För minnen och grunda analyser i stunden

Den senaste i raden av tidigare olästa böcker ur min bokhylla som jag nu läst är "Kiss - Den osminkade sanningen". En biografi om Kiss skriven av Carl Linnaeus. När och varför jag köpte biografin minns jag inte, men antagligen köpte jag den i samband med någon rea under den period för några år sedan när jag köpte flera biografier av och om musiker. Jag har sedan börjat att läsa boken ett par gånger, men av olika anledningar inte fortsatt, antagligen för att den är så tjock. Nu är den dock läst.

 

Min relation till Kiss är rätt svag, men jag är rätt säker på att jag i sena tonåren hörde "I was made for lovin' you" och tyckte det var bra grejer. Eventuellt hade det med Scooters cover av låten att göra. Antagligen på grund av det, eller att Erik ansåg att jag hade för dålig musiksmak (vilket var en rimlig bedömning på den tiden), så fick jag, sannolikt av Juliana och Erik, en samlingsskiva av Kiss. Det borde vara "Greatest Kiss" jag fick, men jag har inte skivan här, så jag kan inte kontrollera det. Hursomhelst gick inte den skivan varm hemma hos mig, även om den spelades någon gång. Jag tyckte nog att soundet var för skitigt eller något, vilket känns helt bisarrt nu. Det ska tilläggas att de mer poppiga låtarna från åttiotalet som "Heaven's on fire" osv inte är med på den skivan. Hade de varit det hade kanske min relation till Kiss blivit starkare då. På den tiden bestod min skivsamling främst av skivor med blandade artister, så Kiss var i alla fall ett undantag och har därmed stått ut från andra band i relation till mig, eller snarare min relation till dem :-).

 

Trots detta har inte Kiss gjort något större avtryck på mig. När jag söker på Kiss här i bloggen har jag bara nämnt dem två gånger tidigare, i ungefär samma sammanhang som nu. Jag har nog, precis som många andra, främst ansett bandet som rätt fåniga. Nu har jag dock ändrat den uppfattningen en del. Det är som vanligt att jag tidigare bara bildat mig en uppfattning från egentligen ingenting. Nu förstår jag bättre hur bandet påverkat musikhistorien och att de har många bra rocklåtar, även om det senare inte var helt nytt för mig. En "kul" grej jag lärde mig från biografin var att Kiss fått en del kritik på grund av att deras logo påminner om nazitysklands SS.

 

Utöver biografin har jag passat på att se dokumentärerna "Kiss och gitarristen som försvann" och "Kiss loves you" på SVT play. Den förra hade jag nog sett tidigare, eftersom jag påpekat Eric Carrs cancer här i bloggen. Den blev dock mycket intressantare efter att ha läst biografin. Den handlar om ett sökande efter Vinnie Vincent, men behandlar även till stor del Kiss karriär. Den senare handlar om Kiss-fans.

 

Jaja, nu har jag skrivit av mig lite om detta. Sammantaget kommer jag att se annorlunda på Kiss nu än vad jag gjorde tidigare, och det till det mer positiva. Jag vill även se dem live!!!