För minnen och grunda analyser i stunden

Igår steg jag upp kl. 03.00 för att resa till Rom. Det var lite kämpigt med trötthet igår men nu är jag utvilad igen :-).

 

Jag har reflekterat lite kring det här med förväntningar inför resor. Det med anledning av några Facebook-uppdateringar jag såg för någon dryg månad sedan där en person verkligen såg ut att se fram emot en resa. Jag ser givetvis fram mot resor, men det har verkligen ändrats från hur det var när jag var ung. När jag var ung, eller typ runt 20, var varje utlandsresa något stort. Det var en grej, och det kände jag att den här personen på Facebook ville förmedla. Det är verkligen inget fel i det, utan jag tänker främst på att jag själv inte känner så längre. Tidigare kunde en resa till Grekland vara årets stora grej, som något väldigt speciellt. Numera ser jag givetvis fram emot resor, men det känns ändå främst som en del av vardagen. Det låter kanske drygt, men det är inte tanken, det jag vill komma till är att resor har blivit så normaliserade att det är en standard. Typ nu är jag i Rom, nu är jag i Örebro. Det känns mer som att vara på olika ställen, inte att resa. Svårt att förklara på ett bra sätt. Lite som att resa till Rom, Barcelona, London osv är som det var att åka till Kumla när jag var barn. Detsamma gäller hotell. När jag var yngre var det en grej att bo på hotell, nu är det nästan jobbigt och tråkigt att bo på hotell. Jag hör hur detta låter, men jag tror verkligen inte jag är ensam om att känna så här. Nästan lite otäckt hur jag kan vänja mig vid att ha det "oförtjänt" bra.

 

Jaja, nu är jag ialf i Rom. Det är varmt, men inte galet varmt, typ 30-35 grader, vilket förvisso är lite för varmt för att orka göra något särskilt. Igår kväll hängde vi i Trastevere. Avslappnat, där det är helt ok att dricka öl på gatan bara en har plastglas. Varför kan det inte vara så i Sverige?

 

Idag blir det nog en sväng till havet innan vi drar vidare mot Amalfikusten imorgon.

Den senaste i raden av tidigare olästa böcker ur min bokhylla som jag nu läst är "Kiss - Den osminkade sanningen". En biografi om Kiss skriven av Carl Linnaeus. När och varför jag köpte biografin minns jag inte, men antagligen köpte jag den i samband med någon rea under den period för några år sedan när jag köpte flera biografier av och om musiker. Jag har sedan börjat att läsa boken ett par gånger, men av olika anledningar inte fortsatt, antagligen för att den är så tjock. Nu är den dock läst.

 

Min relation till Kiss är rätt svag, men jag är rätt säker på att jag i sena tonåren hörde "I was made for lovin' you" och tyckte det var bra grejer. Eventuellt hade det med Scooters cover av låten att göra. Antagligen på grund av det, eller att Erik ansåg att jag hade för dålig musiksmak (vilket var en rimlig bedömning på den tiden), så fick jag, sannolikt av Juliana och Erik, en samlingsskiva av Kiss. Det borde vara "Greatest Kiss" jag fick, men jag har inte skivan här, så jag kan inte kontrollera det. Hursomhelst gick inte den skivan varm hemma hos mig, även om den spelades någon gång. Jag tyckte nog att soundet var för skitigt eller något, vilket känns helt bisarrt nu. Det ska tilläggas att de mer poppiga låtarna från åttiotalet som "Heaven's on fire" osv inte är med på den skivan. Hade de varit det hade kanske min relation till Kiss blivit starkare då. På den tiden bestod min skivsamling främst av skivor med blandade artister, så Kiss var i alla fall ett undantag och har därmed stått ut från andra band i relation till mig, eller snarare min relation till dem :-).

 

Trots detta har inte Kiss gjort något större avtryck på mig. När jag söker på Kiss här i bloggen har jag bara nämnt dem två gånger tidigare, i ungefär samma sammanhang som nu. Jag har nog, precis som många andra, främst ansett bandet som rätt fåniga. Nu har jag dock ändrat den uppfattningen en del. Det är som vanligt att jag tidigare bara bildat mig en uppfattning från egentligen ingenting. Nu förstår jag bättre hur bandet påverkat musikhistorien och att de har många bra rocklåtar, även om det senare inte var helt nytt för mig. En "kul" grej jag lärde mig från biografin var att Kiss fått en del kritik på grund av att deras logo påminner om nazitysklands SS.

 

Utöver biografin har jag passat på att se dokumentärerna "Kiss och gitarristen som försvann" och "Kiss loves you" på SVT play. Den förra hade jag nog sett tidigare, eftersom jag påpekat Eric Carrs cancer här i bloggen. Den blev dock mycket intressantare efter att ha läst biografin. Den handlar om ett sökande efter Vinnie Vincent, men behandlar även till stor del Kiss karriär. Den senare handlar om Kiss-fans.

 

Jaja, nu har jag skrivit av mig lite om detta. Sammantaget kommer jag att se annorlunda på Kiss nu än vad jag gjorde tidigare, och det till det mer positiva. Jag vill även se dem live!!!

Imorgon börjar den andra semesterperioden av tre för mig denna sommar. Jag hade en vecka i början av juni och nu har jag två veckor semester att se fram emot. Det blir Italien på onsdag och sedan vidare till Spanien någon vecka senare. Jag flyger, och inte känner jag någon skam för det. Jag värnar om miljön, eller gör jag det (?), och tänker väl att alla kan göra något, men jag tror ändå att det är världens stater som måste göra något mer konkret för att det ska bli någon egentlig effekt.

 

Jag tror jag kom hem från jobbet strax innan 19.00 i fredags. Längsta dagen på länge för mig på jobbet.

 

Väldigt skön dag igår. Hängde bland annat med vänner på Hälls och vädret var gott. På kvällen testade jag och Valle den nya restaurangen AnGan. Ytterligare ett nepalesiskt ställe, fast menyn var kanske lite väl varierad med pasta och hamburgare för att kännas nepalesisk. Något dyrt och små portioner, men bra service.

 

Vi kollade även på klassikern "Liar Liar" på kvällen. Jag mindes det som att jag tidigare tyckte att filmen hade en kul idé men att den annars var rätt dålig. Nu tycker jag fortfarande att de borde kunnat göra det bättre, för att idén med att en person inte kan ljuga är bra, men jag tyckte ändå att filmen var bra. Det är kul hur filmen hånar ljugande advokater, vilket jag har en större förståelse för nu än då. Annars är det synd att Jim Carrey, sannolikt helt medvetet, överspelar så. Det är imponerande utförd slapstick, men tänk er en liknande film som ändå var lite seriös. Typ att Ricky Gervais hade spelat Jim Carreys roll. Det hade blivit mycket bättre.

 

Idag har Valle åkt till Italien, så jag har egen tid. Den har jag främst spenderat med att se en mängd avsnitt av "Game of Thrones". Jag vill få det överstökat :-)-

 

Sabuni blev partiledare för Liberalerna. Jag tror att det blir bra om hon själv kan hålla sig ifrån identitetspolitik. Jag är en aning förvånad över att hon inte hyllats mer just på grund av sin identitet som svart, tidigare flykting osv. Hon nämner det själv, men det har inte varit en spännande bra-för-Sverige-grej hos exempelvis Aftonbladet. Jag är inte förvånad, men borde egentligen vara det.

 

Vi har även börjat exportera mord rätt mycket. Det är svenska medborgare som mördas i Spanien och Danmark osv. Var det så förr? Kanske en slump? SVT:s vinkling på morden i Danmark var att en av de mördade inte fått den hjälp denne behövde för att hoppa av det kriminella livet. Väl värt att ta upp, men där slutade rapporteringen. Tänker att det finns mycket annat där som skulle vara intressant.

 

Skjutningar, mord och överfall lite överallt i Sthlm nu för övrigt. Kanske beror på det ovan?

Jag vaknade inatt av att något hade låtit väldigt konstigt. Jag fattade inte vad det var, antog att jag hade drömt och somnade om. När jag kikade tidningarna imorse förstod jag att det var bomben som briserade på Holmen jag hade hört. På jobbet och på sociala medier har bomben diskuterats, men främst i humoristiska ordalag, typ som "vilken jävla smäll" osv. Personligen har jag ett par aningar svårt att se det roliga i detta. Det verkar ha varit en rejäl bomb. Jag antar givetvis att de eller den som utförde bombdådet gjorde det på en tid när ingen skulle komma till skada, vilket säkert är anledningen till att de flesta ser det som lite "roligt". Men sätter en det i ett sammanhang av de bombdåd som varit i exempelvis Linköping och Malmö på senare tid och hur svårt jag antar att det är för en lekman att veta hur stor sprängverkan en bomb har blir det inte lika roligt. Var blir det "en jävla smäll" nästa gång?

Det blev teater i Lerbäck idag. Bra som alltid, men kanske den sämsta av de tre jag sett. Det var Ronja den här gången, och den var som sagt bra, men inte bäst :-).

 

Vi gick vidare i VM i damfotboll. Jag såg första halvleken, men stängde av för att det var för tråkigt. Tydligen var andra halvleken bättre. Jag måste försöka intala mig att det faktiskt är intressant.

 

Jag har sett igenom halva Game of Thrones nu. Tydligen hade jag sett så här långt tidigare, vilket jag inte riktigt kom ihåg. Det är bra, men mer skrämmande än förut. Efter allt jag sett av IS härjningar blir allt våld i Game of Thrones mer på riktigt.

 

Det verkar som att Sabuni blir ny partiledare för Liberalerna. Jag tror att det är bra för Liberalerna.

 

Fånig debatt mellan du Rées och Sanandaji på sociala medier. Borde det inte finnas någon platform där de inför publik snabbt kunde mötas i en debatt?

Igår såg vi "Rocketman" på bio. En film om Elton Johns liv. Bra film! Jag kände innan inte till att det är Bernie Taupin som skrivit texterna till majoriteteten av Elton Johns låtar. Åter ett litet exempel på att världen är lite mer komplex än jag med flera ser den.

 

Min personliga relation till Elton John har varit rätt svag genom mitt liv. Antagligen är min första egentliga kontakt med honom genom "Circle of Life" och senare genom "Candle in the Wind" med anledning av Lady Dianas död. Antar att jag då fördomsfullt antog att Elton John endast spelade in balladliknande låtar. Jag har för mig att jag började omvärdera detta när jag och Svensson många år senare i Liverpool hörde "Crocodile Rock" på ett uteställe. Då började jag förstå att Elton John är något annat, något bra. Sedan när jag satt och gick igenom Rolling Stone's top 100 album var "Goodbye Yellow Brick Road" med, och då hade väl min uppfattning ändrats helt om i jämförelse med min första uppfattning. Hursomhelst har jag inte lyssnat mycket på Elton John genom livet, men ialf hört de flesta av hans hits.

 

Är ni ungefär lika bekanta med Elton John som jag, vilket jag gissar att många är, kommer ni sannolikt uppskatta filmen "Rocketman".

 

Midsommaraftonen blev lugn och härlig. Johanna och Peter hade fixat en alldeles utmärkt kväll. Tack för det! Kul att leka med Levi halva kvällen också :-).

 

I övrigt hann vi igår med att se "Cannabusiness" och en dokumentär om att brist på sömn eventuellt kan förvärra cancer och Alzheimers med mera.

Det blir nog en relativt lugn midsommar för vår del. Det blir lite fest hos lillasysters familj, känns bra.

 

Vi har bokat boende på amalfikusten. Jag trodde denna kust var typ halva Italiens västkust, men tji fick jag, kusten är betydligt mindre än så. Jag har mycket fördomar uppenbarligen. Intressant men ack så irriterande.

 

Höjd skatt på plastpåsar. Är alternativen bättre? Gör det någon större skillnad i det större perspektivet. Många bäckar små?

 

Jag återkommer ofta till befolkningstillväxten. Den märks överallt, speciellt nu när jag är lite äldre och kan jämföra med hur det var förut. Bör vi inte ta detta på lite större allvar?

 

Men till sist. Ha en härlig midsommar. Se till att äta gott och bli fulla om ni vill och försök undvika texter om varför vi inte ska ha en härlig kväll.

En helg med besök från Sthlm, eller Tyresö om en ska vara noggrann. Det blev pizza på Fratelli och promenad runt i Örebro.

 

Diskussioner om demografi har härjat i twitterflödet de senaste dagarna och jag känner att jag här ständigt återkommer till att "folk" inte vill förstå utan bara hata och nedvärdera. Var kommer denna impuls ifrån? Sitter den i generna eller vad är det? Det gör väl det, det är väl en form av kognitiv dissonans? Men kan vi göra något åt det? Det får någon annan svara på, men det måste väl ändå gå att försöka förstå varför någon har en åsikt om något?

 

Annars då? Mursi är död, Sabuni verkar populär, det byggs färre bostäder och vegetariskt blir hetare och hetare.

För mig låter konservativ som att vara bakåtsträvande, det vill säga lite dåligt. Det har en negativ klang. Jag har dock märkt nu på senare år, att jag inte nödvändigtvis blivit mer konvservativ, men ialf fått större förståelse för vad det innebär. Det här jag skriver är inte revolutionerande och kan låta banalt, men för mig har det betydelse. När jag var yngre hade jag inget annat att jämföra med, inget annorlunda samhälle osv. Jag hade bara upplevt en sak eftersom jag inte levt så länge. Nu har jag levt så pass länge att jag kan notera skillnader på ett annat sätt. Jag förstår därmed innebörden av att vara konservativ. Det gjorde jag inte förut. Med det sagt är inte progression dåligt, men det är inte nödvändigtvis alltid det bästa alternativet.

Presentationen om asylprocessen och lite annat i Karlstad gick bra. Jag kände mig överraskande lugn. Det är väl som det sägs, med lite förberedelser går det mesta bra. Jag var inte ensam från jobbet heller, det var en kollega från Borlänge och en från Sthlm på plats, den senare hade jag sett fram emot att träffa under flera år. Skjutsade mig hem också efteråt.

 

Stort engagemang hos många i publiken. Jag skulle önska att de såg vår verklighet lite mer, men vore även bra att jag upplevde deras.

 

Är det ett krav att vara befriad från att kunna se nyanser i diskussioner för att skriva ledare på Aftonbladet? Får det bara finnas en sanning för att jobba där?

Serien "After Life" med Ricky Gervais var otroligt bra. Det kändes som ett nytt sätt för humor, en kombination av elak humor och stort hjärta. Det finns säkert liknande saker, men kändes nytt för mig.

 

Jag har spenderat två trevliga dagar i Göteborg med coach-utbildning. En del nytt och en del repetition. Trevligt att träffa nytt folk, men samtidigt en dryg känsla att skapa någon slags gruppkänsla på två dagar för att sedan typ aldrig träffas igen.

 

När jag och några andra gick från utbildningen mot stationen hade det precis skett en olycka där en fotgängare fått en stolpe på sig efter att en lastbil kört på stolpen. Jag såg nu att den personen dött. Otäckt och tragiskt.

 

Varför är det så dåligt Wi-Fi på SJ:s tåg? Det är knappt görligt att streama film. Är det tekniskt komplicerat eftersom tåget rör sig?

 

Det ser ut som att jag ska till Karlstad på fredag för att hålla en föreläsning. Det var inte riktigt vad jag hade räknat med...

 

Min telefon verkar även sjunga på sista versen, har blivit något fel med laddkontakten.

Igår kväll såg vi den klassiska filmen "Point Break", vilken jag inte sett på många år. Den kändes lite som "Top Gun" fast med surfbrädor istället för flygplan. Det jag menar med det är att det förekommer väldigt många vältränade unga halvnakna män i filmerna. Är väl ett sätt att locka kvinnliga tittare. För en annan blir det mest lite småfåniga inslag i annars rätt underhållande filmer. I övrigt var väl Gary Busey den egentliga underhållningen i "Point Break".

 

På dokumentärsidan har jag sett "Dagarna som skakade Kina" om händelserna på och kring Himmelska Fridens Torg 1989. Jag kollade också på filmen från när jag och Nisse var där 2007. Då filmade vi och pratade om dessa händelser. Var kanske tur att ingen kunde svenska där och då :-).

 

Jag såg även "We are Satan's people", korta avsnitt om hårdrock. Det fick mig att åter intressera mig för Dio. Försöker nu få tag i "Holy Diver" på vinyl.

Sitter nu på tåget på väg hem från Göteborg efter ett par dagar med festival, Gården, i Göteborg. Åker första klass med SJ utan att direkt förstå vad som är skillnaden mellan deras första och andra klass, men det gör väl det samma.

 

Det har varit ett par trevliga dagar i Göteborg med vackert väder och bra musik. Innan jag åkte trodde jag att det skulle vara jag, Nisse och Bias, men Robert dök upp och på tåget träffade vi Rickard och Stina. Därmed blev vi ett rätt stort gäng som hängde tillsammans dessa dagar.

 

Festivalen var på Trädgårdsföreningen i Göteborg och därmed i väldigt fina omgivningar. Vi bode även precis i närheten i ett stort rum på Scandic Europa. Allting har därmed varit väldigt bekvämt och smidigt.

 

Under festivalen såg vi band och artister som Tame Impala, Deer Hunter, Sarah Klang, The Sounds och Bad Cash Quartet. För min del var Bad Cash Quartet den absolut bästa konserten med The Sounds som något överraskande tvåa.

 

Några tankar efter festivalen är att det var lite mindre folk än vad jag hade räknat med, vilket även påpekades av sångaren i Deer Hunter, som utbrast att han var van att spela inför "fans". För min del var det väl inte direkt negativt med att det inte var så mycket folk eftersom det var väldigt lätt att få bra platser nära scenen.

Jag har några gånger genom åren skrivit om Thomas Quick/Sture Bergwall. Att det blivit så beror delvis på Nils, min utbildning och min något infantila inställning till behandling av psykologiska problem. Att jag nu åter tar upp ämnet är för att jag under de senaste dagarna läst "Bara jag vet vem jag är", en självbiografi av Sture Bergwall. Det blir den tredje boken jag läser om Thomas Quick/Sture Bergwall. Vad ska en säga? Han är inte guds bästa barn, men någon mördare är han sannolikt inte. 

 

Men om vi bortser från huruvida han är skyldig eller inte, är det som jag påpekat tidigare, terapin, men kanske främst self confirmation bias som är det intressanta. Jag tror inte att Margit Norell, eller de på Säter, var medvetna om att de sannolikt endast skapade minnen istället för att återskapa minnen. De var sannolikt så insnöade på sin teori om att återskapa minnen att de inte såg allt som inte stämde. Det måste även ha varit svårt för dem att värja sig när de hade med en person att göra som erkände och berättade om massa ohyggliga gärningar och som även bekräftades av domstol. När allt blir som en själv vill och alla springer åt samma håll är det svårt att se brett. Det måste även vara otroligt jobbigt att tänka om, eller erkänna, att en gått helt fel väg under många många år.

 

Till sist, kan vi människor lära oss att föra en vettig diskussion om svåra, men ibland även kanske självklara frågor, utan att falla in i personangrepp och moraliskt rätt och fel? Jag tror att de flesta ser på sig själva som öppna människor som kan prata om allt, men hur ofta sker det i praktiken? Det här diskuteras överallt numera, och blir kanske något bättre, men allt som oftast faller vi tillbaka i "gamla" beteenden där vi tenderar att döma varandra istället för att lyssna på varandra. Varför är det jobbigt att tycka olika?

 

Nu på väg till Göteborg med ett gladare sinne än sent igår kväll.

Efter en solig och trevlig dag i Sthlm var det så dags för Backstreet Boys i Globen i söndags kväll. Mina förväntningar var att det skulle bli kul, men det var faktiskt riktigt bra. En rätt otrolig sak hände när vi skulle sätta oss på våra platser, för vi hamnade bredvid Erika, en arbetskamrat och hennes sambo. Den chansen måste ha varit otroligt liten, men det var väldigt kul :-).

 

Jag vet inte vad jag ska kalla det, jag vill säga spelning, men det var det ju inte. Det är inget band med när Backstreet Boys uppträder, utan allt är singback. Jag får kalla det "show". Hursomhelst showen var riktigt bra. Alla gamla hits framfördes och grabbarna såg ut att trivas och gav ett avslappnat intryck. Jag hade nog även fördomen att de skulle framstå som en aning dryga, men det intrycket fick jag inte. De verkade snarare tacksamma för att det var folk som ville se dem efter alla dessa år. Showen pågick i typ två timmar och det var aldrig tråkigt. Jag måste säga att jag blev lite imponerad.

Igår vann Liverpool Champions League för sjätte gången genom att besegra Tottenham med 2-0. Liverpool tog tidigt ledningen genom en straff som jag nog helst hade velat fria för, men som ändå är straff. När fotbollen blir rättvis blir det sannolikt lite tråkigare. På grund av målet, antar jag ialf, slutade Liverpool att spela fotboll och istället bara slå långbollar på anfallarna. Riktigt tråkigt. Tottenham lyckades inte bjuda på någon bra fotboll heller, så hela första halvleken var en uppvisning i varför en inte borde slösa tid på att titta på fotboll. Andra halvleken var bättre, men knappast glänsande. Origi lyckades avgöra matchen i slutet. På det hela taget en rättvis seger för Liverpool, men samtidigt vilken jävla skitmatch det var. Otroligt mycket felpassningar och långbollar. Även om jag är lycklig över segern, skäms jag lite över hur den kom till.

 

Som minnesanteckning för framtiden sågs matchen i Älvsjö tillsammans med Linus, riktigt härligt.

 

Från en sak till en annan. Ikväll är det Backstreet Boys. När vi kom till hotellet här på Ringvägen och skulle checka in fick vi frågan om vad vi skulle göra i Stockholm. Vi ska på Backstreet Boys svarade jag och fick responsen vad kul. Jag fnyste väl en aning och menade att det var Valle som ville se Backstreet boys och inte jag. Så är det nog delvis, men främst gjorde jag så för att jag var lite feg att erkänna att även jag faktiskt ser fram emot att se Backstreet Boys :-).

Jag har nu sett "Bergman - Ett liv i fyra akter", en riktigt bra dokumentärserie om Ingmar Bergman. Jag har tidigare i bloggen skrivit mycket om att Bergman framstår som en rätt otrevlig typ, och det ändrades inte av den här dokumentärserien. Grejen är väl att en person mycket väl kan vara både geni och psykopat på samma gång? Psykopat må vara ett hårt ord i sammanhanget, men ordet gör att ni förstår hur jag tänker kring karln. Något som dock inte verkar passa in på att han skulle vara psykopat är att han verkade må så dåligt själv, fast frågan är om det var på grund av stress och ångest över sitt eget arbete, eller om det berodde på något annat? Som ni märker är jag åter igång med att döma någon som jag egentligen vet rätt lite om, men genom alla böcker och dokumentärer jag läst och sett om Bergman har jag ialf inte fått en positiv bild. ...och kan inte en psykopat må dåligt psykiskt? Jag vet inte.

 

Jag har även läst min första bok skriven av August Strindberg, "En dåres försvarstal". Jag fick boken första gången av Jesper när jag fyllde 30, sedan började jag läsa den, men jag tror att jag slarvade bort den på Clarion Post i Göteborg. Eftersom jag senare klagade över att jag slarvat bort boken fick jag en ny av mamma. På sätt och vis en intressant bok att få av sin mor :-). I övrigt är boken inte helt oväntat skriven med ett språk som inte jag är helt van vid, men när jag väl vant mig vid språket var boken riktigt bra. Jag lärde mig en massa nya roliga ord och uttryck såsom; kokett, kokott, enlevera, blå strumpa med mera.

 

Jag har även sett "Dagen D - De vi offrade", en i raden av nya dokumentärfilmer där de färglagt tidigare svartvit film. Som jag sagt förut, det blir så mycket mer verkligt.

 

Sist men inte minst har jag och Valle bokat Hossegor för lite semester i sommar. Vi har även börjat kika på "Game of Thrones".

Ja vad tycker jag om valresultatet? Rätt ok ändå. F! åkte ur, vilket jag tror var bra för att motverka ännu mer radikalism. Att Liberalerna klarade sig kvar var väl kanske bra, med tanke på mina värderingar, men jag hade nog helst sett dem åka ur. Att Miljöpartiet inte fick fler röster med tanke på allt som har varit på senaste tiden var överraskande. Att Socialdemokraterna fick så pass mycket röster som de fick trots sitt "beteende" vid regeringsbildningen och i valkampanjen kan främst förklaras med ideologiskt röstande.

 

Vilken trött analys det blev, trodde jag skulle få ur mig något mer intressant.

 

Nu ska Juncker bort också, vilket väl var på tiden? ...och vad baserar jag det på? Sannolikt på att han verkar vara en alkis och dumliberal, men egentligen vet jag såå lite om honom, och ändå ska jag ha en åsikt. Märkligt egentligen. En åsikt som jag måste uttrycka, men som är uselt underbyggd.

 

Jag tror att jag är en europeisk federalist. Det är väl Juncker också? Han som jag inte tycker om, fast jag inte helt vet varför. Tänk er att leva i den motsägelsen, att vara federalist och samtidigt inte gilla Juncker samt någonstans önska att Liberalerna åkt ur. Det är inte lätt att vara jag.

Igår kikade jag och Valle på "En Prins i New York". En film från 1988 som jag såg åtminstone ett par gånger som barn. Jag tror jag såg den hemma hos Klarvik. Det är en av kanske ett tjugotal filmer som ändå måste ha format mig något som barn. Då som barn tyckte jag den var kul, och även nu som vuxen tyckte jag den var kul, men det var andra saker som slog mig nu. Bland annat att det var så tydliga kulisser på sina håll och att det inte känns väldigt troligt att en kungafamilj lever i ett slott mitt ute i djungeln i Afrika :-). Förvisso mest kosmetika, men svårt att inte reagera på som vuxen :-). Det som dock slog mig mest är att jag som oskyldigt barn såg den här filmen utan att behöva mötas av något politiskt gällande hudfärg. Gav förvisso kanske en skev världsbild, men ändå en grund till att även implicit behandla alla människor likadant. Det där blev nog svårt att förstå, men vill någon ha det förklarat, så får jag ta det muntligen :-).

 

Idag har det röstats i EU-valet. Efter att jag utfört några valkompasser framgick det att jag borde rösta på Liberalerna eller Moderaterna. Resultaten visade att Liberalerna nog låg närmast mina värderingar, men med Moderaterna strax efter. Liberalerna har jag röstat flera gånger på, men på grund av deras märkliga och faktiskt odemokratiska inställning i regeringsbildandet fick det bli en röst på Moderaterna istället, vilket är första gången för mig. Att det blev Moderaterna den här gången berodde främst på resultaten från valkompasserna, men också på att de framstått som en vuxen röst i den politiska sandlåda som varit nu på sista tiden i den svenska politiken.

 

Grattis till alla mödrar där ute idag också!

 

...och om någon är intresserad så har Khana Khazana öppnat en ny restaurang i Therans gamla lokaler här i Örebro.

Det har varit jobb i tre dagar innan den nuvarande helgledigheten. Eller jobb och jobb, vi har varit uppe i en flytt så jag har inte gjort så mycket. På måndag är det dock "nytt" jobb och nya lokaler.

 

Jag har kikat igenom "Västerns erövrare". Namn som Kit Carson och Davy Crockett fick därmed en innebörd och inte bara en svag igenkänning. Jag hade, har, även en väldigt dålig kunskap om USA:s historia.

 

Middag på "Ingeborgs" igår, riktigt bra.

 

I övrigt... Varför ska det vara så svårt för folk att diskutera Greta, abort och samvetsfrihet på ett vettigt sätt? Inget är självklart.