klubb och åka skidor osv...
Jag har försökt teckna Ahlsell-aktier för övrigt :-).
Jag är förkyld
Det har varit, och är många, sjuka på jobbet och nu har det blivit min tur. Natten till i tisdags kände jag av något knasigt i halsen och nu har jag blivit genomförkyld med täppt näsa osv. Det är så otroligt onödigt! Är det bra för någon eller något med förkylningar? Vad är grejen, att bakterierna och virusen ska kunna komma till andra bärare genom att jag nyser och snörvlar? Ja antagligen! För mig är det dock fullständigt värdelöst.
I övrigt vet jag inte vad som egentligen är bäst, att jag är risig under helgen, eller under veckan? Jag ser det ju som himla ballt att inte ha några sjukdagar från jobbet, för det får mig att tro att jag aldrig är sjuk, men samtidigt vill jag ju kunna göra något kul när det väl är helg.
Placebo
Efter att tåget tagit mig och Nisse upp till Sthlm och vi checkat in på det enkla Castle House Inn (rummet var litet och personalen pratade inte svenska) i Gamla Stan så var det efter en kort båtresa över till Djurgården dags för konsert med Placebo. Kön ringlade lång utanför Circus, men det gick ändå snabbt att komma in. Vi hann med en öl när förbandet spelade (som jag för övrigt inte vet vad de hette) innan vi gick upp och satte oss på våra utmärkta platser rakt framför scenen. Vi kunde nog inte haft bättre sittplatser.
En öl blev det under hela kvällen, så inget fylleslag här inte.
Innan konserten drog igång spelades hit-låten "Every you, every me", så den spelades inte live, om det nu var någon förlust!? Ingen av mina favoriter ialf. Sedan drog konserten igång med "Loud like love" som andra låt, och som är en av mina favoriter, innan det blev ett sjok av för min del mindre kända låtar. Det gjorde dock inte så värst mycket för det var bra hursom, och Brian Molko och svensken Stefan Olsdal var både på bra humör och underhållande under mellansnacken. Det var en väldigt uppslupen stämning under hela konserten. En gång blev det problem med ljudet, så bandet fick ta en paus, men det löstes väldigt lugnt och trevligt.
Vår vy över bandet.
Inzoomat!
Sedan tyckte jag konserten togs sig ordentligt under "Slave to the Wage" och sedan nådde klimax under bästa låten "Special K", där publiken fick vara med, och så klart under "The bitter end". Det är ju givetvis mina favoritilåtar, men det såg ut som stora delar av publikhavet delade ungefär samma uppfattning. Konserten avslutades sedan med "Running up that hill", och känslan efteråt var att det inte kunde ha blivit så mycket bättre, även om jag saknade låten "This Picture", men man kan inte få allt här i världen :-).
Summa summarum så tycker jag att konserten borde fått ett plus över vad Aftonbladet gav den: http://bloggar.aftonbladet.se/musikbloggen/2016/10/lite-sorgligt-att-placebo-gor-en-cover-bast/
Det blev sedan en promenad över Östermalm på vägen tillbaka till boendet, men det var lugnt på de flesta ställena, så vi valde att inte gå in på något, vilket jag tror var ett bra beslut.
Imorse blev det en frukost på Under Kastanjen innan jag tog tåget hem.
Placebo imorgon
Trevlig lördag-kväll blev det med firande av min fars 67:e födelsedag, sedan blev det inte så mycket mer för mig.
Kul med vinst för ÖSK igår också. Var länge sedan en fick gå hem med lite glädje från vallen.
Placebo-konsert i Sthlm imorgon och sedan ledig onsdag :-). Trevligt, trevligt!
Konsert, fördomar på skam och övningskörning
Jag brukar prata om mina grannar i ganska negativa ordalag, och det med all rätt. När jag är negativ gäller det dock bara grannen rakt ovanför mig. Jag har även en annan granne som jag brukar snacka med lite på gymmet och hälsa på när jag ser honom annars. Han är från Värmland, rätt bitig och jag hade fått för mig att han var typ byggarbetare. Jag hade till och med fått för mig att han sagt det vid något tillfälle och värmländskan ger inte ett speciellt intellektuellt intryck :-). Så råkade jag träffa på honom av en slump igår kväll och undrade vad han skulle ut och göra? Då berättade han att han skulle ha en föreläsning på måndag och behövde förbereda sig, vilket förvånade mig. När jag frågade vidare så visade det sig att han var handkirurg på USÖ, och således inte byggarbetare. Med det vill jag inte säga att jag nedvärderar byggarbetare utan snarare mina egna fördomar :-).
Att jag var på väg ut berodde på att jag skulle på en konsert på Satin med Hanna Järver. En lokal förmåga som flyttat till Sthlm och, som jag och mina fördomar förstått det, blivit lite halvkänd. Ingen jag lyssnat på tidigare, men som i mitt tycke numera är rätt bra. Låten "Koka-Kola själ" är riktigt bra, en cover på The Tough Alliance.
Jag mötte upp Lundmark och några av hans kollegor på Heaven's Door på Järntorget. Ett väldigt udda ställe där jag inte hade varit innan, men som gav mersmak, tyvärr ska de dock lägga ner, eller ialf flytta till en annan lokal. Det var korta konserter igår och allt är inrymt i en vintage-affär. Coolt! Udda publik också. En av alkoholisterna jag brukar se hos min granne ramlade in där bland annat :-). Valentina från jobbet dök också upp, och kvällen var väl lite tänkt som ett uppvisande av Örebros bra sidor för henne.
Sedan blev det en sväng till Stora Örebro, för att smaka Örebro Bitter, som föll i smaken, och sedan avslutades kvällen, efter att ha mött upp Yuriy och George, med konserten på Satin. Martin fixade så att vi kom in gratis. Tackar givetvis för det!
Hanna Järver med band. Jag tyckte det var en trevlig konsert. Tyvärr något lite folk i min mening, vilket inte är alldeles ovanligt, men jag gillar verkligen grejen med en konsert på en timme och att det sedan blir klubb. Iofs hade jag inte samma uppfattning när jag var yngre och gick på Satin, men det berodde nog både på att Spotify inte fanns, och en aversion mot indie-folket, som nu vuxit bort eftersom indie inte är speciellt hippt längre.
Ja så var det det här med övningskörning. Fördomarna stämmer nog egentligen oftast, och de gör det väldigt ofta när en ser en som en antar övningskör. När en tittar på baksidan av bilen så brukar där allt som oftast sitta en skylt :-).
Humoristiskt störd nattsömn
Inatt vaknade jag vid 02.00 av ett skrapande ljud från min balkong. Dessvärre hade jag persiennen neddragen så jag kunde inte se direkt vad som försiggick. Lite så där lagom seg låg jag kvar i sängen några minuter innan jag gick upp och tittade ut. Det jag såg var en ung snubbe som knallade omkring utanför huset, och jag tror han hade varit inne i trappuppgången också, för som jag minns det hörde jag ytterdörren stängas någon gång innan också. Det blev sedermera tyst och jag gick och lade mig igen.
Vid 05-06 vaknade jag dock igen av det rätt återkommande oregelbundna dunkandet i golvet... Eftersom jag ändå snart skulle upp så störde det inte mig så där väldigt mycket, men jag bestämde mig ändå för att istället för att ringa störningsjouren kontakta grannen ovanför, vilket jag lovat, och därav skrev jag en lapp och lade i hennes brevlåda innan jag gick till jobbet. Jag antog att ingen skulle öppna om jag knackade på.
När jag kom hem hade jag fått en lapp tillbaka :-). På den stod det att någon klättrat in på grannens balkong och tagit hennes nycklar och mobiltelefon, samt att hon varit i kontakt med polisen. Jag är väl inte helt övertygad om att det gått till riktigt så, men att någon försökt klättra in står nog utom allt rimligt tvivel, men jag tror inte det var någon okänd person, utan någon min kära granne kände...
Det är ju iofs inte helt härligt om det var någon helt okänd person som även ville åt min lägenhet, men inte så rimligt.
Existensialism
Iofs utan djupare innebörd, men jag har under den senaste tiden haft en önskan om att skriva något djupare, men jag har inte orkat, och gör det inte idag heller.
Jag är ialf trött på vardagen... Tror det har med jobbet att göra. Det är ständigt samma sak, händer ingenting nytt, förutom någon ofta rätt meningslös diskussion om någon bedömning ibland. Ärenden hit och dit och jag hinner varken tänka eller lära mig något nytt. Bara en tröstlös produktion. Folk ljuger mest hela tiden, iofs av goda anledningar, och jag ska bedöma det när det gått igenom både en, oftast dålig, tolk och en handläggare. Resultatet blir så där.
Jag såg precis en dokumentär om Alfred Russel Wallace. Han var en av kreatörerna till evolutions-teorin, men Charles Darwin har fått berömmelsen. Han borde vara bitter, bittrare än jag. Eller han borde ha varit, han lever ju givetvis inte längre. Dokumentären fick mig även att bli ännu mer förbluffad över hur folk kan vara religiösa. Vill dom vara idioter? Jag kan väl ha viss förståelse för "tron på något mera", men inte tron på att Gud skapat allt. Nu har väl exempelvis många av de kristna reformerat sig själva, men är det rimligt att göra så utan att välja en helt ny inriktning?
Ju mer jag lär mig ju bittrare blir jag.
En vanlig dag
Men först! Det var nog inte strålningssjuka som ledde till min diarré. George som åt samma sak som jag i torsdags hade åkt på precis samma sak, en diarré och sedan hade det gått över.
Rätt trevlig dag igår! Lunch på Palmen, överraskande gott, och sedan fest med George och jobbarkompisar på kvällen. Det var ny klubb på Frimis för oss äldre, rekommenderad ålder 28. Jag kände mig ung, vilket var härligt. Det kom till och med fram en "man" och frågade om inte "vi knattar" skulle gå hem... Musiken var så där, men jag hade skoj och knallade hem i min ensamhet strax inna 02.00.
Ja idag var det...
1) Såg ett avsnitt av Allt faller
2) Såg en dokumentär om revolten i Ungern 1956
3) Såg en dokumentär om RAF:s bombningar av Tyskland under Andra världskriget
4) Lyssnade på en intervju med Annika Lantz
5) Såg en dokumentär om Dadaismen
6) Såg en dokumentär om Boeing 747
7) Gick ut och sprang
8) Såg ytterligare ett avsnitt av Allt faller
Nu blir det väl ytterligare någon dokumentär...
Udda bukras
Det här kan ses som ett något onödigt inlägg, men ovanligheten gör det för mig intressant att skriva ned.
Idag efter att jag varit och ätit lunch på Backahallen var jag tvungen att gå på toaletten för att bajsa. Inget konstigt med det och allt var normalt. Kände inget konstigt i magen. Sedan gick det kanske en knapp timme, och under en föredragning kände jag att det började mullra ordentligt i magen och jag fick knipa igen för att inte göra på mig. När föredragningen var klar fick jag springa iväg till toaletten och då hade jag rejäl diarré. Alltså bara vatten. Det kom som från ingenstans. Nu efteråt har jag dock känt mig helt ok i magen och nu klockan 23.00 efter att jag varit på middag med några jobbarkompisar har jag inte behövt bajsa igen. Om det nu slutar med att det bara var den här diarrén och inget mer, så vet jag inte om jag varit med om något liknande.
Vad kan då detta bero på? Jag får en liiiten oro att det har med strålsjuka att göra, vilket antagligen är fullständigt osannolikt, men jag har inte velat googla på det för att kontrollera möjligheten :-). Snarare beror det nog på att jag och några till igår kväll var och käkade på den italienska restaurangen i Saluhallen. Jag köpte då en pastarätt med bland annat musslor, och sannolikt har jag blivit matförgiftad ifrån den.
Men, men, förhoppningsvis är det bättre nu.
Tjernobyl
2 oktober 2016
Det här kändes, och känns delvis fortfarande, som en ganska dum idé. Alltså att åka och besöka kärnkraftverket i Tjernobyl. Jag vet ju med mig att jag definierar alla onormala kroppsliga symptom som cancer, och nu kommer jag vara ännu mer övertygad om att jag har cancer när det händer nästa gång. Samtidigt ska det inte vara så där väldigt farligt att besöka området kring Tjernobyl numera under kortare perioder, så jag hade sannolikt ångrat mig väldigt mycket om jag aldrig åkt dit. Men nu är gjort gjort och jag tycker det är skitfränt, och förhoppningsvis dör jag inte tidigare heller :-).
Turen startade som tidigare nämts vid 08.00 på Maidan-torget i Kiev. Därifrån bar det av i minibuss mot området kring kärnkraftverket i Tjernobyl, och resan tog en dryg timme. För att komma in i den första zonen var vi tvungna att passera en check-point och därefter började äventyret. Först besökte vi en av de många övergivna byarna i området för att sedan åka vidare till den nästan övergivna mindre staden Tjernobyl för att äta. I zonen bor det knappt 200 personer permanent, vilka verkar klara sig bra, samt att det är en mängd arbetare som bor i Tjernobyl-staden eftersom de arbetar med att bygga en ny sarkofag osv runt reaktor 4 på själva kärnkraftverket. Att det fanns en massa människor som bodde och arbetade i området lugnade mig en aning :-).
De här skyltarna fanns överallt, och de talar för sig själva...
Efter maten bar det av till ett övergivet barnhem.
Inne på barnhemmet.
Sedan började det roliga när vi åkte till själva kärnkraftverket. Som jag sa så arbetade det en hel del folk där och allt såg rätt normalt ut. Det var även hundar som sprang omkring och gott om enorma fiskar i kanalen utanför verket. Det var egentligen ingenting som tydde på att allt var mer eller mindre förpestat av radioaktivitet.
Reaktor 4 omsluten av den rätt snabbt byggda sarkofagen och som var tänkt att hålla i 30 år. Nu har det gått 30 år och därför är en ny sarkofag färdigbyggd, men som tur var hade den inte täckt över den gamla än, men det ska ske snart.
Den nya sarkofagen som ska täcka över den gamla. Sedan fattade jag det som att den gamla sarkofagen ska smältas ned så att det radioaktiva ska kunna forslas iväg för någon slags slutförvaring.
Sedan var det dags för det kanske mest spännande med hela turen, att besöka den övergivna staden Prypjat. Prypjat var/är en stad där ungefär 50 000 invånare bodde varav de flesta arbetade på kärnkraftverket i Tjernobyl. Efter katastrofen evakuerades dock alla och staden övergavs helt.
Skylten vid infarten till Prypjat.
Väldigt onyttig! Mellan 0.10 - 0.20 är mer normalt.
Väl framme i Prypjat upptäckte vi att staden var väldigt övervuxen av diverse träd och växter. Det var svårt att få en överblick av staden således, men en slogs av att många av de övergivna husen ändå såg rätt fräscha ut. Vi besäkte rätt många byggnader och fick även gå in i dem, och det var bland annat: bio, sporthall, teater, badhus, fotbollsarena, nöjespark, skola med mera. En mycket underlig upplevelse.
Bion var sliten.
En handbollsmatch hade nog gått att spela om vi städat upp lite.
Radiobilar som sett sina bästa dagar.
Pariser-hjulet är nog den mest vanliga bilden från Prypjat.
Fotbolls-arenan var dock rejält övervuxen.
Nästan som vilket hyreshus som helst i Sverige.
Alléhallen.
Skolsal.
Jag vet inte riktigt hur länge vi var i Prypjat, men det var nog ungefär ett par timmar, och det var kanske det mest intressanta jag gjort i hela mitt liv. Nog att det var några grupper av turister i staden, men det var verkligen inte så att det var turister överallt, utan en kände det verkligen som att en gick runt i en övergiven stad. Mycket udda upplevelse.
Sedan bar det tillbaka emot Kiev. Vi stannade till vid två checkpoints var vi var tvungna att testa om vi hade fått med något radioaktivt material med oss. Alla klarade sig och testen övervakades inte så där väldigt noga.
Vi stannade även till vid den kända Tjernobyl-skylten. Sedan stannade vi även vid en affär i Tjernobyl-staden där det var en massa arbetare från området och de verkade mer än udda :-). Robert tyckte att de var det roligaste med hela resan. Jag kan inte hålla med om det, men speciella var dom :-).
Sedan tog det nog ett par timmar för att komma tillbaka till Kiev med anledning av att så många andra åkte hem efter lantliga utflykter till landet under helgen.
På kvällen senare försvann Robert ut på egna äventyr en sväng medan jag och Tobias gick till restaurangen Mafia för att äta sushi samt försökte boka taxi av en ryskspråkig gubbe i vår reception. Han hade dock någon app på sin telefon som översatte allt en sa, så det gick bra :-).
3 oktober 2016
Vi hade inga större problem att komma upp på morgonen, och den här taxi-resan blev billigare än på vägen till Kiev vilket var förväntat. Efter lite trassel eftersom min väska vägde lite för mycket lyckades vi checka in och vi hade sedan en lugn flygresa hem. Nettbus tog oss sedan tillbaka till Örebro, och här är vi nu :-).
Sammantaget var det en mycket bra resa. Det hade varit bättre att åka till Tjernobyl på fredagen, men det gick inte för oss att lösa. Det gjorde att vi inte spenderade så mycket egen tid i Kiev, utan det mesta var uppstyrt med olika turer osv. Ingen större katastrof dock. Jag kan definitivt rekommendera Kiev, och det är billigt, men förvänta er inte att alla pratar engelska.
Slitet i Kiev
1 oktober 2016
Denna dag började av helt rimliga anledningar mycket senare och ganska slitet, men en Panodil senare blev det bättre :-). Den här gången var vi hela gänget iväg till Rusticana för vad som får ses som en lunch eller brunch.
Tillbaka i lägenheten fastnade jag framför Swansea - Liverpool medan Robert och Tobias gick ut för att shoppa. Vi möttes sedan upp klockan 16.00 för ytterligare en "walking-tour" och som var mer inriktad på arkitekturen i Kiev.
Huvudagatan i Kiev med Maidan-torget längst bort i bild.
På denna tur var vi ungefär lika många som dagen innan och det var även ungefär samma människor som gick den :-). En ny profil hade dock anslutit i form av en sport-journalist från Holland och som gjorde ett reportage om ukrainsk fotboll. Robert blev begeistrad i synnerhet :-).
Kiev från en kulle under turen. Kiev är för övrigt väldigt grönt med mycket träd.
Efter turen tog guiden med oss till en restaurang och för att komma dig gick vi väldigt mycket under marken. Det finns hur mycket gångar som helst med affärer under marken i Kiev, och jag antar att det är väldigt lätt att virra bort sig där.
Här tillsammans med journalister från Sverige och Holland. En mycket trevlig middag där majoriteten av oss beställde "kyckling-Kiev" som är en traditionell rätt, men kanske inte det absolut mest intressanta jag ätit i mitt liv.
Sedan gick vi hem till lägenheten för att sova, för klockan 08.00 dagen efter var det dags för något som jag såg fram emot med skräckblandad förtjusning, turen till Tjernobyl och Pripjat.
Kiev!!
30 september 2016
Den enda morgonen under detta äventyr där vi fick vakna utvilade. Jag och Tobias gick iväg för frukost på den närbelägna restaurangen Rusticana medan Robert duschade och hade sig.
Klockan 11.00 hade vi bestämt att träffa en person från en resebyrå någonstans i Kiev för att köpa biljetter för en resa till Tjernobyl på söndagen efter. Det var personalen på vårt boende som hade hjälpt oss med detta men vi hade ingen aning om var vi skulle. Vi bokade därför en taxi som tog oss till en lägenhet någonstans i utkanten av centrala Kiev. Där mötte vi upp en kvinna från vad jag tror var en resebyrå för att kunna köpa resan. Lite udda kan tyckas men det gick bra och vi fick även skjuts av kvinnan tillbaka in till Maidan-torget, dock tillsammans med hennes lilla son som passade på att misshandla mig i baksätet med en grävmaskin av plast under resan :-).
Omkring 1500 svenska kronor kostade resan och det blev ganska många sedlar i den lokala valutan hryvnia.
Att hon skjutsade oss till Maidan-torget var för att vi skulle hinna med en "walking-tour" som började klockan 12.00, så det var ju snällt.
Maidan-torget, och det var här och runtikring som över 100 människor dog i upproret under 2013 och 2014. Betydligt lugnare nu.
Turen tog oss runt till diverse kyrkor, en bergbana och annat i Kiev. Det mest intressanta var dock de tiotalet som gick turen med oss. Det var bland annat en rätt känd journalist från Sverige och en mer eller mindre professionell resare från England.
Sankt Andreas kyrkan var väl den mest intressanta...
När vi gått klart blev det ukrainsk mat och ett par öl innan vi traskade tillbaka till vårt boende.
Det var så mycket att välja på så servitrisen fick välja mat åt oss, och det blev det här :-).
Sedan började den enda festen under resan. Vi tog först ett par öl hemma i lägenheten för att sedan gå till puben Porter för lite mer alkohol. När vi sedan gick till ett annat ställe som heter True Burger så fanns där en "gömd" bar i källaren där vi förtärde lite mer alkohol innan vi avslutade kvällen på Caribbean Club. Caribbean Club var inte något speciellt förutom att det var live-musik och ständiga avbrott i dansmusiken för diverse uppträdanden på scenen. Det verkade även som det var en del glädjeflickor på plats eller om de bara var inhyrda för syns skull, vi lyckades inte riktigt utröna det :-). Framåt 5-6 på morgonen kände vi oss nöjda och gick hemåt med ett pit-stop på en 24-öppen supermarket. Där blev vi för övrigt inlåsta under tiden vi handlade vilket också kan ses som en aning udda.
