För minnen och grunda analyser i stunden

Tuffa tider i Sverige. Tre gängmord härom natten, med kanske flera "oskyldiga" dödsoffer. Allt går givetvis att vända, ialf så att det ser bättre ut på marginalen, men i grunden har jag svårt att se att vi inte redan fått en verklighet mer lik USA än ett konventionellt Sverige. Sverige är dock än så länge långt ifrån så våldsamt som stora delar av USA. Det är dock inte det dödliga våldet som skrämmer mig. Det är snarare maffiastrukturerna och värderingarna som redan är ett faktum i stora delar av de större städerna. Var är vi om 20 år? Förvisso kan helt andra saker gjort livet till ett mindre helvete för oss då, men situationen vi har nu hade vi faktiskt kunnat hindra, och det nästan oavsett hur resten av världen hade betett sig.

 

Jaja, imorgon åker vi till Rom, rätt skönt att slippa den här skiten ett tag.

Igår var vi och kikade på samma lägenhet som jag kikade på för typ en månad sedan. Jag gillar den, men det saknas några 100 000 för att vi ska tycka att det är rimligt. Det är lite tråkigt. Det är ändå rätt nära för att vi ska tycka att vi ska kunna köpa, men ändå lite väl långt ifrån :-). Mäklaren ringde mig idag, och det verkade som de skulle få gå ned i pris en del, men inte till våra nivåer. Förhoppningsvis blir det en sättning i höst, men det känns ändå som att det inte kommer att räcka för att vi ska vara nöjda :-).

 

Läsa har som synes blivit en favoritsysselsättning, och det lite enklare böcker. Med Kobo är det så enkelt att köpa hem böcker på en gång. Inte så bra kanske, det blir mycket "skit-litteratur", men det kostar inte så mycket :-). De senaste dagarna har jag läst ut Maria Langs "En skugga blott". En deckare som utspelar sig här i Sthlm och speciellt på ett före detta bibliotek vid Stureplan. En helt ok bok, bättre än den förra jag läste i serien. Som vanligt är det rätt många karaktärer som en inte riktigt hinner lära känna, vilket gör det rätt rörigt, men det är kanske rätt vanligt i deckare, ialf utifrån vad jag har förstått på senaste tiden :-). Kanske inte lika mycket oväntade sexuella relationer i den här boken som i de tidigare jag läst, men intressant att huvudkaraktären Puck var otrogen. I övrigt lite roande hur huvudkaraktärerna så obehindrat lånade ut sin lägenhet. Nee men jag gillade ändå boken, var väl delvis därför jag läste ut den så fort?

 

Jag har även lite annat att förtälja, men det får bli en annan gång. Jag köpte dock en biljett till Dave Matthews Band nästa år, kan bli kul!

Nu är jag ganska nyss hemkommen från "The Auld Pub" vid Hötorget och matchen mellan Liverpool och West Ham som Liverpool vann rättvist med 3-1. Fint mål av Nunez, men annars en match i mängden. Kul att testa en för mig ny pub också. Klassisk och lite sliten pub. Att jag hamnade där berodde på att de visade Liverpool-matchen idag, trots hård konkurrens från derby här i Sthlm osv. Linus var dessutom mitt trevliga sällskap.

 

Innan matchen var vi en sväng på Polismuseet. Ett museum jag tänkt att besöka under ett par månader, och det främst för att de har en massa ting från kända brottslingar. Typ Mihajlo Mihajlovics keps, Anton Lundins mask och Janne Olssons väska med mera. Lite morbit, men samtidigt spännande. I övrigt hade museet bland annat utställningar om identifiering och hatbrott. Det senare är väl intressant, men känns lite påtvingat. Det var mycket anekdotisk information där och även en del grejer som i min värld var gravt missvisande. Jag återkommer till det. På det stora hela dock ett rätt kul museum med billigt inträde. Vi gick även en intressant guidad tur om Norrmalmstorgsdramat. Ryssligan var även något nytt för mig.

 

Till sist var chardonnay-vinet vi drack i helgen smörigt? Njae, jag tyckte nog mer att det smakade päron och annan liknande frukt :-). I övrigt var vinet från Loire-dalen. Jag har ju varit i Nantes, så kändes ju lite som ett vin för mig ;-).

Det blev en rätt lugn lördag. Jag klippte mig. Frisören tyckte att jag skulle spara ut till en Dali-mustasch. Skulle vara rätt kul, men inte just nu :-).

 

Jag såg serien "Instagramupploppet" som handlar om när två unga tjejer hängde ut andra unga tjejer som horor i Göteborg 2012. Det var inget nytt, eller avslöjande, i serien, men jag tänker att det allmänna fokuset gällande den här händelsen är lite knepig. Det är mest att något kan bli så stort med hjälp av sociala medier osv, men för mig är det mest att det är en oerhörd attack på den frihet som kvinnor har i Sverige. Alltså snarare något som feministerna i Sverige borde gått helt bananas över, vilket jag inte tror var fallet.

 

Jag såg även till slut "Mordet i prästgården" från serien "Agatha Christie's Marple". Skilde sig mycket från boken. Rätt mysig och välspelad film, men inget särskilt.

 

I fredags såg vi filmen "A Single Man". Colin Firth spelar en sorgsen homosexuell man. Fin film, men borde inte homosesxuella spela homosexuella utifrån hur narrativet brukar vara? 

 

Kvartal-poddar och läsning blev det också. Jag har börjat finna stort nöje i att läsa simpla deckare.

 

Nu ska jag snart iväg för lite museum och fotboll.

Jag köpte ett par flaskor vin efter jobbet. Jag hade tänkt fråga efter en smörig chardonnay. Jag hittade dock ingen personal vid de vita vinerna, så det blev ingen fråga. Jag tog en flaska fransk chardonnay på chans, och får hoppas på att den är smörig. Jag får väl se om en stund.

 

Det bästa med besöket på Systemet var att jag fick visa leg. Det var inte igår jag fick göra det. 41 år gammal och får visa leg, tydligen ialf ibland, det måste väl ändå anses som positivt!?

 

Liverpool vann mot LASK igår i Europa League. Det är nästan märkligt att en sådan match ger mig stort nöje. Ibland, eller faktiskt rätt ofta, känns det som att Liverpool-matcherna är det som ger mig mest nöje i livet. Ialf om jag tar bort att träffa min familj. Nästan märkligt.

 

Igår läste jag ut Lena Anderssons "Var det bra så?". En bok från 1999 om tillståndet i en svensk förort i Sthlm. Det påstås att boken är en satir och humoristisk. Jag ser inte det, och tror inte heller det är tanken. Det är främst en tidig skildring gällande hur sned diskussionen och gestaltandet av invandringen till Sverige var. Den, ialf då, nästan sjukliga bilden av att allt var positivt.

 

Dubbelmord i Sandviken. Skjutning på en pub, och där ialf en felsköts till döds. Sandviken liksom. Tidigare i veckan är det en avrättning av en 13-åring. Vart tar det här vägen?

 

Nu ser jag fram emot en lugn lördag.

Jag är ganska nyss hemkommen från typ ett dygn på Yasuragi med jobbet. Yasuragi har nästan känts som ett magiskt ställe. När det handlat om spa och Sthlm har nästan alltid Yasuragi nämnts, därmed kul att nu veta vad det handlar om.

 

Det var flera olika pooler och bastur. Det gick även att bada både ute och inomhus. Helt klart ett trevligt ställe. Maten som vi serverades, var inte väl tilltagen, men välsmakande. Det mest utmärkande var dock att vi typ var tvungna att gå runt i kimonos och att alla som använde spat fick låna badkläder. Det är för att alla som är där ska se likadana ut, och det kan jag uppskatta.

 

I övrigt hade vi lite gruppövningar och på det stora hela ett trevligt dygn.

 

Ett par saker jag kommer ta med mig är att jag måste prova ett smörigt chardonnay-vin och att några av mina arbetskamrater imponerade med långa kallbad :-).

Jag sov så skönt inatt. Det var svalt och skönt. Jag är väl ingen större supporter av hösten, men att sova när det är naturligt svalt är inte dumt.

 

Under den senaste tiden har jag lyckats läsa en bok i veckan, och nu senast blev det Agatha Christies första riktiga roman med Miss Marple - "Mordet i Prästgården". Som jag skrev för en tid sedan har jag tydligen läst den boken förut enligt en lista jag hittade med böcker jag läst fram till början av 1999. Att jag nu valde att läsa om den är för att jag har en idé att läsa igenom alla böcker med Miss Marple. Boken var ok, men inte mer än så. Alldeles för många karaktärer och sidospår. Det blev lite rörigt, och sedan har inte Miss Marple heller huvudrollen. Lite spretig bok alltså. Det kanske gör att det inte var så konstigt att jag inte kom ihåg någonting från förra gången jag läste boken. Det fanns inte ett spår av igenkännande när jag läste boken nu. Ingenting, niente, nada! Det kanske inte är jättekonstigt eftersom det gått mer än 20 år sedan jag läste boken sist, men jämför jag med "Tio små negerpojkar" som jag kom ihåg rätt mycket ifrån när jag läste om den för en tid sedan, är det ändå lite märkligt.

 

Så kan det vara, nu ska jag försöka se en av de senare filmatiseringarna av boken.

 

Imorgon blir det Yasuragi med jobbet, det ska bli kul!

 

...ja just, det gick även hyggligt att springa idag. Det kändes i låret, men jag kunde ändå jogga rätt normalt.

Nu är jag lite trött eftersom det inte blev så många timmars sömn inatt. Det beror på att vi var på bröllop, eller kanske främst bröllopsfest igår. Själva vigseln bevittnade vi inte.

 

Den här gången var det Grensman som gifte sig. För några år sedan tänkte jag att bröllop inte var något mitt gäng höll på med i någon större utsträckning, men nu är flera gifta och andra förlovade. Jag har inte riktigt frågat varför de förlovar och gifter sig, men det kanske har med barn att göra, eller att de tycker det är en fin sak att göra. Personligen skulle jag kunna tänka mig att vara gift i vissa hänseenden, men det är främst ur rent juridiska aspekter. Den här andra delen med ceremonier osv ryggar jag nästan instinktivt tillbaka på när jag tänker på.

 

Festen var en enkel och trevlig tillställning. Det var trevligt att träffa grabbarna med respektive och att få delta på Grensmans fina dag. Jag får passa på att även här tacka brudparet för festen :-).

 

I övrigt sov vi över hos Johanna och Peter, men tyvärr, och helt rimligt, var inte Lo och Levi hemma, men jag fick ialf hälsa på Lo i en videochat :-).

 

Under eftermiddagen idag blev det även pizza och kaffe med Josefine, Antonio och Vadelma. Jag måste lära mig fler spökhistorier om jag ska träffa Vadelma fler gånger :-).

Tiden går! Veckorna springer förbi. Det skjuts ihjäl folk i Vasastan och Västertorp. Det är nästan svårt att hänga med. 

 

Men jag ska försöka fokusera på det roliga. I onsdags kväll var jag med Peter på Blink 182 på Globen. Konsertbiljetter som vi köpt för nästan ett år sedan, vilket är rätt olikt mig, men bra för att en ska få en biljett :-).

 

Blink 182 är väl, som många andra band som jag ändå gillar, ett band där jag lyssnat väldigt mycket på några låtar, men inte har någon större koll på själva bandet eller deras bredare reportoar. Som jag minns det upptäckte jag Blink 182 i slutet av tonåren när jag åkte runt i en bil med Jonas Nylin och några fler. Det känns som att vi åkte i krokarna av IP i Hallsberg, men det skulle kunna ha varit lite varsomhelst. Låtarna "What's my age again" och "All the small things" spelades ialf på bilstereon, och jag tyckte de var bra direkt, och det är nog svårt att inte tycka att dessa låtar är medryckande om en kommer från en liknande bakgrund som jag. Under ungefär samma tid, men lite senare, har jag för mig att Robert Jansson presenterade mig för låten "Dammit". Det är väl de låtarna jag sedan främst lyssnat på, och det mycket, men som vanligt har jag, förutom några undantag, inte lyssnat särskilt mycket mer på Blink 182.

 

På dansgolven genom åren har ofta "What's my age again" och "All the small things" varit undantag av lycka från all skitmusik som en genomlidit på diverse klubbar, så Blink 182 har gett mig mycket glädje genom åren.

 

Nåväl, konserten var bra. Det var mycket folk och en ovanligt pigg publik. Det blev till och med någon form av mosh pit på slutet. Jag är väl ambivalent inställd till detta, men samtidigt är det kul att se att folk har kul :-). Sångarnas röster höll bra och ljudet var ok, men ibland var det lite grötigt ljud och svårt att höra vad som sades i mellansnacken. Mellansnacken var även det som var roligast. Det var mycket kul avslappnat snusk. Mycket om att ligga med varandras mammor osv osv. En fånighet som nog får många att gå helt bananas, men som för mig kändes befriande. Här är några som inte tar sig själva på för stort allvar och som ständigt har glimten i ögat.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag var förvånad, men alla dessa mord på tonåringar, det är ändå uppseendeväckande. Det kan väl i modern tid i Sverige aldrig ha mördats så många tonåringar? Det är väl tre stycken som hittats i lite olika skogar bara senaste månaderna? ...och de var väl även runt 13-14 år? Typ barn på riktigt. 

 

Felskjutningar börjar väl också bli ett vokabulär för allmänheten?

 

...och nyss sköts någon i huvudet i Sollentuna.

Jag var ute och sprang förut. Det gick, men varje steg kändes i låret. Jag sprang väldigt sakta, och jag tror att det är en bra taktik att försöka anstränga låret en del. Jag har även fantiserat om hur det hade varit om jag nu hade varit en fotbollsstjärna. Det hade absolut inte gått att spela fotboll nu, men frågan är hur länge jag hade ansetts vara borta från fotbollen? "Han har setts jogga på träningsanläggningen, borde vara tillbaka snart", men jag har svårt att se att jag kan sparka på en fotboll de närmsta veckorna... Nu spelar det ju mindre roll för mig, men i en annan värld :-).

 

Valentina pluggar så det gör att jag har läst en del. Jag läste ut boken "Varför jag som muslim försvarar frihet" som var den sista boken om religion och samhälle som jag köpte för några veckor sedan. Författaren heter Mustafa Akyol och han verkar vara både klok och kunnig. Han försvarar yttrandefrihet och försöker förklara att islam borde kunna vara både utan tvång och kapitalistiskt. Han citerar suror, hadither och vad lärda muslimer har sagt genom åren. Även om det han skriver är rimligt, så kan jag inte sluta tänka på varför han inte bara släpper grundpremissen, alltså att surorna i koranen skulle vara någon övernaturlig sanning? Det faller på sin egen orimlighet att det skulle vara det när det är så otydligt och motsägelsefullt. Det faller på många andra punkter också, men jag har väldigt svårt att förstå hur en klok och resonerande person köper grundpremissen rakt av när den är så bristfällig.

 

Jag har även under helgen sett serien "Sveriges största konstkupper". En rätt charmig serie om lite roligare brott, även om en och annan kan ha skrämts upp rejält på Nationalmuseum år 2000. Ett av avsnitten handlar om en stöld av målningar från Carl Larsson-gården i Sundborn. Dit borde jag åka någon gång, men det som var mest intressant var att det förefaller ha varit en snubbe från Kumla som var hjärnan bakom den. Han var för övrigt politiker för sossarna. Jag lyckas inte få fram vem han är, men det är ju lite intressant. Det hela skedde dock 1988, så det är ju ingen i min ålder.

Imorse vaknade vi av att vi hade en liten söt talgoxe på besök. Den flög omkring här inne vid fönstren, så det var uppenbart att den ville härifrån, men jag upplevde inte att den var allt för stressad trots allt :-). Efter att jag öppnat upp lite fler fönster hittade den till slut ut. Det kan ha hänt någon gång förut att en fågel flugit in här, men det hör inte till vanligheterna.

 

Nu har det gått en dryg vecka sedan sträckningen i framsidan av låret. Nu är stora delar av låret tydligt gult och blått, men förutom att det spänner osv har jag inga problem med sträckningen. Jag ska nog till och med försöka springa lite idag.

 

Igår kväll åt vi middag på "Esplanden 3" i centrala Sumpan. Vi har tänkt att gå dit under lång tid, men det var först igår vi kom iväg, och det var en mycket trevlig upplevelse. God mat och härlig personal. De starkaste minnena är dock att servitrisen blev imponerad av mitt uttal av Montepulciano D'Abruzzo, och att det vinet senare hade en extremt tydlig smak av choklad. Här hemma har vi öppnat ett sicilianskt vin av druvorna nero d'avola och merlot som är mycket gott. Det köpte jag främst för att det hette Villa Valentina :-). Tur att vi uppskattadet det :-).

 

Jag har köpt en biljett till en konsert med Noice i Örebro. Det var slutsålt här i Sthlm.

 

I fredags kollade vi några avsnitt av "Young Sheldon. Serien hade sina moments, men den har en ton som känns som att den riktas mot treåringar.

 

Igår kväll kikade jag på "Den tunna isen" från Beck-serien. Åter igen en helt ok Beck, med en del intressanta socialrealistiska inslag som livade upp. Huvudberättelsen hade även den sina poänger, men landade lite väl korrekt, vilket blev lite förutsägbart. Det är å andra sidan svårt att skriva ett manus som ska förefalla rimligt eftersom verkligheten nästan alltid har flera sanningar.

 

Veckans soundtrack har varit klassikern "Missing" med Everything But The Girl.

 

Just det en sak till. Vi såg den första filmen ur serien "Agatha Christie's Marple" under veckan - "The Body in the Library". Rätt bra film med roliga karaktärer, men tydligen hade de ändrat rätt mycket i handlingen i förhållande till boken. Det var en kvinnlig mördare i filmen, och då tänkte jag att Maria Lang hade kopierat Christie rakt av, men i den ursprungliga boken av Christie är det en manlig mördare. Så Maria Lang kanske var mer innovativ än jag trodde där för en stund :-).

Det blev ingen Miss Li idag. Ingen ville följa med mig, och efter ovanligt mycket övervägande kände jag att jag inte orkade åka iväg själv för att se en artist som egentligen aldrig har intresserat mig. Jag tror vi kan ha haft några gemensamma bekanta en gång i tiden, men jag har bara lyssnat lite grand på hennes musik. Konserten hade dock varit "gratis" och därför kände jag att jag borde ha gått, men någon måtta får det kanske vara när jag ska gå själv? Då borde jag väl ändå uppskatta artisten lite mer? Det hade säkert varit värt det om jag kommit iväg, men nu blir det hemmamys istället.

 

I veckan har jag läst ut Lena Anderssons gamla bok "Duck City". Det är en rätt märklig bok, en satir som jag förstår det, om ett land där nästan alla är feta och har namn från Disneys värld. Vad kopplingen till Disney är har jag inte förstått, förutom att tanken kanske är att boken ska vara en satir på USA. Duck City är ialf ett land där merparten är sjukligt överviktiga och där producenten av den feta maten är i maskopi med makten. Trots det försöker makten få folk att banta, och det gör att Duck City blir någon form av fascist-stat. Under hela tiden mördas även personer, det är oklart av vem, men jag gissar att det ska förstås som att det är av staten. Det är den i särklass sämsta bok jag läst av Lena Andersson. Jag kan förvisso ha läst för fort och missat detaljerna, men den är skriven på ett sätt som får mig att tänka tillbaka på hur jag själv skrev i högstadiet när jag var irriterad på att skriva och bara blajade på. Boken känns ovanligt ogenomtänkt för att vara Lena Andersson.

Nu är låret lite blått. Det är förvisso bara svagt blått, men det är ändå tydligt och det sträcker sig över stora delar av framsida lår. Däremot blir det bättre och bättre för varje dag. Nu har jag nästan inga problem att gå exempelvis.

 

Igår skulle jag köpa ett par tågbiljetter till oss. Av någon anledning bokade jag dock hemresan samma dag som dagen vi ska resa, när jag skulle ha bokat dagen efter. Varför jag gjorde det är svårt att säga. Det var rätt sent, det var bara hemresan som jag skulle boka och Valle kraschade en matlåda mitt i allt, så jag kan ha blivit lite ofokuserad, men det är inte det som är grejen. Saken är att det slog mig att det är rätt sjukt att det inte går att boka om tågresor på SJ som en precis bokat fel. Det är ju billigare att boka inte ombokningsbar biljett, men jag vet inte riktigt om jag förstår det. Typ alla biljetter bokas ju numera genom en bokningstjänst, det är nog väldigt sällan det kostar SJ mer när en biljett bokas om. En gör ju det jobbet själv så att säga. Jag har lite svårt att se logiken, och allt annat som en köper kan en ju byta, ialf under en viss period. Det som är mest märkligt är att det är ett statligt bolag som agerar på det här sättet. Jag har inte riktigt tänkt på det här problemet förut. Det är inte pengarna som är problemet, det är snarare att jag inte förstår logiken, speciellt när det är ett statligt företag som SJ.

 

I övrigt har jag sett dokumentären "Den besynnerlige bankiren" om Ernest Thiel. Innan jag såg dokumentären tyckte jag att namnet var mycket bekant, men jag kunde inte komma på varför. Sedan när jag såg dokumentären föll bitarna på plats med hans hus Thielska Galleriet där jag var tidigare i år. Ibland, eller kanske mer och mer ofta, är min hjärna på något sätt stel.

Nu är det rätt varmt igen, 23 grader just nu. Låret är väl ungefär samma som igår.

 

Det är snart 20 år sedan mordet på Anna Lindh. Med anledning av det finns det flera dokumentärer tillgängliga på SVT Play om henne. Under helgen har jag sett ett par av dem. Först såg jag "Mordet på Anna Lindh" från Kriminalarkivet och sedan såg jag den lite äldre dokumentären av Tom Alandh "Anna Lindh 1957 - 2003".

 

Förutom att Anna Lindh förefaller ha varit en härlig person och sannolikt hade blivit statsminister är det inte så mycket att säga om dokumentärerna. De är båda värda att se.

 

Det jag främst började fundera på när jag såg dokumentärerna är vad jag själv kommer ihåg från när det hände. Jag var ändå 21 år och bodde själv, så jag var vuxen. Jag borde sannolikt komma ihåg rätt mycket, och det gör jag nog också. Som jag minns det satt jag vid datorn på Nytorgsgatan 4 i min första lägenhet i Hallsberg efter jobbet och läste nyheter på Aftonbladet när det kom upp en nyhet om att Anna Lindh knivskurits. Jag har för mig att jag tänkte att det var lite märkligt att hon "bara" hade knivskurits. Det är kanske inte konstigt alls, men jag tänkte ialf att det var konstigt att det inte var värre, men rätt snart kom det information om att det faktiskt var värre. Dagen efter gick jag till jobbet på Ahlsell och det här var vad alla pratade om. Inte så konstigt, och det hade sannolikt varit samma sak nu. En del var rätt säkra på att det inte var någon fara med henne för "läkarna kan lösa allt nuförtiden". Jag var inte lika övertygad och efterhand kom dödsbeskedet på radion. Efter det minns jag det som att det bara spelades sorgsen musik på radio. Vi hade alltså radioapparater utställda lite här och var på lagret på Ahlsell, så därav kunde vi ta del av nyheter osv. Det är väl ungefär det jag minns.

 

Det var en annan tid. Jag minns inte att det var någon större debatt om terror, invandring eller annat kring mordet, mer att det var någon euro-motståndare eller galning.

 

Helgen efter var jag och partajade med jobbarkompisar i Jönköping. Jag minns att jag lite sliten gick och röstade i euro-valet där på söndagen på Stocksätterskolan, men jag minns inte riktigt vad jag röstade. Jag tror att jag röstade Ja, men jag är inte säker. Jag vet dock att jag tänkte att det skulle kunna bli ett Ja nu med tanke på att Anna Lindh hade mördats, i någon form av sympati för henne, men så blev det inte.

 

Ja det är väl ungefär det jag minns från dessa omtumlade dagar för snart 20 år sedan.

Det var dock rätt knackigt att gå lite längre, men ändå tydligt bättre än igår. Visningen var intressant, men högst sannolikt för dyrt för oss utifrån vad vi önskar betala i månaden.

 

Kul att se Liverpool vinna mot Aston Villa med 3-0, och det på ett tydligt sätt. Resultatet talar faktiskt för sig självt här, Liverpool var mycket bättre. Under förra säsongen var det rätt sällan jag kände så efter segrar.

 

Förutom att läsa bok såg jag/vi ett par filmer igår. Först såg jag "Ditt eget blod" från Beck-serien. Rätt förutsägbar, men ändå rätt bra. De kanske försökte tona ner det rätt svåra ämnet gällande terror lite, men jag tyckte ändå att det funkade. Jag undrar dock om en fick någon förklaring till varför den unga tjejen mördades?

 

Lite senare under kvällen såg vi "100 steg från Bombay till Paris". En dramakomedi av Lasse Hallström. Jag visste inte att det var en Lasse Hallström-film förrän efteråt, men det kändes då som att bitarna föll på plats. En supermysig film på gränsen till lite äckligt fånig, det är väl rätt typiskt Hallström på senare år? Men här hölls sig filmen på den positiva sidan. Den handlar om två konkurrerande restauranger, och stundtals är det nästan matporr. Charmig film.

 

Under veckan som varit såg jag serien "Amerika och talibanerna". En i raden av dokumentärer om kriget i Afghanistan. Här var det dock fokus på varför USA misslyckades. Det var intervjuer med taliban-ledare, Petraeus m.fl. Det de kom fram till var väl att amerikanerna var för få för att orka hålla "befriad" mark. Istället blev det bara skit för lokalbefolkningen. En annan grej var att talibanerna inte höll allt för många löften som givits i fredsförhandlingar i krigets slutskede.

 

En del grejer jag sett idag får komma senare.

Idag är låret bättre. Jag har fortfarande svårt att gå ordentligt, men det är ialf nu en rätt stor förbättring mot gårdagen. Det känns nästan lite konstigt att det är en sådan skillnad. Förhoppningsvis är sträcknignen inte så stor som jag först befarade.

 

Imorse läste jag ut Diamant Salihus bok "När ingen lyssnar" om gängkriminaliteten i Sverige de senaste åren. Boken är inriktad på de knäckta krypterade chattarna. Det är en riktig bladvändare till bok. En känner igen mycket från nyhetsrapporteringen, vilket gör det mer intressant, och det är spännande att få lite mer detaljer om bakgrunderna till några av de bekanta händelserna. Flera av morden och mordförsöken handlar om droger och hämndspiraler, vilket inte var någon ny information. Något som jag dock reagerade lite på var hur ialf vissa av nätverken använder etniska svenskar som kurirer, varav vissa i medelåldern, för att väcka mindre misstanke. Inte så konstigt förvisso, men det förefaller vara mer förekommande än jag trodde. En annan sak, som dock mest nämns kort i boken, är de större hoten mot demokratin som den här brottsligheten innebär. Även Marengo-fallet i Nederländerna är något som nämns i boken, men som ligger något utanför bokens kärna.

 

Jaja, för egen del blir det väl främst att fortsätta vila låret idag, men jag ska försöka ta mig iväg på en visning också.

Har jag eventuellt fått min första rejäla idrottsskada? Det återstår att se, förhoppningsvis är det endast en rejäl sträckning av en muskel i framsida lår. Jag har stukat foten rejält någon gång, fått smällar mot knäna som tagit sin tid att läka och brutit ett finger, men nu är det eventuellt värre.

 

Nåväl, vi börjar från början. Jag har varit och spelat årets verksmästerkap i fotboll i Västerås. Eftersom jag kommit något till åren stod jag i mål den här gången. Allt rullade på bra. På den här nivån höll jag fortfarande rätt bra som målvakt och lyckades bland annat rädda en straff. Vi förlorade första matchen knappt, men vann den andra matchen enkelt. Det var inga konstigheter så långt. Till sista matchen hade det börjat regna mer rejält och blivit kallare. Jag var därför inte så sugen på att spela, men värmde ändå upp lite grand och var rätt involverad under matchen. När det var typ 3-4 minuter kvar av matchen kom det en långboll, och jag bestämde mig för att gå ut och sparka bort den. Alltså möta den inte allt för hårt slagna bollen med vristen, men att ta i lite, så att bollen skulle åka iväg en bit, men då gick något sönder i en av musklerna i framsida lår. Det högg till, men jag kunde ändå fortsätta jogga och stå upp. Jag tänkte att det här var inte bra, men var kanske inte jätteorolig. Sedan fick jag en boll för att passa ut, och när jag gjorde det, ganska mjukt, kändes det som att muskeln var lös, typ som att den vred sig i låret. Då blev jag fundersam, och i samband med det var matchen slut.

 

Jag var kanske inte jättevarm vid skadetillfället, men det vore fel att säga att jag inte var uppvärmd.

 

Efteråt smärtade det rejält i vissa lägen och jag haltar betänkligt. Det gick ändå ok, men så när vi kom till vårt hotell halkade jag i en trappa och då häll jag på att spy. Det ilade till genom hela låret och jag blev illamående och vimmelkantig, men efter en stund gick det värsta över.

 

Jag kunde haltande vara med under kvällens festligheter och även idag är låret främst smärtande i vissa positioner. Det är ingen ihållande smärta, men jag har aldrig känt att en muskel har varit så här trasig. Det kan ju bero på att jag aldrig fått en bristning i framsida lår, men jag är lite rädd att det här är lite värre än vad jag är van vid.

 

Nu känns det ungefär som det har gjort hela tiden, men det är eventuellt lite svullet nu, vilket jag inte märkte av förut, men det är marginellt. Svullnaden är verkligen marginell och jag är inte heller blå runt låret.

 

Vi får se hur det går.

 

Hur gick det för oss då? Vi vann en match och förlorade två, men vi borde nog ha vunnit den sista matchen. Vi försökte dock gå på offensiven då, för att vi var tvungna att vinna med flera mål för att gå vidare, och då blev det som det brukar kunna bli, vi släppte till bakåt och förlorade istället.