För minnen och grunda analyser i stunden

Vi börjar i andra änden. När vi var tillbaka efter gårdagens äventyr kikade jag på dokumentären "En värld av tänkare". Den handlar om Institute for Advanced Study där, sannolikt något förenklat, väldigt smarta fysiker och matematiker får möjligheten att göra lite vad de vill. Det för att kreativiteten ska spira. Jag hade hoppats på att det främst skulle handla om hur diskussionen hjälper tankearbetet och får idéerna att gå framåt, men det var mer enskilda intervjuer med några av de som arbetade där. 

 

Jag har varit inne på det många gånger förut, men jag antar att vi människor generellt tänker att de uppfattningar vi har om saker och ting är hyggligt rimliga, och att de flesta andra tänker ungefär som vi. Det senare är uppenbart fel, vi människor är väldigt olika när det kommer till hur vi uppfattar världen. Det förra är dock det som jag upplever som läskigt. För jag tänker att vi ofta grovt överskattar vad vi verkligen kan, och på vilka grunder vi bygger våra analyser. Det gör att många av oss lätt avfärdar andras synpunkter, och då gärna dömer andra utan att egentligen förstå varför de tänker som de gör. Ibland är det rimligt, men många gånger är det sannolikt felaktigt. Personligen tycker jag inte det är speciellt jobbigt att ta diskussionen med andra, och se varför de tycker vad de tänker, men det är väldigt jobbigt när det är tydligt att de inte vill förstå varför jag för den argumentationen som jag gör. Jag tror även många har den känslan och den uppfattningen om sig själva, och där brister vi människor, men inte alla. Vissa är bra på att lyssna och se saker från olika synvinklar. Trots det måste en ju välja vad en anser bäst, även om det finns många alternativ. Det är de människor jag uppskattar, som kan säga att de röstade på det partiet på grund av det här och det här, eftersom deras politik låg mest i linje med nuvarande värderingar osv, men att det ändå låg nära till hands att rösta på något annat, eller att de förändrats som människor och ändrat parti. Att däremot bara rösta på något för att det alltid varit så, eller följa en religion för att det alltid varit så, då blir det problematiskt, och jag tror att dessa människor har svårare att försöka bredda och/eller ändra sina världsbilder. ...och försöker de inte ta diskussioner för att de redan bestämt sig hur världen är beskafffad, då tror jag det är svårt att utvecklas som människa. Det tänker jag sedan utvecklas till att bli mer och mer fundamentalistiskt. Att om en bara har en världsbild vill en förstärka den så mycket som möjligt, inte utmana den.

 

Jag märker att jag blandar flera tankar här, men det jag vill säga är att vi måste våga ha ett öppet sinne och diskutera för att utveckla oss som människor. Jag märker även att jag mår dåligt när jag inte får göra det.

 

Något helt annat. Igår kväll såg vi den utmärkta filmen "Definitely, Maybe". Det är en romantisk komedi från 2008. Att jag inte hade sett den förut är mycket märkligt, speciellt eftersom jag till och med hade en period för några år sedan där jag försökte se de bästa komedierna, där många var romantiska. Filmen handlar om en pappa (Ryan Reynolds) som börjar berätta om sina tidiga filckvänner för sin unga dotter eftersom hon har lärt sig om sex i skolan. Dottern försöker sedan gissa vem i berättelsen som sedan blev hennes mamma. Det är ett fantastiskt bra manus och skådespelarinsatser. Förvisso är alla för snygga för att det ska kännas verkligt, men annars kan jag inte klaga på någonting. Filmen borde ständigt vara på topp 10-listor för romcoms, men det tror jag inte den är.

Idag har vi varit på street food-festival på Zinkensdamms IP. Jag vet inte om jag helt förstår begreppet "street food", men antar att det ska vara lite enklare mat som kan säljas på gatan. Vad som sedan menas med gatan gör mig ännu mer förvirrad, gills en kiosk? Måste det vara från en food-truck? Kan McDonalds vara street food? Kanske i drive in, vad vet jag... Det var ialf en massa vagnar och tält där det serverades mat och dryck från lite olika platser i världen. Vi käkade någon helt ok gryta från Senegal, som förvisso var god, men som inte gav någon som helst ny matupplevelse, trots att jag inte tror att jag ätit någon senegalesisk mat förut. Det blev även lite mango sticky rice och en på tok för söt bubble tea. Varmt och väldigt mycket folk var det. Nu märker jag att jag låter lite negativ, men det var gratis att gå in och förhållandevis trevligt.

Ne jag hoppade Gyllene Tider. Det hade säkert varit bra, jag hade tänkt att citera Törnrosa, men jag kom inte ihåg den exakta ordalydelsen. Såg även att Uno Svenningsson skulle vara förband, men jag orkade inte. Det är nästan alltid roligare att göra någonting än att typ inte göra någonting och lusten kommer oftast när en väl börjar, men trots den insikten fick det vara. Det hade ju nästan varit 20-års jubileum också, för sist jag såg dem var den 4 augusti 2004 på Eyravallen. Men det här med att gå själv en solig fredag lockade inte. Hade jag varit där med ett par polare och några bira hade det varit fantastiskt. En annan gång.

 

Den här veckan har känts så meningslös. Eventuellt är jag inte helt 100 i kroppen, men det har bara känts så segt. Jag har saknat ventilerna på jobbet. 

 

Det har blivit lite verdicchio här på kvällen. Rätt ointressant vin. Det finns säkert väldigt bra viner med den druvan, men det här var så att säga ointressant i smaken.

 

Något som dock är positivt är att börsen varit bra för mig på slutet. Tänk om det alltid kunde vara så :-).

Veckan börjar närma sig sitt slut och den är fortfarande seg. Jag är seg och allt känns segt. Fredag imorgon ialf, och frågan är om jag ska köpa en biljett till Gyllene Tider på Stadion? Vi får se.

 

De senaste två kvällarna har jag "roat" mig med att se de två avsnitten av "Prince Andrew och sexskandalen". Det hänger ju ihop med Epstein och Maxwell som jag skrivit om tidigare. Lite väl långa dokumentärer där de kommer tillbaka till samma sak flera gånger. 

 

För några år sedan hade jag ingen aning om vem Prince Andrew var. Antagligen fattade jag det först genom serien "The Crown". Jag minns också att Andres på jobbet för några år sedan frågade mig något om honom och sexskandalen, men jag reagerade inte så mycket då, eftersom det inte sa mig så mycket. Jag tycker inte heller den här grejen haft så stort genomslag i Sverige. Inte för att jag vet om det finns någon större anledning till det, men det verkar ju ha varit riktigt stort i Storbritannien, förvisso inte så konstigt.

 

Nu vet jag lite mer om honom, verkar ju vara en rätt kul typ, men tydligen har han trampat rejält i klaveret, och inte helt lyckats i sin damage control efter det. "Randy Andy" var ju en rätt kul grej :-).

 

Men, men det hela slutar som vanligt med att jag vill diskutera moraliska frågor :-).

 

Trist att Sinéad O'Connor trillade av nu också, när jag precis börjat uppskatta henne.

Det är inte så varmt, men det känns varmt.

 

Serien "Ukraina - Krigets första år" har jag nu sett klart. Hela det här kriget känns fortfarande overkligt, och för Ryssland, eller Putin, måste det väl bara fortgå eftersom han nu investerat så mycket i det. Det är så onödigt. Bra serie, speciellt sista delen där en del ryssar som är för kriget intervjuas. Det är lätt att hamna i total oförståelse för hur civila ryssar som är för kriget tänker. Jag vet dock inte hur jag hade reagerat om jag hade varit ryss och bott i Ryssland. Jag hade givetvis tagit del av rysk statlig propaganda, jag hade kanske trott, kanske delvis även riktigt, att en del ryssar uppfattade det som att de behandlades sämre i Ukraina än vad ukrainarna gjorde. Jag hade kanske även känt att de traditionella värderingar som den ryska regimen står för känns mer rätt än progressiva västerländska värderingar. Det kan även vara så att jag hade känt det som att Ukraina nog var en del av det traditionella Ryssland, och inte ett eget land. 

Det är lätt att tänka som jag gör nu att de ryssar som är pro kriget är idioter, men ibland måste en stanna upp och försöka lyssna på deras argument, och det tycker jag de gör på ett bra sätt i dokumentären.

 

Jag såg även Uppdrag Gransknings reportage "Där mördadre går fria - vad hände sen?". Det är ju frustrerande att så få döms i gängmål, men det är inte lätt. Allt som ska uppnås är ju relativa begrepp. Jag minns själv från asylprövning att det var svårt att värdera utsagor. Ofta blev beslutet, om än motiverat, ändå intuitivt, det vills säga väldigt subjektivt.

 

I övrigt har jag varit trött idag och det är inte mycket att göra på jobbet.

Det börjat ta slut med böcker i mitt bibliotek som jag inte har läst, och av den anledningen lånade jag med Agatha Christies bok "Trick med speglar" när jag var i Hallsberg senast. 

 

Jag har inte läst speciellt många böcker av Christie, men några har det sannolikt blivit, och det speciellt när jag var barn. Jag kan egentligen bara komma ihåg att jag läst "Tio små negerpojkar" ett par gånger, men nu när jag kikar på en gammal lista över böcker jag läst ser jag också att jag läst en bok med titeln "Mordet i prästgården", men det är egentligen mer än jag kommer ihåg :-).

 

Det jag vill säga med det är att jag inte har så mycket att jämföra med när det kommer till olika böcker av Agatha Christie.

 

"Trick med speglar" var dessvärre inte så bra. Boken är på typ 200 sidor och Christe hinner inte riktigt presentera alla inblandade. Det blir lite rörigt med namnen, och det blir inte lättare när vissa kallas med olika namn och andra har namn som är rätt lika. Berättelsen är inte heller speciellt spännande. Det som var mest intressant med boken var stereotypiska skildringar av hur italienare är osv. Lite uppfriskande, men annars som sagt en inte speciellt underhållande bok.

 

Det som mest fascinerar mig med boken är var den kommer ifrån, alltså det fysiska exemplar som jag lånade av mina föräldrar. Jag tror inte det är en bok som de har köpt. Eventuellt är det en bok som följt med som arv efter någon gammal moster eller liknande. Jag får ta och fråga mina föräldrar helt enkelt :-).

 

I övrigt åter en lugn dag på jobbet och lite löpning efteråt. Valle känner sig även risig, vilket jag också då börjar inbilla mig att jag gör, men det är nog just inbillning :-).

Valle tycker om att åka ut i skärgården. Jag har inget emot det, men ser kanske inte riktigt samma tjusning i det. Däremot tycker jag om att ha en förståelse för vad något är. Alltså när någon pratar om Grinda, Fjäderholmarna, Möja osv, så vill jag att jag ska ha en djupare förståelse än bara en påhittad bild i huvudet. Det går ju att kika på bilder osv, men jag vill ha min egen upplevelse. Det får jag ju om jag nu besöker de här öarna :-). Idag åkte vi därmed till de närmsta öarna, Fjäderholmarna, eller Stora Fjäderholmen, om jag ska vara riktigt noga, för vi besökte bara just den ön. Det var det många andra som gjorde också. Det är uppenbart väldigt populärt att åka ut till dessa öar, och det tar ju bara knappt 30 minuter från Nybrokajen. Trots en hel del folk var det ändå ganska trevligt att gå runt på ön. Det fanns mycket hantverk att kika på och flera restauranger. Vi hängde därmed där 2-3 timmar och hade en utmärkt dag :-).

Nuförtiden händer det att jag frågar AI efter tips på filmer och böcker. Det går snabbare än att söka fram olika listor. Igår frågade jag därför ChatGPT om bra thrillers, och sedan mer specifikt kriminal-thrillers. De flesta förslagen hade jag redan sett, och några hittade jag inte på de streamingtjänster jag har tillgång till, men "The Bone Collector" eller "I samlarens spår" som den heter på svenska, hade jag inte sett tidigare och den fanns på Netflix. Jag har dock ratat filmen flera gånger tidigare eftersom den fått rätt ljummen kritik.

 

Filmen är från 1999 och är därmed som många liknande filmer från den tiden mörk i sitt foto. Det regnar, åskar och är konstiga filter på kameran som ger allt en känsla av deppighet. Det är bra skådisar med i filmen som Denzel Washington och Angelina Jolie, och de gör ett bra jobb, men manuset är hopplöst. Filmen bygger på en bok, och jag antar att boken är rimligare, men filmen, om än rätt spännande, är sanslöst fånig. Den är alldeles för stereotypisk och orimlig. Det är en "vanlig" polis, kvinna (Jolie), som av en slump visar sig ha en ovanligt bra förmåga för att hitta spår vid en brottsplats, och det gör att hon helt plötsligt är den första som ska undersöka nya brottsplatser. Det är givetvis en korkad polischef med och en bitter men översmart kriminaltekniker (Washington) som löser alla problem omgående.

 

När jag var yngre kunde jag irritera mig på att kritiker såg mer till hantverket än underhållningen, men jag gissar att jag blivit äldre och nu blivit mer som kritikerna, för "The Bone Collector" är underhållande, men ett rätt dåligt hantverk gällande manus och regi. Det blir nästan lite Beck, spännande att se, men från tid och annan rätt pinsamt. Jag skulle nog även vilja påstå att "The Bone Collector" många gånger även är mer fånig än Beck.

 

Hur ska jag sammanfatta det här, kanske att ChatGPT inte alltid är så bra på att ge bra rekommendationer.

En lugn och skön första vecka på jobbet. Kanske för lugn, ingen stress hursomhelst.

 

Igår såg vi filmen "Spotlight" och drack vitt vin av druvan pinot grigio från Trentino. Det blir väl oftast så, har en varit i krokarna av en plats blir dess produkter mer intressanta.

 

En sak i taget, filmen "Spotlight" var fantastisk. Jag får till och med en bitter eftersmak eftersom jag inte sett filmen tidigare, ungefär som att jag inte förstått något innan, nästan lite dåligt samvete. Filmen vann till och med Oscar för bästa film 2016, så det är ingen okänd film. Den handlar om tidningen Boston Globes gräv gällande katolska pedofil-präster i Boston. En film som borde ha intresserat mig innan, men jag har väl missat den, eller inte brytt mig tillräckligt. Behöver inte säga så mycket mer, men en av de bästa filmerna jag sett på senaste tiden.

 

Angående vitt vin från Italien är det rätt mycket som vi dricker i Italien som inte finns på Systembolaget. Jag hittade ingen falanghina, müller-thurgau eller gewurztraminer från Italien när jag vär där igår, så det fick bli en pinot grigio och en verdicchio. Vi öppnade pinon igår, som synes var från Trentino, och den var lite väl sur till en början, men efter en liten stund blev den riktigt bra. Torr och god.

 

I övrigt såg jag en dokumentär i veckan om Johnny Depp som inte gav några bestående minnen. 

 

Ytterligare i övrigt förefaller det vara värmerekord lite överallt, medan det är rätt kallt här i Sverige.

Jag är nästan lite tagen fortfarande efter att igår ha sett dokumentären, "Nothing Compares", om Sinéad O'Connor. Nog att jag hade läst någon gång att hon varit lite lurig och konverterat till islam på äldre dagar, men att hon var så här korkad, djärv, intressant, med mera, hade jag helt missat. Jag trodde mest hon var en one hit wonder som slagit igenom med en halvbra låt och sedan typ försvunnit. Typ en Leila K figur, men där hade jag ju fel.

 

Hon rev alltså sönder en bild på påven live på SNL, det är ju minst sagt roande :-). Det var inte som ett skämt, utan helt seriöst. Hon vägrade även vid ett tillfälle uppträda om den amerikanska nationalsången skulle spelas innan och fick total breakdown när hon buades ut vid ett tillfälle inför en konsert i USA eftersom hon tidigare kritiserat USA.

 

En kan tycka att det är rätt säkra grejer att kritisera, men jag är ändå imponerad, speciellt SNL-grejen. Jag är inte imponerad i sak, och tycker det är lite korkat, men provokationen imponerar på mig. Sedan verkar Sinéad lite allmänt korkad, verkar ha svårt att ge respekt, men vill ändå ha respekt osv. Har lätt att trampa andra på tårna, men är inte stark nog att ta den massiva kritiken som då uppstår, men oavsett, vi behöver fler Sinéad O'Connors, eller kanske inte, men det gör ju ialf mitt liv mer roande :-).

 

Se gärna dokumentären.

En riktigt lugn dag har det varit. Lite städning och strykning. Jag har gjort allt för att bara vara inför jobbet imorgon :-).

 

Jag hade inte heller gjort upp några direkta planer inför dagen, men en plan hade jag, och det var att se filmen "Conan Barbaren". Jag började se den under semestern förra året, men då blev jag inte klar, och efter det har jag inte tagit mig tid till att se den, men idag hade jag ju tid. Det är en film som det pratats om genom åren och som jag sett något klipp av då och då, men sannolikt aldrig hela. Det är väl inte riktigt min typ av film, och den passar nog bäst för barn i yngre tonåren. Muskulös, sexig och våldsam film med visst underhållningsvärde.

Det gick bra med bilen, det var sannolikt någon form av kondens. Till Närke kom jag ialf utan problem. Där firade vi Sagas 20-årsdag med god mat och trevligt sällskap.

 

Väl hemma igen bar det snart iväg till "Tabbouli" på Söder för middag med en kusin till Valle och en vän till honom. Det var riktigt trevligt.

 

Imorgon är det jobb igen. Känns alltid så där, men samtidigt inte direkt någon ångest. Jobbet är förhållandevis bra och jag har en dryg veckas semester igen om ett par veckor.

 

Främst har jag de senaste dagarna läst Terje Tvedts bok "Världens historia: Med det förflutna som spegel". I boken går Tvedt igenom varför några civilisationer utvecklades starkt, hur industrialismen uppstod osv. Det mesta berodde naturligtvis på vattnet. Sumererna, folket i Indusdalen och egyptierna lyckades bemästra floderna och därmed få överskott på jordbruksprodukter osv. Han följer sedan upp med det uppfinningsrika Kina och det militäriska och slavberoende Osmanska riket. Industrialismen uppstod enligt Tvedt i England med anledning av att de hade bra vattendrag för vattenhjul och därmed kunde producera tyg på ett bra sätt. Den historiskt korta brittiska kolonialismen tar han också upp, och att en del av den, speciellt vid Nilens början, berodde på just Nilens vatten genom Egypten. Till sist är han inte speciellt rädd för att Kina ska ta över USA:s ledande roll i världen i dagsläget.

 

Det är mycket som gås igenom på inte allt för många sidor, så mycket lämnas givetvis utanför, men jag uppskattade verkligen boken, och det främst för att Tvedt resonerar mycket. Så här säger de, och så här såger de andra, men att det oftast är mer komplicerat än så. Att exempelvis inte alla britter var likadana och hade samma tankar osv osv.

 

Just det, jag såg även dokumentären om filmen "Wall Street": "Wall Street: En film och dess era". Det är en film jag måste se om, speciellt nu när jag har lite bättre koll på aktiemarknaden.

När jag är runt på diverse guidade turer tas det alltid upp massa olika stilar inom arkitetktur, inredning osv. Eftersom jag inte har någon utbildning gällande dem blir det ofta lite rörigt, så nu har jag försökt läsa på lite om gustaviansk stil och empir. Det gör det inte lättare att det kan vara olika namn på ungefär samma sak i olika länder. Nu har jag exempelvis förstått att gustaviansk stil är en svenska motsvarigheten till nyklassicism. När jag läser på märker jag även att det inte är helt enkelt att skilja stilarna åt, är det exempelvis enkelt att skilja renässans-stil från nyklassicism? En måste kanske veta när något då är byggt eller tillverkat?

 

Det här blev aktuellt igen för mig när jag var på Rosendals slott. 

 

I övrigt! Igår blev den en del farande mellan Sumpan, Hallsberg och Örebro, och det kommer det bli idag också. När jag kom tillbaka till Sumpan läckte bilen något, så hoppas att det inte är vatten från kylaren, för då vet jag inte om jag kommer till Närke idag. Vi ska ju fira Sagas 20 årsdag ikväll :-).

 

Igår kväll såg jag Beckfilmen "Levande begravd" som jag såg på bio 2010-06-21. Jag mindes inte mycket från då, men jag hade noterat i bloggen att jag tyckte filmen var överraskande bra, och det får jag nog hålla med om fortfarande. En bra Beck-film, med en del skräckinslag. Slutet är fånigt, och det är en del typiska orimligheter, men som underhållning är det en bra film.

 

Jag glömde även skriva att jag för ett par dagar sedan även såg avsnittet om Drottning Desiree från "Hermans Historia". Det hade jag också sett förut, men mindes inte mycket. Det är ju kul att hon hade någon form av nära relation med Napoleon.

Idag har jag inte upplevt något direkt nytt, vilket jag tyckte var hälsosamt att göra igår, det trots att jag har haft alla möjligheter till det. Förvisso är alla dagar unika på sitt sätt, och jag, och alla andra, gör väl oftast något vi inte gjort tidigare, men jag har inte gjort något speciellt nytt idag.

 

Igår kväll såg jag Beckfilmen "I stormens öga". Det är miljöaktivister som ska spränga Forsmark och en del svaga skådespelarinsatser, men tyckte ändå det kändes som en ok Beck. Actionfylld film med biljakt och grejer. Den var lite mer Hollywood än många andra filmer i serien.

 

Vi såg även klart "George Michael - ett porträtt", och lite som jag var inne på tidigare efter att ha sett dokumentären om Wham, njae, jag tror inte jag hade orkat med George Michael. Han verkade ha för mycket issues hela tiden.

 

Jag såg klart den tredje säsongen på Netflix av "Catching Killers", och jag slutar aldrig att förvånas över vad många galningar det funnits i USA genom åren. Även att de där två sniper-galningarna i området runt Washington hade ihjäl så många var nytt för mig.

 

Till sist såg jag även dokumentären "Tillbaka till framtiden - filmen som blev ett fenomen", och där är det som tur är bara kärlek. Härliga filmer och kärleksfull dokumentär.

Att göra något nytt varje dag om det går tror jag är ganska bra för hälsan.

 

Idag försökte jag kombinera ett enklare träningspass med lite sightseeing. Jag cyklade bort till Lill-Jansskogen för att kika på en vattenreservoar, Uggleviksreservoaren, som jag upptäckte i en Beck-film och tyckte var rätt fräck. Den ligger på Norra Djurgården, och det tog en dryg halvtimme att cykla dit, så det blev en dryg timmes cykeltur.

 

Jag tog mig även en titt på Uggleviksskällan. Där ska det ha funnits smarrigt källvatten förr, sannolikt ända fram till 70-talet, men inte längre. Nu är det bara en fin paviljong, men utan synlig vattenkälla.

 

Det var ju dock Uggleviksreservoaren som var grejen, och den var rätt brutal. En rejäl betongkoloss med mängder av betongpelare.

 

Annars har jag sett klart serien "Nazismens uppgång och fall" som jag delvis hade sett förut. Helt ok serie, men lite för många kommenterande experter, så den blir lite rörig.

 

Jag såg även om avsnittet om Karl XIV Johan från "Hermans Historia". Det med anledning av besöket på Rosendal igår. Jag måste nu verkligen besöka Pontecurvo i Italien, det tänkte jag sist jag såg avsnittet också, och det ligger inte så långt ifrån Rom.

Idag har jag druckit mjöd. Det är kanske inte första gången, men jag kan inte komma ihåg att jag druckit det förut, och det var inte alls vad jag trodde att det var.

 

Anledningen till att jag drack mjöd idag berodde på att jag var en sväng till "The Viking Museum" på Djurgården. Varför jag gick dit vet jag inte riktigt själv, men jag skrev upp det här hemma efter att ha sett en dokumentär om vikingar för en tid sedan, så då var jag ju tvungen att gå dit. Det ingick en rätt bra guidning i form av en introduktion till vikingatiden i priset, men annars var museet främst ett interaktivt museum som kanske främst passar barn. Givetvis fanns det en del gamla vapen osv, men det fanns ingen pryl eller skepp som fångade mitt intresse något nämnvärt.

 

Under introduktionen avhandlades mjöd, och att det är ett honungsvin och inte en öl som många tror, och det var väl även det jag trodde innan. Det sades även att det gick att köpa i restaurangen, så när jag kände mig klar med museet gick jag till restaurangen för att testa mjöd, men det visade sig att de endast hade mjöd i flaskor på minst 33 cl, och det med en styrka på 13 %. Jag kände därmed att jag inte hade något annat val än att köpa en flaska och även äta samtidigt, annars fanns det väl en risk att jag skulle bli lätt berusad :-). Så lunchen idag innebar att jag nästan hävde i mig vad som i jämförelse är en halv flaska vin till lunch, och det ensam, vilket nog aldrig har hänt förut :-).

Idag har det varit rätt lugnt! Fantastiskt väder, vilket gjort att jag sprungit och gått en del ute. Vi tog även en lunch i solen. Det är fint när temperaturen är sådan att en vill vara i solen, och inte försöka undkomma den :-).

 

Igår kväll såg vi dokumentären "Wham!" om bandet med samma namn. Jag sökte i bloggen och det ser inte ut som att jag nämnt Wham! någon gång innan. Det säger väl en del om mitt intresse för bandet :-). Inte ens George Michael har intresserat mig nämnvärt genom åren, även om det finns ett par kommentarer om honom i bloggen sedan tidigare. Hursomhelst har jag ändå alltid gillat de få låtar jag känt till med Wham!. Det roliga med Wham! har väl alltid varit att skoja om att en inte känner till vem den där andra killen i Wham! är!? Nu kanske jag kan komma ihåg det ett tag framöver - Andrew Ridgeley. Han verkar för övrigt vara en rätt skön snubbe, ialf framstod han som så i dokumentären.

 

Dokumentären finns på Netflix, så jag trodde den skulle vara skit, men den var faktiskt rätt bra. Eventuellt framstår Ridgeley som lite väl härlig och George Michael som att han sällan var nöjd med något? Det kanske är så det är :-).

 

En dokumentär jag kan rekommendera för alla som är intresserade av popmusik!

Dagen innan vi åkte till Italien passade jag på att besöka Gustav III:s paviljong i Hagaparken och den övergivna tunnelbanestationen Kymlinge. Båda platserna är på cykelavstånd, så det fungerade bra att ta dem under samma dag.

 

Gustav III:s paviljong har jag tänkt att besöka rätt länge, och jag har varit utanför tidigare, men det är bara på sommaren en kan gå in. Paviljongen är inte så mycket för världen utifrån, men den var delvis riktigt vacker inuti.

Jag har ju läst lite under ledigheten.

 

Först läste jag ut "Brus" av Kahneman med flera. Som jag förstår det menar författarna att brus är den skillnad som uppstår när olika personer gör olika bedömningar på samma underlag. Till skillnad från bias som är en mer likriktad lutning åt något håll. Brus skulle kunna vara att olika domare ger helt olika längd på straff osv på samma underlag. Det är inte bra, men vanligt förekommande. Boken tar även upp hur dåliga människor generellt är på bedömningar in i framtiden. Typ hur bra någon kommer prestera på jobbet osv. Det här är väl inget som är nytt för mig, utan snarare en känsla av "vad var det jag sa?". Tanken med boken är väl att visa på strategier för att minska bruset, men det är inte dem jag kommer komma ihåg efteråt. "Brus" är en bok som är värd att läsa för dem som tror att vi människor är bra på att ta beslut på komplicerade underlag. Alltså att vi generellt skulle hamna i samma slutsatser, bedömningar.

 

Jag har ju besökt Nora ett par gånger under de senaste åren och därmed fått bekanta mig med Maria Lang. Som jag skrivit tidigare har jag läst ett par av hennes böcker som barn, men nu under semestern passade jag på att läsa "Inte flera mord" som Valle har sedan tidigare. Det är en deckare från 50-talet som utspelar sig i Skoga (Nora). Den är lättläst, på många sätt fullständigt, och typ störande, orimlig, men ändå rätt underhållande. Det skulle vara lätt för mig att säga att det är en rätt usel bok, men bortser en från rimligheten blir det ändå som sagt rätt underhållande. Det som slog mig var den sexuella frigjordheten som utspelar sig i boken. Lang är väl känd för det, men det är mycket erotik, omän inte exlicit skriven i boken. Det är ofta det som är det mest intressanta med att läsa äldre böcker, hur de gestaltar sin samtid.

 

Nu bör jag väl se den inte allt för hypade filmatiseringen av boken...

Igår var det äntligen dags för konsert med Elton John, och tydligen var det eventuellt hans sista större konsert någonsin. Jag visste innan att det var en farväl-turné, men inte att det här var den sista konserten på den turnén. Det var nästan att det smög sig in lite dåligt samvete, om jag nu tog en plats för någon som verkligen ville se hans eventuellt sista konsert. Det kunde jag dock inte veta när jag köpte biljett till mig och Valle 2019, det är således ett tag sedan vi skulle se den här konserten. Den skulle ha varit under pandemi-året 2020, och sedan skulle den ha varit hösten 2021, men då fick Elton John problem med en fot, eller en höft läste jag nu, konserten blev hursomhelst inte av. Nu blev den dock av till slut, vilket även gjorde att vi fick stressa hem från Italien, men det visste ju inte Elton John :-).

 

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om mitt liv och Elton John - https://oxelgren.blogg.se/2019/june/rocketman.html. Där framgår det att Elton John inte haft någon större betydelse för mitt liv, och jag hade sannolikt inte gått på konserten om det inte var för att Valle har en något starkare koppling till Elton John än mig.

 

Konserten innebar sittplats för alla, även om många stod upp ändå. Vi satt mitt på parketten, och hade därmed en hygglig plats i jämförelse med de flesta andra, men det blev ändå lite för långt bort från scenen i en sådan stor arena som Tele2. Elton John sjöng förhållandevis bra, men ljudet blev ekande, och det var mycket trummande konserten igenom. Elton John var även rätt sliten. Han satt mest bakom sitt piano. Ibland orkade han gå upp och ta några steg på scenen, men det var inget större drag på honom. Låtlistan innehöll de flesta klassikerna, men en hel del för mig kända ballader spelades inte; "Circle of Life", "Can You Feel the Love Tonight" och "Something About the Way You Look Tonight". Det gjorde väl inte så mycket, men det är främst genom de här låtarna jag lärde känna Elton Johns musik en gång i tiden. Det var inte många mellansnack förutom några tack eftersom det var den sista konserten. Något som dock livade upp var att det blev ett live-tack från Coldplays konsert i Göteborg. Det var ett fint inslag.

 

Sammantaget kändes det som att Elton John önskade få konserten överstökad så snabbt som möjligt. Allt var väldigt professionellt, men kanske inte så minnesvärt som jag hade hoppats. En rätt typisk treplus-konsert.

Nu har vi varit hemma lite dryga 12 timmar. Resan hem var lång. Buss från Sand in Taufers till Brunico, tåg från Brunico till Fortezza, tåg från Fortezza till Verona, buss från Verona till flygplatsen i utkanten av samma stad, flyg till Hamburg. I Hamburg var det trångt, och försenat flyg. Någon timme försenade flög vi iväg till Arlanda. Från Arlanda blev det buss till centrala Sumpan varifrån vi sedan gick hem. En si så där 15 timmar tog det. Lite jobbigt, men samtidigt är det kul att det går :-).

 

Hände det något speciellt under den långa resan? Vi fick åka ÖBB-tåg mellan Fortezza och Verona, ett par amerikaner hade inte rätt biljett och fick betala extra, en kvinna tjafsade med flygvärdinnan på flyget mellan Hamburg och Arlanda. Annars var det väl inga egentliga konstigheter.

 

Arlanda har fått en ny säkerhetskontroll, vilket var på tiden. En behöver inte heller packa upp sin dator eller påsen med toalettartiklar. Det är dock långt att gå till terminal 4, som för en tid sedan inte bara är inrikes. Det jag menar med långt att gå är för att även om det står att det är på terminal 5 en ska kan en ändå få gå till terminal 4. Samma sak om en anländer till terminal 4, så måste en gå ut genom terminal 5. Även om saker och ting säkert är på gång att bli bättre är Arlanda fortfarande en rätt pinsam flygplats.

 

Några andra tankar från resan? Det har ju blivit mycket mat och jag har fått bekanta mig med en del nytt vin, speciellt vitt. Jag skulle vilja dricka mer vin generellt, men jag tänker att det inte är så bra utifrån hälsoskäl. ...fast det kanske är värt det ändå?

 

Jag har fått lära mig att det finns speciella knivar för att äta fisk. Borde jag väl ha vetat innan, men det var första gången jag reagerade på det. Societets-damerna var mer vana än mig :-).

 

Det här med att vandra är kanske inte så dumt, men jag behöver ett par vandrarskor och bättre kläder om jag ska vandra lite mer seriöst. Det är ju alltid fint att röra på sig under semestern.

 

Att alla pratar tyska i Sydtyrolen och att det var massa religiösa grejer med krucifix överallt var intressant att uppleva. Jag åker mer än gärna tillbaka till Sydtyrolen.

Hotellet där vi bor har ett stort spa. Det är flera bastur, pooler osv. Förutom att det är lyxigt är det väl egentligen inget helt nytt. Det är ungefär som alla större span, skillnaden är väl att det förefaller rätt stort i förhållande till själva hotellet. Det är dock inte det som jag egentligen vill ta upp här, utan det är nakenheten. På spat här är nämligen tanken att en ska vara naken i alla bastuar. En får ta med en liten handduk om en vill, men reglerna är att en ska vara naken. Det är väl inte heller några konstigheter i sig, men det som skiljer ut sig mot vad jag är van med är att det är unisex. Det är alltså inte könsuppdelat på något sätt. Trots att jag hade läst reglerna trodde jag inte att de skulle följas så strikt, men när jag gick in i en bastu låg det en tjej naken där. Jag blev väl inte chockad, men så pass överraskad att jag på ren impuls vände och gick ut ur bastun igen. Det måste ha sett rätt konstigt ut, men jag trodde att jag hade gått fel :-). Att det skulle vara så här i Italien var för mig väldigt överraskande, men det beror nog på att vi nästan är i Österrike. Att det är influenser från Tyskland och Österrike :-).

 

Imorgon ska vi åka hem. Det blir en rätt rörig resa eftersom vi måste försöka ta oss till Verona för att sedan flyga därifrån med byte i Hamburg, men det ska nog lösa sig.

 

I övrigt har vi spenderat dagen med att besöka slottet Taufers. Det ligger precis i närheten av hotellet. Det var mer spännnade än jag hade förväntat mig. Vi kunde gå upp i ett torn och kika på utsikten bland annat. Sedan fanns det mycket historisk information om Sydtyrolen. Slottet är nog annars mest känt för att det varit med i flera halvkända filmer.

 

Det blir nog en längre summering när jag är hemma sedan, men det har varit en riktigt bra resa det här.

 

Just det, de där bergstopparna vi hade tänkt att besöka idag blev det inget av med. Vi bedömde att vädret var för dåligt. Det får bli nästa gång :-).

Idag har vi besökt Innichen, eller San Candido, som byn också kallas. Sanciana är ytterligare ett namn på språket ladin, som jag inte kände till innan jag kom hit. Med det vill jag säga att jag är fortsatt snurrig gällande vad allt bör kallas här i krokarna.

 

Jag tänker att jag håller mig till det tyska Innichen den här gången. Från Campo Tures där vi bor tog det ungefär en timme att åka till Innichen. Vi åkte främst dit för att det var ett bra ställe för barn. Valles bror är här med sina barn, så därav passade det bra. Inte mig emot, det som passar barn, brukar inte vara helt tråkigt för mig heller :-).

 

Innichen förefaller vara ett ställe för skidåkning, och sedan finns Sexten Dolomites i krokarna, vilka är några höga bergstoppar. Eventuellt ska vi kika lite närmare på dem imorgon också, men vi får se.

 

Under morgonen var det även lite oroligt eftersom Bettan snubblade på en stol under frukosten och trillade, men det gick förhållandevis bra trots allt.

 

Tillbaka till Innichen. Det som var mest spektakulärt för mig förutom den extremt vackra naturen var att jag fick åka skidlift för första gången. Ni vet en sådan där man sitter i och dinglar fritt med benen. Det hade jag aldrig gjort förut och det var lite spännande :-). Vi åkte med liften för att komma upp lite halvhögt på ett berg, varifrån vi sedan gick en kort vandringsled. På vägen tillbaka gick vi dock ned istället för att använda liften. Det fanns även något som kallades "fun bob" för att åka tillbaka ned, men Valle vill inte, och det verkade främst vara för barn, så därför provade jag inte den. Nu ångrar jag nog mig lite, för när kommer jag stöta på en sådan sak igen? Promenera nedför backar händer ju oftare så att säga :-).

 

På vägen hem visade Google Maps en bilväg precis vid hotellet som inte gick att köra på. Det störde mig eftesrom jag skötte kartan. 

 

Jag kommer säkert ladda upp några bilder när jag har lite bättre nät, men just nu blir det bara text tyvärr. En heldag kvar här nu, sedan hem.

Jag har mycket att förtälja, men får se vad jag kommer ihåg, och vad jag orkar skriva ned. Det verkar även vara ett rätt svagt Wi-Fi här på hotellet där vi bor nu.

 

Det heter tydligen Sanremo i ett ord och inte i två som jag trodde tidigare. Vi hann iväg till Sanremo i söndags under dagen. Vi tog tåget från Bordighera fram och tillbaka. Inte för att vi hade tänkt se något speciellt i Sanremo, men främst för att även se något annat i Ligurien, förutom Bordighera. Sanremo är väl främst känt för två saker, den italienska melodifestivalen och kasinot. Vi spenderade typ två timmar i staden och två saker slog mig. Sanremo var större än vad jag trodde och järnvägsstationen låg säkert över 100 meter in i ett berg. Under vår tid i Sanremo tog vi en elliptisk promenad från järnvägsstationen genom stan fram till kasinot. På vägen tillbaka gick vi istället vid havet. Vi hade tänkt att ta en kaffe också, men så blev det inte eftersom vi kände oss tvungna att hinna med ett tåg tillbaka till Bordighera.

 

Det var sedan kvällen som var själva grejen med vårt besök i Bordighera, för då hade Lucio sin fest, och den var spektakulär i sin relativa enkelhet. Det var inte så att det var mängder av folk, kanske runt 40 personer, men det var upplägget som var det speciella. Han fyllde 86 och hade tänkt fira förra året, men då var det struligt med pandemin. Han har sedan han fyllde 60 år haft en större fest vart femte år för sins släktingar och vänner. Nåväl, till festen. Festen var i hans stora hus med spa, trädgård osv. Det började med fördrinkar i trädgården och mingel. Allt komponerat av levande musik. Han hade alltså ett gäng som spelade klassisk musik under den här tiden. Stråkar, flygel osv. Det har jag inte varit med om tidigare. Med lite vitt bubbel satt jag mest och konverserade med några äldre damer varav en var advokat, bodde på east side på Manhattan och hade hus i Vermont och Florida. Det är inte i de sammanhangen jag brukar vara :-).

 

Maten var sedan fyra rätter plus kaffe efteråt om jag minns rätt. Det var gafflar och knivar till förbannelse, men jag tror att jag redde ut det :-). Vinglaset fick inte bli tomt, så fort det var lite under halvfullt var det en servitör där och fyllde på igen. Maten var givetvis utsökt och vad jag tror tillagad på plats i Lucios kök av den inhyrda personalen som var rätt många. Även det något jag aldrig varit med om innan. Allting kändes väldigt societetigt :-). 

 

Oj nu någon form av fika, skriver mer snart... Nu är jag tillbaka, så jag kan fortsätta med en liten passus. Nu bor vi på ett hotell i Campo Tures där frukost och middag ingår, men även någon form av fika vid 16.00. Det var den jag var iväg och åt nu. Det var ett rätt hyggligt bord med lite olika småplock. Däremot verkar det som att vi måste betala för kaffet. Det fanns inte heller någon annan dricka på bordet. Sådant kan störa mig lite, att något ingår, men ändå gör det typ inte det för att en känner att en ändå måste köpa till en extragrej för att vara nöjd.

 

Nåväl, tillbaka till det jag skulle skriva om. Vid slutet av festkvällen bestämdes det att vi skulle åka tåg från Bordighera till Campo Tures. Exakt varför är nästan lite för invecklat för att jag ska förstå :-). Hursomhelst köpte vi då tågbiljetter, men vi köpte dem bara till Brixen, och inte till Campo Tures. Även det något jag inte helt greppat varför, men hade jag varit något mer uppmärksam på var vi skulle hade det varit annorlunda :-). Vi kom dock fram till Campo Tures igår efter en resa på typ 12 timmar. Istället för att hoppa av i Brixen tjuvåkte vi vidare till Fortezza där vi hittade ett annat tåg till Brunico, och därifrån fick vi tag i en buss till Campo Tures. Jag är glad att Google Maps är så ackurat när det gäller resor med lokaltrafik och att det är samma pris överallt med roaming i EU. Ett tag tänkte jag att vi nog skulle få spendera natten någon annanstans, men det löste sig som tur var. Vi var väl framme i Campo Tures omkring 22.30. Resan tog oss igenom halva norra Italien. Jag fick "se" Genoa och "återse" Milano och Verona. Även Bolzano som jag varit lite nyfiken på tidigare åkte vi igenom. Väldigt fin tågresa från Verona och norrut också.

 

Gårdagen var alltså endast en lång resa, från 10.00 på morgonen, till nyss nämnda 22.30. Trots alla byten kom vi fram, och de minnen som fastnat är väl att vissa tåg inte hade AC, vilket var varmt, att vi hade ett stressigt byte i Milano och några packade romer. På det stora hela måste jag säga att resan gick bra, vi kom ju fram! På hotellet hade de även sparat lite mat åt oss, så det var ju fint!

 

Idag har vi vandrat i bergen och kikat på vattenfall. Jag kikade även på ett kapell på ett berg. Vackert med vattenfallen måste jag säga. Vi åkte även en rätt rolig linbana eller vad jag ska kalla det. Valle var främst rädd, men vi andra uppskattade det hela :-).

 

I övrigt är det väldigt vackert här. Allt har dessutom två namn, ett italienskt och ett tyskt. Den stora majoriteten pratar tyska som första språk, men det verkar som att de även pratar italienska. Det här med att allt har flera namn ställer till det. Campo Tures, där vi bor, heter även Sand in Taufers, vilket inte är helt likt. Det gör att jag får det lite svårt att komma ihåg vad allt heter :-). Det blir så många namn.

 

Nu har det regnat och åskat en aning, men annars har det varit en fin och rätt molnig dag. Nu ska vi kika lite på hotellets spa innan middagen. På återhörande! ...några bilder blir det inte för att nätet är så långsamt.

Det finnt ju visst Wi-Fi här på boendet, det var jag som hade fattat fel en liten stund. Nätverket har ett namn i form av en sifferkombination, så det var inte helt lätt att förstå :-). AC finns dock inte, och det är lite drygt. Inte för att det är supervarmt här i Bordighera, men det är tillräckligt varmt under nätterna för att det ska vara lite knöligt att sova.

 

Igår var vi främst på stranden. Inte min favoritsysselsättning, men inte heller fel. Vattnet är turkost och vackert, dock är det stenstrand och det blir djupt direkt. Det kostade även 45 euro att hyra ett par solstolar och ett parasoll en hel dag. Lite galet, men samtidigt inte överraskande, det är alltid orimligt dyrt när det kommer till det här i Italien. Det finns dock delar av stränderna som är gratis, men då får en ha med egna grejer. Passar bra för ett dopp, men inte för en hel dag. För att göra det tydligt, stränderna i Italien är alltså oftast ockuperade av olika företag, så en måste betala en summa för att få vara där, men då finns det typ alltid restaurang, omklädningsrum, solstolar, badvakt osv.

 

Under kvällen tog vi en promenad upp till Bordighera Città Alta som är en äldre del av Bordighera och ligger vackert uppe på berget med små gränder, torg och mängder av restauranger.

 

Hittills har vi blivit bjudna på allt. Vi bor på ett enklare hotell, men det är helpension. I fredags när vi kom blev vi dessutom bjudna på en finare restaurang vid havet av Lucio, han som fyller år och är anledningen till att vi är här. Ikväll är själva födelsedagsfesten, och jag kan inte tro annat än att det blir mycket god mat där med.

 

Imorse var jag ute och sprang en sväng, men jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu under eftermiddagen. Det är rätt varmt, så det kanske blir ett dopp, men vi får se. Är lite sugen på att åka till San Remo en kort sväng, men tveksamt om det blir av.

 

I övrigt gick det bra att ta tåget från Nice över gränsen till Ventimiglia i Italien i fredags. Det var trångt, men vi kom fram :-). Vi såg inte några kravaller under den korta tid vi var i Frankrike.

 

Jag har även en hel del att förtälja om vad jag gjorde i torsdags i Sverige, men det får bli senare, eller en annan dag.