För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har vi varit hemkomna ungefär en halvdag från festligheter på Åkerby Herrgård. Istället för att ha flera kalas slog vi ihop mamma, mig, Erik och Gunilla samtidigt, men även lite firande av Saga hanns med :-).

 

Vi började gårdagen med att åka till Nora och där gå en guidad tur i Maria Langs fotspår. Jag läste ett par av hennes böcker som barn, men har väl sedan dess glömt bort henne, vilket jag antar att de flesta andra har gjort också. Alla, eller många, av hennes böcker utspelar sig dock i Nora (Skoga) och därmed finns den guidade turen i Nora. Turen var mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och innehöll utöver information även en del enklare skådespel. Det roligaste var dock att det var Maria Langs systerson som var med och höll i turen.

Igår såg vi Pixies på Gröna Lund. Var nära på att skriva The Pixies där av bara farten. Andra gången för mig, första gången var för typ fem år sedan på Way Out West.

 

Jag är väl inget superstort fan av bandet, men några låtar uppskattar jag. När de nu kom till Gröna Lund och vi kan se dem genom Grönan Live var det ändå ett rätt enkelt beslut att gå och se dem igen.

 

Ungefär som jag skrev under 2017 var Pixies även denna gång mycket musik och lite snack. De tryckte in hur många låtar som helst på dryga 90 minuter, och helt utan mellansnack. Jag tror inte ens de hälsade på publiken. Av den anledningen var det många låtar ialf inte jag kände igen. Alla de jag gillar spelades dock.

 

Historiskt har jag aldrig lyssnat på Pixies nämnvärt. Jag tror det är från Nisse och Bias jag upptäckt dem, men aldrig så att jag därefter själv spelat deras låtar hemma i någon större utsträckning.

Lugn dag på jobbet idag, så jag kom hem rätt tidigt.

 

Beställde några böcker när jag kom hem. Det har nämligen tagit slut på olästa böcker i min bokhylla. Jag har sedan tidigare beställt några som inte har kommit, men nu beställde jag några till, begagnade den här gången, och skönlitteratur. Framigenom lär jag därmed ha en hel del att läsa.

 

Jag tror att jag slog rekord för mig själv för några dagar sedan genom att läsa ut min bok om Svensk Historia för tredje gången sedan jag köpte den för 5-6 år sedan. Smidig bok, de får in "hela" Sveriges historia från Vasa till nästan nutid på kanske 400 sidor med bilder. Jag tycker mig också märka att nya saker blir intressanta i boken ju mer jag lär mig. Det kan ju förvisso vara åt andra hållet också, att jag glömt bort en del som därmed var intressantare förut :-).

 

Jag har inte heller sett en enda match i dam-EM i fotboll. Jag har svårt att förstå om det är av ointresse eller av någon form av trots. Jag blev nästan lite glad när de åkte ut, vilket är en märklig känsla. Antar dock att det beror på att jag fått för mig att de haft en dryg vinnarattityd innan EM. Egentligen är det väl dock främst jag som är fånig :-).

 

Det blev kanske något dock för mycket där, men men...

Nu är det tisdag igen, veckans sämsta dag. Måndagen är överkomlig för att det precis varit helg, och efter tisdag börjar helgen närma sig igen, men tisdagen är främst ett mörker :-).

 

Sitter och lyssnar på bandet Spector just nu. Blir sugen på att åka och se dem i London i september, men det kommer inte hända.

 

Det var inte det här jag tänkte skriva om. I fredags såg vi första delen av filmen "It", eller "Det" som ialf boken är mer känd som i Sverige. Boken har jag dock inte läst, men den har ständigt varit med under livet. När jag pluggade såg jag den äldre filmatiseringen av boken. Jag antar att jag skrev något om den här, men det är svårt att söka efter något som heter "It" eller "Det" :-). Den här första delen, av två totalt, var riktigt bra. Många barn som gjorde bra rollprestationer och snyggt foto. Kanske lite väl många "jumpscares", men på det stora hela en överraskande bra film. Nu är jag väldigt sugen på att se uppföljaren, men den är väldigt lång och svårt att hitta tid.

 

Jag har även sett flera dokumentärer om slotten här i Sthlm; Haga, Drottningholm och Stockholms slott. Trevliga dokumentärer, och som jag sagt tusen gånger tidigare nu, så mycket mer intressanta när jag nu varit och besökt dem alla.

Nu verkar det fungera igen. Jag måste säga att jag känt viss abstinens över att inte få skriva av mig. Det är trots allt en vana som sträcker sig från 2005 och framåt.

 

I söndags hälsade jag på hemma hos August Strindberg. Lägenheten där han bodde de sista åren i sitt liv finns kvar och är numera ett museum. Jag hade ingen aning om att det existerande förrän förra veckan då jag var på Nordiska museet och läste om det där. Det är väl något alla känner till, men att lära sig och uppleva föder alltid mer som en vill lära sig och och uppleva.

 

August Strindberg är ingen författare eller person jag har någon särskild relation till. Jag har förvisso läst "En dåres försvarstal" och jag har beställt "Röda rummet", men mer är det inte. Jag har däremot en fäbless för att vara på samma ställen där för historien viktiga personer varit och verkat. ...jo just, jag såg "Hemsöborna" med milt intresse för ett par år sedan.

 

Vid mitt besök på museet gick jag en guidad tur som var riktigt bra. Vi var bara några stycken som fick gå runt i Strindbergs gamla lägenhet och bibliotek. Informativt och mysigt.

Nu har jag sett klart den utmärkta serien "Historiens bästa lögner". Det här med bästa lögner, vet jag inte, för det låter positivt. Serien handlar snarare om jävliga lögner som har fungerat hyggligt, typ Watergate osv. Det är svårt att inte bli förbannad när de tar upp massförstörelsevapnen i Irak eller de döda barnen i kuvöserna i Kuwait. Det avsnitt som jag dock blev mest irriterad på, vilket i och för sig är märkligt i förhållande till de andra avsnitten, var det om det ljugande äcklet Lance Armostrong. Det här med att göra vad som helst för sin egen vinning stör mig något så jävligt. Det finns mycket att säga om den här serien, men den är väldigt bra och intressant och säkert omvälvande för många.

 

Jag såg även en dokumentär om Auschwitz. Den var lika vidrig som alla andra dokumentärer om Auschwitz, men inget direkt nytt som fastnade. Något morbitt, men jag undrar hur de bar kropparna från gaskamrarna till ungnarna?

 

Det blev även en dokumentär om Eva Braun också. Det jag tar med mig därifrån var att hon gjorde två självmordsförsök för att få Hitlers uppmärksamhet. Låter inte helt friskt.

Jag vet inte riktigt varför jag känner till Millesgården. Eventuellt beror det på att mina föräldrar varit där någon gång och pratat om det. Annars är det bara något en känner till som svensk. Jag hade dock aldrig varit där förut, så idag såg jag till att jag och Valle åkte dit för att se vad det var för något.

 

På vägen dit, och hem egentligen också, hade jag hoppats på att Lidingö-broarna skulle vara något fint att kika på, och den gamla har nog viss charm, men den var svår att se med anledning av den nyare bron för bilar och den allra nyaste som inte är klar. Vi åkte ialf över den gamla bron genom att färdas på Lidingöbanan.

 

Millesgården visade sig däremot vara väldigt fint. Klart bättre än förväntat. Fina terasser och fin utsikt. Det var även fullt av skulpturer och fontäner att kika på. Jag blev lite sugen på att bo så där, men det kommer sannolikt aldrig hända :-). Dyrt att ta hand om också :-).

Igår kväll bestämde vi oss för att se en romcom på någon av alla dessa streamingtjäsnter vi har. Jag googlade lite och kom fram till att "Crazy Rich Asians" föreföll vara en utmärkt film enligt recensenterna.

 

Filmen handlar om en väldigt rik kille från Singapore som bor i New York. Där har han träffat en framgångsrik tjej från enkla förhållanden som han inte har berättat för att han är väldigt rik. De bjuds sedan på ett bröllop till Singapore och han måste berätta allt om sin bakgrund och det blir en del förvecklingar gällande att hon inte duger för att hon är amerikansk kines, från sämre förhållanden och massa annat tjafs.

 

Jag tänkte att det kunde vara kul med en romcom som inte utspelar sig i USA. Där hade jag dock fel, hela filmen är väldigt amerikansk, vilket blir konstigt i förhållande till var den utspelar sig. Alla är jättesnygga och typ samtliga som ska verka vara från Singapore, vilket jag tror ingen av skådisarna är, framstår som idioter. Det blir rätt jobbigt att titta på. Jag är ju inte heller från Singapore, eller från kinesisk bakgrund, och det är möjligt att mycket är mer träffande än vad jag förstår, men för mig blev upplevelsen en film utan charm som bara är gjord för att verka vara inkluderande och locka en viss form av publik. Min bedömning är dock att det snarare måste ha blivit tvärtom.

 

Många av skådisarna är dock bra och som romcom är filmen varken sämre eller bättre än många andra, något mer intressant med anledning av den utspelar sig i Singapore, men de höga betygen kan, precis som med mycket från Marvel, bara bero på att det är fint att ge höga betyg till något som ger sken av att ha inkluderande ambitioner.

Jag försöker göra Sthlm till min stad, och det genom att besöka det mesta en borde ha besökt någon gång om en är uppvuxen här, ialf utifrån hur jag ser det :-). Jag måste även medge att jag trivs något bättre här än vad jag hade anat, även om det mesta nog ändå är ungefär som förväntat. En sak är dock säker, jag gör mycket mer här på fritiden än vad jag hade förväntat mig.

 

Idag blev det en tur till Nordiska Museet. Ett museum som jag inte haft mycket relation till under livet. Jag har känt till det länge och länge tyckt att byggnaden är väldigt vacker, men så mycket mer har jag inte kunnat säga om museet.

 

När vi var på Långholmen förra veckan läste jag att den giljotin som användes för att dekapitera Alfred Ander finns i Nordiska Museets samling, så det var nog främst därför jag tog mig tid att besöka museet idag.

 

Jag trodde att det skulle vara gratis att gå in, men jag tror att det kostade 140 kr, vilket förvånade mig, för det drivs väl främst av skattepengar!? Men, men jag betalade och gick in :-).

 

Där inne möttes jag av en katedralliknande känsla. Om byggnaden är fin utanpå är den minst lika fin inuti. Utställningarna var något färre än vad jag hade räknat med. Det fanns utställningar om smycken, Strindberg, keramik, svenska högtider och kläder skapade på NK. Sedan tror jag det var två tillfälliga utställningar om klimatkrisen på Arktis och planscher från den nordiska turistindustrin. Den om Arktis och den om svenska högtider var rätt intressant. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men jag trodde nog att det skulle vara på ett annat sätt :-). Någon giljotin fanns inte heller utställd.

Men vi börjar med att det förutom slutet av rubriken har varit en vecka utan större avtryck. Hoppat in som teamledare på jobbet förvisso. Kul att göra något annat, men knappast överväldigande. Jag har sett en del avsnitt av en serie som handlar om lögner genom världshistorien, men det återkommer jag till när jag är klar.

 

Igår såg jag The Ark på Skansen. Senast jag såg dem live var 2005 på Hultsfredsfestivalen, och då var de fantastiska, men frågan är om de inte var ännu mer fantastiska igår!?

 

Men jag tänkte berätta lite om mitt liv med The Ark. Som jag minns det jobbade jag på Malmbergs sommaren 2000. När vi stod och packade varor hade vi en radio på med kanalen P3, och där tror jag att jag hörde "It takes a fool to remain sane" första gången. Jag fastnade direkt, och det är fortfarande en fantastisk låt.

 

Det är väl kanske något sent just med The Ark, men mitt riktiga musikuppvaknade var på gymnasiet. Innan lyssnade jag mycket på musik, men jag förstod aldrig att musik även kunde vara en del av identiteten då. Det förstår jag egentligen inte heller nu, men jag har ialf nu förstått att det är viktigt för många med just det. För mig kom det uppvaknandet som sagt på gymnasiet och kanske främst av två anledningar. Först var det en snubbe i klassen på gymnasiet som sågade mig hårt eftersom jag gillade Scooter när han lyssnade på så fräna band som exempelvis Foo Fighters. Jag tror att jag tagit upp det tidigare här, men det var nog första gången som jag förstod att andra bedömde människor efter musiksmak. Att det skulle vara hippt att lyssna på Foo Fighters har jag dock aldrig förstått, och många av Scooters låtar håller fortfarande, men nåväl, jag upptäckte något där ialf.

 

Det var en utvikning, men främst var det Svensson som påverkade min musiksmak under gymnasietiden, och det knappast till det sämre, men just när det handlade om "It takes a fool to remain sane" och The Ark vet jag att vi hade många diskussioner kring dem i jämförelse med Oasis. Två band som är svåra att egentligen jämföra, men han hade svårt att ta till sig The Ark där i början, även om jag vet att det ändrades så småningom. På grund av dessa diskussioner har "It takes a fool to remain sane" haft en ganska stor roll i mitt liv :-).

 

Någonstans där i krokarna av 2000 såg jag även The Ark live för första gången, och det på "Contan" i Örebro. Jag minns inte så mycket av det, men det var rätt litet och trångt. Om jag minns det rätt skrek Stornisse något till Ola Salo som även svarade från scen. Huruvida det var en bra konsert, minns jag dessvärre inte.

 

Andra gången jag såg The Ark, var som tidigare nämnts, 2005 på Hultsfredsfestivalen och därifrån har jag noterat här i bloggen att de var "underbart bra". Där har jag mer minnen ifrån, och som jag minns det fortfarande var det en fantastisk konsert.

En grå dag har det varit med moln och lite regn då och då. Jag klagar dock inte, rätt skönt att slippa känna att jag måste gå ut :-).

 

Imorgon är det dags för ett par veckor med lite annat arbete. Inget som direkt stör mig, men det kommer sannolikt bli lite dubbelarbete, så vi får se hur jag reder ut det.

 

Jag har sett klart "Skrik från förr" nu om gamla mord i Sverige. Helt ok måste jag säga. Lite rörigt dock när de har med en rättsläkare som inte bidrar så mycket och även i vissa avsnitt ramlar in i större teman som alkoholism och kvinnomisshandel. Jag förstår varför, men det blir lite spretigt.

 

Jag passade även på att se "Världens Historia - Drottning Viktoria". En betydande drottning som jag aldrig tidigare fått något grepp om, men lite bättre nu ialf :-). Av bara farten såg jag även "Elizabeth II Kronjuveler", men den gav inga större avtryck. Kul att se en Elizabeth II bli intervjuad ialf.

 

I övrigt har det jobbats en del med LekOutlet.se. Vi har lagt till att det går att välja engelska som språk och beställa från några andra länder i Europa. Ser väl inte toppen ut just nu, men kommer nog bli bra.

Något jag verkligen uppskattat med att bo i Sthlm är att det finns så mycket historiskt att uppleva här. Det här givetvis skett historiska händelser överallt i Sverige, men i Sthlm är det naturligt att det blir fler kända sådana.

 

Idag har vi därför av historiska anledningar besökt fängelsemuseet på Långholmen. Fängelset som stängde 1975 är numera bland annat museum och hotell. Museet är ganska litet, men ändå rätt spännande att besöka. Det kostar också bara 35 kronor.

De senaste två dagarna har vi sett de två första filmerna med Kommissarie Montalbano. Det är verkligen inte jättebra. Ganska grynigt foto, vilket säkert beror på att de första filmerna är från 1999, men även halvdåligt rakt över. Jag tror även det är en del dubbade skådespelare med som i Beck. Det finns dock en charm i de här första två filmerna som gör att jag ändå uppskattat dem. Det är även rätt skönt att se något helt opretentiöst.

 

Annars har väl slutet på veckan varit lika tragisk som vanligt numera. Mord i Almedalen där efterspelet tyvärr för många främst handlar om de själva och deras tidigare ställning till nazism. Nu förefaller mordet inte ha just någonting med nazism att göra, men det verkar ointressant för många som främst vill framhäva sig själva. Det är viktigt att hålla isär när det är en ideologi som gör att en person utför något hemskt och när en person som av någon anledning haft med en ideologi att göra utför något hemskt, men som inte har med ideologin att göra. Det jag försöker få fram är att det inte är ovanligt att sjuka individer söker sig till tydliga ideologier för att få ordning på sitt mående, men det behöver därför inte betyda att det är ideologin som gör att de utför något hemskt utan snarare deras mentala tillstånd.

 

Jag känner även att uppmärksamheten här, om än inte alls konstigt, blir provocerande stor i jämförelse med alla andra mord som sker varje vecka i det här landet. Det är nog ett och annat brottsoffer som kan ha synpunkter på det. 

 

En annan sak är mordet på Shinzo Abe. Jag har verkligen ingen koll på hans politiska gärning och var han stod i olika frågor, men i min värld var han en mycket känd och respekterad politiker. Nu kanske jag har missat något, men det här mordet förefaller få ganska lite uppmärksamhet vilket förvånar mig. Det är förvisso långt bort, men det var länge sedan en politiker av den digniteten mördades på öppen gata av vad jag kan minnas.

 

I all tragik verkar far min ändå vara förhållandevis frisk, vilket glädjer mig något enormt, och jag tror den här dagen kommer bli mycket trevlig :-).

Två arbetsdagar avklarade. Rätt hektiskt nu med många sommarjobbare och mer erfarna lediga. Det är dock ok, mer segt att jag ska jobba hela juli, men jag har bara mig själv att skylla.

 

Mor och far skulle komma i helgen, men nu blir det inte så eftersom pappa blivit dålig. Hoppas innerligt på ett snabbt tillfrisknande!

 

Annars inget av större intresse de senaste dagarna.

 

"Nancy Pelosis makt" var väl ok, men jag fick inget större grepp om henne ialf. Hon intervjuades inte själv, och de som intervjuades om henne verkade vara hennes polare typ. Att hon är katolik gör väl inte heller gillandet större. Jag har inget emot katoliker, men när hon uttryckte att hon typ var bra för att hon var katolik blev jag trött.

 

"Indien enligt Modi" var mer intressant. Den var till motsats från dokumentären om Pelosi inget idolporträtt av Modi direkt.

 

I övrigt såg jag de två avsnitten som jämförde Elisabeth I och II från Världens Historia. Det var inget som gav några större avtryck.

 

Serien "Skrik från förr" med David Lagercrantz upplever jag dock som spännande.

Sista semesterdagen för den andra semesterperioden idag. Sedan är det jobb i fyra veckor innan det är en veckas semester igen. Lite trist, men det är så det är :-).

 

Igår och idag har vi haft besök av Josefine och hennes dotter. Det har varit trevligt och med anledning av det bokade Valle igår en båttur runt Djurgården som var trevligare och mer informativ än vad jag hade förväntat mig.

Igår var första gången jag besökte festivalen Lollapalooza i Sthlm. Jag, Nisse och Bias köpte biljett för några veckor sedan, främst för att se The Killers. Jag hade kanske köpt biljett ändå, men det känns som att den största anledningen till att det blev ett besök till festivalen under en dag var just för att se The Killers. Att jag eventuellt hade köpt ändå var för att Julianas familj var på plats, men jag gissar att jag inte hade köpt biljett om inte Nisse och Bias hade köpt, främst för att se The Killers. Lite rörigt det här, men det får vara så :-).

 

Allt började bra med festivalen. Det gick rätt smidigt att komma in och till en början var det inte så mycket folk. Vi tog en öl och tittade på ett kanske något tråkigt men väl låtande Modest Mouse. Vädret kändes även perfekt, med solsken framåt kvällen. Vi träffade även Juliana och Erik under Modest Mouse. Livet kunde inte bli så mycket bättre :-). Vi gick sedan vidare och kikade på Jimmy Eat World, som även de lät bra och som var lite roligare än Modest Mouse.

 

Jag hade sedan tänkt att köpa en Jimmy Eat World t-shirt, men det fanns ingen snygg, så det fick bli en från Modest Mouse, även om jag inte är överförtjust av bandet, men t-shirten var läcker, och jag ville ha ett minne. Vi såg sedan en kort skymt av Måneskin och ett rätt spännande Kaleo.

 

Nu hade hungern börjat hägra och det var här debaclet började. Nu hade det kommit så mycket folk att det var långa köer till alla mat- och dryckställen. Vi snackar 20 minuters väntetid typ, vilket jag inte är van med på festival. Sedan kom chockbeskedet som Nisse precis hade skämtat om innan att The Killers ställde in. De påstod att de hade fått problem med flyget från Frankrike. Att den informationen kom så sent blir en lite fundersam till, men faktum kvarstod, The Killers ställde in.

 

Här gick luften ur lite, det var ju främst på grund av The Killers vi var på festivalen, så blev det inget. Även en stor del av "innehållet" i biljettpriset gick upp i rök. Lite molokna tog vi någon öl till innan vi kikade på Imagine Dragons, ett band jag inte hade några förväntningar på, men de gjorde en utmärkt spelning. Lår vara att den karismatiska sångaren höll på med lite väl mycket publikfrieri och nästan kändes som en pastor på scen, det var ändå jävligt bra. Det vägde således upp en del av besvikelsen över The Killers.