GES

Helgen har inneburit lite av varje, jag har typ flyttat lite halvt, men även sett GES i Brunnsparken.
 
Vi var ett gäng som hade köpt biljett till GES för att få höra lite gamla stänkare. För den som inte var där, och som kan vara intressant att veta, så lirade de inte bara GES-låtar utan även många av respektive medlems egna hits. Vädret var skit, det regnade mer eller mindre under hela konserten. Det öste dock aldrig ned så det var ändå ok. Konserten kändes till en början rätt trött, men när de gamla hitsen kom blev det bättre. Många låtar drogs dock ut på lite mycket. I förhållande till priset på knappt 700 kronor var det knappt värt det, men det var ändå riktigt kul under hitsen, så det var nog värt det trots allt, men inte så mycket mer.
 
Annars då, jag borde från och med nu komma ihåg att det var Karl X som var en tjockis och att Linné var het på 1700-talet.

Torsdag

Jag har börjat läsa min Hans Rosling-bok. Något jag påpekat några gånger förut men som också boken tar upp är följande. En miljard människor lever på mindre än 2 USD om dagen. Tre miljarder till lever på mindre än 8 USD om dagen. Tänk lite på det. Det är en helt sjuk orättvisa. Tänk även på vad som skulle kunna hända om alla människor i världen fick möjlighet att ansöka om asyl på våra ambassader i världen? Nu kommer långt ifrån alla kunna ta sig till en ambassad, men borde inte rättvisan vara att alla som vill borde få chansen? Hade det fungerat? 
 
Googla även hur mycket koldioxid vi släpper ut per person i Sverige jämfört med andra länder. Ha dock med i beräkningen att vissa av de länder som släpper ut mer än oss släpper ut mycket som tillverkas i det landet och som vi sedan köper. Oavsett detta tror jag ni kommer förstå att det vi gör för miljön i Sverige är en stor jävla piss i havet. Subvention på elcyklar... Vem gynnar det?
 
Valle har fått jobb i Sthlm. Spännande värre! Hur ska jag nu göra? En del att fundera på...
 
I övrigt har jag bekantat mig med Frida Kahlo och Harriet Tubman, som var ganska okända för mig innan. Men nog hade jag hört namnen innan?
 
Jag vill även citera Navid Modiri "Vad kallas den där härskartekniken när man ropar : HÄRSKARTEKNIK! så fort man känner sig intellektuellt trängd?" Hur ofta har jag inte irriterat mig på folk som tror att andra använder "härskartekniker" när de känner sig underlägsna!?
 
Till sist, bilbränderna. Så många tankekollapser från diverse ledarskribenter med flera. Jag säger istället att det måste varit miljöpartister som startade alla skogsbränder. Nee inte ens det är troligt...

Jobb imorgon

Imorgon börjar hösten. Alltså jag har ingen mer sommarledighet att se fram emot. Jag har egentligen inte något särskilt planerat att se fram emot heller när jag tänker efter. Tycker väl förvisso att de som finns omkring mig är tillräckliga för att framtiden ändå ska kännas bra :-).
 
Sista lediga dagen på semestern spenderades som de första dagarna förra veckan. Dokumentärer... Nyköpings gästabud, Karin Månsdotter, Gustav II och III samt Potemkin. Jag hann även läsa ut boken om Palestinakonflikten, vilket var ett av målen för ledigheten.
 
Igår kväll blev jag irriterad på ett par grabbar som parkerade på en handikapp-parkering. Vad gjorde jag åt det? Knöt näven i fickan och gnällde... Så fegt, och det gör mig nästan ännu mer irriterad.

Ett regnigt Way Out West

Regnet fortsatte i Göteborg igår. Det var tidvis rejäla skurar.
 
Hursomhelst hade det börjat klarna upp en del när vi begav oss till festivalområdet efter att ha intagit en lunch på en sport-bar på vägen och även av en slump träffat en gammal arbetskollega. Flera överraskande möten under denna festival alltså :-). Fast inget av dem har varit på själva festivalen.
 
Vi mötte upp Kalle och Jens, också det ganska slumpmässigt, på väg in på festivalområdet. Där började vi med att se på Markus Krunegård. Förvisso var det mest jag som kikade på konserten, de andra satt och drack öl en bit bort. Konserten var bra med duetten "O A O A E vi förlorade" med Miriam Bryant som topp. Skönt att Markus avstod från att ta enkla politiska poänger också. Förvisso kallade han de som har Downs syndrom för mongon, vilket kan diskuteras, speciellt utifrån hans ståndpunkt.
En utmärkt Markus Krunegård här tillsammans med Miriam Bryant.
 
De första regnstänken började komma nu också. Vi gick sedan till Linnétältet för att se något band jag inte minns vad de heter, vilket främst beror på att jag och Kalle väntade in ÖSK-BP. Kalle lyckades få wi-fi och därmed kunde vi se första halvleken av matchen utanför Linnétältet. Under andra halvlek började Fleet Foxes spela och därmed fick det bli musik istället för fotboll.
 
Under Fleet Foxes började det regna ordentligt för första gången. Konserten var bra framförd, men jag hade svårt att känna att det var intressantare live än på skiva, därmed var min upplevelse att det var rätt tråkigt. Konserten hade gjort sig bättre inomhus och i lite mörker.
Fint, men den här konserten kommer inte ge några bestående minnen.
 
Nästa händelse var att Bias tappade bort sin plånbok :-). Någon hade dock hittat den och lämnat in den på Lost & Found, så Bias fick tillbaka den :-).
 
När vi sedan gick för att äta blev regnet mer ihållande. Vi fastnade därför i mat- och dryck-området både under Lykke Li och Thåström, så vi hörde dem väl men såg dem bara på håll. Därmed lite svårt att hävda att vi verkligen "såg" konserterna, och jag kan därmed inte heller bedöma dem.
Regn, regn, regn...
 
Det mest underhållande under den här perioden var att det blev trevlig stämning mellan alla som stod i sina ponchos under träden för att försöka få skydd från regnet.
 
Men sedan blev det bra på riktigt och eventuellt bäst någonsin. När Arcade Fire började spela slutade regnet efter hand. Vi vågade därför oss ut i publikhavet efter ett par-tre låtar. Det är ibland lätt att se de senaste händelserna i livet som de bästa, och så är kanske fallet här, men det här var en utmärkt konsert. Det var spontan-dans i publiken och ett glatt band på scen. Det är musik-porr! Arcade Fire är kanske inte alltid det mest intressanta bandet på skiva, men live i mörker blir det en magisk upplevelse. Jag tar i och säger att det här är det bästa jag sett sedan LCD Soundsystem på Primavera för ett par år sedan. Ett stort jävla tack till Arcade Fire för upplevelsen!
Ett fantastiskt avslut på en bra festival.
 
Årets Way Out West var vädermässigt lik förra årets. Bandmässigt var det nog för min del ungefär lika bra i år som förra året. Eventuellt något för många kvinnliga artister som låter ungefär likadant på de stora scenerna, men det har eventuellt med jämställdheten att göra, och det är väl kanske bra? Topparna var Patti Smith, Fever Ray, Popsicle och Arcade Fire. Arctic Monkeys stod för festivalens negativa överraskning. Inte alls omöjligt att jag även kommer tillbaka även nästa år.
 
Från en sak till en annan. Illa att ÖSK förlorade men Liverpool såg oförskämt bra ut.

Helt ok mellandag på Way Out West

Blåsten gjorde att Way Out West öppnade ett par timmar senare än utannonserat igår. Framåt sen eftermiddag hade det dock mojnat betänkligt och under kvällen var det inte mycket blåst att tala om.
 
Under dagen igår gjorde vi inte mycket, vi tog en liten promenad till Feskekörka. Vi käkade sedan varsin pizza på ett hak (Vasanova) med billig öl där det hängde mycket supportrar från Blåvitt. Dessvärre, eller dessbättre, beror ju på hur en ser det, så förlorade sedan Blåvitt.
 
Vi promenerade sedan bort till festivalen. Väl framme var det långa köer för att komma in, kanske beroende på den försenade öppningen. Det gjorde att vi istället gick och tog en kaffe och en öl på ett café. Där träffade vi Mirza, Sajjes bror, av en slump. Riktigt trevligt.
 
Sedan var det dags för festival.
 
När vi kom in spelade Miriam Bryant och vi hann väl se knappt halva konserten. Extremt välproducerat med mängder av folk på scen. Det var stråkar och hela baletten. Det gjorde att det lät väldigt bra och Miriam var även härlig på scen, men hennes röst gav mer att önska. Jag blev lite fundersam huruvida Miriam är en väldigt bra artist/sångerska eller om det handlar om en person som passar in bra i tiden för en kapitalistisk musikindustri?
Miriam Bryant. Helt ok!
 
Sedan blev det tvära kast. Från Miriam Bryants välregisserade spelning till Lily Allen som satsade på minimalism. Lily knallade runt med rosa hår mer eller mindre ensam på scen. Det var någon gitarrist med och en snubbe bakom ett mixerbord, men det var det. Rätt tråkig spelning, med korta publikhöjare genom en och annan hit.
Trevligt men väl nedtonat av Lily Allen.
 
Eftersom Lily Allen var så tråkig gick vi och kikade på det svenska stjärnskottet Skott. Det var en väldigt trevlig spelning och Skott framstod som en blandning av Lana del Rey och Florence + The Machine. Om jag blivit något besviken på Lily Allen var det här en positiv överraskning, och då hade jag inte hört en enda låt av Skott tidigare. Rekommenderas!
Skott, nästa stjärnskott ;-).
 
Sedan mötte vi upp Kalle och en vän till Kalle vid namn Jens som jag inte träffat förut.
 
Vi knallade till mat- och ölområdet för lite mat, och väl där såg vi från sidan när M.I.A. uppträdde. Nog att hon var sen upp på scenen, men även en som mig som kan vara en aning avog mot liknande musik måste ändå erkänna att det var bra drag.
M.I.A. levererade.
 
Nästa band, Fever Ray, var nog ändå den största positiva överraskningen under gårdagen. En riktigt härlig spelning i mörkret i Slottsskogen. Även om jag kände igen exakt noll låtar så var det super. Karin Dreijer och hennes bandkollegor var alla sminkade och utklädda i märkliga kostymer. De ägde scenen! Mäktigt!
Oh yeah!
 
Sedan var det så dags för kvällens begivenhet. Popsicle hade som jag förstått det sent bokats in till Way Out West och jag hade därmed inte en aning om att de skulle spela på festivalen förrän igår. Förväntningarna införlivades också. Det var väldigt bra och allsång på "Not Forever". För mig den klart bästa spelningen hittills under festivalen. Popsicle själva verkade också genuint glada och tacksamma över att få spela vilket gjorde det hela ännu bättre :-).
Popsicle hade kanske inte imponerat på merparten av besökarna på Way Out West men för en nostalgiker som mig som aldrig fick se bandet när det begav sig blev det kvällens höjdpunkt.
 
"Tack vare" Popsicle missade vi Kendrick Lamar.
 
Sedan knallade vi hem och var i säng runt 01.00. Årets Way Out West är därmed som förra året, en för oss rätt lugn tillställning.
 
Idag regnar och åskar det. Det öser ned regn. Hoppas verkligen att det lugnar ned sig fram till eftermiddagen. Insläppet är därmed försenat även idag.

Way Out West igen

Nu befinner sig jag och Bias på Hotel Avalon i Göteborg och nynnar på Roxy Musics gamla klassiker... Att vi är här beror på att vi besöker Way Out West.
 
Resan ned gick bra trots att jag åkte tåg, och jag tror att jag bara blev lite försenad. Under resan roade jag mig med P3 Historia genom Djingis khan, Elisabet I och Katarina den stora samt lite sömn.
 
Väl framme på Hotel Avalon upptäckte vi att vi fått ett väldigt "mysigt" rum med jacuzzi mitt i rummet :-).
Mysigt... Det är även här en sådan här taskig toalett utan riktig dörr, så allt som görs på toaletten hörs och delvis syns. Trodde inte det här konstiga toalettsättet fanns på hotell i Sverige, men tydligen.
 
Det blev sedan spårvagn till Linnéplatsen där Slottsskogen finns vilket är platsen för Way Out West. Att få bandet och att komma in gick smidigt.
 
Väl inne på festivalen mötte jag upp Bias, han hade tagit ett tidigare tåg. Det första vi gjorde var att se en intervju utförd av Timbuktu med Margot Wallström och Beatrice Fihn. Fihn är generalsekreterare för ICAN som fick Nobels fredspris förra året. Hon gav ett bra intryck och ville exempelvis inte se nedrustning av kärnvapen som en höger/vänster-fråga. Wallström kunde dock inte förklara varför Sverige inte hade skrivit under konventionen om förbud mot kärnvapen. Detta tillsammans med hennes andra svar gav ett hycklande och populistiskt intryck, så om något lär Socialdemokraterna tappat några röster på grund av hennes framträdande. Med risk att låta lite väl kaxig var min känsla att hon inte hade mycket bättre koll än mig gällande de frågor som behandlades.
Fihn, Wallström och Timbuktu.
 
Sedan var det dags för musik i den vädermässigt rätt perfekta tidiga augustikvällen. Den första artisten vi såg var Patti Smith. Hon var överraskande bra! Bra samspel med publiken och covers på både Midnight Oil och Bob Dylan vilket tände publiken. Sedan är ju "Because the Night" en fantastisk låt.
Patti Smith, klart bäst av det vi såg igår.
 
Direkt efter Patti Smith började Iggy Pop. Det jag först reagerade på var att han inte åldrats väl :-). Hans hud var något utöver det vanliga. Utöver den väldigt skrynkliga kroppen var det även en del annat som väckte uppmärksamhet. Det var nämligen otroligt bra drag på den 71-åriga Iggy Pop. Han studsade runt ordentligt på scen och var nere mycket framför publiken och knallade runt. Han spelade även de flesta av sina hits, även om jag saknade "Real Wild Child". 
En oerhört skrynklig men vital Iggy Pop.
 
När Iggy Pop var klar var det dags för Arctic Monkeys. Ett band jag främst lyssnat på för över 10 år sedan, men som släppt flera skivor sedan dess. De var dock en besvikelse. De hade förvisso en stilig scen, men annars var det rätt trist. Trist framtoning med kostymer och det "roligaste" de kunde bjuda på var att kort spela Batman-introt och säga Batman... Ett av de mest ocoola band jag sett. Jag hade förvisso inga förväntningar så besvikelsen blev därmed inte så stor. Däremot undrar jag var Arctic Monkeys storhet kommer ifrån?
Visserligen stiligt, men ack så tråkigt.
 
Arctic Monkeys slutade spela vid 23.30 och efter det tog vi spårvagnen tillbaka till hotellet. Därmed var vi uppe vid 8-9 imorse. Lily Allen går på vid 19.00 ikväll, och vad ska vi göra fram tills dess?

Utbildning

Jag har nu suttit i tre dagar och försökt bilda mig historiskt. Jag har nog nämnt det förut men till för bara några år sedan var min kunskap om "historien" främst baserad på det jag lärt mig i skolan. Alltså jag hade inte direkt repeterat något, men självfallet hade jag stött på "historia" på andra sätt, men inte direkt sökt den själv. De senaste åren har jag dock plöjt en mängd TV-dokumentärer och nu den senaste tiden har jag även upptäckt att det finns bra poddar för historia. Allt detta har gjort att jag fått, vilket jag också tidigare nämnt, en bättre översikt över ialf svensk historia, men även en del annat.
 
Under dessa tre dagar har jag då gjort detta:
 
Sett "Den blodiga freden" om hur illa tyskar behandlades i efterdyningarna till andra världskriget.
 
Sett en Melker Becker-dokumentär om ett nedlagt fängelse i Norrköping.
 
Såg den omdebatterade filmen gjord av Sverigedemokraterna om Socialdemokraterna: Ett folk, ett parti.
 
Upptäckt att det finns en massa gamla Herman Lindqvist-dokumentärer om svensk historia på öppet arkiv. Jag har hunnit igenom: Karl XII, Cecilia Vasa (Vadstenabullret med mera), den heliga Birgitta, Gustav IV Adolf (visste jag inte mycket om innan), brandskattningen av Visby och börjat kika på Gustav Adolf den store. Jag känner mig väldigt road av dessa dokumentärer trots att de är över 20 år gamla.
 
Det har även blivit ett gäng poddar: Jeanne D'Arc, Gustav III, det stora oväsendet (om häxjakten på 1600-talet - helt galet, barn som anklagade vuxna för att vara häxor. Har inte liknande gått igen senare...?), Sophie Scholl, Gustav Vasa, Pocahontas och Nils Dacke. 
 
Jag hade även tänkt att läsa ut en bok om Palestina-konflikten, men jag har inte lyckats. Det är så mycket information så att jag blir alldeles snurrig.
 
I övrigt har jag bytt Rosling-boken mot "Omgiven av psykopater" och tränat en gång var dag.
 
Imorgon är det Way Out West.

Födelsedag och bröllop

Jag har en dryg vecka ledigt nu :-). Flera dagar är även helt oplanerade, vilket är ovanligt i mitt fall. Det känns ialf skönt och målet är att försöka läsa någon bok eller två och ta dagen som den kommer.
 
I fredags fyllde jag år, 36 år den här gången. ...eller som Saga uttryckte det "grattis, ett år närmare 40" :-). Vi firade lite hemma hos mor och far i Hallsberg. Jag köpte mat från Coco Thai, vilket var ett litet äventyr i sig eftersom de inte hade koll på vad jag i förväg beställt. Allt blev även försenat trots att jag beställt maten till en speciell tid. Väldigt rörigt med andra ord. Jag fick dock ett par burkar Ramlösa som kompensation :-). De var tydligt nervösa och ledsna över att de ställt till det. Maten, som inte heller blev helt rätt, smakade dock bra :-).
 
Vi hade sedan en väldigt trevlig kväll. Jag fick presenter i form av biljetter till Henrik Fexeus, en skjorta och en bok av Hans Rosling. Att få gå och se Henrik Fexues ser jag verkligen fram emot. Är det någon som jag inte känner som har påverkat mitt liv så är det han :-). I övrigt fick jag även senare en likadan Hans Rosling-bok (som måste bytas), boken Food Pharmacy, lakrits och en t-shirt. Riktigt bra grejer :-). Jag är supertacksam!
 
Sedan var det bara hem till Örebro och sova innan det var dags att åka upp till Ransäter utanför Munkfors för att deltaga på Ackes och Kristins bröllop. Jag och Valle försov oss innan, men vi hann fram i god tid ändå :-). Ransäter ligger precis vid Klarälven vilket inte helt förvånande var väldigt vackert. Sjäva vigseln skedde sedan utomhus nere vid älven. Riktigt fint!
Definitionen av vackert!
 
Sedan var det fest i en loge. Det serverades god mat och hölls bra tal. En alldeles utmärkt tillställning.
Festlokalen.
 
Jag kan väl tycka att jag själv skulle kunna bjuda till lite mer. Försöka vara lite trevligare. Istället känner jag ett svagt ointresse för att lära känna nya människor vilket säkert kombineras med viss blyghet, vilket gjorde att jag mest hängde med de jag redan kände. Å andra sidan tycker jag alla andra var ungefär likadana, så jag ser det inte som att det är mer fel på mig, men jag skulle ändå ibland gärna vilja vara den som bjuder till lite mer och lättar upp interaktionen folk emellan.
 
Hursomhelst! Tack Kristin och Acke för den fantastiska dagen och kvällen!
 
Även tack till Juliana och Erik för att ni lånade oss bilen.

Några notiser igen

Jag är tydligen en "millennial". Jag trodde att det var folk som var födda kring 2000, men så var det inte. Jag är enligt de flesta definitioner en tidig "millennial".
 
Eftersom jag känt mig en aning seg de senaste dagarna blev det en lugn eftermiddag idag. En promenad lyssnandes på en dokumentär om Bonnie & Clyde fick det bli.
 
Hemma sedan blev det en TV-dokumentär om Rikard Wolff. Han gav ett bra intryck, vilket jag även tyckte i en Värvet-dokumentär jag lyssnade på för ett tag sedan.

Notiser främst för mig själv

Jag såg Nolans film om evakueringen i Dunkirk igår. Väldigt bra och med ett annorlunda perspektiv än andra krigsfilmer. Inget blod, flera historier osv.
 
Jag såg klart serien "Då förändrades världen" idag. Det är en snubbe som heter Melker Becker som gör annorlunda historiska dokumentärer. Allt finns på SVT Play.
 
Jag började lyssna på P3 Historia igår. Mer stringent och bättre producerat än Historiepodden. Inget trams, vilket ibland gör Historiepoddens avsnitt onödigt långa. Jag gillade både P3 Historias avsnitt om Rasputin och Marie-Antoinette. Axel von Fersen måste ju också nämnas, sicken lirare.
 
Det har börjat pratas om Popaganda, så det kanske det blir.
 
Jag känner mig lite täppt i näsan.
 
En del intressanta saker kan även vara i görningen, får se vad som händer.
 
Trevlig vecka på jobbet så långt och väldigt fuktigt ute.

Snart arbetsvecka igen

Helgerna går fort, men de är bra, och jag räknar med att det blir en alldeles utmärkt arbetsvecka. Sedan är det en dryg veckas ledighet innan det är dags för höst och mycket jobb.
 
Den nya Mamma Mia-filmen var väldigt bra. Feel-good rakt igenom. Jag satt och mös i den dessvärre lite för varma salongen.
 
Innan blev det åter ett besök på Mocca Deli och efter blev det ett besök på Bishop.
 
Imorse provade vi att käka frukost på Clarion Borgen. Inte så dumt, 135 kr, och sannolikt första gången jag köper frukost på ett hotell där jag själv inte övernattat.
 
I övrigt tycker jag att ni ska följa rektorhamid på Twitter. Han är i Afghanistan just nu.

Lördag

Gårdagskvällen innebar lite mat och ett par öl i goda vänners lag på Burger Love. 
 
När jag kom hem började jag läsa Ann Heberleins "Den Banala Godheten", och det har jag fortsatt med idag till den grad att boken tog slut. Bra bok, om en inte så mycket nytt för mig. Att vi i Sverige daltar och är naiva är inget nytt, och att människor ska straffas och ta ansvar för sina brott är självklart, även om det inte alltid är så i praktiken. 
 
Ikväll blir det lite mat och den nya Mamma Mia filmen med Valle.
 
Tvätt och löpning har också hunnits med idag.
 
Förresten, lyssna på P3-dokumentärs serie om "familjen" från Borlänge, riktigt bra.

Hippinghopping!

Jag måste säga att det ser ut som besöken här ökar när jag skriver något om jobbet :-). Men jag skulle aldrig skjuta budbäraren.
 
Nu har jag läst klart den oerhört roande och intressanta boken "Det lilla landet som kunde". Den handlar mycket om de låga förväntningarnas rasism, men innehåller även intressanta intervjuer med Arnstad, Åkesson och Kawesa som exempel. Som jag brukar säga, en bok alla borde läsa. Kanske speciellt om en anser sig tillhöra gruppen dutti svensk man i 30-40 års åldern.
 
I övrigt "rappade" jag och Paul på jobbet idag eftersom en kär kollega ska byta jobb. Det var Pauls idé och text. Jag ställde mest upp som stöd :-).

Varmt

Nog att det är varmt ibland i Sverige, men idag är det galet. Det var en speciellt känsla att cykla hem från jobbet, så otroligt varmt.
 
En helt ok dag så långt och jag tror även att den blir bättre :-).

Märklig dag

När jag skulle lägga mig igår efter en småtung kväll hörde jag att det började rumla på våningen över. Jag var dock rätt trött och satte i mina öronproppar och lyckades somna. Vid 04.00 vaknade jag dock och det rumlades fortfarande på övervåningen. Jag ringde därmed störningsjouren och jag tror att det blev bättre, men jag kunde inte somna om, så det blev en tidig morgon.
 
På jobbet var det sedan en lugn dag till en början. Det är inte lugnt på jobbet generellt, men jag har det rätt lugnt just nu. Sedan hade jag ett samtal som jag inte trodde skulle utveckla sig som det gjorde. Innehållet var delvis så märkligt att jag nästan blir paranoid. Infomationen var inget som påverkade mig till att bli arg, ledsen eller något sådant utan jag tappade bara hakan och undrade vad i hela friden det här är för information? Skojas det? Inte blev jag klokare när jag sedan hörde mig för hos vissa berörda parter. Det kommer dock ta en del energi och tankeverksamhet detta.

Bad

Idag blev det bad i Åsbro hos Nisse. Inte så varmt i luften men bra med värme i vattnet. 
 
Så otroligt mycket annat har inte hänt idag. Jag har läst typ 100 sidor i "Det lilla landet som kunde" och jag skrattar högt ibland. Otroligt träffande många gånger.
 
Imorgon är det jobb igen. Denna gång blir det jobb i två veckor innan det är dags för en veckas ledighet igen.

The Shining

Det blev middag på Bella Italia igår borta vid Svampen. Väldigt trevlig personal och bra mat, men dessvärre kändes det som att sitta i ett industriområde. Utsikten från uteserveringen är typ en mack, en bilverkstad och annat skit. Det är nästan frustrerande hur mycket central mark det finns i den här staden som är mer eller mindre obebyggd.
 
Efter maten kollade jag och Valle på "The Shining". Jag blev inspirerad att se den efter att jag och Bias varit på ett café vid namn Kubrick i Bilbao. Cafét var inrett med diverse artiklar från Stanley Kubricks karriär. 
 
För att nästan repetera mig från igår så är jag något osäker på om jag sett hela "The Shining" tidigare. Absolut delar av den, och sannolikt även klipp från filmen vid olika tillfällen. Så mycket kände jag igen, men en del scener kunde jag inte påminna mig. Det kan även vara så att filmen stått på under någon förfest när jag varit yngre. Vissa hade det som grej, lite märkligt, men så var det.
 
Hursomhaver, filmen var alldeles utmärkt. Lite irriterande med alla lösa trådar, men samtidigt gör det att det finns mycket att prata om efter en sett filmen.
 
Nu snart dags för att dra iväg och se ÖSK - Malmö FF.

Lediga härliga dagar

Det är alldeles förträffligt att vara borta men samtidigt är det inte så himla dumt att vara hemma heller. Att få tid att se den där filmen en tänkt att se ett tag eller läsa ut den där boken som bara står och väntar i bokhyllan men som det är svårt att hitta tid till i vardagslivet. Det är även väldigt passande eftersom det är så varmt att det inte går att vara utomhus ;-).
 
Igår fick jag "äntligen" tid att se Spielbergs version av "War of the Worlds/Världarnas Krig". Jag har ett luddigt minne av att jag sett filmen för över 10 år sedan när jag bodde på Nygatan. Vissa delar av filmen är nämligen bekanta, vilket inte bara beror på att jag och Nisse sett den kraschade jumbo-jet på Universal Studios som återfinns i filmen. Jag tycker mig även ha ett minne av att jag inte tyckte filmen var så bra. När jag såg den nu är min bedömning dock högst annorlunda. En mycket bra film! Några logik-brister förvisso, men det har väl de flesta filmer. Jag är mycket nöjd att jag sett om filmen ialf, om jag nu har sett den förut :-). Jag har inte nämnt den här i bloggen tidigare, men kan ha sett den innan jag började skriva blogg.
 
Idag har jag istället fokuserat på att läsa ut Henrik Fexeus nödvändiga manual i social kompetens. Jag fick den i julklapp och jag har flera av hans andra böcker. Gillar alla! Enkelt skrivna och inte baserade på någon allomfattande teori som kommits på för 100 år sedan eller något. Bra tips som ofta, eller alltid kanske, har stöd i experiment. Temat i den här boken är att vi människor mår bra av riktiga sociala kontakter, inte över internet osv. Så klart inget nytt, vilket inte hävdas heller, men något vi tappar bort i dagens stressiga och multi-fokuserade värld. Innan jag läste boken har jag faktiskt reagerat på det både i Filippinerna och i Spanien, att det är ett socialt liv där som jag ialf uppfattar som annorlunda. Typ att mannen på cafét förefaller ha djupa relationer med flera kunder och att många arbeten är mer familiära än här. För att göra en konklusion - alltså att vi tjänar bra här, men att det är på bekostnad av det sociala livet som verkligen är värt något. Som sagt, inget nytt kanske, men värt att stanna till och fundera lite ibland.
 
Nu blir det mat med Valle, på återhörande!

Guernica

Flyget hem igår gick inte förrän sent på kvällen. Därmed hade vi åter en hel dag att spendera i Baskien. Vi valde då att åka till Guernica, staden som Palme bland annat nämnde i sitt jultal 1972. Det finns även en oerhört känd målning av Picasso med samma namn som jag var och kikade på i Madrid för ett par år sedan.
 
Allt sedan jag fick någon mer konkret uppfattning om vad som hänt i Guernica har jag velat åka dit. För den som inte vet vad som hände så terrorbombades staden under det spanska inbördeskriget av en legion ur tyska Luftwaffe. Det medförde många döda och en mer eller mindre helt förstörd stad.
 
Innan vi åkte käkade vi frukost på ett ställe kallat Kubrick i Bilbao. Inte något väldigt speciellt med det, men jag lyckades gå rakt in i en glasdörr när jag letade efter sittplatser vilket medförde lite snurrighet och undranden från personalen om hur det gick :-).
 
Vi tog ett litet tåg genom skogen för att komma till Guernica, vilket även det innebar en väldigt vacker resa genom berg och dalar.
 
Väl i Guernica besökte vi det lilla muséet Museo De La Paz De Gernika som handlar om mänskliga rättigheter och om det som skett i staden. Förutom att en filmvisning inte verkade fungera som det skulle på muséet var det ett trevligt besök.
 
Sedan kikade vi på den murmålning av Picassos Guernica som finns i staden.
Inte den äkta målningen, men inte så dumt ändå :-).
 
Det finns även en ek i Guernica som symboliserar frihet för det baskiska folket. Vi tänkte besöka det trädet, men dessvärre var platsen, Casa de Juntas, där trädet finns stängd under den tid vi hade tänkt att besöka det. Vi kunde dock ta lite bilder på håll på det som finns kvar av en tidigare ek som stod i trädgården till Casa de Juntas.
Gernikako arbola. Det träd för baskernas frihet som levde mellan 1742–1892.
 
Efter lite mat åkte vi sedan tillbaka till Bilbao samma väg som vi kom.
 
En taxiresa och ett något försenat flyg senare var vi tillbaka i ett varmt Sverige. Vi hade inte mycket marginal för att hinna med bussen till Örebro, men med ungefär fem minuters marginal hann vi med :-). Vi var sedan hemma i Örebro runt 03 inatt. På flyget lyckades jag slå i huvudet igen när jag skulle sätta mig eftersom en bildskärm var nedfälld, så är jag lite märklig idag förstår ni varför :-).
 
Jag måste säga att det har varit en väldigt bra resa. Förutom alla spännande saker vi gjort måste jag ställa ett särskilt tack till mitt resesällskap Bias som gör att även "väntetid" på flyg, bussar med mera oftast blir intressant genom bra diskussioner.

San Sebastian - Fast hemma nu

Det här blir lite bakvänt, för jag kommer skriva ett par inlägg idag är tanken.
 
I förrgår åkte vi som sagt till San Sebastian. Efter en i raden av pintxos-frukostar tog ALSA-buss oss till San Sebastian eller Donostia som det verkar kallas på baskiska. Vi åkte premium-buss till San Sebastian vilket innebar bra säten och gratis dricka och snacks. Inte så tokigt.
 
När en reser i Baskien upptäcker en hur otroligt vackert det är. Berg och dalar om vartannat med broar och vattendrag. Ett Märklin-landskap som jag brukar kalla det. Således en väldigt vacker bussresa mellan Bilbao och San Sebastian.
 
San Sebastian visade sig sedan vara en väldigt vacker stad, men lite väl turistig för min smak. Om det i Bilbao kändes genuint så är San Sebastian mer turistfälla. Även om det förtar nöjet något så är ändå staden väl värd ett besök.
 
Vi spenderade ca sex timmar i San Sebastian och gick under den tiden runt lite i både de nyare och äldre delarna av staden. I de äldre delarna är det rätt smala gränder och mycket restauranger.
En random bild från de äldre delarna av San Sebastian, eller Parte Vieja som det kallas.
 
Efter lite mat på restaurangen Beharri bestämde vi oss för att kika på utsikten över staden genom att klättra upp för Mount Ulia. Där uppe finns det diverse försvarsverk och en utmärkt utiskt över San Sebastian och dess stränder. Väl värt den något men inte allt för ansträngande klättringen.
Utsikten över San Sebastian och stranden La Concha.
 
Nöjda med utsikten gick vi sedan ned igen och kikade lite snabbt på badarna och surfarna på stadens andra strand, Zurriola beach. Det var väldigt mycket surfare där och verkade lite väl trångt för att surfa, men vågorna såg ändå ut att vara bra för nybörjar-surfning.
 
Även om det är mycket turister i San Sebastian, och uppenbarligen mycket svenskar, så fick jag uppfattningen av att det verkar vara ett trevligt semestermål för den som vill ha både stad och strand på samma ställe. Eftersom hela staden är omsluten av stränder så är det väldigt nära stranden var än nu en bor i staden.
 
Det blev åter ALSA-buss som tog oss tillbaka till Bilbao, men den här gången var det med en både billigare och mer konventionell buss :-).
 
Vi var sedan tillbaka rätt sent i Bilbao, så det enda vi gjorde innan vi lade oss var att köpa lite sushi.

Tidigare inlägg
RSS 2.0