För minnen och grunda analyser i stunden

Sommartid nu, och det betyder att den här söndagen är en timme kortare, surt!

 

Annars var det Johan Rheborg som var gårdagens begivenhet. Jag och Bias var där och satt absolut längst bak i Konserthuset. Rätt långt från Rheborg alltså. Jag måste erkänna att jag aldrig sett Rheborg som väldigt rolig, men ändå som en eventuell högerfläkt i sammanhanget. Om det nu är så vet jag inte, men jag är tämligen säker. Hans föreställning igår var bra, men som rubriken antyder väldigt skrikig. Han hade en rant om en ankomst till New York som aldrig tog slut, men som innehöll enormt mycket skrik. Antar att komiken i det hela var att det var så överdrivet. Skriken och diverse slap-stick inspirerade nummer genomsyrade hela föreställningen. Vissa bra, vissa, som den i New York, mindre bra. Men detta var väl ungefär vad jag hade förväntat mig. Något som däremot överraskade mig mer positivt var att Rheborg gjorde några hyggliga imitationer av Skavlan och Kungen. Kanske inte de svåraste att imitera, men ändå kul. Som slutkläm så tycker jag att Rheborg, och det gällde även Batra, inte riktigt fick in den röda tråden i sina föreställningar. Exempelvis trodde jag att Rheborg skulle ha mer innehåll om ångest än vad han hade. Det blev lite spretigt, och så upplevde jag Batra också. En kul notering var att Rheborg var otroligt svettig, vilket inte var förvånande eftersom han for runt rätt bra på scen :-).

 

Så tre plus då, för det blev ju ungefär som jag hade trott, även om jag hade hoppats att bli lite mer intellektuellt utmanad.

 

Dominik Henzel var "uppvärmare" för övrigt, och han var bra.

 

Innan käkade jag och Bias på Ölcafét. Jag hade av någon anledning bara varit där en gång tidigare, under en juldag för ett par år sedan. Jag beställde en god suröl och en hygglig bönburgare. I lokalen var det utöver oss några popsnören, och ja hela stället osar svennebananpop, vilket väl är det jag egentligen föredrar?