På tripp i Amsterdam

27 august 2014
 
Dagen för avfärd till Amsterdam. Precis när jag skulle gå till tågstationen så kom jag på att jag behövde parkera om bilen, men jag hittade ingen bra parkering, så det blev att ringa storasyster och Nisse för att försöka få någon av dem att flytta bilen. Nisse tog på sig ansvaret och av allt att döma hittade han bilnyckeln på höger bakhjul, så att det hela löste sig. För mig blev det dock en löprunda till tågstationen, men jag hann med tåget en aning svettigare än tänkt. ...och just det, tack Nisse!!!
 
Från den lugna terminal 2 på Arlanda tog sedan KLM mig ner till Amsterdam, och smörgås och något att dricka bjöds jag dessutom på :-). Sedan blev det tåg från Schiphol in till Amsterdam Centraal, som ligger mitt i centrala Amsterdam, och sedan en kort promenad till hostelet The Winston där jag skulle bo en natt. Jag delade rum med några, inte helt oväntat, marijuana-rökande schweizare från Zürich. Så mycket mer blev det inte den dagen, utan jag gick ner till hostel-baren och käkade, tog några öl, och pratade med ett par engelskor från London, sedan gick jag och lade mig. 
Färgglatt, men annars för mycket sängar i rummet, samt att det var rätt skitigt, och det växte exempelvis svamp i badrummet.
Svampen i badrummet på hostelet.
 
28 augusti 2014
 
Efter lite frukost var det dags att byta boende till Hotel Heart of Amsterdam ett par minuter bort från mitt första boende och som ligger mitt i Red Light District, eller i delen De Wallen i Amsterdam som en även kan kalla det. Eftersom jag var där lite tidigt fick jag inte checka in så jag bestämde mig för en "free walking tour" som utfördes av företaget Sandeman's som jag är bekant med sedan tidigare. Deras turer brukar vara bra, och inte heller denna gång blev jag besviken. Det var som vanligt en ca. tre timmar lång tur med mycket information, och med en bra guide.
Typisk bild från Amsterdam, för så här ser det ut ungefär överallt, kanaler med båtar och smala hus på rad längs sidorna. Bilden är tagen i stadsdelen Jordaan i Amsterdam.
 
Sedan var det dags att möta upp mitt resesällskap, först mötte jag upp Christine på hotellet, och sedan mötte vi upp Bias utanför Amsterdam Centraal.
 
På kvällen blev det en sväng till en argentisk restaurang, vilket det kryllar av i Amsterdam, och vilket jag tror har att göra med att kungen, eller prinsen, är gift med en argentinska. Sedan blev det några öl och en brun kaka, men så mycket mer blev det inte denna kväll.
Amsterdams första coffeeshop, men tydligen ingen av de bättre. The Bulldog är tydligen den första coffeeshopen eftersom det var det första drogsäljande stället som kallades sig för en coffeeshop.
 
29 augusti 2014
 
Eftersom det blev rätt tidigt i säng kvällen innan var vi uppe rätt tidigt morgonen efter, och efter frukost bestämde vi oss för att besöka Vincent Van Gogh-museumet i Amsterdam, och samtidigt passa på att promenera runt i Amsterdam.
En annan typisk kanal-bild från Amsterdam, men lite soligare väder denna gång :-).
Kanske det största "landmärket" i Amsterdam trots allt; I Amsterdam-skylten framför Rijksmuseumet. En minst sagt populär klätterställning för vuxna.
 
Eftersom vi inte orkade sätta oss in i alla de holländska målarna så skippade vi detta museum och tog Van Gogh-museumet istället, och det var lyckat.
Lite uttråkade i den 20-minuter långa kön till Van Gogh-museumet.
 
Personligen hade jag väl inte så stor uppfattning om Vincent Van Gogh innan, förutom att han hade gjort något med ett av sina öron. Museumet var dock bra, och en audioguide ingick, och museumet var inte heller så överjävligt stort, så en tröttnade inte heller. Några av målningarna kände jag nog faktiskt igen sedan tidigare, bland annat en solros-målning. Annars var Van Gogh en mångfacetterad målare som producerade mycket under tio år för att sedan ta livet av sig genom att skjuta sig i bröstet. Däremellan hann han med att hamna på mentalsjukhus med anledning av incidenten med örat bland annat. En rätt tragisk typ kan tyckas.
Originalet är mindre.
 
Efter lite pasta-lunch och en power-nap gick vi förbi Anne Franks hus, men där var kön så lång att vi inte orkade gå in, samt att museumet höll på att stänga för dagen.
Det där med att stava "hus" verkar de ha svårt för i Holland.
 
På kvällen sedan blev det lite besök till några barer och således några öl, dessvärre var många av klubbarna denna kväll bara avsedda för studenter, så vi kom aldrig in på någon klubb. Vi hamnade istället på en rock-bar där ett överraskande bra cover-band uppträdde, och det var inte fy skam det heller :-). Vi var dock hemma någorlunda nyktra redan vid 03:00 på kvällen.
 
30 augusti 2014 
 
Trots att vi inte kom i säng så sent så sov vi länge denna morgon, och jag tror inte vi lämnade hotellet förrän runt 13:00-tiden. Jag och Bias tog en fish & chips brunch medan Christine gick tillbaka till Van Gogh-museumet för att försöka få tillbaka sitt glömda paraply.
 
Sedan bestämde jag och Bias oss för att gå på en coffeeshop-tour, med anledning av att våra kunskaper inom olika sorters gräs var ganska dållig.
Dam Square med palatset i bakgrunden är väl även det rätt signifikativt för Amsterdam, och det var här alla turerna vi gick började.
 
Coffeeshop-turen tog omkring två timmar och var väldigt pro-cannabis, men det var även mycket information om vilka coffeeshops en borde besöka och vilka en inte borde besöka, mest beroende på kvalitén på gräsest. Annan intressant information, som jag dock inte har verifierat, var exempelvis följande; cannabisanvändandet i Holland är lägre än genomsnittet i Europa, kriminaliteten och antalet missbrukare av tyngre droger i Amsterdam har gått ned sedan legaliseringen, det finns typ inga av cannabis bekräftade dödsfall, cannabis är egentligen olagligt i Holland, men det tolereras, samt att det är olagligt att köpa in cannabis för coffeeshopsen, vilket gör att kvalitén kan variera. Det blir även färre och färre coffeeshops i Amsterdam på grund av att myndigheterna inte vill ha dem nära skolor osv., men om det verkligen är positivt är enventuellt tveksamt.
Cannabis college låg precis bredvid vårt hotel och där kan en gå in och få all den information en känner att en behöver ha vad gäller cannabis.
 
Vi avslutade sedan turen på Hill Street Blues och det blev lite snurrigt :-). 
 
På kvällen sedan blev det asiatisk mat, kanske till och med japansk, men det var inte sushi, utan vi beställde någon gryt-grej. Tillbaka på hotellet blev det tidigt i säng eftersom jag skulle upp mitt i natten för att hinna med mitt flyg hem till Sverige.
 
31 augusti 2014
 
Revelj klockan 04:00 för att ta tåget till Schiphol. Efter en lugn flygresa hem stannade jag kvar i Sthlm en stund för lite umgåsande, sedan var den här trevliga resan över.
 
Summa summarun den här resan har inte gjort mig mindre drog-liberal, samt att jag inte tror att jag tidigare sett organiserad prostitution på det här sättet förut, vilket var lite intressant.

Inte den bästa gårdagen, men idag Amsterdam

Gårdagen var inte den bästa i mitt liv. Det började med att jag fick kritik av asylprövningen eftersom jag underlättat allas arbete genom att ändra felstavningar och liknande av namn i våra datasystem. Det ville de dock tydligen helst göra själva, men någon bra förklaring till varför fick jag inte, vilket bara irriterar mig mer. Det står dock i våra handböcker att det bara är asylprövningen som ska ändra identiteter, och det är möjligt, kanske till och med rimligt, att ändring av stavningar av namn är ändring av identiteten. I min värld, just nu, är det inte så, men men...
 
Sedan var tåget försenat, och det gjorde att jag bara hann hem och vända innan jag skulle iväg och spela fotbollsmatch med Pars i disvision 4, vilket jag aldrig gjort förut. När jag kom ut till bilen hade min kära storasyster, som lämnade tillbaka min bil i lördags efter att hon och hennes familj lånat den, ställt den på fel sida av en förbudsskylt, så att jag hade fått minst 2000 kr i parkeringsböter. Jag är inte säker för alla lappar behöver inte ha lyckats sitta kvar på vindrutetorkaren... Nu ska väl hon betala det, men jag tycker knappt det känns rätt ialf, känns jobbigt vare sig hon eller jag betalar.
 
Ja, sedan for jag iväg till fotbollsmatchen, och jag kände väl två, tre spelare i laget, men de flesta var helt nya för mig. Givetvis började det regna precis innan matchen, men inte värre än att det sprack upp till matchstart, och vi lyckades inte byta sida så jag hade solen i värsta tänkbara position, samt våt plan... Målvaktshanskarna jag fick låna var även de dåliga, med slitna tummar, så ingenting var på topp. Grädde på moset var att en inte såg linjerna heller, eftersom planen var kritad innan den klipptes... Ja, ja matchen blåstes igång och jag fick röra bollen ett par gånger, göra ett par horribla rensningar, men kände mig ändå rätt stabil. Sedan fick motståndarna, Nora-Pershyttan, en frispark, jag murade upp, och de sköt bollen rakt igenom muren och in i mål så klart. Ett riktigt skitmål utan chans för mig. Sedan tog det inte lång tid innan de slog en lång boll som kom mitt i solen, så jag såg verkligen ingenting, så att anfallaren hann före och kunde stöta in bollen. Måste sett konstigt ut, men jag kunde verkligen inte göra något åt det, för jag såg inte ett smack. Efter det hade jag dock lite flyt och räddade ett friläge med hjälp av stolpen samt fumlade med en hörna, men efter lite flipper-spel och med hjälp av ribban hamnade bollen i min famn. Sedan tror jag de gjorde 3-0 på ett skott utanför straffområdet som gick stolpe in, och jag var kanske inte helt utan chans, men jag nådde inte bollen, och jag tror inte någon annan målvakt på den här nivån hade tagit det skottet heller. Efter ett par andra bra ingripanden på hörnor och inlägg tog jag fel beslut på en hög boll som jag borde boxat, men jag trodde jag skulle kunna fånga den i skopan, vilket gjorde att anfallaren hann före, men det blev dock inte så farligt ialf. I halvtid blev jag utbytt, för att jag inte övertygat, samt för att ge lagets andre-målvakt chansen, så klart eftersom jag inte visat att jag var klasser bättre än honom. Hursomhelst, det här var en match där jag hade både en del tur och otur, men match-ovanan lyste igenom, och jag trodde jag skulle vara bättre. Jag är dock nöjd med är att jag var lugn och inte speciellt nervös under matchen, och att jag till och med tyckte att det var kul att spela.
 
Nu kan jag dock bli gammal och säga att jag spelat handboll i division 2 och fotboll i division 4 ;-).
 
Om ett par timmar åker jag mot Arlanda för att åka till Amsterdam.

Knasig jag och knasig media

Jo jag ska tydligen spela fotbollsmatch imorgon, och jag kan bara se det som rätt dumt. Jag ska stå i mål, och jag är en helt ok målvakt, men jag har aldrig direkt spelat på någon högre nivå än divison 6 och 7, och att då åter ställa upp för Pars FC, utan någon som helst träning, i en match i division 4 är ju inte annat än lätt masochistiskt. Sist jag ställde upp var det i en kvalmatch till division 4, vilket var lite mer viktigt än denna match, och det gick väl typ ok, men nu får jag debutera i division 4 istället. Hursomhelst, det är väl kul att prova...
 
Nu är Balotelli klar för Liverpool, intressant.
 
ÖSK vann borta mot Åtvidaberg nyss, kul, kul, och just nu spelar Man City mot Liverpool, och Liverpool står emot bra än så länge.
 
Jag förstår inte riktigt vad media håller på med idag vad gäller upploppen igår i Limhamn? De har kritiserat polisen stenhårt, på många sätt med all rätt, med anledning av att polisen verkar ha rapporterat om en del saker som kanske inte hänt. Däremot är det uppenbart att motdemonstranterna slog på polisbilarna, kastade flaskor och bengaler, samt förstörde för dem som hade tillstånd att framföra sin åsikt. Det verkar dock vara helt irrelevant i större media i Sverige idag, vilket är mycket underligt.
 
Ajdå, nu tog Man City ledningen efter slarv av Liverpools nya ytterback Moreno.

Ja vad ska en säga...?

Nu var inte jag där, så jag kan inte veta alla detaljer, men jag har sett filmerna som spridits på internet, och jag pratar så klart om "polisvåldet" i Limhamn i helgen. Svenskarnas parti, ett parti som vill ha ett homogent "svenskt" Sverige, men som jag inte kan se, när jag läser deras partiprogram ialf, att de direkt vill avskaffa demokratin, eller öppet sympatiserar med nazism eller fascism. I media är de dock nazister, rasister och antidemokrater, och jag tror även att det ligger en hel del i det, trots att de själva inte anser det. ...men frågan är ju om media ska säga att de är det, men det är en annan sak... Hursomhelst några medlemmar från det här partiet hade valmöte i Limhamn, vilket de hade tillstånd att ha, men som ballade ur, inte på grund av dem, utan på grund av motdemonstranter. Till att börja med tycker jag att det är väldigt antidemokratiskt att förstöra för några andra att framföra sin åsikt, oavsett vilken åsikt de har. Det som dock blev den stora snackisen var att en polisbuss "körde på" en motdemonstrant, samt att några motdemonstranter blev överridna av polishästar. 
 
- Angående motdemonstranten som blev överkörd, så finns det hur många filmer som helst på hur det gick till, och han står alltså mitt i vägen när polisbussen rullar på honom, vilket jag har väldigt svårt att se att det är polisens fel? Som det ser ut försöker polisen ställa sin buss på trottoaren, och den här personen försöker hindra dem från att göra det och således hindra polisen från att utföra sitt arbete. I tillägg kör polisen väldigt sakta och den här personen har all möjlighet att flytta på sig.
 
- Angående de som blev överridna, så kan jag bara tänka mig att de var på väg att attackera de från Svenskarnas parti, som hade tillstånd att dela sitt budskap. Om inte polisen har rätt att göra något i det läget, så är det väldigt illa. Här ponerar jag dock bara, men verkar rimligt att det är så.
 
Så jag kan verkligen inte förstå Gudrun Schyman, Henrik Arnstad och andra tomtar som tvittrar ut, och uttalar sig, om att polisen gjort fel osv. Allt kan göras annorlunda, men är en i vägen och försöker förstöra så är det inte så konstigt att en kan skada sig.
 
Annars då...? Igår blev det lite mat hos Per med lite folk, med en del intressanta diskussioner. 
 
Hyggliga komedier: "Horrible bosses", "Nick and Norah's Infinite Playlist" och "Youth in Revolt". 
 
En mindre bra bok: Sankta Psyko av Johan Theorin.
 
Sist men inte minst, det kanske blir att jag måste spela en division 4 match i fotboll på tisdag...

Balotelli?

Balotelli till Liverpool? Bra? Dåligt? Svårt att säga, men hursomhelst spännande, och jag tror det blir svårt för Liverpool att hitta någon annan bra anfallare innan transfer-fönstret stänger.
 
Fundamentalisterna i IS skrämmer mig. Det är första gången någonsin jag känner att något är riktigt knasigt i världen, och jag ser inget bra slut på eländet heller, har liksom svårt att tro att de skulle vara nöjda med att få ett eget land. Det förvånar mig inte heller att de får många anhängare, varför inte liksom? Om jag förstått det någorlunda rätt så ser de helt normalt på en knasig sak. Det är det som skrämmer mig mest, att de borde ha anhängare, och många, överallt i världen. Det är bara att hoppas på att jag har fel.
 
När det diskuteras manliga p-piller tycker jag alltid att det diskuteras som att det är ett straff för kvinnor att äta dessa piller på grund av bieffekter. Personligen tycker jag det måste vara fantastiskt skönt att veta att en inte blir gravid, eller kan göra någon gravid, men det verkar helt försvinna ur debatten. Skulle det komma ett p-piller för killar tror jag att det skulle bli dunder-succé, så jag vet inte om jag tror på att läkemedelsföretagen inte tror på det i det avseendet.
 
Film!
 
"The Thin Red Line" - Mycket bra, och vettitusan om jag sett någon film med så många kändisar i små roller.
 
"Where the Wild Things Are" - Ett barn som kommer till ett sagoland med konstiga pratande djur, inte riktigt min melodi.

Utträde ur Svenska kyrkan

Idag skrev jag under och skickade iväg brevet med information om att jag träder ur Svenska kyrkan. Att jag inte gjort det tidigare kan jag inte helt förklara, men beror åtminstone till stora delar på att jag under de 25 första åren av mitt numera rätt långa liv inte hade en tanke på att kliva ur, och att jag senare tänkt att det är trevligt med kyrkor eftersom det är en del av den svenska historien. På senare tid har det dock mest berott på att jag tyckt det varit komplicerat att skicka ett brev till församlingen för att berätta om mitt utträde.
 
Nu är jag dock så himla lack på allt vad religion heter genom IS framfart i Syrien och Irak, samt alla diverse religiösa demomstrationer här i Sverige. Hela Örebro var fullt med människor med kors på sina kläder i lördags. Kan de inte bara demonstrera och visa att IS är ett jävla pack av idioter, var de verkligen även tvungna att visa att de själva är ett gäng korsfarare, som är marginellt bättre?
 
...och till mina anhöriga, skulle jag av någon underlig anledning trilla av så är det verkligen skitsamma att jag inte har rätt till någon präst eller kyrkomusiker. Svenska kyrkan tyckte att en skulle informera sina anhöriga om detta :-).
 
För att citera Markus Krunegård igen "det som händer när vi dör är att livet går vidare precis som förr".

Fotbolls-flyt

Premier League kunde ju knappt ha börjat bättre eftersom Liverpool vann, Man Utd förlorade hemma och Everton tappade poäng. För Liverpools del var det dock mycket tur som gjorde att det blev tre poäng idag, och frågan är fortfarande obesvarad huruvuida Liverpool kommer kunna klara sig bra utan Suarez? Frågetecken fanns definitivt för offensiven idag.
 
ÖSK lyckades även de vinna, även där med nöd och näppe, och jag var orolig att ytterligare en ledning skulle tappas, men denna gång räckte det hela vägen, och de här poängen kan visa sig vara väldigt viktiga i slutändan.
 
Kikade på filmen "Zombieland" igår och en något överraskande cameo-roll dök upp, vilket gjorde filmen helt fantastisk :-).
 
...och det är inte lätt att vara kvinna i Oslo, men antar att det fungerar på samma sätt i Sverige, se länk från norska TV2; http://www.tv2.no/2014/08/15/nyheter/ikkegreit/5885579
 
Sedan, om ni har möjlighet, bör ni se dokumentären "Spåren från Sarajevo", och jämför sedan det med vad som händer nu i Syrien och Irak.

Det ena med det tredje

I onsdags var jag och Tobias och kikade på David Batra på Strömpis, och det var bra. Inget tankeväckande i hans framförande, men professionellt framfört, och klart bättre än Anna-Lena Brundin som vi såg tidigare i somras. Han kanske fick lite väl mycket feeling ibland, men underhållningen var på topp. 4 plus av 5.
 
Torsdagen spenderades med sällskap och genom att kika på filmen "Her" som jag hade fått rekommenderad av Robert Larsson, och han har rekommenderat bra saker förut, så jag var förväntansfull. Filmen var även så bra som jag hade hoppats. Mycket härliga detaljer med kläder osv., samt en del tankeväckande saker. Helt klart 5 plus.
 
Igår hängde jag på Tobias för att kika på Doug Seegers i Stadsträdgården här i Örebro. Bias hade köpt en biljett till Benga, men Benga behövde tydligen jobba, så då fanns det en biljett över, så då fick jag hänga med istället. Jag hade inte hört något av Doug Seegers innan, men läst lite om honom i lokalpressen. I övrigt var Ellen Sandberg förband. Seegers konsert var bra, även om det inte är den sorts musik jag normalt lyssnar på. Det roligaste var dock att iaktta publiken, som var av det äldre slaget, samt den fina inramningen. Många i publiken hade sett sina bästa dagar helt klart :-). 
 
Det blev sedan en sväng till Strömpis för att avsluta kvällen, och det blev en helt ok kväll, men tröttheten tog ut sin rätt för både mig och Bias, så det var lite segt på slutet. Sedan träffade jag hur många som helst av mina före detta "klienter", och det är kanske inte optimalt.
 
Jag har sett på Facebook att folk är stolta över sina resultat från sina utförda valkompasser. Bara grejen att vara glad och stolt över resultatet luktar självuppfyllande profetia lång väg, alltså att en väljer svar efter vad en tror skulle passa det önskade resultatet bäst. Mina resultat blev intressanta! På Aftonbladet ligger jag i princip i Bulls Eye i det politiska landskapet, dvs, att mina svar inte direkt passar något parti, dock ligger jag närmast M och SD, men det är marginellt mot andra partier. På SVT:s valkompass var det lite mer tydligt där mina svar passar bäst ihop med SD, och minst med V. Att det blir så beror på att jag inte tycker att illegala invandrare ska ha rätt till fullständig sjukvård, samt att polisen bör utvisa dem som ska lämna landet. Hade inte sådana frågor funnits med, hade säkerligen resultatet blivit annorlunda.

Nytt arbete, tankar och funderingar

Nu är det dags för mig att börja med ett nytt arbete, eller åtminstone till 50 %. Jag ska börja som samordnare när det gäller bidrags-frågor. Det kommer innebära lite mer resande runt i Sverige, fler möten och att uppdatera handböcker osv. Tyvärr är det dock lite dålig tajming, för nu finns det även ett ledigt arbete som teamledare hos oss, och det är ju lite där jag vill hamna, fast egentligen tycker jag det är roligare att resa omkring, men det ger säkert inte samma lön :-).
 
Ett litet inlägg i tiggare-debatten. När jag handlade på Lucullus igår så råkade jag komma ut från affären precis när en eller ett par tiggare blev upphämtade av en rätt risig bil med bulgariska skyltar. Jag trodde att det var rumänska tiggare, inte bulgariska. Det är ju egentligen helt skitsamma, däremot kan en undra hur organisationen ser ut kring det hela, och om det verkligen är omöjligt för dessa människor att skaffa arbeten? Ni har säkert läst andra vinklar på det här problemet, så därför tycker jag även att ni ska läsa detta:
 
http://morklaggning.wordpress.com/2014/08/06/romer-och-tiggeri/
 
Följande var en artikel som kom upp på Facebook bland annat igår efter jobb-debatten i söndags:
 
http://www.svt.se/nyheter/val2014/har-utbildning-fran-kth-jobbar-pa-mcdonalds
 
Jag tyckte det lät en aning underligt av flera anledningar som jag inte tänker gå in på här, men främst började jag fundera på hur mycket rasism och diskriminering hade spelat in i det här fallet? Jag blev även lite förvånad eftersom personen i fråga faktiskt har ett arbete dessutom, talar inte det emot själva lejonparten i artikeln? Eftersom jag blev lite fundersam kikade jag runt lite på internet och hittade idag lite information från "Granskning Sverige", vilka gör intressanta program, men som även är lite väl högerextrema för att jag ska ta dem på fullt allvar, men dock ställer de intressanta frågor. Det som kom fram i programmet var ialf att personen som länken handlar om talar dålig svenska, inte verkar vilja ta ett arbete i något annat land än Sverige, samt har en utbildning i en branch där det finns ett 50-tal arbeten i hela Sverige, samt många med samma utbildning. Om all denna fakta som framkommer i programmet verkligen stämmer kan säkert diskuteras, och mer information kommer säkert komma fram i ämnet. Hursomhelst, en blir inte mindre luttrad av svensk gammel-media.
 
Som grädde på länk-moset tycker jag även ni ska läsa följande inlägg i debatten kring IS.
 
http://mummelforlaget.wordpress.com/2014/08/10/mummelforlagets-forfattare-svenska-politiker-sluta-tjata-om-sd-ni-skapade-alla-problem-som-sd-fiskar-roster-med/

Hemma

Nu har jag varit hemma några dagar, och på de dagarna har jag skrivit det enormt långa inlägget angående min resa till Balkan, träffat familjen Wåke som äntligen är tillbaka i Sverige, städat och lite annat smått och gott.
 
Jag har laddat hem några dokumentärer över krigen på Balkan, för jag känner att jag måste sätta mig in mer i det där, trodde nämligen att jag hade bättre koll än vad jag har.
 
Jag såg två små-filmer från IS framfart i Irak och Syrien, och det var skrämmande på riktigt. Samtidigt ploppar det upp på sina håll att deras ideologi inte har något med islam att göra, vilket är en aning trångsynt. Hoppas verkligen att kurdiska och irakiska styrkor får ordning på det där, med hjälp av väst, men jag tror absolut inte på någon större intervention av väst, för det kommer nog bara förvärra saken ytterligare. "Vi" har varit där och ställt till det så det räcker tidigare.
 
Ja just, boende och grejer är nu klart inför Amsterdam i slutet av månaden.
 
Jobb imorgon...

Kroatien och Hercegovina - Ett inlägg i klass med en kortare bok...

Det här inlägget är långt, och jag förväntar mig inte att någon vill/orkar läsa. Som jag sagt förut, den här bloggen är för mina minnen, och anledningen till att jag skriver ned det i en blogg och inte i en koventionell dagbok är att moroten att skriva ändå blir lite större när jag vet att någon annan faktiskt har möjligheten att läsa.
 
27 juli 2014
 
Dagen för avfärd, till Arlanda! Ja, som jag tidigare nämnt så fann jag ingen bättre lösning än att åka tåg upp till Arlanda kvällen innan avfärden till Split i Kroatien morgonen efter. Bara för att jävlas så regnade det rejält när jag skulle ta mig till tågstationen i Örebro, vilken innebar att jag blev tvungen att ta med regnkläder i en redan välpackad väska... Annars gick resan till Arlanda bra, trots att tåget var försenat. Väl på Arlanda var min förhoppning att få komma in innanför säkerhetskontrollen för några timmars sömn någonstans i någorlunda säkerhet, vilket dock inte var tillåtet, så det blev för mig att hitta någon annanstans att sova. Efter lite letande lade jag mig utanför McDonalds på en träbänk, och lyckades nog få någon timmes sömn ialf, även om det var särdeles obekvämt. Det verkar även vara rätt populärt att sova på Arlanda, och folk hade med sig både liggunderlag och filtar.
Trötta ögon på en bänk på Arlanda.
 
28 juli 2014
 
Men vad hände nu? Nu försvann en hel del jag redan skrivit om Split, suck... Bara skriva om det... Resan ner till Split gick bra och efter att ha diskuterat saken med lokalbefolkningen hittade jag mitt hostel. Jag hade dock hittat rätt plats på egen hand, men hostelet hade inte skrivit sitt namn på ytterdörren, och när jag kände på ytterdörren uppfattade jag den som låst, men lokalbefolkningen visade att så inte var fallet, och jag hittade således till slut rätt :-). Hostelet heter "Stay Inn Split" och är mycket mysigt med trevlig personal, rekommenderas. Efter att jag checkat in tog jag mig en promenad för att hitta något att äta och för att bekanta mig med Split. Jag blev rekommenderad att äta på "Buffet Fife", och det verkade många andra också ha blivit, för det var många turister där, men ändå både bra inhemsk mat och bra priser. Jag hamnade således där ett par gånger till under mina sedermera tre dagar i Split. Vid detta första besök fick jag sitta med några kroater, restaurangen gör så att de sätter ihop olika sällskap på grund av platsbrist, och där fick jag för första gången höra om korrumperade politiker i Kroatien, men det var inte den sista.
 
När jag var mätt och belåten tog jag mig en närmare titt på Diocletianus palats, ett enormt och hyggligt välbevarat palats som den, icke förvånande, romerske kejsaren Diocletianus uppförde på 200-talet. Jag kilade bland annat upp i ett torn där för att få lite utsikt över palatset och staden Split.
...och det såg ut så här, åtminstone åt ett håll :-). Palatsets ena hörn och stora hamnen i Split.
 
Nu var jag dock trött så jag bestämde mig för att gå tillbaka till hostelet för en power-nap. Utvilad och glad bar det sedan iväg på dagens andra promenad som bar iväg till Marjan-parken, som är lite av en blandning av ett berg och en park mitt i Split med bra utsikt över staden och ett stort kors på toppen, av vad det senare verkar otroligt populärt i Kroatien. Det var även ganska många trappsteg och uppförsbackar för att komma upp på toppen.
Halvvägs till toppen såg jag ut så här!
Allra längst uppe på toppen hade Gud, eller någon annan, vad vet jag, uppfört ett stort kors.
 
Kvällen blev sedan lugn och jag gick efter en sen middag där jag mest satt och störde mig på att det var så mycket skandinaver i krokarna å lade mig. Innan läggdags hittade jag dock min första kompis under resan, Mark från Vancouver.
 
29 juli 2014
 
Jag och Mark tog efter en halvsen frukost/lunch ytterligare en promenad igenom Diocletianus palats, mest för att jag ville ha lite bilder på mig i palatset :-).
Typ så här :-).
 
Tanken var som synes på bilden att vi skulle till stranden, och dit tog vi oss också, men stränder och Kroatien verkar inte gå hand i hand. Sämre stränder har jag nog inte sett någonstans i hela världen, skulle eventuellt vara i Grekland, men annars vettitusan om det kan vara sämre. Sand existerar knappt, och på de ställen där stranden inte utgörs av en jättevass klippa är det tokpackat med folk och mest småsten. Kroatien har mycket annat bra, men stränderna suger. ...och när en väl lyckats ta sig genom stenbrottet för att komma ner till vattnet är vattnet för varmt för att ge någon direkt svalka också!
Det är så här det ser ut typ överallt, inte så värst...
 
Efter ytterligare ett besök till "Buffet Fife" för bland annat lite gulasch (tydligen en stor grej även i Kroatien, och inte bara i Ungern) så bestämde jag och Mark oss för att gå på pub-crawl... Pub-crawl i Split är galet! En betalar 250 kuna (har jag för mig), vilket är omkring 300 sek, och får för de pengarna dricka precis hur mycket alkohol en vill under 90 minuter, och det är inte så att det är svintidigt på kvällen som det är gratis alkohol, eller något annat hinder för en hög och "gratis" alkoholkonsumption, utan det var runt 23:00 tiden det var fri alkohol, och enkelt att beställa. En kunde välja mellan flera olika drinkar, shotar, öl osv, och enligt min uppfattning så snålades det inte med alkoholen, även om drinkarna kanske inte var fantastiska. I priset ingick även köföreträde och inträde till en eller ett par klubbar. Det var rätt intressant att se hur en stor grupp människor väldigt fort gick från väldigt lugna till allt annat än lugna :-). Min kväll slutade dock rätt tidigt eftersom jag på något vänster lyckades tappa bort de andra som var med i pub-crawlet när de gick vidare, och att jag då inte riktigt visste var jag skulle ta vägen, så jag gick hem :-(.
"Dricka hur mycket man vill-fest" med Mark och några andra kanadensare, dock från Toronto.
 
30 juli 2014
 
Den här dagen var kanske inte den piggaste under resan, och jag och Mark hade tidigare bestämt oss för att åka ut till ön Hvar utanför Split, vilket också var vad vi gjorde denna dag. Först åt vi dock en lunch på "Buffet Fife" :-). Kroaterna jag pratat med under resan har gnällt mycket på vädret, och sagt att denna sommar varit ovanligt instabil, kall och den sämsta på 30 år osv, och denna dag blev lite underlig med anledning av vädret. Först och främst hade vi svårt att ta oss till Hvar eftersom katamaranen inte gick på grund av dåligt väder, och att eventuellt inte färjan skulle gå heller, men det gjorde den till slut och vi kom men den ut till Hvar, en resa på ungefär två timmar. På Hvar bodde jag och Mark på olika hostel, eftersom jag bokat lite sent och det blivit fullbokat där han skulle bo. När jag sedan skuille checka in på mitt hostel hade det blivit något fel, så jag fick ett eget rum på någon annan gästinrättning bredvid det hostel jag skulle bo på... Hursomhelst blev det så att vi senare under kvällen hamnade på Marks hostel tillsammans med en austaliensare vi träffat på vägen till Hvar, och det blev några öl osv, men sedan blev det väderkaos. Medan Mark, australiensaren och alla andra turister från hostelet hade gått iväg till en bar precis innan väderkaoset, blev jag kvar en stund och pratade med några kroater, och då började spöregnet. Det åskade och fullkomligt öste ner vatten från himlen. Detta gjorde att kroaterna jag pratat med bestämde sig för att gå hem, och att jag kom till den aktuella baren dit alla enligt uppgift skulle ha gått först en timme eller mer senare än alla andra, och när jag väl kom dit så kände jag inte igen någon, så jag gick hem igen ganska blöt. Jag hade dock fått en poncho gjord av en sopsäck innan jag gick iväg till baren av hostel-personalen, så jag klarade mig rätt bra från det dåliga vädret trots allt :-)
 
31 juli 2014
 
När en tappar bort en kompis får en umgåsas med en annan, så denna dagen blev det som så att jag spenderade tiden med Ena från Zagreb istället. Hon såg till att vi tog en båt till en liten ö precis utanför Hvar-stad för att sola och bada lite. Jag badade givetvis bara, och solade ingenting. Där ute på ön var det även tillåtet att bada naken, så säkerligen en tredjedel där på ön sprang runt spritt språngande nakna :-). Det blev dock inte så där jättemycket bad för hälften av tiden spenderade vi istället i några liggstolar på en restaurang och åt och drack gott istället.
Corona är inte alls dumt i värmen på sommaren, inte sallad heller iofs.
 
Det blev sedan något dopp till för att sedan ta båten tillbaka in till Hvar-stad. Där kilade vi upp till ett gammalt fort som en gång, även så långt tillbaka i tiden att inte ens jag var född, försvarade staden.
...och Hvar ser ut så här ovanifrån om ni bortser från Ena och mig som är i vägen.
 
Tillbaka på hostelet var det fest, och där började jag prata med Brendon och Andrea för första gången, men återkommer till det senare. Eftersom jag kom tillbaka till hostelet rätt sent var det rätt snart dags att gå därifrån, och då hamnade vi på den bar (Aloha) där Amir, vars familj äger hostelet, arbetar som bartender, vilket innebar drinkar för 25 sek ungefär :-). På vägen till baren träffade jag även på en kille som jobb-pendlar på samma tåg som mig, liten värld. Jag hängde på den här baren en stund för att sedan möta upp Ena och några andra kroater, för jag kände att det var roligare att spendera tid med lokalbefolkningen än andra turister. Så småningom hamnade vi på en klubb, Carpe Diem, vilken ligger ute på en ö dit en givetvis måste åka båt, och eftersom jag var med kroaterna kom jag in gratis osv :-). Den här klubben är den klubb dit de flesta turister som är på Hvar brukar ta sig för att den är öppen till 5-6 på morgonen eller något sådant. Nog att klubben ligger på en liten ö, och att det därmed var rätt fräckt, men det spelades bara galet dålig house-musik där så jag hade ärligt talat inte speciellt roligt. Då var det roligare när klubben stängde... Jag trillade väl hem runt 6-7 någon gång på morgonen sedan...
 
1 augusti 2014
 
Denna dag blev efter att jag gått upp väldigt tidigt för att byta boende tillbaka till det ställe där jag spenderade första natten på Hvar en ganska lugn och trött dag. Jag mötte upp Ena och en kompis till henne på en vass klippa i Hvar för lite bad. Där hängde vi väl några timmar, och så mycket mer produktiv en så blev inte denna dag. Jag bokade en båtresa tillbaka till Split så att jag dagen efter skulle kunna ta en buss till Mostar i Hercegovina-området i Bosnien.
Jag och en typisk "strand" i Kroatien.
 
Det blev sedan lite thai-mat och tidigt i säng eftersom båten tillbaka till Split skulle gå 07:45 morgonen efter. Även denna gång fick jag åka färja med anledning av att katamaranen blivit fullbokad.
 
Summa summarum så är Hvar, åtminstone under peak-season, ett extremt partyställe med en ganska ung publik. Lite som Kos när jag var ung. Det är skoj, men annars är det väl på intet sätt fantastiskt.
 
2 augusti 2014
 
Båtresan gick bra och jag fick tag i en bussbiljett till Mostar och kom på bussen utan större problem förutom att jag var hungrig som bara den eftersom jag inte hade några kroatiska pengar kvar efter att jag köpt bussbiljetten. De tog inte kort som jag räknat med. När jag skulle gå på bussen var jag även tvungen att betala för att få ställa bagaget i bagageutrymmet... ...och som tur var hittade jag lite euro, men ändå gahhh!!! Det blev en hungrig och alldeles för lång bussresa, och varför den tog extra tid vet jag inte, men antagligen berodde det på mycket trafik.
Morgon-färjan till Split.
 
Efter flertalet småsomningar under bussresan var jag så framme i Mostar, och vad visste jag om Mostar innan? Inte någonting direkt. Det blev dock en fantastiskt positiv överraskning. Staden är mycket vacker med floden Neretva och berg som omsluter staden. När jag checkat in gick jag, en austrliensiska från Perth och två engelskor från London ut på en liten promenad i staden och för att hitta något att äta.
Bron Stari Most i kvällssolen i Mostar som sprängdes av kroaterna för ungefär 20 år sedan under frihetskriget, men som sedan har byggts upp igen. 
 
Det blev sedan ganska mycket bosnisk mat med cevapcici och grejer på en restaurang, och sedan bokade vi en dagstur dagen efter med Taso vars familj äger hostelet där jag bodde för att se omgivningarna runt Mostar. Det blev således ganska tidigt i säng denna kväll.
Smaskelibonk, som Niklas Wikegård säkert hade sagt!
 
3 augusti 2014
 
32 år, usch, men tack för alla grattis-hälsningar. Dags-turen började med lite burek-paj för att sedan fortsätta till byn Blagaj där det ligger ett gammalt kloster precis intill källan till floden Buna. Mycket vackert och väldigt gott och drickvänligt vatten.
Klostret i Blagaj för lite smågalna muslimer.
 
Turen tog oss sedan vidare till Medugorje, ett kanske ännu galnare ställe, där några tonåringar 1981 hävdade att de träffat på jungfru Maria, vilket sedan gjort att katoliker vallfärdar dit och att den till början lilla byn blivit en mindre stad. För egen del var det ungefär som att hamna i Man Utd hejarklack, det kändes helt fel, så jag hädade lite, och efter det har jag haft ont i halsen :-).
På vägen till Medugorje.
Medugorje, och jag är fortfarande skeptisk, trots halsontet... ...oj och där slocknade skärmen en sekund, humm, men jag är ändå fortfarande skeptisk, och det är faktiskt Vatikanen också, så jag är inte ensam :-).
 
Det näst sista stoppet på turen var också det roligaste, det var ett besök till vattenfallen i Kravice där en även kan bada i de olika vattenfallen, men det var kallt som bara den, så det tog mig en stund innan jag vågade hoppa i :-).
En ganska nybadad Andreas vid Hercegovinas Niagara-fall.
 
Det sista stoppet var vid en by där rätt många råkat illa ut under kriget, Pocitelj, och där det även återfinns ett slags forntida fort. Vackert är det.
Pocitelj i Hercegovina.
 
Under kvällen sedan hade jag väl tänkt att hitta på något halv-partajigt, men det var söndag, och det drog ut på tiden, så det blev bara en öl och en sallad och sedan i säng. Vem vet jag kanske även var lite off eftersom jag ändå tycker om att fira min födelsedag med min familj.
 
4 augusti 2014
 
Denna dag började med att jag blev tvungen att byta boende, eftersom att det var fullt hos Taso, och att jag hade tänkt att åka till Dubrovnik redan denna dag, men jag hittade inget boende där, så därför strulade det lite. Jag och Krista, australiensiskan, gick runt i Mostar och letade efter mitt nya boende, och hittade det efter en stunds letande och frågor om vägen till lokalbefolkningen. Vi gick sedan och köpte varsin bussbiljett, hon en till Sarajevo och jag en till Dubrovnik. Vi kilade sedan runt en sväng i Mostar, och tog lite bilder. Det är även populärt att hoppa från Stari Most, och en del lokala förmågor tar betalt för att hoppa, så det kikade vi på bland annat.
Stari Most och jag.
 
Sedan mötte vi upp Jonathan från England som också var med på turen dagen innan, och tillsammans gick vi sedan till ett på UNESCOs världsarvslista upptagna hus, där en lokal förmåga visade oss runt helt gratis. Måste säga att både bosnierna och kroaterna har varit helt fantastiska vad gäller gästvänlighet, samt även bra på engelska.
Kommer inte ihåg vad det här huset heter heller, men det är från den Ottomanska-tiden, och ett av de mest välbevarade i världen tror jag.
 
På kvällen sedan gick jag och Jonathan ut och käkade forell och diskuterade politik eftersom han arbetar i EU-parlamentet och enligt egen utsago bland annat haft heta diskussioner med Anna Maria Corazza Bildt. En kan träffa alla sorters intressanta människor när en reser :-). Sedan var det läggdags för bussen till Dubrovnik gick 07:00 dagen efter.
 
Mostar blev favoriten under denna förhållandevis korta resa!
 
5 augusti 2014
 
Efter ytterligare en onödigt lång bussresa i jämförelse med avståndet kom jag så fram till Dubrovnik. Jag antar även att den buss jag och flera andra hade bokat aldrig kom, för när det väl dök upp en buss var den väldigt försenad och många fick stå.
 
Dubrovnik är staden som delvis är King's Landing i Game of Thrones. När jag kommit fram och sedan gått in i Gamla Staden i Dubrovnik för att försöka hitta mitt hostel så är typ det första som händer att jag träffar på Brendon och Andrea, de jag träffade på för första gången under min vistelse i Hvar, så vi bestämde oss för att hooka upp senare, så plötsligt hade jag nya kompisar igen :-). Brendon från Nya Zeeland och Andrea från Spanien, och de hade även med sig Georgia från Wales.
 
Eftersom jag var rätt trött så gick jag, efter det att jag checkat in, och åt och sedan tillbaka till hostelet för en liten lur. När jag hade lurat klart var det dags för en tur upp på Dubrovniks massiva murar som omgärdar hela gamla staden. En kan gå på muren i en inte helt cirkulär cirkel, men åtminstone så att går en åt ett håll och fortsätter att gå så kommer en tillbaka dit en började efter ett tag :-).
Dubrovnik och jag.
Dubrovnik, och upp på berget i bakgrunden kan en åka upp med en libana för att titta på utsikten.
 
På kvällen sedan mötte jag upp Brendon, Andreas och Georgia, och vi bestämde oss för att ta linbanan upp på berget för att ta några glas och äta lite där uppe. Dessvärre var det mörkt när vi var där uppe, så jag har inga bra bilder av Dubrovnik därifrån.
Inte den bästa bilden, men den upplysta muren syns åtminstone.
 
Sedan åkte vi ner till gamla stan igen och började partaja på riktigt. Vi hamnade på en pub där en kunde beställa in ett rör med tre liter öl, vilket vi gjorde, och sedan for vi vidare till någon klubb. Jag bjöd Brendon på en snus, och det var inte så lyckat för han blev dålig en stund, och menade dagen efter att det måste ha varit snuset som gjort honom dålig och inte alkoholen :-).
Ett rör med öl.
 
Träffade även lite folk från Bolivia under kvällen, vilket inte är den vanligaste nationaliteten en träffar på när en reser. En bra kväll.
 
6 augusti 2014
 
Åter en dag som av naturliga anledningar inte blev så produktiv. Efter en brunch på Dubrovniks första spaghettiria mötte jag upp Andrea för att gå till en av "stränderna" i Dubrovnik. Brendon hade åkt till Österrike, så han var inte längre kvar, och Georgia hade även hon åkt någonstans.
En nybadad jag, och Andrea på stranden i Dubrovnik, och som synes är det snarare sten än strand, och hur mycket folk som helst. Det var svårt att hitta en plats för handdukarna.
 
Sedan åkte Andrea tillbaka till Barcelona och jag gick tillbaka till mitt hostel, där jag mötte upp med Michael från Danmark, Tom från London (som jobbar på SKF), två fransyskor från Paris och så Raphael från Montreal som ramlade in på på mitt, Michaels och Toms rum uppenbart dyngrak och antagligen hög efter en heldag på en båt. Han repade sig dock under kvällen sedan och verkade alla gånger vara en mycket trevlig pojk. Eftersom jag och Michael skulle iväg tidigt till olika ställen dagen efter så blev kvällen lugn, och vi spenderade den på restaurang "Lady Pi-Pi" i Dubrovnik, en trevlig restaurang med en gammal staty av en naken kissande kvinna utanför, och varför jag inte tog någon bild av den statyn vettitusan. I övrigt fyllde en av fransyskorna år, så hela restaurangen fick sjunga "Happy Birthday" till hennes ära, själv var hon dock inte odelat förtjust över detta tilltag :-).
 
7 augusti 2014
 
Revelj tidigt på morgonen, sedan var det bara att hoppa på en buss till flygplatsen i Dubrovnik och sedan flyga hem till Sverige med SAS, och det blev en mycket lugn flygning.
 
-
 
Det är fascinerande hur mycket människor en träffar när en lever hostel-livet. En tror att en ska vara själv och uttråkad, men snarare är en aldrig ensam, och människorna en träffar är generellt riktigt trevliga. Allt må bli lite ytligt, eftersom en byter umgänge konstant, men det är på allas lika villkor. Oftast utbildade och intelligenta människor, inga religiösa muppar, samt en väldigt inkluderande sorts människor. Svenskar lyser dock, som vanligt, med sin frånvaro på hostelen, men jag saknar dem inte nämnvärt.

RSS 2.0