Ständigt på väg?
J.M. Coetzee - Onåd, är det den bästa bok jag läst? Fast jag är inte klar med den än... Vill spara lite. Det är som att Coetzee lyckas sätta ord på mina tankar.
Klump i magen
Det som hänt i Norge går inte beskriva i ord! Det måste vara det värsta dådet, i västvärlden, under min livstid. Att döda oskyldiga människor som inte kan fly någonstans är så ofattbart att det inte går beskriva. Jag vill skriva fegt, men i min definition blir det ändå inte rätt. Jämförelser görs med 9/11, vilket givetvis krävde fler liv, men det kunde man ändå på något sätt förstå. Det här däremot är bara så kallblodigt att, ialf jag, tappar orden.
Nog att detta till största del är skrivet i jag-form, men egoismen som uppstår efter en sådan här händelse hos dem som typ citat "det kunde varit jag", "jag kunde varit där" osv äcklar mig. Du var inte där, tänk på de som var där och deras anhöriga istället.
Jag vill bara skrika massa saker!!!
Omtumlande
En person i min och många många andras bekantskapskrets finns helt plötsligt inte med oss längre. En otroligt härlig person som gav väldigt mycket glädje till oss andra genom åren. ...men nu aldrig, aldrig mer... Varför?
En person gör mig just nu väldigt, väldigt glad!
En person berättar något som jag aldrig någonsin hade trott skulle kunna formas i den hjärnan :-).
Några personer gav mig en trevlig förfest och trevligt umgänge. En var ovanligt vacker en annan var ovanligt rolig :-).
Nervositeten kommer och går, men har sällan några självklara... sedan kom jag inte på vilket ord jag hade tänkt ha där...
Desperationen får gå er förbi...
Gahh!!!
Kan man vara mer uttråkad... När jag väl är ledig en dag kan jag väl hitta på något annat än att jobba, men icke... Just nu gör jag typ ingenting, förutom att greja lite med Photoshop, vilket bara lett till att saker och ting blivit sämre. Jag måste hitta på något annat, något annat!!! Inte jobba!!! Vad gör jag med min tid???
Det där med morgon-kaffet...
Så där länge sedan igen...
Annars då... Spenderade Midsommar i London med de goa gubbarna Nils och Bias. Trevlig tid med konserter och grejer. Konserterna bestod av, ialf typ, James, Kaiser Chiefs och The Killers, och alla var bra. Det var väl trevligt :-)? Att det regnade till och från kommer jag säkert glömma bort i framtiden någon gång.
Vi tänkte kika på tennis också, Wimbledon, men för att komma in på området var man tvungen att stå 5 timmar i kö, vilket inte kändes helt intressant.
Vi försökte oss även på lite uteliv, men London är ju inte Örebro där det finns 3 ställen att välja på, så utekvällen blev väl så där... Jag har nog mest haft otur men generellt tycker jag stora städer har rätt kasst uteliv, antingen alldeles för nischat eller för trångt!
London blev nästan som mest spännande när vi skulle åka därifrån... På grund av "a fatality" så tyckte Stansted Express att de kunde lämna alla passagerare i någon lite by mellan London och Stansted kallad Broxbourne eller nåt liknande. Information, ersättningsbussar eller något annat för att underlätta för oss strandsatta, ca 5-600 individer, tyckte de var onödigt att bjuda på, så det blev guld och gröna skogar för lokalbefolkningens svarttaxi-chaufförer. Vi fick äran att åka med en snubbe som skrek mindre fina ord till ALLA han såg, samt inte hittade vägen till Stansted, eller kunde stava till airport... En sån typisk idiot till engelsman som det finns ganska många av. Efter några förskräckelser kom vi dock fram till Stansted, och hann även med planet för att det var försenat. Tur i oturen!!!
Annars har jag jobbat, men även hunnit med lite bad, vin och trevligt sällskap!
