För minnen och grunda analyser i stunden

Igår kväll såg jag Dave Matthews Band live på Cirkus. Det är eventuellt lite märkligt varför det blev så? Även om jag hade ovanligt bra koll på pop- och rockmusik när jag var i 20-årsåldern, och var i kretsar där musik var viktigt, tror jag inte att jag stötte på Dave Matthews Band förrän jag pluggade och gick igenom en lista från tidningen Rolling Stone gällande världens bästa låtar. Minnet är svajigt, men jag tror att mitt intresse för bandet kommer därifrån, och då var det låten "Crash into me" som fångade mitt intresse. Jag minns att jag direkt fastnade för låten, men att jag inte direkt utforskade bandet något mer. Jag tänkte kanske att låten var något av en one hit wonder och att Dave Matthews Band typ turnerade runt, som så många andra band, genom att just spela den låten som dragplåster. När jag under den tidiga hösten såg att bandet skulle komma till Sverige passade jag på att köpa en biljett, främst för att jag ville höra "Crash into me" live och kanske lyssna in mig på några andra någorlunda kända låtar innan konserten.

 

Jag hade inte många rätt gällande det ovan har jag nu kommit fram till :-).

 

Dave Matthews Band är tydligen ett av de mest populära banden i USA, ialf i sin genre, men nog lite mer än så. De varierar även sina konserter mycket, och spelar typ aldrig samma låtar två konserter i rad. Det är därmed svårt att lyssna in sig innan en konsert, och även om en har vissa favoritlåtar som är kända är det långt ifrån säkert att de låtarna kommer spelas på konserten. Igår spelades exempelvis inte "Crash into me" eller "The space between", som är en annan rätt känd låt.

 

Det spelade dock mindre roll, för konserten var fantastisk ändå, även om det så klart hade varit ännu bättre om jag varit mer inlyssnad. Nu blev jag dessvärre extremt oinlyssnad och kunde nog bara identifiera ett par låtar, men som sagt det spelade mindre roll. Det var ett mycket skickligt band jag fick se och som föreföll jamma en hel del. Det gav ialf en känsla av att en hel del var spontant. En mäktig upplevelse. Det var även väldigt varierat med flera instrument, tempon osv.

 

Jag hade sittplats, och en liten "roande" detalj var att jag hamnade bredvid ett par jämngamla män som började prata med mig. De undrade hur jag upptäckt Dave Matthews Band osv, och var riktigt inbitna fans. De bad till och med om ursäkt innan konserten började för att de eventuellt skulle vara lite väl högljudda osv. Det var dock inget problem med det, men de visslade en hel del och fick till och med vid ett tillfälle gensvar av sångaren när en av dem ropade till honom :-). De bjöd även på ett glas rött vin :-). En av dem var tydligen även från Kumla från början. Samtidigt som det var kul fick jag även en nästan bortglömd känsla från förr. Typ ett dåligt samvete av att inte kunna så mycket om bandet och låtarna en ser. En känsla av att bli lite avslöjad, att en typ inte är ett riktigt fan. Det stämmer ju för mig, och visst det är ju tråkigt om jag köper en biljett som ett "riktigt" fan inte får, men jag tror de inbitna fansen nog sällan missar en konsert de verkligen vill se. ...och nog ska vi andra, som kanske främst vill ha en ny och fin upplevelse också kunna få det :-)?