Första matchen live för i år

En trevlig dag på jobbet.
 
Bra väder.
 
Härligt att se ÖSK vinna över Kalmar med 2-1 efter ett sent mål i en match med två svårbedömda straffsituationer.

Konfirmation

Igår var det konfirmation för Saga i Nikolai-kyrkan. Därmed blev det ett snabbt återesök till den kyrka jag besökte för en vecka sedan :-). Ceremonin var mer underhållande än förväntat. Trevlig fest blev det sedan efteråt hos familjen Wåke.
 
Annars lunkar det på. Det är fortfarande varmt. Lite tröttare än vanligt idag. Jag har sett klart en serie om feminismen i England på SVT Play och lärt mig vem Aleksandra Kollontaj var. Jag måste köpa någon bok om Israel/Palestina-konflikten. Jag behöver lite mer övergripande koll.
 
Lega och Femstjärnerörelsen i regering i Italien? Spännande?

Tidig lördag kväll

Sommarvärmen fortsätter, även om temperaturen har gått ned något.
 
Slutet av veckan innebar inte några speciella händelser, jag har dock känt mig tillfreds med det mesta. Varit i nuet så att säga, vilket känts väldigt bra.
 
Igår var jag och Valle, Bias och en kompis till Valle först på Saluhallen och sedan på Frimis. Träffade de gravida johannorna på Saluhallen, vilket jag även gjorde sist jag var där :-). På Frimis hade vi sedan väldigt härliga diskussioner på halvknagglig engelska, men jag tror vi alla fick fram våra poänger. Det var en sådan lång och härlig diskussion om allt som en har alldeles för sällan. Det kändes otroligt härligt.
 
Jag tycker ni alla ska läsa Expressens reportage om vilka de "ensamkommande" är.
 
https://www.expressen.se/nyheter/qs/de-9-000-afghanerna--vilka-ar-de-egentligen/
 
Sedan är inte jag den att avgöra vad ni alla har för syn på livet och hur allt bör vara, men i reportaget kommer det mesta fram som är intressant gällande gruppen, och det bör ni alla ha med er när ni bildar er en uppfattning om det hela.
 
Jag undrar även hur bra koll gemene man har gällande Israel/Palestina-konflikten? Inte så bra vad det verkar.

Milky Chance och Bradbury

Igår efter en rätt trevlig dag på jobbet bar det av till Sthlm med Valle för att kika på Milky Chance, ett tyskt band som lirar en något svårdefinierad musikstil. De hade ialf en hit med låten "Stolen dance" för några år sedan. Det var Valles initiativ att se dem, men absolut inte mig emot att också se dem efter att ha hört dem en del hemma hos Valle. Tanken var att vi skulle sett dem redan i slutet av förra året, men då ställde de in. Igår kom de dock tillbaka till Sverige för att gottgöra sin tidigare inställda spelning. Spelplats var Vasateatern, vilket bara det var lite spännande, och som även visade sig vara en väldigt härlig lokal.
 
Spelningen sedan var väldigt bra. Milky Chance visade sig vara ett ödmjukt band som kunde framföra en spelning live alldeles galant. Något jag noterade var att de hade två trumset, ett konventionellt och ett med congas. Det blev även en hel del munspel. 
 
Milky Chance verkar främst appelera till tjejer mellan 18-25, och även om jag som 35-årig man inte var helt ensam, så var jag i klar minoritet gällande mitt kön och min ålder :-). Det gjorde dock ingenting och spelningen var som sagt väldigt bra.
Milky Chance. Det var mycket folk under konserten men ändå inte trångt och därmed var det lätt att få bra platser.
 
Utöver konserten igår blev det även ett besök till Hammarby sjöstad idag för att träffa ett par vänner till Valle. Förutom att ett krånglande svenskt tågsystem gjorde att vi blev försenade både dit och hem så var det en alldeles utmärkt och solig visit till Sthlm.
 
Under resorna fram och tillbaka till Sthlm passade jag på att läsa Ray Bradburys "Fahrenheit 451", och som visade sig vara en smått fantastisk bok. Temat (som förvisso kanske inte är det mest genomgående) genom boken om att det finns så mycket enkel underhållning i form av "skit" på TV och sport för att människor inte vill utsättas för svåra tankar är oerhört intressant. Något tonårsfilosofiskt må hända, men ändå något jag tar med mig. Även att minoriteter osv i sin rädsla över att bli kränkta inte vill att det ska finnas litteratur som kan verka kränkande fick mig att tänka på stuationen idag. Jag blev rätt tagen av bokens förvisso inte helt revolutionerande innehåll, men jag har inte läst någon liknande fiktion förut, bortsett från Orwells "1984".
 
Att läsa dessa böcker får mig att se livet som ännu mer intressant och jag känner mig en aning mer komplett som människa.

Härlig ledighet

Nu är snart ledigheten slut. Det är förvisso tråkigt, men det har varit en väldigt trevlig ledighet.
 
Igår blev det en sväng till Hallsberg för att hälsa på föräldrarna. Det bjöds på vegetarisk mat och öl, och allt var mycket gott. Det kördes även lite leksakståg :-). Sedan gick jag och Valentina till Frimis för en öl i solen efteråt, trevligt, trevligt.
 
Idag kikade jag igenom en dokumentärserie om en person som hävdar att Hitlers aska funnits i Sverige. Mycket bevis hade han, men det höll inte vid en närmare granskning. På många sätt likt de historier jag arbetar med varje dag. 
 
Annars har det blivit att kika på en del fotboll. Liverpool gjorde sitt och lyckades kvala in till nästa års Champions League. Väl värda det. ÖSK hade dock oturen med ett felaktigt domslut vilket ledde till ett rött kort och därmed en stor anledning till att det sedermera blev förlust. Trots typ 100 repriser har jag svårt att se att förseelsen ens är gult kort. Men, men jag kan inte heller regelboken.

En dag i Engelbrekts fotspår

Min tanke från i förrgår realiserades igår. Jag tog först med Valentina genom ett vamt Örebro för att besöka Sankt Nikolai-kyrkan med målet att hitta Engelbrekts grav. Det gick väl helt ok, men som det verkar är ingen helt säker på var Engelbrekt faktiskt begravdes. Även om det blev en liiten besvikelse var det ändå intressant att besöka själva kyrkan, för det har jag inte gjort, om jag någonsin gjort det, på väldigt många år. Trots att Engelbrekts grav är okänd finns det ett kapell tillägnat Engelbrekt i kyrkan och även en minnestavla, eller vad det kan kallas, i kyrkan.
"Det" i Sankt Nikolai-kyrkan som visar att Engelbrekt antagligen är begravd när. Bakom väggen ligger Engelbrekts kapell.
 
Efter kyrkobesöket blev det lite pasta på Pastabaren i Galleria Oscar C. Billigt och bra.
 
Nu ville jag fortsätta i Engelbrekts spår och försökte därför få tag i en bil så att jag och en medtvingad Valentina kunde ta oss till platsen där Engelbrekt antagligen mördades. Peter ställde upp, så vi kunde låna han och Johannas bil. Tack för det!!!
 
Innan vi åkte iväg blev det dock ett besök till Engelbrekts-statyn på Stortorget utanför Sankt Nikolai-kyrkan :-).
Jag och Engelbrekt :-).
 
Ja, sedan cyklade vi iväg till Johanna och Peter för att låna bilen.
 
Platsen där Engelbrekt anses ha blivit mördad ligger på en holme i Hjälmaren en bit utanför Stora Mellösa vid Göksholms slott. Att Engelbrekt mördades utanför Örebro någonstans visste jag sedan innan men att det fanns ett slott utanför Stora Mellösa hade jag ingen aning om. Slottet är dock privat och därmed inte öppet för allmänheten vad jag föstår.
 
För att komma ut till Engelbrektsholmen, som holmen heter numera, måste en gå några hundra meter genom skogen. När en kommer fram till holmen möts en av en väldigt trevlig plats där det verkar som att det går att grilla och fiska. En väldigt lugn och vacker plats. Det var en positiv överraskning i sig, och naturupplevelsen blev nog större än själva minnesstenen. Förutom att platsen var väldigt lugn och vacker var det inte heller något folk där. Det är nog inte så konstigt, men det är en fin sak med Sverige, att väldigt historiska platser kan vara så lugna.
Minnesstenen. Vi hade tur att det inte regnade mer än vad det gjorde, för vädret hade blivit lite rörigt under dagen. Det var lite småblött att gå igenom skogen, men det gick även med sneakers.
Sverige-vackert.
 
Jag blev helnöjd med dagen. Kul att ha lite sightseeing på hemmaplan. Egentligen vet jag ganska lite om mina egna hembygder, och det är kul att försöka förbättra den kunskapen.

Notiser från en ledig dag

Idag är en ledig dag. Kristi himmelsfärd tror jag. Sak samma, att vara ledig, och att inte ha så mycket planerat är skönt.
 
Igår såg jag Hurula på Satin. Tredje gången han var i Örebro vad jag vet, och tredje gången jag såg honom. Det var väldigt bra, vilket jag tror att jag även tyckt tidigare. Eventuellt var publiken och framförandet något mindre energiskt än tidigare. Även lite synd att scenen på Satin skyms av pelare på sina håll.
 
Efter att Trump valt att hoppa av "Iranavtalet" så brändes det amerikanska flaggor i det iranska parlamentet. Utan att ha någon större insikt i varken avtalet eller huruvida det är rimligt av USA att lämna det, men när det bränns flaggor i ett parlament blir en lite fundersam över vad det är för människor som sitter där och deras avsikter.
 
Jag har nu läst ut "Omgiven av idioter". På jobbet slängs det rätt friskt med personlighetstyperna från boken, röd, grön, blå och gul. Du är sådan och du är sådan... Personligen har jag svårt att smeta en typ på mig, och författaren menar att de flesta människor är en blandning, så inte så konstigt kanske. Om jag ska göra en försiktig analys så är jag inte gul alls, antaligen främst grön, med delar av rött och blått. Vad det egentligen har för betydelse har jag dock svårt att greppa? Vi människor bedömer ju våra medmänniskor ändå, och frågan är om vårt bemötande blir bättre av att vi försöker anpassa oss efter en teoretisk modell av en annan människa? Jag får dessutom en känsla av att människor gärna vill vara mer röda än vad de är generellt.
 
Jag lyssnade på ett par poddar om Engelbrekt. Känner att jag borde gå och hälsa på honom i Sankt Nikolai kyrkan och där han dödades utanför Stora Mellösa.
 
Det var väl det.

Dagar av reflektion

Vi har haft två utbildningsdagar gällande coachning. Jag vet inte om jag kommer ta med mig så mycket av det jag "lärde" mig, men utbildningen gav bra med tid till trevliga samtal med kollegor. Sådan tid som en inte har annars. Utbildningen var inte heller dålig, men ni vet precis som jag, att sådant här kan bli lite teoretiskt och således svårt att omsätta i praktiken. Men tiden för reflektion med kollegorna var värd mycket.
 
Annars har inget spännande hänt på jobbet. 
 
Det var en trevlig helg med dubbelt kalas hos Peter och Johanna, och det bjöds på god mat både på dagen och kvällen.
 
Kul att ÖSK trummar på, seger igår mot Sirius med 4-2 på bortaplan.
 
Nu har det tillåtits böneutrop från en moské i Växjö, och visst är det redan tillåtet i Botkyrka någonstans? Jag tycker att det är helt galet. Jag har svårt att se att det kan anses föreligga religionsfrihet om jag ska tvingas höra på böneutrop? Det är en sak att det finns speciella hus där de religiösa vill hållas, men varför ska jag tvingas höra deras böneutrop? Är inte religion en privatsak i Sverige? Det går inte att jämföra med kyrkklockor. Kyrkklockor ger ett ljud och inte ett budskap, och ni fattar vad jag menar med budskap. ...och om det nu skulle vara svårt att förstå skillnaden mellan kyrkklockor och böneutrop från moskéer så kan vi förbjuda kyrkklockorna också, för ärligt talat, hur störiga är de inte?
 
Sedan har vi det här med gruppvåldtäkter. Är det inte helt bisarrt att det är först nu efter Aftonbladets artiklar det tagit lite fyr i debatten? Av de som dömts de senaste åren var 13 av 112 födda av två svenskfödda föräldrar. Det är milt uttryckt en överrepresentation av utlandsfödda. Ska vi fortsätta att stoppa huvudet i sanden på grund av detta, eller ska vi försöka göra något åt det? Oavsett om dessa våldtäkter är ovanliga bör det väl ändå tagas på allvar? Jag blir förbannad när jag tänker på detta.

Blev jag Socialdemokrat?

Jag är uppfostrad något till vänster och röstade på Socialdemokraterna första gången jag fick möjlighet att rösta i ett riksdagsval. Sedan uppkom en aversion mot Vänsterpartiet eftersom jag ansåg dem vara verklighetsfrånvända när de leddes av Gudrun Schyman. Numera ser jag väl på Vänsterpartiet på liknande sätt som på Sverigedemokraterna, att de diskvalifiseras på grund av deras bakgrund. Jag tror att det var på grund av Gudrun Schyman och att Folkpartiet var de "första" som började prata om krav gällande svenska medborgarskap osv som gjorde att jag i mitt andra val röstade på Folkpartiet istället för på Socialdemokraterna. Sedan missade jag att rösta i ett val och i förra valet blev det Folkpartiet i brist på bättre.
 
Nu när Socialdemokraterna nyktrat till ordentligt gällande invandringen och verkar vilja ha en regering utan Miljöpartiet, och snarare söka samarbete med Folkpartiet och Moderaterna, så börjar jag känna att jag vill gå tillbaka till "rötterna" :-).

Final!

Liverpool i final i Champions League för tredje gången i mitt liv. Det är stort! Firade med en Liverpool-tröja på jobbet idag. Lite barnsligt, men jag tycker ändå det har sin charm :-).
 
Annars en ganska trött dag.
 
Valle fyller år idag, massa grattis!

Det var det positiva tänket...

Det där med att tänka positivt för att lite magiskt få allt positivt sket sig :-).
 
Jag hade hoppats att dagen på jobbet skulle höja mitt självförtroende, men det gick åt andra hållet, och det med ett helt annat beslut än det som jag funderat kring. Utan att gå in på detaljer så gjorde domstolen en delvis annan bedömning än mig och min kollega, och det må vara hänt. Vilken bedömning en kommer fram till kan vara olika, och det är egentligen inte problemet, utan det är att beslutet inte är bra nog, och det är mitt ansvar. Det är pinsamt att läsa det, och det värsta är att jag främst tror att det är slarv, inte okunnighet. Alltså att jag inte orkat hålla tillbaka beslutshetsen utan tyckt att det var "good enough" vilket var mantrat vid tillfället. Nu får jag hoppas att det beslut jag funderat kring inte slutar i samma debacle, för då kan jag lika gärna säga upp mig.
 
Nee, dags att sluta gnälla och hoppas att Liverpool kan göra denna dag bättre och att morgondagen blir bättre!!!

Det ordnar upp sig!

Problemen i Wroclaw har ordnat upp sig och det är jag otroligt tacksam över.
 
Imorgon är det tillbaka till jobbet. Jag gillar inte att vara ledig från jobbet när andra är där och jobbar. Det känns alltid som att det kan uppkomma saker som jag är inblandad i och som jag vill tackla direkt, inte när jag kommer tillbaka. Alltså inte något enstaka, men att det kan finnas en rad saker som jag borde fixa och som jag redan hade löst om jag varit på jobbet. Imorgon kan dessutom bli en arbetsdag som kan vara avgörande för mitt självförtroende om det går som jag vill :-).
 
Valborg igår innebar inte så väldigt mycket, men blev till slut en mycket bra dag. Under kvällen blev det att kika lite på brasan vid Slottet för att sedan ta en öl på Pitcher's. Ingen kalasfylla som förr alltså :-). ...och ÖSK, vilken vändning, men jag missade matchen.
 
Dagen har inneburit lite träning och ett par dokumentärer om Midsommarkrisen 1941. Det är något väldigt förlösande att titta på dokumentärer där personer tvingas besluta i så oerhört mycket större saker än jag själv. Det blir en själslig frid att veta att allt kunde vara på en så mycket värre nivå :-).
 
2018 har fortfarande varit väldigt bra för mig, och det kommer fortsätta så har jag bestämt :-).
 
...och som slutkläm. Kunde Özz Nujen på något sätt gjort det sämre i intervjun med Janne Josefsson? Det är klart han är skakad av allt som hänt med Akilov, men ändå. Han framstår inte i någon bra dager.

Känslor i Wroclaw

25 april 2018
 
Gustav tog oss tillsammans med en gosedjurshund till Vingåker där Acke mötte upp. Oss i det här fallet var jag, Lund, Rob och Grens. I Vingåker blev det lunch på det av vissa rätt ofta omtalade Joan's. Besöket gav dock inte några bestånde minnen.
 
Från Vingåker åkte vi sedan i två bilar fram till Skavsta. Bilen jag färdades i fick dock oväntat (?) stanna några minuter utanför Katrineholm för en bajspaus. Något märkligt, men det gav till skillnad från Joan's sannolikt mer bestående minnen...
 
Framme på Skavsta mötte Danne upp, så därav var vi en sju man stark trupp som åkte ned till Wroclaw.
 
En öl på Skavsta och en stundtals skakig 90 minuters flygresa senare var vi framme i Wroclaw. Det fantastiska Über tog oss sedan till vårt hotell. Vårt hotell, Puro, visade sig ligga centralt i Wroclaw och vara väldigt modernt. Allt i rummet styrdes exempelvis av en tablet. Jag vet dock inte om det var så smidigt, men lite hi-tech ialf. So far so good... Det som inte var så bra med våra rum var att badrummen var glasburar, vilket betyder att det är rätt svårt att inte se och höra den som är inne i badrummet. Sedan var de sängar vi hade väldigt smala, så för min del blev det nästan för mysiga nätter med Robert.
Rob framför ett av de otroligt märkliga badrummen på Hotell Puro i Wroclaw.
 
Vår första kväll i Wroclaw blev för min del inte så "aktiv". Vi gick till restaurangen Szynkarnia där de visade Champions League vilket gjorde att det var ett jävla liv på restaurangen. Maten var sedan inte så intressant med små portioner, så det blev inte ett väldigt bra besök. Lokalen var dock trevlig. Dessutom fick jag lite information under restaurang-besöket som gjorde mig fundersam. På grund av detta gick jag sedan hem till hotellet medan de andra tog någon eller några öl till på andra ställen.
 
26 april 2018
 
Denna dag var fram till kvällen en för mig någon nedstämd dag. Vi strosade runt lite i Wroclaw och käkade en inte allt för rejäl frukost på det "stora torget". Sedan gick vi vidare för lite shopping innan vi gick tillbaka till hotellet för vila med mera. Efter en något sen lunch på restaurangen Margherita blev det lite mer häng på hotellet innan det var dags för dagens enda begivenhet vad jag kan minnas, ett restaurang-besök till Jadka. Jadka visade sig vara en utmärkt restaurang där jag åt väldigt god gås och anka. Jag tror nog att det här var den bästa maten vi åt under resan. Efter besöket orkade vi dock inte göra så mycket mer, så det blev en tidig kväll i säng för oss alla. Denna dag kan verkligen sammanfattas som en "mellandag". Det är nästan svårt att komma ihåg vad vi gjorde, eftersom vi inte gjorde något speciellt.
 
27 april 2018
 
Pigg och glad gick jag tillsammans med Acke ut rätt tidigt för att äta frukost. Det blev gröt på caféet Paloma, och åter igen var portionen ganska liten.
 
Sedan splittade vi upp eftersom jag ville gå en "free walking tour", vilket ingen annan var intresserad av. Turen var väldigt bra med en guide som var bra på engelska, utbildad i historia och från Wroclaw. Det gjorde att han hade bra koll på det mesta. En intressant sak han berättade om var att Wroclaw klarade sig rätt bra genom Andra världskriget ända fram till slutet då ryssarna bombade sönder 70 % av staden. Det gör att Wroclaw, likt exempelvis Warszawa, har en hel del byggnader som ser gamla ut, men som är relativt nya. Annat intressant var att arbetslösheten är typ 2 %, att av de dryga 600 000 invånarna är dryga 100 000 studenter. En "kul" grej gällande det sista var att av studenterna kunde 40 % ses som alkoholister och 60 % hade, eller hade ialf haft, könssjudomar under studenttiden.
De här husen på "stora torget" är inte återuppbyggda, utan såg även ut så här innan Andra världskriget.
Wroclaw ses ibland som ett polskt Venedig. Hela staden är uppbyggd på öar i ett flodsystem där Oder är den största floden. Wroclaw ska även vara typ topp fem i Europa gällande antal broar.
 
Efter turen började värmen komma i Wroclaw. Vi satt en stund på ett ställe vid namn Deja Vu och tog någon öl vilket gjorde att vi blev lite brunröda :-). Sedan slöade vi lite på hotellet innan vi skulle börja vår party-natt.
 
Vid tågstationen i Wroclaw finns det en mängd barer och restauranger under rälsen, vilket var lite coolt. Det ligger även en bit utanför själva centrum i Wroclaw vilket gör att priserna är lägre, så vi gick till ett av dessa ställen. Valet föll på Kuznia, där vi främst hamnade för att det var svårt att hitta plats någonstans, men det visade sig vara ganska bra och det gav oss den billiga alkohol vi ville ha :-). Här fick jag dock åter igen negativ information, vilket jag nu hade hoppats skulle varit utredd, så humöret började bli svajigt.
 
Resten av kvällen och natten spenderade vi på mer centrala barer och på en klubb. Vi blev alla ganska runda under fötterna och hade sammanfattningsvis en hygglig kväll utan större förvecklingar.
 
28 april 2018
 
En dag jag hade kunnat vara utan. Bakis och jävlig med en plågsam morgonpromenad som grädde på moset. När jag sedan satt ensam och kontemplerade över mitt liv i skuggan på ett torg utanför en bank kom det en polack och tog massa bilder på mig. Han fick mitt godkännande givetvis, men det lär inte ha varit bilder tänka för glättiga resereportage :-).
 
Ja vad hände sedan? Vi försökte sova och hängde i den riktigt trevliga trädgråden till hotellet innan vi gick över vägen för att äta på restaurangen La Maddalena. Det visade sig vara en väldigt bra restaurang. Efter det gick jag hem och lade mig, vilket de flesta andra också gjorde. Det var endast ett par starka som gick ut för ett par öl till :-).
Det på flera sätt märkliga hotellet Puro hade ialf denna enastående trädgård där vi hängde mycket i brassestolarna.
 
29 april 2019
 
Flygtiderna vi hade var väldigt bra. Flyget hem gick vid 16.00, så vi hade nästan en hel dag till på oss. Vi gjorde dock inte så väldigt mycket under denna dag. Käkade bra frukost, hängde på "stora torget" och shoppade lite.
 
Sedan blev det Über till flygplatsen igen och nu är vi hemma.
 
Summering
 
Wroclaw var, eller snarare är, mycket vackrare och intressantare än vad jag trodde innan. Väl värt ett besök. Det var även de i resesällskapet som gärna hade stannat längre. Svenska kronan är inte stark i dagsläget och därav är det inte lika billigt som vanligt i Polen, men en trerätters middag på en bra restaurang kostade inte oss mer än 300-400 kronor, med dryck. Wroclaw är även så pass litet att en kan gå överallt vilket är skönt. För den som vill är det även möjligt att åka på dagsturer utanför staden, exempelvis till Auschwitz. Det kostade oss typ 300 kr att flyga t.o.r. med Wizz Air, och det tror jag är normalpris vid den här tiden på året. 
 
Vi reste sju personer, förvisso inte under en otroligt lång tid, men det uppstod inte en enda konflikt oss emellan. Kanske någon enstaka förvåning över oväntade toalettbesök, men inget annat. Det är väl inte på något sätt unikt, men det är väldigt avslappnande att vara i en sådan miljö.
 
Angående annat så är jag inte en moraliskt perfekt människa, och vill inte vara det heller, men har aldrig haft för avsikt att såra någon annan medvetet.

Stökig gårdag

Idag bär det av till Wroclaw.
 
Hur ska en rösta nu när det blivit ytterligare ett extremparti i riksdagen genom Centern? Miljöpartiet kan en ju en med rätta hoppas åka ur, men det lär inte Centern göra, eftersom de får en mängd oinsatta ungas röster. Sossarna och Moderaterna kan väl gräva ned stridsyxan och regera tillsammans? Där är nog jag ett par aningar oinsatt, men låter inte det som en bra lösning i den polska riksdag som råder?
 
Betsson ned en massa igår, men de andra aktierna gick bra, men det räddade inte upp allt. Så fort jag tycker att det börjar se lite bra ut kommer det alltid något "större" bakslag.
 
Liverpool spelade ut Roma igår, tills Salah byttes ut och det slarvades bakåt. Sedan fick Roma en straff som givetvis kan diskuteras, men som jag personligen inte ser något direkt fel med. Hursomhelst, det gjorde att en finalplats inte är helt säker, bara säker. Att Liverpool inte skulle göra några mål på bortaplan med frontrion friska känns osannolikt.

Notiser från helgen

Igår hängde jag med mina föräldrar till Konserthuset för att se en konsert med Sven-Ingvars. Om jag inte påpekat det förut så berodde det på att de fick ett par dubbletter i julklapp. Att jag följde med ångrar jag dock inte. Konserten var riktigt bra, och det var verkligen ingen dansbandsföreställning, utan det var en rockkonsert. Sven-Erik Magnusson dog förra året därför var det inte med någon från grunduppsättningen, men sonen Oscar gjorde det riktigt bra. Jag blev verkligen positivt överraskad.
Bra drag med stående publik stundtals. Det var inget ungt klientel på konserten vilket var lite synd eftersom musiken framfördes på ett tidlöst sätt.
 
Eftersom Avicii dog i fredags så har jag som väldigt många andra sett dokumentären om honom på SVT Play, och det var nästan lite otäckt. Känslan när en ser dokumentären är att den är inspelad efter hans död. Typ det här ledde fram till Aviciis död. På väldigt skilda plan och i klart mindre omfattning känner jag igen mig i Avicii. Speciellt oviljan till small-talk och ängsligheten innan uppträdanden, men att ändå ofta gilla det när det fungerar. Efter att ha sett dokumentären blev jag klart mer berörd av Aviciis bortgång.
 
Jag har även roat mig med att läsa boken "Så blev vi alla rasister" av Arpi och Cwejman. En kort bok på 100 sidor. De tar upp ganska mycket intressanta saker om kvotering osv. Det viktigaste jag tog med mig var att kvotering genom "ras" blir rätt märklig. Ger annorlunda hudfärg eller ursprung mer mångfald än annorlunda uppfattningar? Även att de som diskuterar diskriminering på grund av "ras" blir väldigt besatta av människors rent fysiska olikheter. Det kan väl knappast leda till något gott?
 
Jag hängde även en del med Linus som var på besök i staden och det blev bland annat ett besök till den nya restaurangen Casanova, och jag var nöjd med maten, rikliga portioner.
 
När jag och Linus satt och käkade lunch på Stora Örebro i lördags kom NMR med lite flaggor och började dela ut flyers. Det är första gången, vad jag kan minnas, som jag ser en sådan extrem organisation göra något sådant. Måste säga att jag tyckte det var en aning otäckt, och jag har svårt att förstå dess medlemmar. Till skillnad från mycket annat märkligt här i världen så har medlemmarna i NMR gjort ett aktivt val i någorlunda vuxen ålder.

RSS 2.0