Det du inte gör ångrar du...

Enheten har varit iväg på planeringsdagar under två dagar i Nyköping. Det har inneburit en hel del diskussion, god mat och andra förlustelser. På det stora hela ganska trevligt, men jag kan inte sluta förbluffas hur i många fall utbildade människor beter sig som omogna fjortonåringar, och med det menar jag att de flesta fjortonåringar har ett mer belevat beteende. Det är på en så patetisk usel nivå att det till viss del är underhållande i sig självt. Allt som oftast är det något sexskämt man hört 3000 gånger innan som besvaras med ett "tihi tihi du är så tokig, har inga gränser", eller "sluta ha foten i mitt knä tihi tihi"... Det är liksom samma sak hela tiden, utan några som helst nya infallsvinklar. Annars är det diskussioner där man undrar om de varit med om egentligen någonting alls i hela sina liv?

Andra har dock stärkt sina aktier medan andra överraskat på vissa områden eller bara stärkt det de redan visat.

En professor, eller vad hon var, i programmet Debatt beskrev den problematiken jag i förra inlägget försökte få fram om någon är intresserad.

Fotbollsmatch mot Bobby BK igår, slutade 1-1 och jag missade friläge. Kul var det dock!

Chelsea vann Champions League!

Hamnade på Frimis igår, vilket var otroligt tråkigt. Sicket skitställe! Att jag hamnade där berodde på att de i laget ville gå dit.

ÖSK verkar förlora igen, hemma mot Syrianska, så nu är det nog kört, även om jag tror att poäng kommer börja trilla in snart i och med att flera viktiga spelare börjar komma tillbaka, typ Anttonen, Bamberg och Haddad.

Heter det Etage, eller vad var det, det stället jag åt på idag på Stortorget? En ny tapasbar ialf. Jag beställde dock inte tapas utan en caesarsallad, vilken var mycket god.

Det är och kommer förbli veckans snackis nu efter Uppdrag Gransknings reportage om att massa moskéer i Sverige ger råd som går emot svensk lag. Ja det är ju förskräckligt...

Först vill jag bara säga att religion skulle kunna jämföras med schizofreni eller annan valfri sjukdomsbild där man anser verkligenheten vara annorlunda än vad den är, dock medicineras ofta schizofrena människor medan religiösa inte gör det...

Men tillbaka till Uppdrag Gransknings reportage som gav/ger ett sånt genomslag i mediasverige. Ja vad var det för råd som imamerna och andra förespråkare gav till de som uppsökte moskéerna och efterfrågade råd? Det var på stora frågor som "min man har en fru till", "mina man vill ha sex med mig" och "min man "slår" mig". Det sista gick inte riktigt fram i programmet hur illa det var, utan var ganska luddigt, således svårt att svara på för imamerna. Men vad blev svaren då generelllt; jo att enligt koranen får en man ha fyra fruar, så det är egentligen inte så mycket att gnälla över. Att det är olagligt i Sverige gör ju att det inte går att ha fyra fruar i Sverige... Så vad ska imamerna säga när de tror och tycker som de gör? Det är väl som att jag skulle ha en fru och tre flickvänner? Om alla är nöjda och går med på det så fine, vilket även var något imamerna påpekade. Angående den sexuella biten är det likadant, koranen säger att du som kvinna inte får säga nej. Är det så så får de väl leva efter det de tror på, eller? Om båda lever efter en verklighetsfrånvänd livsstil är det väl upp till båda att följa det hela!? ...eller gör slut om mannen och sexet inte är intressant. Så var det det sista som var den stora grejen, att imamerna inte uppmuntrade att anmäla till polisen om en kvinna blev slagen. Nu var det så att kvinnorna som efterfrågade råd inte direkt gjorde det tydligt hur de blivit slagna, så de stackars imamerna, som håller familjen som väldigt central, gjorde ju allt för att försöka sammanhålla familjen med sina råd. Ungefär som, ja du kan gå till polisen, men tänk först hur det kommer bli för familjen och speciellt barnen. Inte alls så underligt egentligen. De försökte i mina ögon göra det bästa av en från början störd verklighetsuppfattning.

Det blir lite knöligt med trosfrihet om folk inte får följa sin sjuka tro. Ska vi ha trosfrihet då?

Det kanske finns en djävul? ...och hans påfund för att förstöra världen var uppfinnandet av religion...

Jag fick inte riktigt ihop det här inlägget som jag ville, men kontentan är någonstans att om vi accepterar religion måste vi leva med dess efterverkningar.

Kikade på Dokument Utifrån igår om inbyggd livslängd på produkter. Det är kanske inget man blir helt förvånad över, och kan väl spontant vara bra för jobb osv., men att det är så uppenbart var ändå för mig lite överraskande.

Några exempel:

- I många år fanns det en kartell inom glödlampsbranchen som såg till att glödlamporna bara fungerade i 1000 timmar, trots att de fungerat bra mycket längre tidigare. Det visades även ett exempel på en glödlampa som lyst i 100 år...

- Skrivare har inbyggda chip, i det här fallet var skrivaren från Epson, som ser till att skrivaren slutar fungera efter ett visst antal utskrifter. Går dock att komma runt genom olika program som slår ut chipet.

- Apples Ipod hade förut ett batteri som inte gick att byta ut, och som höll ca 1-2 år.

Från en sak till en annan...

Vi svenska akademiker till män skulle inte överleva länge i en normal verklighet. Exempel! En kran går sönder hemma hos Nils och vattnet sprutar, vi tre män i våra bästa år slår våra kloka huvuden ihop och kommer fram till att det här kan vi inte lösa... Nils ringer jouren och en tjej kommer och fixar det hela på låt säga nolltid... Har jämställdheten gått för långt? ...och hade det inte varit väldigt mycket mer logiskt om det hette jämNställdhet?

Har för ett par veckor sedan sett klart serien Lost, något senare än alla andra, men jag är ju som vanligt lite efter... Jag känner inte att jag var helt lost in Lost, som är en formulering som är så enkelt okreativ att jag inte kan undanhålla mig ifrån att skriva ned den. Hursomhelst... Uppenbart hade seriens författare krånglat till det en aning för mycket för sig, så även om slutet var bra ur ett underhållningsperspektiv, så blev man som tittare inte speciellt mycket klokare. ...och lösningen alla är döda, och utan att förklara något som helst om vad ön var för något, känns varken speciellt nytänkt eller kreativ. Lite av en besvikelse!

Sverige fick storstryk av Ryssland igår, 7-3, i det "högintressanta" hockey-VM. Kommer jag någonsin förstå varför de måste spela VM varje år, när det inte ens känns som något VM i den bemärkelsen, i och med att alla bra spelare inte ens är med :-O!?

Bias fick en idé i söndags om att han och jag borde gå och se Filip och Fredriks senaste show som jag tror heter "Jakten på den försvunna staden". Vi hade inte lyckats fixa några biljetter innan beroende på att ingen av oss har en fungerande skrivare... Vi gav dock inte upp pga det utan gick iväg till lilla Conventum och undersökte möjligheterna till biljettköp där!? Där blev vi hänvisade till Örebrokompaniet. På Örebrokompaniet fick vi svaret att det fanns en biljett kvar... aj, aj, aj... Men av någon anledning fick tjejen som arbetade där för sig att sälja sin egen biljett till oss, så då hade vi två och kunde gå och se showen :-).

Filip och Fredrik är bra, och de visade upp sidor som ialf jag inte hade så bra koll på innan under showen. Bland annat gjorde de flera musikframträdanden med överraskande bra sång från både Filip och Fredrik. Större delen av showen var dock stand-up med inslag av Filip och Fredriks vanliga lite-över-gränsen-komik som när de ville att alla killar som försökt suga av sig själva i publiken skulle räcka upp handen, och precis som Filip och Fredrik uttryckte det var det överraskande få som räckte upp handen :-). Det var även mycket interaktion med publiken, och vi i publiken fick bland annat försöka få fram en slogan för Örebro, efter att tidigare ha gett exempel på bra saker med Örebro.

Till det negativa hör att det var lite ostrukturerat, men det är nog även meningen, i och med att varje uppträdande ska och är unikt.

Jag tycker att NAs recension ger en bra bild av showen; http://meny.nu/kultur/scenrecensioner/1.1647776-en-vass-produkt-med-vackert-inslag om ni nu vill läsa mer om det hela.

Veckan har inneburit en inflation i att tycka synd om de som ändå har det ganska bra.

Vi börjar med Frida, den stackars Malmö-tjejen.

Jag läste en artikel i Aftonbladet om denna kvinna som bor i Malmö (centralt?) i en bostadsrätt och inte verkar ha några egentliga problem? En arm som gjorde ont hade hon dock, och så kan det säkert vara, men har hon någon möjlighet att göra någonting åt det? Träning? Hon hade pengar till mat och kunde betala sin hyra så vitt jag förstod? Såg även henne nyss på Nyhetsmorgon, och inte blev jag klokare av det... Hon kunde tydligen gå ut rätt mycket för att kompisar betalade, hon var inte tillräckligt fattig för Soc, hon hade råd med mat och kläder osv. Hon nämnde att hon inte fått någon handläggare på AF trots att hon skrev in sig i januari (om jag minns rätt) och att hon ville ha en coach (vilket oftast är helt meninsglöst), men inte hade fått det, vilket låter mycket märkligt, men kan absolut vara annorlunda i Malmö.

Jimmy, vars dotter dog i cancer och är egen företagare.

Här är jag inte lika insatt och jag antar att det är något av det värsta som kan hända en person att sitt eget barn dör. Nu var det något om att egna företagare inte har samma skyddsnät som anställda, och så är det säkerligen och kanske med all rätt. Man jobbar ju för sig själv med ett större eget ansvar. Grejen var som så att ett halvår efter att dottern dött blev han utförsäkrad. Hans "enda" problem var sorg, och han hade fått sörjt i ett halvår betalat av staten. Till saken hör även att hans fru/sambo även hon var hemma men fick pengar från FK. ...faktumet att jag inte har en aning om hur de klarar sig ekonomiskt är viktigt, men inte relevant för följande; hur hade det varit om Jimmy levde i en annan tid, i ett annat land, under andra förhållanden? Hade han bara gett upp och dött då? Inte särskilt troligt.

Det går inte i varje enskilt fall stifta lagar som blir perfekta för alla när de efterlevs, men vi får inte ta ifrån människor det personliga ansvaret.

Idag ska jag spela fotbollsmatch, tjoho!

Den där rubriken tyder på att det skulle kunna vara något väldigt seriöst jag tänkte skriva om nu, men så är inte fallet.

Jag har köpt en ny dator pga att det inte fanns/finns någon HDMI-utgång på den gamla, samt att den även snart är i två delar istället för en som är brukligt för en lap-top. När den nya datorn varit på en stund i förmiddags krävde den omstart pga att den så gärna ville ha lite nya uppdateringar. Ja, ja... Låt gå, du får startas om, och så blev det, men jag måste ändå gjort datorn sur för när den startats om vägrade den spela upp något som helst ljud!!! Kanske hade startat om den för sent eller något... Jag surfade runt halva förmiddagen för att hitta lösningar till problemet utan framgång... Laddade ner nya drivrutiner, startade om igen, drog ur och satte i kablar och bla bla... Till slut gav jag upp i och med att jag var tvungen att åka iväg till Blodcentralen, ska bli blodgivare, så de skulle ta lite tester.... Parentes... När jag kom tillbaka tog jag upp "locket/skärmen" på datorn som jag slagit igen när jag gick, och vad händer då? Jo nog tusan börjar det dundra ut musik ur högtalarna! Jag ska försöka att inte försöka förstå...

När jag ändå skriver om datorhaveri måste jag ta upp en annan sak... Jag har trott att tangentbordet på min gamla bärbara varit trasigt tills i förrgår, då jag fick lösningen att prova att trycka på "num lock"... Funkade ju inte, men när jag tryckte på samma tangent på det trådlösa tangentbordet gick det alldeles utmärkt :-).

Idag är det Valborg, fest i Verners Backe som vanligt :-)?

En sväng blev det till det omsusade eventet 48-timmar på Frimis igår. Ett tvådagars event som av någon anledning inte genomfördes på Valborg utan nu helgen innan, men som i grunden är en valborgsfest. Det är tradition med Valborgs-fester i Örebro, och förr var det Festivalborg som gällde, men numera är det då detta 48-timmar eventet som gäller. Dragplåstret igår var Timbuktu, och extremt mycket folk hade slutit upp för att se honom samt för själva festen, på tok för mycket folk... Jag förstår att det är svårt att planera, och jag vet inte om det är för att det inte finns några andra lokaler, men att detta event genomförs på frimurarholmen blir inte bra... Det blev helt enkelt alldeles för trångt! Det var låång kö för att komma in i huset på ön om man ville göra det. ...och vad är grejen med dessa housedansgolv? Det är aldrig några där... Det är väl för lite droger i omlopp så här på landsorten för att någon ska orka tycka om denna musik...

Timbuktu. Timbuktu gjorde ett slätstruket rutin-gig på kanske 40-minuter inför en något överdrivet entusiastisk publik. Hade de aldrig sett en spelning förut? Det var verkligen en publik av icke egentligen intresserade individer som bara var tvugna att vara där för att Timbuktu är just Timbuktu, dvs en kändis. Det blev något patetiskt när Timbuktu gick av och publiken inte riktigt förstod att han och bandet skulle bli "inklappade" igen, men Timbuktu med band kom in och körde en extralåt ialf, vilket borde varit under deras värdighet.

Jag gillar initiativet till detta event, men jag är inte övertygad om dess storhet...

Jag och Jesper slog våra påsar ihop för lite partaj i lördags. Efter att som alltid behandla våra favoritämnen, flickor och cancer, gick vi iväg till Pitchers. Där råkade de visa El Clasico, vilket inte var helt fel, och det utan att det var supertrångt, vilken kan bero på utbyggnaden som gjorts. När matchen var slut intervjuades en snubbe, vem jag trodde var Pelle Blohm först, men det var ju Pontus Kåmark! Alltså en snubbe som spelat semifinal i VM i någorlunda modern tid. ...och som Jesper uttryckte det - har raderat bort Romario i samma VM. Jesper var till och med framme och snackade med Pontus, vilket var lite under min värdighet, även om det egentligen hade varit rätt kul.

Jag upptäckte även att jag börjat bli lite gammal... Det satte sig några unga människor vid vårt bord som vi började konversera lite med. Efter en stund kom vi fram till att de var kring 18-20 år... ...iofs trodde en av dem att jag var 23, så det får jag la ta som en komplimang, men men... Det hör inte hit, saken är mer den att jag faktiskt känner mig lite gammal nu i vissa sammanhang, vilket jag inte gjorde förut...

Vi avslutade sedan kvällen på Strömpis där det var väldigt mycket folk. Det mest roliga som hände var att en kille kom fram och sa att jag såg ut som Ashton Kutcher, vilket i mina ögon är en extrem komplimang :-). Nu var ju grabben rätt packad, men greppa efter halmstrån är aldrig fel hehe...

Hur ofta är det inte jag kommer hem från jobbet, efter att under hela eftermiddagen längtat efter att få komma hem och slappa, och sedan fastnar i ett fullständigt apatiskt tillstånd? Jag kan inte ta mig för egentligen någonting, och har samtidigt ingen lust att ta tag i någonting heller... Inte ringa någon, inte sätta på någon film, ingenting... Isället sätter jag på lite för hög musik, uppdaterar Facebook i OCD-maner, och bara hoppas att någon ska höra av sig, så att jag får slippa bestämma själv... Jag väntar typ in morgondagen, då jag kan göra sådant jag borde göra idag istället...

Är det ett milt drag av Asperger? Att planeringen med löpning efter vilan efter jobbet inte "gick" att genomföra på grund av det värdelösa vädret? Att ställa om hjänan på att göra någonting annat tar all kraft, så istället blir det ingenting...

Två hela och två halva dagar har spenderats i Venedig med familjen. Det hela var någon slags omvänd present från mamma och pappa i och med att mamma fyllde 60 år igår. Som grädde på det hela blev jag och lillasyster så bortskämda med mat och grejer att, ialf jag, nästan skäms lite grand.

Jag kommer inte orka skriva några långa rader om själva resan, men Venedig var ialf ungefär så annorlunda som jag antar gemene man tror innan de kommer dit. Det finns inga bilar i staden, det finns "bussar" som går på vattnet och mycket av den dagliga livsföringen sköts genom båtar, typ varukörning, sophämtning osv. Man får inte ens cykla i staden, så fötterna blir således det verktyget man använder. Förutom dessa rent praktiska saker så dryper stan av historia, det mesta dock totalt ointressant för gemene svensk som inte har en aning om vilka alla dessa italienska konstnärer och arkitekter nu är, men att njuta av deras verk som fortfarande finns kvar går ju alldeles utmärkt. Vi gjorde mest just det, snöade inte in oss så mycket i stans historia utan knallade mest runt och hänfördes av Venedigs rent okulära skönhet, om man nu kan uttrycka sig så?

Att det skulle vara fruktansvärt dyrt i Venedig håller jag inte med om, även om stan har långt ifrån Thailand-priser så tycker jag att restaurang-mat var som i Sverige eller billigare.

Jag åker gärna tillbaka!

Oj, oj, oj! Det här var överraskande bra! Tror det är den bästa konsert jag sett i Örebro vad gäller normalkända band.

I min betygsättning får konserten 4 på en skala av max 5. Jag saknade lite låtar, men de kan ha spelats tidigare innan jag kom, men av det jag hörde lät det mesta exemplariskt, och vissa låtar som jag inte hade koll på tog mig ändå med storm, och det säger en del.

Kvällens roligaste; att Deportees - Under the pavement - The beach skulle varit ledmotiv eller liknande till filmen The Beach. Faktumet att det skiljer 9 år på låten och filmen gör mig omåttligt fascinerad :-). Att situationen i sig gjorde det ännu roligare behöver jag inte påpeka, fast jag gör det ändå ;-).

Besöket till Ritz i lördags var märkligt? I mångt och mycket ett halvdant besök som så många gånger förr, men vem dök upp? Jo gammal kärlek, och nog fan befann hon sig inom en meters radie under hela kvällen. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket längre, men ett mycket märkligt beteende. Kontrollbehov?

Ikväll blir det Deportees :-). ...och imorgon Venedig.

Tjong!

Inga påskkärringar har varit här och ringt på, kan ju iofs bero på portkoden? Ja ja, får väl äta upp allt godis själv istället...

Kul fenomen det här med att lägga upp bilder på sina barn på Facebook. Nu i påsk har det så klart gått inflation i det hela, och nu är det inte bara bilder i mängder på alla dessa barn utan även vissa som byter ut sina egna presentationsbilder till en bild på ett barn. Humm, är det ens lagligt?

Köpte en mycket speciell öl på Systemet förut - Maredsous, som kostade ungefär lika mycket som en öl på krogen, men prova måste man, även om jag inte är superimponerad. Lite för besk för min smak.

Ikväll blir det "någon form av" (innemeningen för alla i Filip och Fredrik-generationen) utgång.

Glad Påsk på er igen!