För minnen och grunda analyser i stunden

Det kändes som att alla var där igår. Det var Arpi, Chang, Josefsson, Jomshof, Osman, Helin, Lindström, Bali med mera. Mer eller mindre hela tyckareliten. Ialf om en bortser från de som stelnat i äldre liberala och vänsterlutande-åsikter. Det kändes nästan lite overkligt, och lite otäckt med tanke på att Sverige känns så litet när en så stor del av tyckareliten kan komma till samma ställe samtidigt.

 

Det diskuterades Public service, yttrandefrihet, tillit osv osv, och det under typ fyra timmar och det i en bra ton. 

 

Det hade varit kul att ha varit med på efterfesten för att ha fått möjligheten att deltaga i lite diskussioner själv, men jag var väl lite snål och trött för att på riktigt överväga det. Christian, som jag hängde med under kvällen, fick ialf en bild med Henrik Jönsson :-).

Ikväll blir det grejer med flera timmar Hur kan vi? Live på Intiman, det ser jag fram emot. Mer om det imorgon.

 

Igår och idag såg jag igenom "Världens historia: Djävulens erkännande" om Adolf Eichmann och rättegången mot honom i Jerusalem. Innan 2018-12-10, då jag enligt bloggen, precis hade sett en film om gripandet av honom i Argentina hade jag nog ingen större koll på honom, men jag blev då intresserad av hur rättsprocessen hade varit och googlade väl någon bild osv. Nu fick jag dock "äntligen möjligheten" att se en dokumentärserie om hela processen.

 

Det var, och är väl fortfarande, mycket snack om att Eichmann föreföll så normal, och att det därför var svårt att första att han kunde vara en person som organiserat massmord. Hannah Arendt var väl inne på det spåret. Jag har dock lite svårt att förstå hur den tolkningen har blivit som den har blivit. Nu var det förvisso bara klipp från rättegången i dokumentären, men Eichmann framstår definitivt inte som någon tjänsteman som inte ritktigt förstått vad han hållit på med. Han framstår mer som en störig psykopat. Jag hade väldigt svårt att känna någon som helst empati med honom. Förvisso går mycket av dokumentären ut på att han faktiskt erkänt sina brott i intervjuer innan, och som inte kunde användas under rättegången, så det kan väl ha påverkat, men jag har ändå svårt att förstå att andra inte tycker att han framstår som en mördare, eller vad en ska kalla det.

 

En hel del annat intressant i serien också, att tyskarna och israelerna samarbetade kring kärnvapen och att många judar såg förintelseöverlevare som personer som måste ha gjort något "dumt" för att komma undan.

 

För mig en mycket intressant dokumentärserie.

Igår kväll såg jag några kort-dokumentärer med Tom Alandh. Det var om olika OS från 1968 till 1988, och vad som hände i världen då. Det var mycket om bojkotter osv. Det som egentligen främst slog mig var att det i någon av de korta dokumentärerna nämndes katastrofen med Union Carbides fabrik i Indien 1984.

 

Jag har hört talas om den katastrofen, men jag tror aldrig att jag tidigare sett några bilder därifrån eller hört eller sett något mer djupgående om det hela, däremot har Union Carbide varit ett väldigt bekant namn för mig. Frågan är varför? Det rasslade dock till i huvudet och jag kom att tänka på att Ebbots gamla band hette något sådant; Union Carbide Productions. Jag har känt till bandet länge, men jag har aldrig reflekterat över att det sannolikt är ett namn taget efter fabriken. Igår förstod jag kanske sammanhanget.

 

Intressant hur det kan bli, och en förskräcklig katastrof.

Jag är ju lite fast i Supernatural, och det kommer jag vara ett tag, men eftersom jag är klar med Harry Potter har jag lite tid att förkovra mig i annat igen. Vet inte om ordet förkovra är helt riktigt i sammanhanget, men det spelar mindre roll :-).

 

Jag såg för en tid sedan de två dokumentärerna om Selma Lagerlöf, men jag hade svårt att bli betagen.

 

Igår såg jag "Grunge: En berättlelse om musik och raseri". Grungen slog igenom ett tag innan jag förstod att musik var en identitetsgrej. Jag har ju förvisso knappt gjort det ännu, men då förstod jag det verkligen inte :-). Att grungen var rebellisk hade jag inte förstått förrän igår... Att de var pro abort osv, och det fattade jag inte heller att det var en grej på 90-talet i USA. Ibland är jag pinsamt oinformerad.

 

"Sovjetunionens uppgång och fall" såg jag också för en tid sedan, men var nog inte så mycket nytt under solen, men är ju alltid intressant.

 

För några år sedan lovade jag på jobbet att jag skulle äta upp en sko om Estonia hade kolliderat med en ubåt, och jag tror att jag slipper äta upp den...

Efter en rätt långsam löprunda på morgonen blev det en härlig dag med sightseeing och gott umgänge.

 

Sedan jag såg en dokumentär om svensk hårdrock för en tid sedan har jag tänkt att jag ska besöka Skogskyrkogården igen. Jag och Valle var där för några år sedan, men nu hade jag några speciella platser som jag ville besöka. Främst var det korset som finns med på ett album med Entombed. Ett band jag aldrig lyssnat på, men jag kände att jag hade missat korset när jag var där senast, och det förefaller vara en viktig grej med hela kyrkogården.

I fredags såg jag "Harry Potter och dödsrelikerna, del 2" igen. Med det har jag uppfyllt mitt löfte till mig själv från den 12 juni 2022 att göra just det, eller snarare att jag skulle se om alla Harry Potter-filmer.

 

Jag upplever den här filmen som bra, men på något sätt snurrig. Trots att jag läste boken för inte så länge sedan kände jag inte igen mig. Filmen blev inte tydligare med anledning av att jag läst boken, snarare tvärtom. Känslan är att David Yates och de som skrivit manus till de sista filmerna tagit sig lite för stora friheter. Det var säkert nödvändigt, men lämnade ialf hos mig en liten bitter eftersmak. Å andra sidan är den här filmfinalen på Harry Potter-filmerna också en bra film, men på något sätt inte minnesvärd. Det är svårt att förklara, men berättandet gör på något sätt att den inte fastnar i huvudet, och att den även ger en känsla av röra efter att en läst boken.

 

Lite ambivalent här, men jag är inte helt nöjd med de filmer som David Yates har regisserat. De tre första filmerna i serien är bäst, och allra bäst är nog "Hemligheternas kammare".

 

Nu lär det inte bli några Harry Potter-filmer på länge, däremot har jag nu köpt den sista boken i serien som är en pjäs som jag förstått det. Sedan måste jag väl se de här filmerna som ska utspela sig innan Harry Potter.

 

Igår var för övrigt en fantastisk dag, men det kommer jag skriva om lite senare.

Jag har lyckats dra på mig en lumbago. Jag har sällan varit väldigt noggrann när jag lyft vikter, och hittills har det gått bra, även när lyften inte varit perfekta. Igår råkade jag dock med relativt låg vikt göra något så att det började göra ont i ländryggen. Det känns ungefär som att det blivit en liten reva någonstans. Det gör nästan inte ont alls, men i något enstaka läge känns det som att det sticks in en kniv på en liten punkt. Jag börjar väl bli gammal, men har svårt att tro att det är något direkt allvarligt. Lattjo känsla bara att typ få en stöt när jag hamnar i vissa lägen med ryggen. För det känns absolut ingenting i alla andra lägen.

 

Det var kvällens gubbkropp! I övrigt har jag nu sett klart första säsongen av Supernatural, och det är inte genomgående bra, men jag fastnar verkligen. Jag tycker om det lite fånigt grabbiga, de roliga kommentarerna, rockmusiken och kanske allra mest alla spännande övernaturliga fenomen de väger in i serien.

 

På ett sätt känns det dock lite dumt att kasta bort massa tid på trams, men en måste ju få "leva" också :-). Jag tror att jag "bara" har 14 säsonger kvar nu :-).

För några dagar sedan blev jag rekommenderad av Netflix att se dokumentären "The Monsters of Florence", en italiensk dokumentär om en serie mord på par runtomkring Florens. Inte hade jag väntat mig att det var så sjukt som det var dock. Flera har blivit gripna genom åren, men ingen riktig lösning har kommit fram, och många teorier finns. Det diskuteras om satanist-kulter med mera. Polisen verkar inte ha gjort något bra jobb heller, så någon lösning kommer vi nog aldrig att få.

 

Dokumentären var rätt dålig, och sannolikt väldigt spekulativ i mycket, och jag fick känslan av att skaparna av dokumentären gärna ville se något större med de här morden än vad de är, men oavsett är det en serie mord som nog är bland det sjukaste jag hört talas om. Märkligt också att jag aldrig hade hört talas om dem innan heller.

 

Vill ni se något sinnessjukt ska ni se den här dokumentären.

 

Nu blir det tvära kast igen, i söndags såg jag om den första delen av "Harry Potter och dödsrelikerna". En bra film, och en som mer passar vuxna än barn och ungdomar, men samtidigt främst en teaser inför den stora upplösningen, så frågan är om de verkligen behövde dela upp den sista boken i två filmer?

Vi börjar med Liverpool idag, något som jag antar har blivit vanligare under den senaste tiden, och vilket beror på lagets förfall under säsongen. Det har varit rätt dåligt under hela säsongen, men det har mest varit att Liverpool inte dominerat matcher mot sämre lag som förut. Att de förlorar mot bra lag har ändå varit ok med tanke på skador osv. Även de förluster mot klart sämre lag som skett har jag haft någon form av överseende med för att Liverpool ändå varit något bättre, och ibland förlorat på grund av misstag och att skadorna även bidragit.

 

Igår mot Brighton föll dock den positiva bias som jag ändå brukar ha mot Liverpool, för igår var det så tydligt, Brighton var mycket bättre. Det var inte otur, slarv eller skador som gjorde att det blev förlust med 3-0, eller givetvis är det bidragande, men det Liverpool-lag som stod på planen ska inte bli så utspelade som de blev. Det var ett klart rättvist resultat. Jag missar säkert något, men jag kan inte minnas att jag sett ett så "överraskande" dåligt Liverpool sedan slutet av Benitez tid, då han misslyckats med värvningarna av Diouf, Diao, Cheyrou osv.

 

Tidigare har jag gnällt mycket om att Liverpool rasade ihop när Milner och Henderson spelade tillsammans på mittfältet eftersom de var för långsamma. Nu utan pressande Firmino och Mané och med en kanske ännu långsammare Fabinho och en bra, men långsam, Thiago på mittfältet faller allt. Hela lagbygget faller samman, vilket det även gjorde för två år sedan med skador i backlinjen som gjorde att mittfältet påverkades och allt föll. Så det här är inte i sig nytt, det är bara att truppen är för tunn, med för många gamla långsamma spelare som inte passar in i tanken med hur laget ska spela. 

 

Klopp har för mycket lojalitet med gamla spelare, sannolikt får han inte heller investera som han vill, och laget har sannolikt även överpresterat när formationen funkat med rätt person på rätt plats, även om vissa spelare för sig inte är iögonfallande, tänk; Wijnaldum, Henderson, Oxlade, Milner, Firmino osv.

 

Några andra tankar, varför spelar inte Oxlade på mittfältet som han gjort förut? Han har ju aldrig varit bra i anfallet, och för några år sedan var han lysande på mittfältet där han kan bidra med skott utanför straffområdet och lite snabbhet. Då kan Fabinho och Thiago spela lite längre bak. För det är mittfältet som är problemet, även om det slarvas bakåt, så är det för enkelt för motståndarlagen att springa igenom mittfältet.

 

Ja det var lite direkt från huvudet, men det är mycket som är fel med Livepool i dagsläget.

 

Nu blir det ett stort hopp, jag kikade på "Harry Potter och halvblodsprinsen" igår. Den blev verkligen inte bättre efter att jag hade läst boken. Nog att filmen var rörig när jag såg den utan att ha boken någorlunda färskt i huvudet, men nu när jag hade boken någorlunda färskt i huvudet hade jag förvisso lättare att förstå varför vissa saker händer i filmen, men samtidigt var det massor som inte var med i filmen och hade ändrats, vilket ändå gjorde det rörigt. Det måste vara den sämsta filmen i serien. David Yates var nog ingen succé för Harry Potter-serien.

Lördag morgon, grått ute, och en lätt känsla av att det faktiskt blev ett par glas vin igår. Vi hade köpt med ett Müller Thurgau från Italien. Jag hade säkert druckit Müller Thurgau någon gång tidigare, men inget jag kunde komma ihåg. Det har väl inte världens bästa rykte av vad jag förstår, vilket säkert mest är fåneri. Det påminde om Riesling och var friskt, fruktigt och mycket lättdrucket.

 

I förrgår såg vi dokumentären på Netflix om "Kai the Hatchet-Wielding Hitchhiker". Den handlar om en snubbe som kallar sig Kai och som blev känd efter att ha huggit en man med yxa som i sin tur hade attackerat några andra personer. Själva grejen var väl att Kai i en intervju efter händelsen föreföll ha en spännande personlighet. Intervjun blev viral under 2013, Kai blev känd, men sedan råkade Kai ha ihjäl en äldre man i dennes hem, och blev sedermera dömd till ett längre fängelsestraff.

 

Av någon anledning hade jag sett den virala videon tidigare, men jag kan inte minnas när. Kan vara på Twitter eller något, så för en stund tänkte jag att jag kände till den här historien redan, men det gjorde jag inte, eller jag mindes att Kai blev misstänkt/dömd för mord, men jag kan fortfarande inte komma ihåg varför jag visste det innan vi såg dokumentären. Nåväl, en rätt intressant historia som leder till många tankar hos många gällande uppfostran, droger, straff osv.

 

Jag har även under veckan läst ut en oansenlig bok, men ändå för mig oväntad bok att läsa. Det var boken "Hårdhandskar" av Dick Francis. Dick Francis var en brittisk före detta jockey som började skriva deckare varav ialf många handlade om den brittiska kapplöpningsvärlden. Jag hade aldrig hört talas om varken författaren eller huvudkaraktären i boken, Sid Halley, tidigare. Av någon anledning fick jag boken av Bettan när vi var i Rom förrförra gången. Jag tackar aldrig nej till en bok, men jag frågade av någon anledning aldrig varför jag fick just den boken. Jag får se till att göra det i efterhand :-). Nu har jag ialf läst den, och den var väl som en säger helt ok :-). Många olika trådar i boken att följa.

 

I övrigt har det varit en bra vecka hittills och vi har köpt biljetter till Depeche Mode och jag har köpt biljett till Hur kan vi live. Jag tror att det kommer bli en spännande och rolig vår det här. 

Jag har under en tid haft en liten knöl eller vad en ska kalla det bakom örat. Jag vet inte riktigt när den uppkom, men det är säkert runt ett halvår sedan. Jag tänkte nog först att det var en gammal finne där talg sedan hårdnat och hud sedan vuxit över. Det har jag haft i ansiktet några gånger, och då har jag kunnat lösa det genom att operera mig själv lite grand och få bort talget. I det här fallet har jag dock haft svårt att komma åt, och när jag har försökt har jag inte lyckats få ordning på det. Under julen blev "det" större och till slut fick jag hål på "det", men jag vet inte om något rann ut. Jag tror inte det. Jag läste på lite, och det verkar vara någon form av cysta som ibland kallas aterom. Jag vet inte om det direkt blev bättre efter att jag fick hål på "det", men det har ialf inte blivit bra. Därmed ringde jag vårdcentralen i förrgår för att boka en tid. Jag fick byta vårdcentral till en i Ursvik eftersom de inte hade några tider i Sumpan. Idag var jag där. Cyklade dit i regnet. Läkaren som kikade på "det" var väl inne på samma sak som mig, och hade svårt att tänka sig att det skulle vara något farligt. Däremot skrev han en remiss till kirurgen. Det var lite oväntat. Jag tänkte nog att om de skulle göra något, skulle de göra det på vårdcentralen. Jag har ju tagit bort leverfläckar på både vårdcentral och vanliga hudkliniker förut. Kirurgen kanske inte tycker det är något att göra med det hela, men ändå en något udda grej för mig.

Det var rätt pinsamt att se Liverpool - Wolverhampton i lördags kväll. Liverpool fick ett offside-mål och Wolverhampton blev av med ett mål som var offside, trots VAR. I övrigt var matchen, som slutade 2-2, som vanligt den här säsongen, Liverpool marginellt bättre, men långt ifrån så bra som en tänker sig att de ska vara.

 

Igår såg vi filmen "Lysande Utsikter" från 1998. Sedan jag läste boken för något år sedan har jag tänkt att se någon, eller alla, av filmerna. Sedan upptäckte jag av en slump att den här filmen hade regisserats av samma person, Alfonso Cuaron, som regisserat "Harry Potter och fången från Azkaban". Jag kikade runt på mina streaming-tjänster, och filmen fanns på Disney Plus. En kul grej är att Mike Newell som regisserat "Harry Potter och den flammande bägaren" även regisserat en filmatisering av "Lysande utsikter" år 2012. Allt hänger ihop :-).

 

Nåväl, den här versionen av "Lysande utsikter" från 1998 har fått rätt svaga recensioner, så jag var inte speciellt förväntansfull, men jag blev positivt överraskad. Det är en modern tappning på boken, så den utspelar sig i nutid i Florida och New York. Det är alltid lite pajigt, men utöver det är fotot och skådepelarinsatserna riktigt bra. I min värld är alltså filmen inte alls så dålig som recensionerna förespeglat.

Det är svårt att få tid till alla små projekt jag har. Imorgon börjar jag jobba igen, och då kommer det ta ännu längre tid. Spelar ju mindre roll egentligen, men vore ju skönt att vara ledig mest hela tiden :-).

 

Eftersom jag läste igenom alla Harry Potter-böcker förra året, och året innan, bestämde jag mig för att se om alla filmer en gång till. Det är således ett projekt jag har nu. Jag hade tänkt att se så många som möjligt nu under ledigheten, och jag har faktiskt lyckats ganska bra. Jag har hunnit igenom fem av åtta nu. Jag försöker även se dem seriöst, inte att jag har dem på i bakgrunden medan jag gör något annat osv.

 

Fången av Azkaban - Bättre nu än sist jag såg den. Jag hängde med lite bättre än vad jag gjorde sist, då jag minns det som att jag hade en känsla av att jag inte riktigt greppade helt vad som hände. Nu tyckte jag dock allt var tydligt. Om jag tidigare varit något tveksam till manuset, så får jag ändra mig. Allt hängde ihop bra. Fantastisk film.

 

Den flammande bägaren - Här har Harry Potter blivit lite äldre och både filmerna och böckerna får en något vuxnare ton. Bra film här med, men här tycker jag även att manuset börjar bli lite hattigt ibland. Har en inte berättelsen från böckerna i huvudet kan det ibland hoppa lite snabbt. Bra film, men jag håller nog de tre förra som bättre.

 

Fenixorden - Sannolikt den sämsta boken och den sämsta filmen i serien. Gällande filmen är den ialf sämst så här långt. Jag tyckte att "Den flammande bägaren" var rörig, men här blir det ännu värre, och blir ännu svårare att hänga med om en inte känner till berättelsen sedan innan. Slutscenen på Trolldomsministeriet tycker jag är väldigt rörig. Filmen är dock på det stora hela bra. Alla Harry Potter-filmer är väldigt bra, och de tåls definitivt att ses igen och igen.

 

Något helt annat. Jag måste glömt att skriva att jag såg en dokumentär om Watergate förra veckan. Det jämfördes en del mellan Nixon och Trump, men är den jämförelsen verkligen rättvis? Jag blir som så många gånger förut även väldigt nyfiken på Nixon. Vad var hans mål med allt gällande Watergate egentligen? Var det verkligen att störta demokratin som det låter ibland?

En kort visit till Hallsberg har jag företagit mig. Kusin Camilla firade 50 år, och det firades med den äran på Tingshuset i Hallsberg. Sist jag var i det huset var på ett blött nyårsfirande för många år sedan. Det var kul då och det var kul nu. Camilla hade ordnat det utmärkt med mat, tipspromenad och lekar. Tiden bara försvann. Väldigt kul att träffa faster, kusiner osv också. Det händer nog lite för sällan.

 

Idag hann jag även träffa Levi och Lo en stund :-). Lo var som vanligt lite avog mot mig, men det är väl inte mer än rätt :-).

Efter varje år känner jag att jag måste skriva en liten recension gällande året som gått, och därav det här inlägget.

 

På det stora hela har 2022 varit ett utmärkt år. Världen har öppnat upp igen och det har blivit möjligt att gå på större konserter osv igen. Även om pandemin är kvar så behandlas den av folket ungefär som en vanlig influensa. Gällande pandemin är jag glad gällande att Sverige valde en öppnare väg än många andra länder. Med anledning av att det inte längre är några begränsningar på grund av pandemin har det här året varit utmärkt. Jag har varit på massor av konserter, främst för att det är enkelt när jag bor i Sthlm. Varför inte gå och se Sting, Deep Purple och Kiss mitt i veckan när det bara är att ta tvärbanan så att säga? Det är en stor fördel med Sthlm. Inte för att jag saknade det när jag bodde i Örebro, eller var uttråkad i Örebro, men det är härligt att kunna göra det. Jag trodde inte heller att jag skulle gå så mycket på konserter och dylikt som jag har gjort när jag flyttade hit, men där är jag glad att jag hade fel :-). Det har exempelvis varit lättare att få tag i biljetter än jag trodde innan. Det tror jag dock beror lite på att det är så mycket nu efter pandemin.

 

Sammantaget har det här året inneburit mängder av konserter. Jag tänkte räkna efter, men jag pallar inte. Bara genom Grönan-kortet blev det över 10 konserter. Även om en behöver vara där lite tidigt ibland är det där kortet extremt fördelaktigt. Även en dag på Lollapalooza bidrog till några konserter.

 

Det blev även ett par seminarium, eller vad en ska kalla det, med bland annat Bill Browder, vilket var väldigt intressant.

 

Vad var bäst av allt dessa evenemang? Jag tror nog ändå att Joel Gibb i Örebro och The Ark på Skansen var det bästa.

 

Börsen har varit katastrofal för mig. Jag har förlorat mycket pengar under året, men saken med aktier är ju sådan att en inte egentligen förlorat någon innan en säljer. Jag har ökat mitt innehav av aktier under året och tror och hoppas att det kommer bli bra framöver. Ca 27 % ned på ett år känns dock :-).

 

Jobbet har flytit på med ny tjänst under hösten. Intressant att pröva på något annat. Jobbet har även fortsatt på ett bra sätt, inget som generellt belastar mitt privatliv.

 

Privat kan jag endast minnas en riktigt dålig sak under året och det var en väns cancerbesked. Jag tror och hoppas dock att det kommer lösa sig bra. I övrigt är det väl just ålder och sjukdom som jag inte tycker om. Ju äldre jag blir ju rimligare blir det att nära och kära blir sjuka och dör. Det har jag svårt att acceptera.

 

I världen har väl det mesta blivit sämre med anledning av Rysslands för mig oväntade invasion av Ukraina. Det är en missbedömning från min sida som jag inte tycker om. Jag missbedömde även inflödet av ukrainare till Sverige. Jag trodde det skulle bli många fler. Jag är inte ensam om de här missbedömningarna, men ändå, det är störigt :-).

 

Ungefär som jag skrev när jag fyllde 40, jag är väldigt nöjd med tillvaron i dagsläget.

 

Tankar för 2023? Egentligen inga direkta, men jag hoppas att bostadspriserna går ned ytterligare så att vi kan köpa en bra bostad. I övrigt har jag som nyårslöfte att lära mig italienska hjälpligt :-).

Det blev mycket läsande igår eftersom det var en lugn dag och mycket tradig flygtid. Jag läste Stephen Kings "Pestens Tid", och idag blev jag helt klar med den. En riktig tegelsten, men en dras verkligen in i boken. Det var samma med "Det". Det är en rätt rörig bok med mängder av karaktärer, och storyn blir inte helt förklarad. Vem, eller vad, är egentligen Randall Flagg? Det spelar dock mindre roll, för det är så pass spännande ändå. ...men en viss bitter eftersmak ger det ändå.

 

Det som mest imponerar på mig är hur King lyckas få ur sig så mycket text. Det borde ta evigheter att skriva många av hans böcker.

 

Jag försökte nu hitta någonstans där jag kunde se någon av de serier som gjort utifrån boken, men ingen av de streaming-tjänster jag har tillgång till kunde hjälpa mig med den saken, förutom då att komma fram till att serierna inte finns där :-).

 

Bra start på börsåret!

Det är ju alltid kul att skoja när det är nytt år... Typ att det var ju förra året osv, därav den "roliga" rubriken...

 

Hemma är vi ialf. Planet var sent från Arlanda, vilket gjorde att det blev något sent från Fiumicino också. Sedan tog det en evighet innan vi fick våra väskor på Arlanda, så vi var hemma efter 01.00 någon gång i natt. Annars flöt allt på utmärkt på Fiumicino, och det var en ynnest att få flyga med SAS istället för Ryan Air. En märker verkligen att det är skillnad i benutrymme osv när en reser med de olika bolagen så tätt inpå varandra.

 

Gårdagen innebar som jag trodde inte så mycket i Rom. Jag orkade inte besöka något museum, och det är skönt att "spara" lite saker också. Inte stressa igenom bara för att det ska göras. Dryg tid med alla människor nu också runt jul och nyår.

 

Istället blev det frukost och långa samtal med Bettan och lunch-vin med Abbe, precis som det ska vara.

 

Det verkar som vi glömt en vinflaska i Rom, hur det nu är möjligt :-)? Vi var inte speciellt stressade när vi åkte :-). 

 

Idag blir det en lugn dag med träning, TV och bok. På återhörande.

Såg precis nu lite i efterhand klart matchen mellan Brentford och Liverpool. Det var ingen bra insats av Liverpool, och det blev förlust med 3-1. Som i flera förlustmatcher den här säsongen var nog Liverpool det bättre laget, men det är slarvigt, energilöst och flera spelare som är för dåliga. Det gör att det släpps in slarvmål som inte klaras av att repareras. Det missas också för mycket framåt. Det är alltså en blandning av mycket som gör att det går förhållandevis dåligt. Liverpool får ingen kontroll på matcherna, vilket gör att de kan sluta hursomhelst.

 

Det var väl dock inte det jag hade tänkt att skriva om idag. Valle jobbade hemma idag, så jag tog en lugn morgon och sedan en promenad i Rom. Jag har inte planerat att göra något särskilt i Rom under den här resan, förutom att kika på statyn av Giordano Bruno. Jag kommer inte ihåg varför jag vill göra det, men jag såg någon dokumentär eller dylikt där de sa att han blev avrättad av Vatikanen och nu i statyform står på Campo de' Fiore och kikar argt mot Vatikanen. Han har även fått någon slags martyrstatus för vetenskapen, så de kanske nämnde det också, men det verkar inte helt tydligt. Han hade säkert strulat på många sätt, men jag har en förkärlek för de som står upp mot religion. Tror dock inte han stod upp mot religion generellt, var väl mest att han var lite tveksam till den då rådande katolska tolkningen.

 

Hursomhelst gick jag förbi Campo de' Fiore och kikade på hans staty. Jag måste ha sett statyn många gånger förut utan att tänka på den. Det är intressant generellt det här med att platser och ting blir mer intressanta när en vet mer. Det var marknad på Campo de' Fiore idag, så det var mycket folk och trångt, men jag fick mitt ärende gjort ialf.

 

Innan var jag en sväng på Piazza Navona och efteråt gick jag förbi Pantheon och knallade till sist upp för Spanska trappan och lite kort besökte kyrkan där på toppen. Mycket folk ute i Rom, och trångt överallt, så det var ingen lugn och skön promenad. Nästan så att en längtar tillbaka till pandemin.

 

Förutom fotbollen nu på kvällen har vi även köpt lite vin och matvaror för att ta hem till Sverige. Imorgon kväll åker vi tillbaka. Vi åker som synes rätt sent, så kanske, om jag pallar, kommer jag besöka de Kapitolinska museerna, men jag tror jag sparar det till senare.

Det var ju ett tag sedan en firade in det nya året på riktigt. Det med anledning av pandemin. Nu fick jag och alla andra dock chansen att fira in ordentligt. Jag återkommer dock till det lite längre ned.

 

Liverpool vann matchen i förrgår genom en hel del tur, även om de var det bättre laget. Flera andra resultat har även gått i Liverpools favör, så nu ser CL-platserna rimliga ut igen.

 

Nyårsafton var en rätt lugn dag. Vi käkade pokebowl med Bettan och Abbe under dagen på köpcentrumet här i krokarna. Vi kikade även in alkoholen på den större mataffären Pam. Jag tror jag hade missuppfattat det lite innan, men alkoholen kan vara riktigt billig här, ialf vinet och spriten. Det fanns vinflaskor för runt två euro. Jag hade nog fått för mig att det var lite dyrare, men det beror väl på var en letar :-). Tror vi kommer köpa med lite hem den här gången eftersom vi har köpt till bagage att checka in.

 

Nyårskvällen var trevlig, om än något annorlunda. Vi var med ett gäng bekanta och käkade middag på en indisk restaurang i Trastevere vid namn Jaipur. Det var väl det som var det annorlunda, alltså indisk mat på nyårsafton. Det var dock utmärkt, och mätta och belåtna blev vi efter att ha beställt en nyårsmeny med mängder av rätter.

 

Till tolvslaget gick vi upp på kullen Gianicolo. Tanken var att kika på fyrverkerierna i staden från kullen. Vi var dessvärre inte ensamma om den tanken, och det var mängder av människor och bilar på kullen. Det blev därför inte så mycket utsikt för oss, och en kraftig dimma gjorde även att vi inte hade sett så mycket ändå.

 

Efter det hamnade vi på en fest där det blev lite dans tills vi efter klockan 2 försökte ta oss hem med Über. Det gick så där, och jag har blivit debiterad för en resa vi aldrig åkte. Efter hand lyckades dock Valle få tag i en resa så att vi kom hem, och vi var väl hemma runt 03.00. Under resan hem spelades Millencolin på bilradion, vilket ialf förvånade mig en aning :-). Innan dess spelades även The Hives :-). Tänk om det kunde vara så här i Sverige :-).

 

Idag blev det sovmorgon, och efter det drog vi iväg för italiensk middag i en halv dag i Castelli Romani. Det är femtioelva rätter och vin i vattenglas. Precis som det ska vara. Mätt och belåten blir en :-).

 

Imorgon ska Valle jobba, så jag ska väl se om jag kan hitta på något i stan själv. Tror jag ska gå och hälsa på Giordano Bruno, men bör väl hitta på något mer.

 

Det är väldigt varmt i Rom. Just nu är det 14 grader, och på dagarna är det ännu varmare. Det sägs bland lokalbefolkningen att de nog inte varit med om det här förut. Väl värt att fundera på.