Genom Iowa
På Quality Inn I Coralville fungerar inte nätet på min arbetsdator heller...
Gårdagen innebar inte speciellt mycket. Vi lämnade Siuox Falls pa morgonen och körde sedan genom Sioux City, där vi käkade på en mexikansk restaurang, och Des Moines. Vi stannade även en stund i Des Moines för att kika runt lite i staden.
Downtown Des Moines, med Capitol Building i bakgrunden.
Nu är vi i Coralville som ligger i närheten av Iowa City, och här har vi inte gjort så mycket mer förutom att beställa lite kinesisk mat. Nu ska vi snart åka ivag till Chicago.
Mer kommer från Chicago.
Mount Rushmore och Badlands National Park
Först och främst så har jag nu lyckats ladda upp några foton i Yellowstone-inlägget om någon är intresserad. Foton från senare dagar kommer nog komma efterhand.
Äntligen blev det bra väder och vi var uppe tidigt, och efter hotellets rätt värdelösa frukost åkte vi åter till Mount Rushmore. Det var inte så mycket folk där vilket säkert berodde på att det inte är högsäsong samt att det var en veckodag, vilket var skönt, och vilket gjorde att det var enkelt att ta bra bilder.
Mount Rushmore; Washington, Lincoln, Roosevelt och Jefferson. Jag vet dock inte riktigt vem som är vem i nuläget :-).
Sedan blev det fish & chips på Firehouse i Rapid CIty innan vi satte oss i bilen för att åka till nationalparken Badlands.
Badlands visade sig vara en riktigt ogästvänlig plats med kargt landskap. Vi såg dock en del djur, och främst var det präriehundar vi såg. Söta små djur :-).
Nationalparken Badlands.
En präriehund. Ser inte ut så mycket som en hund enligt mig dock :-).
Sedan blev det en rätt lång biltur för att komma till Sioux Falls där vi är nu. På vägen körde vi över Missouri-floden, som uppenbarligen är enorm :-).
Idag blir det mest bilåkande, och det främst i delstaten Iowa. Imorgon är sedan tanken att vi ska ta oss till Chicago.
Inte de snabbaste dagarna i Rapid City...
Som jag antog igår så har det inte hänt så mycket idag... Vi startade dagen med att åka till Downtown i Rapid City för att kika runt lite, och för att titta på statyerna av de amerikanska presidenterna som finns här i gathörnen. Det var väl det förutom besök till Starbucks och postkontoret. Riktigt upphetsande, speciellt när vädret varit skit också. Kallt, blåsigt och regnigt.
Efter en kaffe med George Washington på Starbucks.
Jefferson har ju varit återkommande på den här resan, så jag tog mig en diskussion med karln :-).
Imorgon ska dock vädret bli bättre och då kommer vi på förmiddagen åka upp till Mount Rushmore för att senare på dagen styra kosan mot Chicago. Vi kommer inte komma fram till Chicago på en halv dag, men åtminstone åka i rätt riktning.
Några bilder lyckas jag fortfarande inte ladda upp från den här uppkopplingen.
Nu blir det lite armhävningar och "Shrek 2" snart, såg föregångaren tidigare idag.
Inget Mount Rushmore idag inte
Vädret har varit kasst idag, och det har småduggat hela dagen. Efter frukost åkte vi dock upp till Mount Rushmore ändå, för lite duggregn brukar en ju klara av. Väl framme där var det dock väldigt dimmigt också, så vi frågade vid ingången vad de trodde om möjligheten att se de i berget uthackade presidenterna? Svaret blev att det nog skulle bli svårt att se bra under dagen, men att vi alltid kunde besöka något informationscenter osv, men det kändes inte aktuellt. Vi valde därför att åka tillbaka till Rapid City för att gå på bio.
Filmen vi såg var "The Age of Adaline", vilken är ett romantiskt drama, som jag kanske inte vanligtvis uppskattar, men den här var bra. Nog att popcorn brukar vara dyrt i Sverige, men här var popcornen dyrare än biobiljetten :-). Iofs kostade bara biobiljetten 7-8 dollar.
När filmen var slut åkte vi tillbaka till motellet, och kikade på filmen "Vanilla Sky" som kanske inte var lika rörig som den spanska föregångaren.
Nu blir det lite japansk mat, och sedan blir det väl en film till... Känns då där att spendera halva dagar inomhus när en är på resa, men vad tusan, det är ju semester trots allt.
Det finns snus här i staterna numera! Jag har iofs inte kollat upp om det funnits länge, men när jag upptäckte det igår på en bensinmack i Billings, Montana, så hade de haft snus i sortimentet i ett halvår ungefär. Snubben i kassan menade att de hade ett par stamkunder vad det gällde snus, men visste inte om det funnits snus längre i USA än under det halvåret de hade sålt det på macken.
Det lutar åt att det inte blir så där jättemycket imorgon heller med anledning av vädret...
Lite mer Yellowstone, men mest bilåkande...
Vi var som jag tidigare nämnt tvungna att köra tillbaka genom Yellowstone idag för att kunna ta oss till Rapid City i South Dakota där vi nu befinner oss. Det var rätt skönt att lämna "spökstaden" Cooke City där exempelvis inte våra mobiltelefoner hittade något telefonnät. Precis som igår såg vi en mängd djur på resan genom Yellowstone, men inget som vi inte såg igår. Vi stannade dock till vid Mammoth Hot Springs i parken en sväng, vilket vi inte gjorde igår. Mammoth Hot Springs är precis som det låter, ett gäng varma källor.
Mammoth Hot Springs en disig förmiddag.
Resten av dagen har dock spenderats i bilen, förutom några korta stopp för att tanka och en lunch-paus i staden Livingston. Vi har ungefär tillryggalagt 90 mil under dagen, och det tar ju sin tid... Sträckan var inte särskilt dramatisk, utan det var främst enorma arealer av brukad jord att titta på. Nu äter vi dock lite mongolisk mat efter att ha tränat lite här på rummet på Foothills Inn i Rapid City.
Det mest spännande med dagen var nog ändå när Christine skulle göra en omkörning och inte "såg?" en mötande bil med en trasig lykta, så att jag fick säga till "att du får nog avbryta den där omkörningen", vilket hon gjorde, för annars hade nog den här resan blivit avsevärt kortare...
Imorgon blir det nog Mount Rushmore, ni vet där Lincoln och grabbarna är framhackade ur berget.
Yellowstone - och fast i Cooke City-Silver Gate
Dagen började lite överraskande och slutade helt galet...
Vi bodde lite utanför Jackson, och när vi skulle åka mot nationalparken Yellowstone var vi tvungna att åka igenom Jackson. Precis när vi kom in i den lilla staden stötte vi på en älg. Älgen knallade runt på egen hand och smakade lite på några trädgrenar :-). Inte något en ser varje dag.
En älg på upptåg inne i Jackson.
Sedan blev det lite frukost på Starbucks och Subway innan vi åter satte oss i bilen för att under några timmar färdas mot nationalparken Yellowstone. När det gäller nationalparker i USA är det väl egentligen bara Yellowstone jag har haft ett uns av kunskap om innan, och det främst för att jag läste om gejsern Old Faithful någon gång under skoltiden som jag nämnde igår. Det var alltså med lite förväntan i kroppen som jag nu skulle få besöka nationalparken.
Efter att nu idag ha besökt parken har jag dock förstått att det finns så mycket mer i parken än gejsern Old Faithful, som tydligen inte ens är den största gejsern i parken.
Det första vi gjorde var att på vägen till Old Faithful besöka några platser med andra gejsrar och diverse geotermiska företeelser. En kom dock inte direkt nära någon gejser på dessa platser. Det var även en ganska hög trafik av bisonoxar på vägen :-).
Håll er i bushen!
Sprutar, ryker och håller på!
Faktiskt vackert!
Framme vid Old Faithful så finns det ett Visitor's Center och en himla massa information om Yellowstone. Förutom Old Faithful så finns även fler gejsrar och annat geotermiskt där, så det är ett rätt stort område däromkring. När vi kom dit var den beräknade tidpunkten för Old Faithfuls nästa utbrott 15.31, så vi fick vänta en timme, men det var inga problem för det finns så mycket annat att göra där. Vad jag tror på minuten sedan så fick Old Faithful sitt utbrott som var helt ok, men det jag sett på Island var bättre. Hursomhelst kul att se och något som jag velat uppleva sedan barnsben.
Old Faithful-skylten med en icke sprutandes Old Faithful i bakgrunden.
Old Faithful får ett utbrott precis som beräknat.
Besöket fortsatte sedan till Grand Canyon i Yellowstone och som ser ut som det riktiga Grand Canyon fast mindre. Däremot ser en vattenfall och floden i botten av kanjonen mycket tydligare här. Det var riktigt läckert!
Grand Canyon i Yellowstone.
Nu hade vi varit i parken rätt länge och började bli trötta och hungriga, så vi bestämde oss för att åka mot Cody där vi hade bokat ett boende. Det gick bra till en början och under den rätt långa resan mot Cody var vi tvungna att åka igenom stora delar av parken, och under den resan såg vi mängder av djur. Det var bisonoxar, wapitihjortar, gaffelantiloper och säkerligen någon annan sorts hjort. Djuren var överallt! Det blev flera bra bilder, och så länge var allt frid och fröjd. När vi precis åkt ut ur parken bestämde vi oss för att stanna i närmsta stad/by och det blev i Cooke City-Silver Gate. Staden, eller snarare byn, verkade helt öde, men vi hittade en öppen pub/restaurang. Där inne satt det bara killar, och det verkade väldigt hillbilly-aktigt, men vi fick vår mat och blev mätta och belåtna. När vi sedan skulle åka därifrån upptäckte vi att den vägen vi skulle ta var avstängd! Vi försökte köra lite ändå, men det var omöjligt på grund av massa snö. Vi återvände således till restaurangen och frågade om det gick att åka någon annan väg? Det gick dock inte om vi inte åkte tillbaka samma väg som vi kom, vilket skulle ta många timmar om vi skulle försöka nå Cody. Eftersom klockan var runt 21.00 ansåg vi det vara en mycket dålig idé med anledning av att vi skulle komma fram mitt i natten och säkert köra på något djur om vi skulle köra genom Yellowstone i mörkret. Det blev istället som så att vi fick hitta ett hotell här i Cooke City-Silver Gate, och det är där vi är nu :-). Så vi kommer få åka igenom Yellowstone imorgon igen, men det gör inte så mycket, då kan vi säkert komplettera lite av det som vi inte orkade idag. Vi kommer dock att få betala en outnyttjad motell-natt i Cody :-(.
Vi såg björn idag!!!
Efter en rejäl frukost på The Bunnery började dagens äventyr, som jag i förväg inte hade några större förväntningar på eftersom jag trodde att det skulle bli en repris av gårdagen.
Först kikade vi runt lite i centrala Jackson, där det mest intressanta de verkar ha är ett torg (Jackson Town Square) med fyra bågar gjorda av älghorn.
Det här är riktiga älghorn som är uppsamlade från National Elk Refuge som är en plats där flera tusen älgar övervintrar varje år. Det ligger precis vid vårt boende, men tyvärr har älgarna dragit vidare för året.
Egentligen i brist på bättre drog vi sedan tillbaka in i Grand Teton National Park med bilen.
Vid gränsen till Grand Teton National Park. Platsen där alla älgar brukar samlas är till höger om skylten, men det ser ungefär ut som det gör till vänster, förutom bergen :-).
Till en början såg vi bisonoxar, gaffelantiloper och lite fåglar, ungefär som i går, så det var inte speciellt upphetsande. När vi sedan körde vidare såg vi att det stod några bilar längre fram, och när vi närmade oss vinkade en kvinna att vi skulle sänka farten, och helst stanna. Eftersom vi inte förstod vad det handlade om så stannade vi och undersökte saken, och 50-100 meter fram på vägen gick en grizzlybjörn med två ungar. Riktigt ballt! Jag har aldrig sett en björn i det fria förut, och att nu få se en björn-mamma med två björnungar var något utöver det vanliga. Andra som var där, och som har lite mer kunskap på björn-området, hävdade även att det här var väldigt ovanligt vid den här tiden på året.
Linus Björn ute och går med sin familj :-).
Sedan körde vi vidare genom nationalparken, men vi fick inte syn på något annat spännande djur. På ett ställe kom dock några gaffelantiloper väldigt nära.
Gaffelantilop. Det var det som skulle finnas åtminstone, men det kan eventuellt vara någon annan art.
Nu ikväll har vi varit och käkat på en restaurang med ekologiska råvaror vid namn Lotus Cafe.
Imorgon drar vi vidare till en ny nationalpark, och då blir det nationalparken Yellowstone. Då ska jag förhoppningsvis få stifta bekantskap med gejsern Old Faithful som jag har för mig att jag läste om i mellanstadiet :-).
...en sista sak nu när jag varit inne så mycket på djur. Den där fisken jag inte riktigt kom ihåg namnet på häromdagen var en steelhead, det vill säga en regnbågslax.
Nationalparken Grand Teton
Nu är vi incheckade på Elk Refuge Inn i utkanten av Jackson i Wyoming, och här är det inga lösenord, eller inloggningar, för att få åtkomst till internet och därmed fungerar det på min dator :-).
Först och främst har jag under dagen funderat på om det heter att någon är begravd eller begraven? Alltså när någon dött och fått en gravsten, inte när någon blivit begravd efter en jordbävning eller liknande.
Strax efter 09.00 i morse började resan från Ketchum till Jackson. Resan dit var väl inte jättespeciell, men vi passerade förbi området - Craters of the Moon National Monument and Preserve - som är ett område med utdöda vulkaner och lavaflöden. Det påminner en hel del om Island.
Craters of the Moon National Monument and Preserve.
Resan fortsatte sedan, bland annat genom Idaho Falls, och landskapet bestod mycket av vad en förknippar med USA, spikraka vägar och småkargt landskap.
Typ så här!
Väl framme i Jackson gjorde Christine misstaget att anse det vara en bra idé att besöka Grand Teton utan lunch i magen. Det vi hade ätit under dagen var en frukost som intogs fem timmar innan. Vi körde sedan runt ett par timmar i nationalparken, och det var sagolikt vackert, men jag var ändå mest trött, irriterad och hungrig, så jag hade svårt att njuta av det hela. Förutom ett fantastiskt landskap såg vi även bisonoxar på nära håll, samt lite andra djur.
Blacktail Ponds Overlook i Grand Teton.
Uppe på Jackson Lake Dam i Grand Teton.
Bisonoxar.
När vi väl var klara med parken käkade vi, och det var alldeles för sent, men nu börjar jag bli på hyggligt humör igen.
I Hemingways fotspar
Jag skrev igar att Hemingway tog livet av sig har i Ketchum, och att han gjorde det har beror ju pa att han bodde har i slutet av sitt liv. Inte helt ovantat kanske. I och med att han bodde har, och tag livet av sig har, sa ar han aven begravd har. Christine var inte speciellt intresserad av att ga runt i Ketchum och Sun Valley for att kika efter platser relaterade till Hemingway, sa hon lade sig vid hotell-poolen istallet. Sjalv borjade jag dock en nagra timmars vandring runt i Ketchum och Sun Valley for att besoka Hemingways gravplats och en plats med ett memorial for honom.
Hemingway ar begravd pa Ketchum Cemetery, vilken ar en ganska liten gravplats i utkanten av Ketchum. Det var ganska enkelt att hitta graven trots att det inte var nagra andra manniskor pa gravplatsen forutom jag, for graven aterfinns i mitten av gravplatsen i skuggan under nagra trad. Inget speciellt egentligen, en ganska stor liggande gravsten dar det for tillfallet lag ett par flaskor sprit, en dosa General och en hagelpatron vid sidan om. Det sista ar ju en aning obskyrt roligt utan att ga in pa detaljer :-). Jag har forstatt att Hemingway gillade livets goda, sa det fanns nog en tanke med detta :-). Nar jag skulle ga darifran kom det ett gang amerikanska tanter, sa jag hade aven turen att fa mig fotograferad med Hemingways gravsten.
Nu syns bara patronen och ett par olburkar, men det lag ett par spritflaskor langre till hoger. Tanten som tog bilden tyckte kanske inte det var lampligt att de var med :-).
Lugnt och skont for Hemingway som ligger under den stora liggande stenen till hoger. Den andra tillhor hans fjarde fru tror jag.
Jag fortsatte sedan min vandring i solen till The Hemingway Memorial, som ar en lugn plats vid en back ett par kilometer utanfor Sun Valley med en liten staty av Hemingway och ett citat fran honom. Jag var aven dar alldeles sjalv.
The Hemingway Memorial, och bilden ar tagen med auto-funktion.
Nu blir det att lasa Ernest Hemingway nar jag kommer tillbaka till Sverige. Ar kanske lite underligt, men att besoka platser relaterade till storheter som Hemingway tycker jag slar de flesta naturupplevelser, sa det har var nagot av det basta pa resan hittills.
Ketchum/Sun Valley ar inte helt oavna platser heller...
...och att de ar skidorter kan en nastan ana pa den har bilden.
Nu ikvall var vi och kakade pa ett stalle vid namn Pioneer Saloon dar det framst serverades stek. Jag at kyckling, sa jag vet inte om stekarna var goda :-).
Sa mycket mer har inte hant under dagen och imorgon drar vi vidare till Jackson i Wyoming for att forsoka besoka nationalparken Yellowstone bland annat.
Lite fler bilder fran resan hit.
Hogt upp i ett bergspass pa gransen mellan Montana och Idaho.
Sa har sag det ut ungefar overallt pa vagen mellan Salmon och Ketchum.
Efter att jag kommit pa att jag kan ta panorama-bilder med kameran. Precis utanfor Ketchum.
Ketchum, Idaho
Det har blir ytterligare ett uselt inlagg utan bilder och for det svenska alfabetet speciella bokstaver. Av nagon anledning som jag inte forstar fungerar inte min jobb-dator pa Best Western-hotellen har i USA. De kraver att en ska logga in fran webblasaren, men det fungerar inte har, trots att det gor det pa andra stallen. Da far det bli som nu att jag lanar en av hotellets datorer, men den har ar sjuukt seg. Den hinner inte ens med farten jag skriver i, utan jag far vanta for att se texten jag skrivit...
Vi har ialf akt soderut idag, och ar alltsa tillbaka i Idaho efter att ha spenderat natten i Montana. Det har varit manga timmar i bilen, vilket ar lite trottsamt och slitsamt trots att utsikten som idag var alldeles fantastisk. Vilka vagar det var vagar jag inte kolla upp nu eftersom datorn ar sa seg, men om ni tar fram Google Maps och kikar efter den narmsta vagen mellan Missoula och Ketchum sa kommer ni se var vi akt.
Vagarna vi akte foljde aven idag i Lewis och Clarks fotspar och sma informationsskyltar om deras bravader finns lite overall langs vagen. I ovrigt var resan mycket lacker med berg, pass, floder, sno och allt en kan begara :-).
I metropolen Salmon stannade vi pa en restaurang vid namn Bertram's och dar serverade de for dagen "Swedish meatballs", sa det blev ett enkelt val for mig med maten, dock var det inte direkt nagon svensk stil pa kottbullarna.
Vi stannade senare av en slump pa ett stalle for att ta lite bilder dar en fiskare samtidigt stod och fiskade, och precis nar vi kom fick han upp en enorm fisk, sa jag fick springa till hans bil for att hamta karlns telefon for att sedan ta en bild pa honom. Lite roligt anda :-). Han kastade sedan tillbaka fisken i floden eftersom den var naturlig, och tydligen inte fick tagas upp. Arten var steel... nagonting och hade roda rander. Jag far ta reda pa det senare nar jag har en battre dator.
Nu ar vi da framme pa ett starkt Osterrike-inspirerat Best Western-hotel i Ketchum. Ketchum och grannstaden Sun Valley ar skidorter, men nu ar sasongen slut, sa det ar ratt lugnt har. Annars kan en vandra och fiska och vara allmant friluftig har om en vill. Ketchum ar aven staden dar Ernest Hemingway blaste ut sin hjarna 1961.
De har varit trevliga har pa hotellet emot mig, for efter att jag hade tranat en svang nu ikvall sa var jag lite hungrig och behovde mat, men eftersom jag var for lat att ga in till stan ville jag bestalla utkorning. Jag gick ner och fragade i receptionen vad det fanns for mojligheter och blev rekommenderad ett stalle som tyvarr var stangt nar jag ringde. Det loste sig dock anda for att den som hade resturangen bodde tydligen i narheten eller pa hotellet, sa det fixades mat och utkorning ialf :-).
Ja, ja, vad vi ska gora har i krokarna vet jag inte, men det marks val imorgon :-).
Missoula, Montana
Det här inlägget kommer att bli utan bilder eftersom nätet här på Motor Inn i Missoula är under all jävla kritik.
Dagen började inte helt oväntat i Post Falls eftersom det var där vi sov inatt på det faktiskt alldeles utmärkta Sleep Inn. ...och jag får inga pengar för att skriva ut massa hotell/motell-namn eller restaurang-namn, jag gör det bara för att jag själv ska komma ihåg var jag varit.
Dagen spenderades sedan främst i bilen där vi började med att åka runt sjön Coeur D'Alene vilket gav en del bra fototillfällen, men sjöar har vi fullt av i Sverige, så det var kanske inte det mest uppseendeväckande för mig under den här resan :-).
Resan fortsatte sedan med lite bulligt landskap genom städer och byar med namn som; St Maries, Tensed och Moscow. Det blev sedan ett mat-stopp i staden Lewiston där vi anlände på en väg som gick över ett berg högt över staden vilket gjorde att vi fick en bra utsikt över staden innan vi kom in i den. En intressant sak med vägen nedför berget in i Lewiston är att det finns 2-3 platser där lastbilar medvetet kan köra av vägen för att fastna i ett "grustag", och detta antar jag finns med anledning av att det är en dålig sak om bromsarna går sönder på en lastbil i nedförsbacke :-). Jag har lite av en deja vu-upplevelse i huvudet när jag skriver om det här, så det är möjligt att jag stötte på det någon gång under förra bilresan i USA. I Lewiston blev det thai-mat och inte helt oväntat valde jag pad thai.
Med mat i magen fortsatte vi sedan längs U.S. 12 i upptäcktsresandena Lewis och Clarks gamla fotspår (det var de som skickades ut av Jefferson för att utforska USA.s västra delar för att göra en lång historia kort). Det var en mycket vacker resa som gick igenom indian-reservat och täta skogar, samt som gick längs floderna Clearwater och Lochsa. Vägen slingrade sig längs floderna och det var således mycket vackert.
Idag ska vi dock tillbaka till Idaho, men till de mer södra delarna.
Framme i Post Falls, Idaho
Den här dagen har inte inneburit så mycket mer än en massa bilkörning där första delen var rätt trevlig, men där den andra delen var rätt trist.
Den första delen innebar att vi åkte på U.S. Route 12 mellan Portland och Yakima, och det främst i staten Washington. Den vägen är väldigt vacker och går rakt igenom områden med nationalparker, och där det mest intressanta är att en kan se Mount Rainier som är en vulkan som fortfarande ska vara aktiv, samt vulkanen Mount Saint Helens som hade ett rejält utbrott så sent som 1980. Fram till Yakima var det således vackert med skogar och vulkaner på avstånd, men efter Yakima var landskapet rätt trist.
Utsikt utefter U.S. Route 12.
Mount Rainier.
Mitt SD-kort fungerade inte under dagen, för det blev något fel när jag hade glömt kvar det i datorn och tog ut det när datorn var avstängd, och jag lyckades inte fixa det förrän nu. Av den anledningen blev det färre bilder tagna än vanligt, och de jag har är inte tagna med min kamera.
Vi stannade och käkade på ett lustigt ställe i Yakima där vi var helt ensamma på en rätt stor restaurang :-). Servitören undrade om det bodde många mexikanare i Sverige, jag svarade att det tror jag inte.
En liten kul sak var när vi behövde tanka någonstans mitt ute i ingenstans mellan Yakima och Spokane. Vi körde av motorvägen för att det stod att det skulle finnas en mack i närheten och hamnade i någon liten by med endast en mack. Där var vi samt ett par andra turister som var rätt vilsna. Bensinpumpen var en tvungen att sätta på med ett reglage och det var inte heller någon konventionell mack utan bara några pumpar stående ute i ingenstans :-). Vi fick vår bensin ialf, men vad det kostade vet vi inte riktigt :-).
Tanken var även att vi skulle övernatta i Spokane, men eftersom vi ansåg det vara onödigt dyrt där har vi istället hamnat strax utanför i Post Falls. Spokane är för mig lite av ett speciellt ställe eftersom det nämns några gånger i serien Twin Peaks. Eftersom serien Twin Peaks ska utspelas mitt ute i skogen trodde jag att Spokane också skulle ligga mitt ute i skogen, men så var inte fallet när en kom till staden från sydväst. Det är möjligt att det ligger skogar norr om Spokane, men i min värld är inte Spokane riktigt som jag hade tänkt innan.
Nu ikväll blev det ett besök till restaurangen The White House här i Post Falls som var rätt trevlig, och som hade en slogan i stil med att den som åt där skulle lukta illa efteråt eftersom de använde så mycket vitlök i maten de serverade. Det var väldigt gott!
Imorgon ska vi undersöka mer av staten Idaho.
Portland
Idag har vi gjort Portland city på riktigt, och inte bara under någon halvtimme som igår.
Vi började med att ta tåg/spårvagnen in till Pioneer Courthouse Square i centrala Portland. Väl framme passade vi på att käka brunch på Freshii som är ett snabbmats-salladshak med lite roliga ingredienser i salladerna, vilket är något jag länge tänkt på borde finnas mer av i Sverige. Alltså där grundtanken inte är café utan diverse sallader som en får snabbt. Tror det hade blomstrat i Sverige, så jag får väl starta det när jag kommer hem ;-). Ett litet utvik där...
Sedan gick vi vidare till världens största bokhandel; Powell's Books. Om en ska vara riktigt noga är det nog världens största "privatägda" bokhandel med både nya och begagnade böcker. Nu är vi tillbaka där i norra Europas största... Hursomhelst inryms bokhandeln i en byggnad på fyra våningar, så den är stor, och den har således det mesta, så gillar en böcker så kommer en älska stället.
Powell's Books i Portland.
Christine ville sedan gå till en kinesisk trädgård, så jag fick snällt följa med. 10 USD kostade det att gå in och jag tyckte inte trädgården var så där väldigt mycket mer intressant än den som finns hemma i Hässleberg.
Lan Su Chinese Garden som är influerad av trädgårdarna i Suzhou i Kina. Som att jag egentligen bryr mig... Men ja det var vackert, men det är väl i princip allt om en vill...
Sedan gick vi ner till Willamette-floden, och över den går några riktigt häftiga broar. Längs floden ligger även ett grönområde där det flockas av hemlösa människor. Jag kan inte minnas att jag reflekterat över alla dessa hemlösa människor när jag varit i USA förut, eller så har jag bara inte sett dem lika mycket. Både här och i Eugene har det funnits många hemlösa, eller om de bara är hippies, med diverse skyltar om att de behöver öl eller dylikt. Jag har nog heller aldrig tidigare sett så många människor som pratat med sig själva innan :-). De flesta påminner om Jessie Pinkman från Breaking Bad.
Steel Bridge i Portland.
Hawthorne Bridge i Portland.
Jag tycker de här broarna är enormt tjusigt robusta. På bilderna syns även Willamette-floden.
Efter att vi knallat runt här lite försvann Christine iväg på ett danspass och jag började knalla runt i Portland på egen hand. Jag var lite hungrig så jag kilade iväg till restaurangen The Heathman. Där lyckades jag beställa en lokal IPA vid namn Apocalypse och den minsta portion mat jag någonsin sett, men som dock smakade utsökt.
Inte jättemycket, men gott!
Eftersom maten inte mättade något direkt blev det först en munk på Blue Star för mig själv och sedan en på Voodoo Doughnut med Christine.
Jag var nästan illamående efter den här munken :-).
Det sista vi gjorde var sedan att testa lite lokala ölsorter på bryggeriet 10 Barrel Brewing Co, och det var mycket folk där för det försiggår någon öl-mässa eller liknande i Portland för tillfället. Det som överraskade mest var några sura ölsorter och jag måste ta reda på om det finns något liknande i Sverige.
Ölprovning!
Portland har gett ett mycket bra intryck så här långt, och jag hade gärna prövat att ha lite vardagsliv här under en period. Det som är negativt är de hemlösa, men det är nog svårt att komma ifrån här i USA.
Imorgon drar vi vidare norrut mot staten Washington.
I Portland
Nu är vi framme i Portland, och vi bor på ett hotell vid flygplatsen vid namn Red Lion Hotel, och det verkar rätt bra, men flygplanen som startar och landar hörs rätt väl :-).
Jag tänkte ändå börja det här inlägget med några bilder från gårdagen.
Första besöket till sanddynerna i Oregon där vi först endast gick omkring. Här är vi vid en plats som kallas John Dellenback Dunes Trailhead.
Vi tyckte dock inte det räckte utan var lite sugna på att åka fyrhjuling eller något annat på dynerna, så därför blev det så här, dock ingen fyrhjuling men kul ändå.
Den här fick vi fara runt med på sanddynerna, tyvärr inte köra själva, men det var roligare än vad det kanske ser ut.
Ögonskydd fick vi låna och blev därmed så här vackra!
Mer sanddyner!
Sedan for vi vidare som jag beskrev i det förra inlägget och hamnade bland ett gäng sjölejon.
Kanske en aning svårt att se, men allt som ligger på de gråa stenarna är sjölejon.
De har tydligen älgar här uppe också, men för att förstå att så är fallet måste en kunna lite engelska annars blir det svårt.
Varning för ELK!
Framme i Seaside, som i likhet med alla andra kuststäder i det här landet har en enormt bred strand, hann vi med solnedgången.
Idag då? Jo efter att ha tagit en liten kort promenad i Seaside på förmiddagen för att ta lite bilder och äta frukost började vi vår resa till Portland som inte ligger speciellt långt därifrån.
God morgon Seaside, och vårt hotell låg precis här vid stranden. Det blåste dock rätt mycket, så det var inte lika skönt som det ser ut.
Efter att ha tankat Mustangen körde vi iväg emot Portland och ungefär halvvägs small det till högt i samband med att vi mötte ett annat fordon, så vi stannade bilen och undersökte om vi fått punktering eller liknande? Men vi kunde inte hitta något som tur var. Smällen kom säkerligen från det mötande fordonet.
I Portland åkte vi direkt in i city för att besöka turistinformationen för att få lite vägledning i det vi hade planerat. Portland gav direkt ett positivt intryckt med bra lokaltrafik, något slags rekord i öl-bryggerier samt att skägg verkar vara en bra grej här :-). Gubben på turistinformationen var även han väldigt trevlig. Först imorgon är dock tanken att vi ska undersöka centrala Portland mer ordentligt, så idag blir det inga bilder därifrån.
Att vi åkte till Portland överhuvudtaget beror främst på det vi besökte idag; Multnomah Falls som ligger några mil utanför Portland. Det är flera vattenfall i området och Multnomah Falls är det högsta, och ska antagligen vara USA:s näst högsta vattenfall där vatten rinner året runt. Lite som norra Europas största... Fallet är 186 meter högt och vackert att titta på. Fallet ligger även i närheten av, och rinner ut i, den enorma Columbiafloden.
Inte alls så tokigt, oavsett om det är USA:s näst högsta eller inte!
Columbus-floden.
Efter att vi checkade in på hotellet vid 18.00-tiden har vi inte gjort så mycket, och jag har mest skrivit blogg, men imorgon blir det Portland-city, vilket jag ser fram emot.
På återhörande!
On the way to Seaside story
Idag blir inlagget utan de bokstaver som svenskan anvander men som inte engelskan anvander, och det med anledning av att jag inte lyckades logga in med min dator pa hotellets natverk. Det blir sakert inga bilder av samma anledning.
Ute vid kusten i Oregon finns det stora sanddyner dar en kan sandsurfa, aka med fyrhuling osv, och det var det vi siktade pa att undersoka idag. Tyvarr ger det inte sa mycket utan bilder, men vi akte till ett par stallen langs det mycket vidstrackta sanddyneomradet. Vid det forsta stallet kikade vi runt pa sanddynorna och tog lite foton, medan vi pa det andra stallet fick aka runt med en guide bland dynorna i nagon slags beach-buggy. Det gick fort och buggyn for upp och ned pa sanddynorna vilket gjorde att det paminde lite om att aka bergochdalbana. Kul var det, aven om det kanske varit mer spannande att hyra ett par fyrhjulingar for att kora pa egen hand, men det var avsevart dyrare och himla krangligt om en skulle kora vilse eller om nagot annat skulle handa.
Nar vi ganska sandiga fortsatte vidare emot Seaside, dar vi ar nu, sa stannade vi till vid Sea Lion Caves, som ar ett grottsystem en kan besoka for att kika pa sjolejon. Det gjorde vi och det var hur manga sjolejon som helst i den grotta som var oppen for allmanheten. Ratt ballt!
Framme pa Best Western hotellet i Seaside i norra Oregon blev det sedan lite bubbelpool :-).
Imorgon bar det av till Portland, och forhoppnignsvis kan jag anvanda mina egen dator da igen sa att jag kan ladda upp lite bilder.
Eugene
Eugene, vad är det? Varför hamnade vi här? Frågorna hopar sig :-). Jo Eugene är Oregons näst största stad med sina drygt 150 000 invånare, även om staden i dess centrala delar känns avsevärt mindre. I staden finns även ett universitet och ett universitets-lag vid namn "Ducks" som verkar vara mycket populära. Wi-Fi-koden här på motellet hade exempelvis koden "goducks12345" :-). Det är "Ducks" gren i amerikansk fotboll som främst är populär. I övrigt är det här nog en stad som skulle passa min chef, för anarkismen verkar vara framträdande här :-).
Att vi har hamnat här beror på att det för oss är på vägen mot Oregons kust, samt att vädret skulle bli så där i hela Oregon idag (vilket det även blev), så då kände vi att lite stadshäng skulle vara passande om vädret ändå skulle vara dåligt.
Vi kom hit strax efter lunch och checkade in på motellet Express Inn & Suites. Rätt snart gick vi ut för att käka och hamnade på ett ställe som Christine fått rekommenderat av en kompis. Stället heter Cornucopia och har en rätt blandad meny och trevliga ölsorter. För mig blev det taco-fisk och en Pelican Red Lantern IPA.
Vi tog sedan en promenad i city, men det regnade så den blev inte så lång, och efter att vi gått tillbaka till motellet gick jag senare ut på en lite längre egen promenad runt i Eugene. Kan inte påstå att det var så mycket att se, men jag knallade bort till en flod som finns här (Willamette-floden) och hejade på alla jag mötte :-).
En sak som är lite överraskande med Eugene, men som säkerligen är rätt typiskt för hela USA, är att det är mycket uteliggare. Det är inte som i Sverige att det är ett gäng romer som hänger i småstäderna och tigger pengar, utan här är det främst vita kaukasiska män en ser. Ingen har tiggt någonting än men ett par har varit uppenbart höga, och således lite olustiga.
Inte något överjävligt drag på huvudgatan i Eugene en tisdag eftermiddag.
Go Ducks! Inte vårt motell dock.
Eugene är även känt för bra förhållanden gällande löpning och har flera löpslingor som den här som finns i parken Skinner Butte Park vid sidan av floden Willamette.
Bara så att jag får vara med lite och för att visa att de tydligen har lite humor här :-).
Imorgon blir det mycket tid i bilen, och nästa stop bör bli i Seaside på Oregon-kusten.
Crater Lake National Park
Idag har vi fortsatt i nationalsparksspåret, vi har nämligen besökt Crater Lake National Park under dagen. Eftersom vi antog att vädret skulle bli sämre framåt eftermiddagen hade vi bestämt oss för att besöka nationalparken tidigare på dagen, så redan vid 6-7 på morgonen var vi uppe. Bilresan till parken tog sedan ett par timmar, och det var en del uppförsbacke med tanke på att delar av parken ligger 2000 meter över havet.
På väg in i Crater Lake National Park i Oregon, USA.
Crater Lake, som är en sjö som ligger i parken, är USA:s djupaste sjö och världens 9 djupaste, även om vissa källor hävdar 7 djupaste. Om en skulle jämföra efter medeldjup är dock Crater Lake världens 3 djupaste sjö. Crater Lake är 592 meter djup som mest och bildades för ganska länge sedan när vulkanen Mount Mazama kollapsade.
Kul med lite Wikipedia-fakta, ellerhur? Som "vanlig" människa åker en dock sällan till Crater Lake för att kika i vattnet, utan en brukar hålla sig ovanför ytan, och det är inte fy skam det heller. Crater Lake är nämligen en sjö utan in- och utflöde och vattnet kommer bara från snö och dylikt, och vattnet ska kunna vara sagolikt blått. Nu när vi var där lös inte solen som vi hade tänkt, vilket kanske gjorde att vattnet inte blev lika blått som det brukar. Vädret var även i övrigt rätt jävligt med kyla och blåst, så jag hade lite svårt och njuta och ville mest sätta mig i bilen igen :-).
Crater Lake med ön Wizard Island, och bilden är tagen från Discovery Point.
...så att ni inte missar andra stranden... Ja det är svårt att säga om vattnet är så sagolikt blått, men en hygglig utsikt var det åtminstone även om det var svårt att njuta i kylan och blåsten.
Som ni ser på bilderna är det även en hel del snö kvar här, och tydligen snöar det ovanligt mycket här, och det brukar vara en tre-fyra meter snö här under vinterhalvåret. Det gick inte heller för tillfället att köra enda fram till utsiktsplatserna så vi fick gå ungefär 8 kilometer för att komma fram och tillbaka mellan utsiktsplatserna och bilen. Aldrig fel med en promenad, eller...?
Nu har snön börjat smälta ganska mycket, men jag kan utan allt för stor fantasi ändå föreställa mig att det brukar kunna vara lite mer snö här...
Både på vägen till och från parken stannade vi till på några ställen för att kika på lite natur, men det var inget som var något väldigt intressant att rapportera hem om :-).
Väl hemma på motellet var det sen eftermiddag, och vi körde efter lite vila iväg till en asiatisk restaurang (Tot restaurant) för lite mat. Maten var mycket god och riklig, så vi båda fick med oss varsin doggy-bag därifrån:-). Vi körde även runt lite i Ashland för att kika lite på byn, men så mycket mer blev det inte, och nu är vi tillbaka på motellet.
Imorgon drar vi vidare utåt kusten igen.
Nationalparken Redwood osv...
Efter att jag skrivit klart det förra inlägget så skulle vi lämna Walnut Creek och åka vidare norrut mot nationalparken Redwood, och det gjorde vi också efter lite problem... När jag packade in min väska i bilen så lade jag min surfplatta på bilens tak, sedan måste jag ha lyckats glömt det och satt mig i bilen med surfplattan kvar på taket, för en liten stund efter att vi lämnat motellets parkering dunkade det till vid mitt fönster. Vi diskuterade en kort stund vad det kunde vara och kom sedan på att det kunde vara surfplattan, så vi stannade och jag började gå tillbaka längs vägen, och ett hundratal meter bort hittade jag surfplattan med kraftigt sprucken skärm, men ändå fungerande :-). Det kan dock ha gått till på ett annat sätt, för jag hade inte lyckats stänga bildörren ordentligt, och det finns en möjlighet att plattan åkte ut den vägen, men vilket inte är särskilt troligt. Hursomhelst har jag nu en fungerande men kraftigt sprucken surfplatta :-(.
Vi åkte sedan till Starbucks för att äta lite frukost, och när vi ätit klart efter någon halvtimme kom Christine på att vi glömt att betala för parkeringen... Så vi fick springa till bilen och som tur var hade den inte lappats :-). Med någon slags logik kan jag ändå tycka att det kompenserade för den trasiga surfplattan :-). Sedan kom vi äntligen iväg efter ett kort stopp på alltiallo-kedjan Target.
Vi åkte först till San Francisco för att ta en snabbtitt på Golden Gate-bron, men något annat gjorde vi inte i San Francisco.
Här uppe var jag inte sist jag var i San Francisco, så även om det blev en kort visit denna gång, så innebar det ialf något nytt :-).
Från San Francisco fortsatte vi på Highway 1 norrut, och det gick otroligt långsamt... Hastighetsgränsen låg oftast mellan 40-50 km/h, samt att Christine körde, vilket inte gör att något går direkt snabbare... Highway 1 är dock väldigt vacker även norr om San Francisco, och är även lite mer varierad eftersom den går igenom fler byar osv.
Ni är väl trötta på Highway 1 bilder, men här kommer en till :-).
Eftersom det gick så långsamt på Highway 1 så ansåg jag att det skulle vara bättre att jag körde och att vi skulle se till att komma ut på Highway 101 istället där det går lite fortare, annars hade vi kommit fram en dag för sent till vårt bokade motell i Arcata i norra Kalifornien. För att komma ut till Highway 101 behövde vi åka inåt landet, och där hamnade vi mitt i vad jag tror var Sonoma Valley, eller om det var en annan del av Sonoma, men det var vingårdar överallt och jag blev väldigt sugen på att göra som i filmen "Sideways" och bara njuta av diverse vin, men så blev det inte. Nästa gång :-)! Istället fortsatte vi norrut på Highway 101, som inte var fy skam den heller gällande vad som visade sig utanför bilfönstret. Höga berg, oändliga trollskogar (där Bigfoot säkert gömmer sig) och stora Redwood-träd susade förbi. Efter några timmars körning kom vi till slut fram till Arcata, och så mycket mer blev det inte av den dagen.
U.S. Route 101 eller Highway 101.
Idag var det så dags att se redwood-träden, eller amerikansk sekvoja, om någon vill vara viktigpetter, och det gjorde vi, men först stannade vi till i byn Trinidad för att kika lite på stranden där.
Stranden i Trinidad.
Efter att ha stannat vid ett "Visitor's Center", som det finns flera av, fick vi några tips på var vi kunde ta oss för att titta på redwood-träden, och vi valde att åka till Lady Bird Johnson Grove. Det är en slinga i skogen som tar knappt 60 minuter att gå och där en kan se redwood-träd i olika stadier och även få en hel del information genom att en kan låna ett informationsblad i början av slingan. Slingan var lätt att gå och lagom lång och informativ. Helt perfekt om en vill se och lära sig om redwood-träd.
Ett par bilder som någorlunda visar hur stora dessa träd är.
Skog!
Efter den här vandringen var jag irriterat hungrig, så efter att vi stannat på ett ställe där en "creek" rann ut i Stilla havet så blev det äntligen mat, och det i staden Crescent City på en härligt amerikansk diner. En sådan en sett på tv hundratalet gånger med taskig inredning och checka servitriser :-).
Maten var det inget fel på, och jag fick en enorm Caesar-sallad :-).
Resan fortsatte sedan mot Oregon genom mer underbar natur med redwood-träd och "creekar".
En "creek", och den sista bilden för idag.
Nu är vi i Oregon på ett motell i Ashland, och imorgon är tanken att vi ska besöka Crater Lake som ligger här i krokarna.
On Highway 1 again
Efter lite strul och väntan, med anledning av att Christine glömt en laddare till sin kamera, kom vi äntligen iväg på riktigt, och roadtripen tog sin början. Målet var att efter kanske tio timmar vara framme i Walnut Creek utanför San Fransisco.
Vi valde att åka den vackra och välkända vägen Highway 1 som går längs Kaliforniens kust, och vilket även blev precis samma sträcka som jag, Nils, Robert och Bias åkte för några år sedan, fast åt andra hållet.
För att orka med denna långa bilresa behövde vi energi så redan i Santa Barbara stannade vi för intag av mat på In-N-Out Burger, vilken är den hamburgerkedja som alla kalifornien-bor rekommenderar. Tanken är att In-N-Out Burger ska ha lite bättre kvalité och vara mer genuin än andra hamburgerkedjor. Nu är inte jag väldigt förtjust i hamburgare, men det smakade gott :-).
In-N-Out Burger.
Mätta och belåtna blev det sedan en lång åktur längs Highway 1, och där första stoppet blev på ett ställe där säkerligen 1000-tals stora sälar samlats för att ömsa skinn.
Ett riktigt underligt ställe, sälar precis överallt.
När vi var nöjda med sälarna fortsatte vi framåt på Highway 1, och det var nu det började bli väldigt vackert. När jag tänker tillbaka på hur jag tyckte det var att åka den här vägen sist är inte känslan likadan som nu. Då minns jag det som vackert, men att jag knappast var väldigt betagen, och när jag kollar igenom bilder som vi tog då, så har vi bara tagit några stycken. Nu tyckte jag dock att det var galet vackert, och jag hade kunnat stanna på flera ställen än vad vi gjorde, och då stannade vi ändå 3-4 gånger för att ta foton och för att njuta av utskiten.
Några bilder från Highway 1.
Det blev sedan ett depå-stopp i utkanten av Monterrey för att sedan fortsätta till Gilroy - staden där allt finns i kombination med vitlök - exempelvis vitlöks-vin och vitlöks-glass. Vi stannade främst för glassen, och det smakade överraskande bra :-). Jag hade gärna provat vinet också, men det hanns inte med.
Garlic ice cream, yummi!!!
Sedan var det bara att tuta på fram till Walnut Creek där en kompis till Christine hade bokat ett bord på en mexikansk restaurang. Vi blev dock lite sena efter att ha anlänt lite senare än tänkt till Walnut Creek samt att vi checkade in på Motel 6 före vi åkte till restaurangen. Christines kompis fick vänta i säkert en timme på oss på restaurangen, vilket jag tycker är lite ogint... Men det kvittade för mig egentligen, maten var dock utsökt och restaurangen heter Maria Maria. Christine följde sedan med sin kompis för att ta några drinkar medan jag avböjde för att istället åka tillbaka till motellet för att försöka kurera mig helt. Nu är det främst hosta kvar.
Idag bär det av mot Redwoods, och på vägen kommer vi stanna en stund i San Fransisco och även fortsätta norrut på Highway 1.
Febrigt i Venice Beach
Febern gav inte med sig igår förrän framåt eftermiddagen/kvällen när jag började svettas rätt rejält, och nu är det mest halsen som gör ont.
Hade jag varit i Sverige hade jag inte rört mig utanför lägenheten igår, men när en är på resa vill en ju uppleva så mycket som möjligt och inte bara tråka i sängen, så efter att jag blivit bjuden på frukost av Christines föräldrar åkte vi iväg till, i mitt tycke, Los Angeles mest kända beach; Venice Beach. Det är på Venice Beach det finns gym, och där det även finns en mängd försäljare som säljer olika hemmagjorda prylar längs strandpromenaden. Marijuanan verkar även den flöda rätt fritt :-). Det är således rätt många bohemer här, och det kan även upplevas som rätt störande med en del påstridiga personer, samt att många är fulla eller höga här. Jag trodde nog att det skulle vara lite mer hippt än bohemiskt, men där hade jag fel. Det är klart mer Camden än Shoreditch, om jag ska göra en London-analogi.
Det är i Venice Beach "Muscle Beach" återfinns, och det är som det låter gym på stranden :-).
Gjorde knappast tillfrisknandet snabbare, men jag kände mig tvungen med tanke på omgivningen :-).
Strandpromenaden i Venice Beach.
I sanden framför ett av de många husen för badvakterna.
På bilderna ser det ut som att det är jättevarmt, men så är det inte riktigt, utan under de dagar jag har varit här hittills så har det varit omkring 15-20 grader och lite blåsigt, så det har inte varit tokhett på något sett, utan nästan lite kyligt utan tröja eller tunn jacka.
När vi kände oss klara med Venice Beach åkte vi tillbaka till Manhattan Beach, och jag försökte sova ett par timmar för att bli av med febern. Jag vet inte om jag lyckades somna dock, men det var efter den vilan febern började försvinna ialf.
På kvällen var det åter dags för ett restaurang-besök, och denna gång blev det i Hermosa Beach, på Los Angeles äldsta vegetariska restaurang; The Spot.
Nyttigt!
Det finns mycket bra argument för vegetarisk kost, och jag tycker att alla ska försöka äta så mycket vegetariskt som möjligt, men det är inte alltid så gott. Jag beställde en sallad med tofu och grejer, och den smakade inte mycket mer än bara sallad, och så tycker jag att det rätt ofta blir med vegetarisk mat. Christines föräldrar bjöd mig på maten, vilket var väldigt snällt, tack.
Efter maten åkte jag och Christine ner till piren i Hermosa för att ta en drink på puben Hennessey's. Jag beställde en Irish Coffee, och det blev en i mitt tycke rätt underlig Irish Coffee, och detta beroende på att grädden var typ smält, men det är kanske så det ska vara? Hennessey's i Hermosa Beach ligger med utsikt mot vattnet så normalt hade det nog varit en fin utsikt över havet, men nu var det mörkt, så utsiktsbiten gav inte så mycket :-).
Strax efter 22.00 gick jag och lade mig, men jag har ändå vaknat 05:00, och sitter nu i mörkret och skriver blogg :-).
Om ett par timmar börjar själva road-tripen, då ska vi börja köra norrut mot Walnut Creek utanför San Fransisco.
Feber - Griffith Observatory
Jag är sjuk, det är synd om mig, för jag har nämligen fått feber. Jag har känt av något knas i halsen ett par dagar, och haft lite skrovlig röst, men att jag skulle bli febrig kunde jag inte föreställa mig. Beror säkert på jet-lag. Det startade dock rätt sent igår, och vi kan börja med det mer roliga :-).
Gårdagen började med en riktig amerikansk frukost på Uncle Bill's Pancake House. Givetvis beställde vi pannkakor med tillhörande smör och lönnsirap. Inget jag har varit jätteförtjust i innan, men nu var det gott att äta i solen. Om jag har förstått det rätt så har Uncle Bill's funnits i Manhattan Beach väldigt länge, och är även mycket populärt, vilket jag kan förstå.
Amerikansk frukost :-).
VI tog sedan en promenad runt piren och på stranden i Manhattan Beach, och jag är tämligen övertygad om att jag och Robert var här en sväng för några år sedan efter en blöt utekväll i Hollywood :-).
Piren i Manhattan Beach.
Seden var det dags för dagens stora begivenhet, ett besök till Griffith Observatory, observatoriet som jag, och säkert alla ni andra, har sett många många gånger på film och TV. Det är inte jättelångt att åka dit från South Bay i Los Angeles, men det tar en jävla tid på grund av trafiken, och då åkte vi ändå mitt på dagen. Det är helt galet. Men det är väl så det blir i en sådan här stor stad som saknar lokaltrafik i samma utsträckning som europeiska städer.
Vi kom till slut fram, och vi var inte de enda som var där, så det blev lite lurigt att hitta parkeringsplats, men efter lite letande hittade vi en.
På vägen från bilen till observatoriet. Los Angeles i bakgrunden.
Griffith Observatory är ett observatorium som ligger uppe på berget i utkanten av Los Angeles, och där kan en se hela Los Angeles från ovan, samt att en är rätt nära den kända Hollywood-skylten. Det finns även en mängd gratis utställningar om rymden osv, vilka är intressanta och lätta att förstå. Helt klart ett klockrent turistmål när en besöker Los Angeles.
Griffith Observatory, men ni har nog främst sett det uppifrån.
En måste-bild :-).
Jag kände mig även tvungen att förklara ett och annat för Einstein :-).
Det var dock här jag började bli sjuk, och på vägen hem mot Manhattan Beach började febern stiga. Så kvällen blev det inte så mycket med. Det blev ett kort restaurang-besök i Redondo-Beach på en mexikansk restaurang (El Torito) precis vid stranden. Jag vet inte om det var febern, men det smakade inte särskilt bra. Sedan åkte vi tillbaka och det blev i säng redan vid 21.00. Just nu är febern klart lägre, men jag känner mig riktigt däven.
Framme i Manhattan Beach, Los Angeles
Nu är jag framme i Manhattan Beach i Los Angeles. Christine hämtade mig på flygplatsen i sin 90-tals Mustang, och efter det har vi varit och ätit på The Veggie Grill, och så mycket mer blir det inte av denna dag.
Det är fortfarande den 7 april 2015 här, och det har varit en väldigt lång 7 april 2015 för mig. Flyget gick kl 14.00 från Arlanda och var framme kl 16.00 i Los Angeles, alltså borde flygturen tagit 2 timmar, men den tog 11 timmar. Jag flög med Norwegian och det i deras nya Dreamliner-plan. Resan var stundtals lite studsig, och redan vid starten, på marken, skakade planet. Vet inte om det blåste eller om det var på grund av flygplanstypen. Annars var planet väldigt high-tech där en betalade för det en eventuellt ville köpa direkt i skärmen i sätet framför. Allt kunde en sköta genom skärmen framför, det var till och med genom den en tillkallade personal eller tände lampan. Det fanns mycket filmer att välja mellan och jag såg hela fyra stycken varav alla var smålöjliga men ok; "The Watch", "Internship", "Horrible Bosses 2" och "Gulliver's Travels". Jag var rätt trött på flyget så jag orkade inte så några seriösa filmer. En annan kul sak med flyget var att det inte var några "window-blinds" av plast, utan att fönstren dimmrades. I övrigt var det himla läckert att flyga över Grönland.
Vädret har varit så där idag, men det ska bli bättre imorgon.
Nu är klockan snart 21.00 här, och jag är supertrött. Dags att lägga sig.
Påskdag
Det har varit, och är, en lugn och skön påskhelg för mig. Långfredagskvällen spenderades med familjen och påskmat i Hässleberg, och gårdagen spenderades med att kika på Arsenal - Liverpool med Bias, och sedan även en öl på kvällen med Bias. Inget avancerat men väldigt skönt. Jag har även städat en del, och det har jag även fortsatt med idag.
Idag har jag kikat på två musiker-dokumentärer på SVT-Play. Först såg jag den om Björn Afzelius, som jag tyckte var väldigt bra, och som gick rakt in i hjärtat på många plan. När jag sett klart den såg jag även en dokumentär om Totta Näslund, som inte var riktigt lika bra, men klart sevärd. Jag hade inte någon större koll på Totta Näslund innan, så det var även bra för allmänbildningen :-).
Jag kom precis in från en löprunda, och snart är det dags att kika på ÖSK:s premiär mot Norrköping borta, om jag lyckas hitta någon stream.
Ett par Facebook-inlägg jag reagerat på. Det första visade döda människor från islamist-massakern på ett universitet i Kenya, där temat var att mediavärlden inte reagerar lika starkt på denna massaker som den gjorde exempelvis vid massakern på Charlie Hebdo. Det finns väldigt stora skillnader där som säkert merparten inte förstår, men andemeningen håller jag helt med om. Att 147 studenter mördas (för att de är kristna vad det verkar) av ett gäng inslamister borde röna bra mycket mer mediatid.
En annan uppdatering var om rasism inom ishockeyn. När jag läser artikeln där de frågat några svenska ishockey-spelare med utländsk bakkgrund om de utatts för rasism verkar de väldigt sällan ha gjort det, men den som lagt ut artikeln har klippt ut en del ur artikeln som lyder ”om du och en svensk är jämnbra så kommer de spela svensken före dig hundra av hundra gånger, så du måste alltid vara lite bättre för att få chansen. Då svarade jag alltid ”äh, så är det inte alls”, men nu när jag har blivit äldre så har jag förstått att det kanske låg någonting i det där ändå." Att försöka vara bäst ser jag som positivt, men resten, vad är det för jävla inställning? Offermentalitet går bort.
Ingen direkt kärlek till Love
Igår kväll blev det först en sväng till Pitchers för att sedan dra vidare till Satin för att kika på främst Love Antell. Förband var Hallsbergs-bandet Tangerin, och efter att ha sett de båda konserterna överglänstes Love Antell rejält av Tangerin, och då levererade inte Tangerin någon hejdundrande scenupplevelse :-). Det som Tangerin inte lyckades leverera i framträdande levererade de istället i musik, och det är huvudsaken, och jag tyckte det var riktigt bra.
Love Antell då? Jag stod långt bak i den trånga lokalen, så jag måste erkänna att jag inte såg så där jättebra, men det gjorde nog detsamma. Love Antell och hans band spelade främst låtar från hans egna material, och inte speciellt mycket från Florence Valentin-tiden, vilket kanske inte var överraskande, men trist. Det nya låter bara som överproducerat radio-skval, och är helt ointressant. Det märktes även på publiken som var föga intresserad av Loves nya musik. När det spelades några gamla Florence Valentin klassiker som "Spring Ricco" och "Pokerkväll i Vårby Gård" tände det dock till en aning. Rent, snyggt och dötrist blir betyget. Till och med mellansnacken var - Snälla kan du inte bara vara tyst!
Bra arrangemang av Peppe med flera, och jag hoppas att de fortsätter, för det behövs lite mer alternativa konserter i Örebro. Synd för dem bara att Love Antell gått från något ganska bra till något rätt dåligt.
Ingen klockren plats, men det gjorde inget.
Det gick bra igen
Idag höll jag och en kollega en föreläsning för tandvårdsanställda på sjukhuset i Lindesberg, och det gick bra igen. De verkade väldigt nöjda, och vi fick till och med varsin ljuslykta som tack för besväret :-).
Jag har lyckats fått en trojan i datorn, så min webbläsare är helt kapad. Alltså så fort jag går in på vissa sidor så hoppar sidan över till en reklamsida, så det blir att formatera om datorn i påskhelgen.
Det verkar som att det blir Love Antell en sväng imorgon på Satin.
Imorgon går jag även på en månads semester drygt, inte så dumt :-).
