För minnen och grunda analyser i stunden

När jag hörde att vi skulle till en stad vid namn Ferrara dök den gamla fotbollsspelaren Ciro Ferrara upp i huvudet, detta trots att jag har mer eller mindre ingen kunskap om honom, men alltid intressant vad minnet associerar till.

 

Vi tog tåget till Ferrara från Bologna. Först blev det dock ett kort besök vid minnesplatsen för terrorattentatet i Bologna 1980. Det var ledsamt.

 

Förutom terrorattentatet är Bolognas järnvägsstation även intressant på det viset att det är som två stationer i en. En "vanlig" station ovan jord och en för snabbtåg under jord. Det är svårt att förstå att det ligger mer räls under den "vanliga" rälsen när en är utanför stationen.

 

Ferrara visade sig vara en vacker stad. Inte så oväntat kanske eftersom delar av staden är med på Unescos världsarvslista. Vi knallade runt lite i staden, käkade en ok lunch och avslutade besöket genom ett besök inne i slottet Castello Estense. Vi hastade dock igenom slottet, så jag kan inte påstå att jag fick någon direkt kunskap om slottet, men alltid trevligt att knalla runt i gamla slott, ellerhur?

 

I övrigt var det väldigt kallt i Ferrara. Förvisso säkert bara runt nollan, men det kändes kallare. Fotbollslaget SPAL kommer även från Ferrara. Vi gick förbi arenan, och den var stor, vilket förvånade mig först, men nu är jag mindre förvånad :-).

 

Idag har vi knallat runt lite i Bologna igen. Jag tänkte klättra upp i Asinelli-tornet, men det var slutsålt för dagen, så det blev inget med det. Mycket folk i Bologna idag också. Kanske alltid är så, men det känns som det är mer nu än vad det var i söndags. En spännande grej som hände var att det i folkvimlet helt plötsligt steg fram en mörkhyad man och undrade om jag visste vad klockan var? Kändes mycket suspekt mitt i myllret av folk. Ingen person jag sett innan heller. Jag sade därför nej och gick vidare.

 

Till det mer positiva är att hotellet bjudit oss på en flaska bubbel idag och att vi i söndags faktiskt fick rabatt på en taxiresa eftersom taxichauffören inte hade växel. Jag tror det var därför ialf.

 

Ikväll är det middag och fest som sig bör på nyår. Gott Nytt År!

Fint ska det vara. Det blev tåg i första klass med Italo till Bologna igår. Toppfarten var 250 km i timmen av vad jag kunde se, och mycket av resan gick under jorden. Därmed var det ofta svårt att njuta av någon utsikt. Det gav även en känsla av att det måste ha varit väldigt dyrt att bygga järnvägen. Första klass var för övrigt inte vår plan, men det fanns inga andra platser kvar :-).

 

Väl framme i Bologna försökte vi checka in på det något märkliga hotellet Hotel Fiera i utkanten av centrala Bologna. Vi kunde dock inte checka in förrän kl. 14.00. Att det är märkligt beror bland annat på att de inte har något bagage-rum, att Wi-Fi kostar pengar ibland osv. Jag kanske återkommer mer till det någon annan gång.

 

Dagen spenderade vi i det gamla och rätt vackra Bologna. Jag provade tagliatelle med ragu, vilket bör vara ursprunget till vår spaghetti och köttfärssås i Sverige. Om någon nu missat det ger ordet "bolognese" en hint om det.

 

Det är rätt kallt här. Förvisso någon plusgrad, men luftfuktigheten, antar jag, gör att det känns mycket kallare. Jag märkte av samma fenomen i Rom förra vintern.

 

Gårdagskvällen spenderade vi med middag, och jag provade någon inhemsk maträtt vid namn cotoletta. Påminde om cordon bleu och var väl även ungefär lika osmakligt. 

 

För övrigt är det mesta av maten här i Bologna kött. Vegetariska alternativ är få. En känner sig därmed rätt onyttig.

 

Idag blir det en tripp till Ferrara och sannolikt någon form av spa ikväll.

Det blev ingen Sergeo Leone-utställning. Valle ville ta det lugnt, så vi sov ett par timmar och kikade på en film istället. Är en ledig så ska en väl slöa, oavsett om en befinner sig i Rom eller inte :-).

 

Apropå film så har jag även sett ett par till filmer under tiden här i Rom.

 

Det hela började med att det under middagen med Valles kompisar i förrgår diskuterades filmen "Midsommar". Ricardo hade sett den och tyckte att den var bra. Det är en film jag har tänkt att se länge, men skjutit upp eftersom "Hereditary", av samma regissör, var så där. Med "Midsommar" lyckades dock regissören, Ari Aster, bättre. I "Hereditary" var regin bra, men manuset höll inte genom hela filmen. I "Midsommar" tycker jag att både regin och manuset var bra. Även kul att det pratas en hel del svenska i filmen. Det känns dock som filmen inte är inspelad i Sverige eftersom naturen ser annorlunda ut. "Midsommar" är väl en skräckfilm, men den är mer obehaglig än skräckinjagande, vilket bara är positivt. Apropå regissören, Ari Aster, så har jag tidigare trott att han är från Finland från början, men det var tydligen fel :-).

 

Valle köpte en Chrome-cast till sin mamma i julklapp. Med anledning av att vi testade den igår kväll kikade vi på den italienska filmen "Välkommen, herr President!". En smårolig film om en person som blir president av misstag i Italien. Filmen är dock väldigt ojämn, och pendlar mellan att vara rätt rolig och alldeles för fånig.

 

Innan jul förra året hade jag tänkt att jag och Valle skulle se filmen "Tomten är far till alla barnen", men jag lyckades inte få tag i den då. Nu finns den på Netflix, så istället för att kolla på Sergeo Leone-utställningen kikade vi på den filmen. Jag tror att jag endast sett "Tomten är far till alla barnen" en gång tidigare, och det var i samband med att den kom ut 1999. Antagligen såg jag den några månader senare när den inte längre gick på bio. Som jag minns det ansåg jag då att den var ok, men något sämre än vad jag trodde, men efter att nu ha sett den igen, är det snarare tvärtom. Min upplevelse var att filmen var något bättre än jag förväntade mig. Delvis riktigt bra skådespeleri och ett rätt kul manus. Lite för många plumpa skämt må hända, och kanske några skämt som åldrats dåligt, men generellt håller manuset bra. Om en bortser från "Fanny och Alexander" måste väl "Tomten är far till alla barnen" vara den bästa svenska julfilmen?

 

Jaja, snart middag och imorgon Bologna.

Jag vet inte om skräp kan flöda, men som jag tror att jag även skrivit tidigare är det väldigt skräpigt i Rom, ialf så här i juletider. Annars är det dock lika fantastiskt som vanligt. Solen skiner, det är ljust mycket längre än i Sverige och temperaturen är omkring 15 grader i solen. Nästan provocerande bra i relation till hur det är i Sverige så här års.

 

Under de dryga två dagarna jag varit här nu har jag inte uträttat så där väldigt mycket. Mycket mat med Valles släktingar och kompisar har det blivit och en promenad ned till Vatikanen. Det har jag säkert skrivit tidigare också, men utsikten från var jag skriver är över Peterskyrkans kupol. Alltså tittar jag rakt fram nu ser jag typ bara kupolen. Det är lite annat än hur det brukar vara.

Imorse kom jag ned till Rom efter att ha startat min resa från Örebro 01:25 inatt. Jag har därmed sovit någon timme lite här och där sedan dess, men långt ifrån tillräckligt för att inte vara väldigt trött nu. Skön flygning dock, inte så mycket folk på planet. Jag hade tre säten för mig själv.

 

Dagen har spenderats med Valles familj och en hel del mat, men inget annat speciellt har uträttats. Vi bor den här gången i en egen lägenhet bredvid Valles föräldrars lägenhet, vilket är smidigt. Skönt att slippa vara i vägen för dem hela tiden. Förvisso fungerar vattnet så där i den här lägenheten, men annars är det bra.

 

Julaftonskvällen var mysig och de julklappar jag köpt verkade falla i god jord. Lite gnäll på att jag handlat för dyrt, men jag uppskattar att ge bort, och kanske främst att bjuda igen för all mat och bensin med mera som jag snyltar på mina kära familjemedlemmar.

 

Igår förmiddag spelade jag juldagsfotboll men bekanta och okända. Kul, men blod under ena stortånageln, vilken gjorde att jag fick operera mig lite igår, och rätt sliten kropp idag. Jag vill inte påstå att jag tränar hårt i normalfallet, men väldigt regelbundet, men ändå tar kroppen rejält med stryk när träningen består i annat än det jag är van vid.

 

Lutfisk igår hos föräldrarna, riktigt gott var det.

Julafton idag. Lite segare än vanligt för min del, firandet börjar först vid 17.00 typ. Tre plus och regn ute, vädret försöker inte hjälpa till med julstämningen.

 

Jag försökte komma lite i julstämning genom att se filmen "The Holiday" igår. Att jag inte sett den tidigare var märkligt. Att jag såg den nu var för att jag diskuterade den lite med mina systerdöttrar i lördags. Jag trodde den skulle vara mer julig än den var. Rätt tacky film, men den lyckades ändå hålla tackyheten på en nivå att det ialf gick att härda ut. 

 

"Punk - En revolution i fyra delar", inte alls dum. Fullt av intervjuer med diverse punkare. Summering? Punken på 70-talet var bra, blev sedan mer av ängslig hardcore för att till slut bli kommersiell skate-punk. 

 

Jag har även sett serien "Nazismens födelse", vilken var informativ.

Jag tror mig minnas att det i mitt liv hänt att någon har namedroppat "Grinchen". Jag har nog inte riktigt greppat vad det varit, men så har någon hänvisat till någon film och något om julen. Jag kan till och med tänka mig att det kan ha varit i samband med att någon sagt att denne inte gillat julen. Nåja, när jag spelade ett julquiz på Quizkampen häromdagen var det några frågor om "Grinchen", och jag hade fel på alla. Därav kände jag att jag borde ta reda på lite mer om detta. Därför såg jag nyss filmen "Grinchen - Julen är stulen". Passande med anledning av julen, men det var tydligen en film för barn, och den var inte vidare bra heller. Det förra är inte så konstigt eftersom filmen har upphov i en saga för barn :-). Ja, ja, det gav väl något till allmänbildningen om inte annat :-).

 

I övrigt dan före doppardan och julklapparna är inköpta :-).

Jag spenderade kvällen igår med att se den klassiska spökfilmen "The Changeling". Också en film som jag blev inspirerad av att se efter att ha sett serien jag skrev om i förra inlägget.

 

"The Changeling" gav ett välproducerat intryck, men inte mycket annat under solen. Många händelser var ologiska, och jag har ännu inte förstått vad spöket egentligen ville åstadkomma? Till det positiva, förutom det välproducerade intrycket, är att filmen håller en seriös ton, inga plumpa skämt osv, och att den är fint filmad.

 

Det kan kanske bli ytterligare någon film idag, men först måste jag handla julklappar :-).

Vissa filmer finns i våra medvetanden utan att vi sett dem, sannolikt rätt många till och med. Alltså filmer vi har hört talas om, men som vi av olika anledningar inte sett. Filmen "Candyman" var en sådan film för mig, och det var inte bara det att jag hade hört talas om den innan, utan den har även gjort avtryck genom att jag ibland tänker att jag ska uttala "Candyman" några gånger framför en spegel. Inte för att det skrämmer mig, men för att det poppar upp i huvudet.

 

Filmen släpptes 1992, och som jag minns det var det några klasskamrater eller dylikt som pratade om filmen när det begav sig. Typ att en skulle våga stänga in sig på toaletten i mörkret och uttala "Candyman", eller något annat, några gånger där i mörkret. Som jag minns det var det en aning skrämmande, ungefär som att spela anden i glaset. Jag trodde inte på det, men det fanns/finns ändå något otäckt med det.

 

På den tiden antar jag att jag inte vågade se "Candyman", eller att jag helt enkelt aldrig valde den när det var tid för att hyra film på typ Master Video. På senare tid när film blivit avsevärt mycket mer tillgängligt har jag nog tänkt att "Candyman" är en skitfilm som inte är värd att kolla upp, men efter att jag såg den här serien om olika sorters skräckfilmer runt allahelgona fick jag en annan uppfattning. Där pratade de bland annat om "Candyman", och det verkade vara en bra film.

 

Eftersom Valle inte gillar att se skräckfilm, så har jag först nu passat på att se "Candyman", och jag blev imponerad. Manuset har sina konstigheter, men generellt är det en bra film, som blandar in sociala frågor, vilket gör filmen rätt annorlunda från generella skräckfilmer. Så vill ni se en både bra och annorlunda skräckfilm i vintermörkret kan jag rekommendera "Candyman".

Men först har det firats lite förjulafton i Hässleberg idag. Vi kommer inte fira jul med storaysters familj i år, så då fick det bli så här. Secret Santa, god mat och trevligt sällskap. 

 

Förra helgen såg jag och Valle filmen "Marriage Story". En film om ett par som ska skiljas. De råkar blanda in advokater under skilsmässan och därav blir allt onödigt rörigt för dem. Inte den mest spännande eller underhållande film jag sett, men skådespeleriet av Scarlett Johansson, Adam Driver och Laura Dern är helt magiskt. Bland det bästa jag sett av alla tre.

 

Nu idag har jag eventuellt för andra gången läst boken "Så tar du ut din lön i choklad". En samling av Filip Hammar och Fredrik Wikingssons bästa texter ur Café. Boken har stått i min bokhylla under lång tid, och jag tror inte att jag har läst den tidigare, men det är inte omöjligt. Det är rätt intressant att läsa böcker om en svunnen tid. Jag slogs av hur mycket kul dekadens deras texter skildrar och hur lite politik och miljö. Det är svårt att veta, men jag tror att texterna hade sett annorlunda ut om de skrevs nu. ...överkomplicera inte det, ni fattar vad jag menar. Jag känner igen mig i deras texter, det var ungefär så jag såg på livet då. Jag kanske har blivit gammal, men sanningen är väl att verkligheten, förvisso kanske inte konstigt, blivit radikalt annorlunda på typ 20 år. Mörkare och mindre lev här och nu. En helt annan sak som slog mig var att jag varken har nu, och heller aldrig har haft, någon större längtan efter mer, coolare och större...

När jag loggade in nu fick jag ett meddelande om att mitt lösenord läckt ut. Jag känner mig inte jätterädd. Har svårt att se att någon skulle skriva något mer märkligt, provocerande eller dubbeltydigt i den här bloggen än vad som redan står här :-).

 

Jag har nu läst boken "Vikingarnas värld". Vad har jag lärt mig? Främst att vikingarna hade större inflytande än vad jag tidigare trodde, speciellt i England och Irland. Inte för att jag sympatiserar med deras våldsanvändning, men deras hedniska tro i kontrast till det kristna Europa har jag svårt att inte bli lite charmad av. Nu var det väl bland annat kristendomen som gjorde att vikingatiden övergick i något annat, så kristendomen vann väl till slut. Det hävdade ialf dokumentären "Vikingarnas stora mysterium" som jag såg i helgen. 

 

Jag känner också att vi svenskar generellt vet för lite om vikingarna. Jag tror jag läste lite om dem i typ slutet av lågstadiet, men efter det ingenting. Är väl mycket annat som ska in i ämnet historia antar jag, men ändå :-).

 

Jag tror även att namnen; Gorm, Blåtand, Tveskägg och Hårfager fick någon form av kronologi i huvudet också.

 

Till sist så känner sig både jag och Valle lite hängiga idag :-(.

I söndags såg jag dokumentären "De försvunna kvinnorna". Den behandlar att det i Asien är ett stort överskott på män i vissa länder, typ Kina och Indien. Att det är så ska bero på diverse familjeplanering och att det därmed är många familjer som väljer att skaffa en pojke istället för en flicka. Det är inget nytt under solen och förefaller på en del sätt rimligt. Dokumentären menar dock att det blivit så på grund av att organisationer i USA för länge sedan varit rädda för överbefolkning och därmed satsat pengar på att det ska födas färre barn i Indien och Kina. Det kanske är på det viset, men det är svårt att se den direkta kopplingen i källorna, speciellt vad gäller Kina. De har även med Sydkorea som ett exempel i dokumentären, vilket är svårt att greppa, med anledning att det inte är något speciellt högt mansöverskott i Sydkorea överhuvudtaget. I slutet av dokumentären framstår det även som skrämmande att familjeplanering skulle bli en grej i Afrika i framtiden.

 

Ur ett som vanligt lite väl dåligt påläst perspektiv blir ändå känslan att dokumentären driver en tes snarare än att vara upplysande. Det är en aning skrämmande.

I torsdags var det julbord på Södra Vattentornet med jobbet. Restaurangen verkade ha lite problem med organisationen, för vi fick köa länge innan vi fick mat. Men, men, kvällen var trevlig och maten var bra när den väl låg på tallriken.

 

I fredags lussade Saga, Lisa och några andra tjejer för oss på jobbet. Lisa sjöng låten "Hallelujah" solo. Det var fantastiskt, gråten låg nära. 

 

Igår var jag och Valle i Hallsberg. Vi besökte bland annat Bergöö-våningen och modelljärnvägen de satt upp där i anslutning till Bergöö-huset. Det var överraskande intressant. Järnvägen var mycket större än jag hade förväntat mig och Carl Larssons väggmålningar var vackra. Rent generellt ett rätt fräckt hus.

 

Idag en rätt lugn dag.

Här om dagen såg jag dokumentären "Behöver vi verkligen vitaminpiller?". Sammantaget kom de fram till att vi generellt inte behöver det, eventuellt lite D-vitamin på vintern och järn om en är vegetarian. Det var dock inte det jag reagerade på främst, utan det var att det i dokumentären hävdades att tillskott av för mycket vitaminer/antioxidanter kanske till och med kan vara skadligt. Tydligen visar forskningen inte på mycket positivt gällande att trycka i sig tillskott av antioxidanter/vitaminer i onödan, men dock en del negativt. Jag var tvungen att kontollera det hela på Wikipedia efter att ha sett dokumentären, och där framkom väl ungefär samma information. För mig var detta en riktig aha-upplevelse. För jag läste en bok av Fredrik Paulún för 15-20 år sedan som sa helt annorlunda, och därmed har jag sannolikt tänkt en del fel genom åren. Det gäller att hänga med i forskningen och debatten Andreas!

 

Jag har även sett dokumentären "Medeltidens häxjakter". Förutom det uppenbara vad det handlar om slog det mig, vilket inte på något sätt var sensationellt, att Kramer och grabbarna gjorde vad de trodde var bäst. Genom att ha en uppfattning av att djävulen kan infiltrera verkligheten och därmed göra det jävligt för människan blir det logiskt att döda de människor som har något med djävulen att göra. Problemet är ju bara att logiken i att djävulen ska kunna infiltrera verkligheten inte är logisk... Mildare sorter av denna skeva världsuppfattning är ändå legio för de flesta, vilket är minst sagt märkligt.

Valle och jag har sett klart första säsongen av "The Crown". Snyggt och välproducerat. Även väldigt bra skådespelarinsatser. Jag vill dock inte påstå att jag verkligen längtar till att se nästa avsnitt hela tiden, men när vi väl sätter på serien är den härlig att se på :-).

Det är en grej i media om att polisen har pinnjakt, det vill säga att de registrerar enklare brott istället för att göra det som är svårare och kanske viktigare. Jag måste bara säga att de inte är ensamma. Migrationsverket har hållit på så genom alla tider skulle jag tro, och med det tänker jag att det är något som genomsyrar många av Sveriges myndigheter. Myndigheterna har lovat regeringen ungefär hur många beslut som ska fattas. Lever inte myndigheterna upp till det så fuskas det. Allt handlar om siffror. Det är viktigt för de olika cheferna att visa att enheterna levererar, och det beror på regeringens krav. 

Jag känner ibland nuförtiden att religion och gudstro har blivit mer accepterat. Speciellt när det gäller judar och kristna. Med det menar jag inte att religion och gudstro inte ska vara accepterat, men att det ses som en rimlig konklusion att någon eller några personer kontaktades av "Gud" för att sprida denna gudomliga visdom vidare har jag bara en aning svårt att känna respekt inför.

 

Det var lite av en ansats till en kort analys av dokumentären "Reformisten - Den kvinnliga imanen". Den handlar om en kvinna i Danmark som bildat en moské för kvinnor och där utför en mängd ritualer som generellt inte är accepterade inom islam. Jag antar att hon gör det i ett försök att refomera och modernisera islam. Det har jag inget emot, och det har ju skett inom judendom och kristendom, men jag har ändå lite svårt att greppa att hon inte bara lämnar religionen helt? Refomera eller omtolka ett trossystem finner jag märkligt. Det är ju liksom av "Gud" givet. Det är som med mycket annat, viktigare att bli bäst på något än att förstå att detta något är fel eller meningslöst. Fast i boxen så att säga. Det här ska tolkas i sammanhanget av att hon är från Danmark.

 

En annan fundering uppstod när jag kikade på den uppmärksammade dokumentären "Den hemliga sexhandeln i Irak". Den handlar om religiöst sanktionerad prostitution. Sexhandel kan en ju tycka vad en vill om, och det är inte det jag reagerar på, utan det är att det verkar vara viktigt för många att få sina sexköp religiöst sanktionerade innan de genomförs. Det är väl förvisso logiskt, men blir för mig som ett onödigt steg. Måste en följa en religion om en ändå försöker hitta passande kryphål i den? I det här sammanhanget är väl dock många så marinerade i sin religion att de har svårt att ens föreställa sig ett liv utan religion, eller ens möjlighet att leva utan religion.

Igår var jag och Valle i Sthlm en sväng över dagen. Det blev julbord på Kvarnen, en sväng till julmarknaden i Gamla Stan och till sist bio på Hötorget.

 

Julbordet var bra, vädret dåligt och SJ sämst. SJ var sämst för att ett elfel gjorde att alla fick gå av i Bålsta och att det därifrån tog rätt lång tid innan extrabussar var på plats. Vi kom ialf till slut på en buss som tog oss till Kallhäll.

 

Att det blev bio berodde på att vi var tvungna att slå ihjäl ett par timmar innan hemfärd, och att det blev filmen "Last Christmas" berodde på att det var den som gick när vi kom till biografen.

 

"Last Christmas" är en kärlekskomedi/drama som utspelar sig i London, och som visade sig vara en mycket ojämn film. En del bra skådespelarinsatser och där en får se Daenerys Targaryen (Emilia Clarke) göra en helt annan roll. Till en början var jag måttligt road av filmen, och vred mig något av att den var rätt usel. Varför ha britter som spelar kroater, och vad var tanken med Brexit-grejen exempelvis? Märkligt och opassande. Sedan blev det en plot-twist, som nog inte var överraskande, men som ändå var fin och överraskade mig. Filmen blev sedan väldigt mysig och jag är otroligt svag för när människor hjälper varandra, så det kom en tår eller två. En film som lämnar en med blandade känslor kan en säga :-).

När jag fyllde år nu senast fick jag som en extrapresent av mamma pocketen "Only Young Twice - Historien om Europe. Hon hade köpt den på second-hand tror jag, för att hon visste att jag gillade bandet. Jag tror dock inte att jag hade köpt boken själv, med anledning av att Europe inte är något jag lyssnar dagligen på numera så att säga :-).

 

Annat var det förr. Under tiden jag har läst boken har jag funderat på varför Europe blev en rätt stor del av formandet av den musik jag gillar? Som jag minns det tror jag att det kan vara som följer, albumet "The Final Countdown" släpptes 1986 när jag var fyra år. Antagligen var jag då tillräckligt gammal för att kunna förstå och komma ihåg musik. Jag antar att det även var mer eller mindre omöjligt att inte höra låten "The Final Countdown" under den tiden och senare, med anledning av dess enorma succé. En låt som jag för övrigt, trots att den är uttjatad, fortfarande tycker är fantastisk. Borde inte den få en riktig renässans nu med tanke på klimatkrisen? Ialf, jag kan inte minnas när jag hörde den första gången, vilket också gäller låtarna "Carrie" och "Rock the Night". De har liksom alltid funnits där, och jag har mer eller mindre alltid uppskattat dem, med visst undantag för "Rock the Night".

 

Under sen mellanstadie-tid, eller kanske tidig högstadietid, hade jag spelat in ett band med låtar jag hade spelar av från Julianas gamla kassetter. Som jag minns det hade jag upptäckt att jag gillade musik från 80-talet och därför gick jag igenom en massa musik hon hade inspelad. Jag fyllde dock bara ena sidan på kassetten, och när den tog slut började det som var inspelat på andra sidan att spelas. Jag har för mig att det skedde automatiskt i min bandspelare. Där på andra sidan upptäckte jag ljuv musik som jag inte hade hört förut. Det var någon slags synthig rock som verkligen tilltalade mig. Jag vet inte vem jag frågade om vilken grupp det var, antagligen Juliana, men fick ialf svaret att det var Europe och deras album "Out of This World". Låten som startade när bandet gick igång var den något översynthiga men otroligt bra låten "Superstitious". Det var dock inte bara den låten jag gillade, utan jag tyckte mer eller mindre hela skivan var bra, och skivan är bra mycket bättre än både "The Final Countdown" och "Prisoners i Paradise". Att tona ner syntharna något hade dock sannolikt gjort den ännu bättre.

 

Nu hade jag blivit lite av ett Europe-fan. Jag köpte sedan deras samlingsskiva 1982-1992, och den spelade jag dagligen när jag tränade styrketräning hemma. Det måste ha varit 100-tals gånger jag spelade den. "Cherokee" blev en favorit :-). Jag hade sedan föredrag om bandet på högstadiet

 

Jag tror även att Europe är en anledning till min aversion mot alla dessa människor som anser det vara viktigt att lyssna på "rätt" musik. När jag lyssnade som mest på Europe på 90-talet ansågs det vara otroligt fånigt. "Pudelrock" var inte inne då för att uttrycka det milt :-). Att säga att jag gillade Europe på den tiden kändes lite som att svära i kyrkan.

 

Europe var även bandet som fick mig att förstå hur kul det kunde vara med konserter. Jag var ofta på Hultsfreds-festivalen och andra konsertarrangemang när jag var ung, men det var nog först 2004 och genom Europes konsert i Linköping jag kände att en konsert kunde vara magisk. När konserten var slut ville jag se nästa konsert med bandet, vilket inte blev av, men det är ialf ett försök att gestalta känslan. Jag tror inte jag hade haft den känslan efter en konsert innan.

 

Nuförtiden händer det att jag sätter på någon av de vinyl-skivor jag har av Europe. "Out of This World" är bra, de andra två albumen jag nämnde tidigare, som jag har, är väl svårare att bli imponerad av, med vissa undantag bland låtarna. Jag har inte lyssnat någonting på Europes nya material, förutom den skiva som kom när de återförenades, och som jag tyckte var så där. Summa summarum är väl att Europe har påverkat mitt liv rätt mycket, men ändå har en rätt liten plats i mitt liv nuförtiden.

 

Boken då? Jo den var värd att läsa, men det var inga "nya" intervjuer med bandmedlemmarna utan mer ett ihopplock av vad som sagts och skrivits tidigare. Jag tycker dock att det är en bladvändare med roliga uttalanden av Anders Tengner och en intressant insyn om varför Europe fick så stora ekonomiska problem.

Lite taskig i magen, antagligen för mycket fibrer. Vegetariskt är sannolikt bra, men min mage verkar tycka att det blir för mycket av det goda ibland.

 

Jag lyssnade på Sanna Bråding i Värvet idag. Jag vill inte vara elak, men vi hade nog aldrig blivit väldigt bra kompisar. Min uppfattning är att hon med hjälp av andra analyserat sönder sig själv och kommit fram till att alla problem beror på andra. Personligen är jag lagd åt andra hållet, är något dåligt är det sannolikt mitt eget fel. Onödigt att skriva sådana saker här kanske, men tanken är ju att jag ska kunna komma tillbaka till tankar och känslolägen genom att läsa gamla inlägg i framtiden.

 

Jag såg nyss på "Korrespondenterna" om syrier i Turkiet och afghaner i Paris. Jag fick en bitter uppfattning av det också. Ensidigt, inte ett dugg ifrågasättande. Men det var väl sannolikt inte meningen heller? De ville nog bara visa hur några afghaner hade det i Paris och några syrier i Turkiet. Jag blir lite äcklad av mig själv också, att jag irriterar mig, speciellt när jag har det så jävla mycket bättre än alla som var med i programmet.

 

Till sist, vad jobbar jag med egentligen? Jag har inte tid att tänka, det känns lite som ett löpande band av administrativt arbete.

 

Jag känner mig bittter, menar jag det jag skriver?