För minnen och grunda analyser i stunden

Igår kväll käkade jag, Valle och Bias middag på Meza här i Örebro. Vi var de enda gästerna till en början, vilket kanske inte var helt överraskande med anledning av vädret och platsen för restaurangen.

 

När vi suttit där ett tag kom det in en kille med ryggsäck. Jag reagerade direkt på att han gav ett backpacker-intryck, och att han därför inte passade in på en, kanske inte fin restaurang, men långt ifrån en billig restaurang med Örebro-mått. Jag fick dock känslan av att han kände personalen och att det var därför han kom. Han beställde sedan en öl och började prata i telefon, vilket han gjorde något för högt. Alltså det var störande, men samtidigt inte högljutt, men det hördes ändå väldigt bra vad han pratade om eftersom det bara var vi i restaurangen. Jag lyssnade lite på vad han pratade om, och det var mycket gällande bilar osv. Jag fick därmed inte känslan av att han ville att folk skulle höra vad han pratade om medvetet, utan mer att han ville ha sällskap. Vid det här laget hade jag dock fått känslan att det var något knepigt med honom, att han var full eller påverkad. 

 

När vi nästan käkat klart började han härja lite med oss, men även det på ett inte allt för jobbigt sätt. Han ropade skål och undrade om maten smakat bra, men sedan störde han inte oss så mycket mer.

 

Vi var vid det laget mätta och belåtna och hade för avsikt att betala. Snubben var då på toaletten, vilket var en slump. När Bias skulle betala fick han information av personalen att det redan var betalat och att det var snubben som nu var på toaletten som betalat för oss alla. Bias frågade också om de i personalen visste vem den här personen var, men svaret blev ett leende och ett nej.

 

När snubben var klar på toaletten pratade jag lite med honom och tackade för att han varit så vänlig och betalat vår mat, men undrade om han verkligen menade det hela och undrade om jag skulle swisha honom pengar? Då på lite närmare håll märktes det mer tydligt att han inte var helt vid sina fulla sinnens bruk och gav ett rätt olustigt intryck. Han menade att han tyckte att vi såg ut att ha trevligt och att han därför ville betala, och att han ville betala för oss nu, men att en aldrig skulle veta om han skulle ångra sig. Han gav alltså ett stirrigt och påverkat intryck. Vi ville därmed inte pressa situationen mer och tackade så mycket för att han betalat vår mat och gick ut.

 

Han var också klar och gick ut samtidigt, vilket gjorde att vi trodde att han skulle hänga efter oss, vilket han inte gjorde. Han sa typ hej då och gick åt andra hållet. 

 

En på det hela taget märklig upplevelse, men vi är tacksamma :-).

 

Ja gällande drömmen. Imorse drömde jag en märklig mardröm. Jag och Valle var hemma i Hässleberg och blev väckta av att det ringde på dörren. Jag kikade på klockan och tänkte att det här är för tidigt men gick bort till dörren och öppnade. Där ute stod Oscar Nilsson och kanske Peter Holdfeldt (en person jag inte känner). När jag öppnade dörren framkom det att de var spöken eller monster som ville in, men jag höll emot dörren. Jag lyckades dock inte få igen låset och ropade på Valle. Hon var på väg när hennes väckarklocka ringde och jag vaknade, vilket således räddade situationen. Nästan lite magiskt ellerhur :-)?

Koranen tog en evighet att läsa ut, men böckerna jag läst efter den har gått snabbt och smidigt att läsa igenom. Nu senast blev det Fredrik Virtanens "Utan nåd" där han ger sin berättelse gällande Cissi Wallins våldtäktsanklagelser under Metoo och tidigare.

 

Spontant en rätt välskriven bok, men som kanske fyllts ut lite väl mycket, även om den inte är direkt tjock. Virtanen framställer sig inte som guds bästa barn i boken, men hävdar bestämt att han inte våldtagit Cissi Wallin, och något annat hade ju varit anmärkningsvärt. Det är väl även den sanning vi andra bör leva efter eftersom Cissi Wallin fälldes för förtal och Fredrik Virtanen inte har dömts för någon våldtäkt.

 

Jag har länge starkt ogillat Fredrik Virtanen för att jag sett honom som en moralistisk översittare och blev därmed lite skadeglad när han åkte med i Metoo-svängen. Jag kan inte påstå att jag har en särskilt mycket bättre bild av honom nu efter att ha läst "Utan nåd", men han är inte dömd för något brott, och motparten gällande våldtäktsanklagelserna är dömd för förtal. Jag känner därmed visst dåligt samvete gällande att jag blev skadeglad när han anklagades, trots att jag inte är någon stor supporter gällande mycket av det som skedde under metoo-yran. Jag har förvisso svårt att se att Virtanen skulle stått på barrikaderna och skyddat andra metoo-anklagde personer om han själv inte varit anklagad, men samtidigt vad fan vet jag om det?

 

Jag ska bara ta ett steg tillbaka, sänka mitt huvud, ha lite dåligt samvete och åter be Fredrik Virtanen om ursäkt (vilken han aldrig kommer att läsa) för min skadeglädje som inte ville skilja på sak och sak.

Jag har hamnat i en bolagsstyrelse, det känns hedrande och lite coolt :-). Använder kidsen ordet coolt nuförtiden? På något sätt känns det ocoolt.

 

Jo Dokument Utifrån är tillbaka med bra dokumentärer, den senaste; "Jakten på slavhandlarna" var oerhört intressant. Polacker som tvingas arbeta som slavar i England. Incitamentet gällande att lura människor i Sverige på samma sätt måste vara ännu större. Eller lura och lura, ett uppehållstillstånd hägrar ju för många, men principen som används i dokumentären är nog lika vanlig här, om inte vanligare.

 

Tvära kast blir det nu... "Ola - Den svenska popkungen" var riktigt charmig, eller det är snarare Ola Håkansson som är charmig. Den där spjuveraktiga stressen han visar hela tiden är lätt att känna igen hos många. Han är där, men ändå någon annanstans hela tiden.

 

Anders Hansen, han framstod som en vettig herre i Värvet. Han sa mycket kloka saker. Mer forskning och mindre självförhärligande än hos många andra. Jag gillar även att han inte är rädd för att säga att han inte vet när han inte är påläst.

Jag och Valle såg "Jane Fonda - Ikon och aktivist" i fredags. Jag trodde främst att Jane Fonda var en gympa-tjej, men hon var tydligen mycket mer. Alltså hade jag mina fördomar som så många gånger förut. Jag blev imponerad över att Jane Fonda hade så starka åsikter, ialf förr. Jag önskar att jag också kunde ha det, känna mig säker på något som är komplicerat. Jag är kanske bara dum...

 

Jag lyssnade på ett Värvet-avsnitt med Gina Dirawi. Jag har bara så svårt att ta någon på allvar som är religiös och som anser spådomar och annat vara rimligt. Sedan kan folk sluta hota varandra, vad blir bättre av det? ...men samtidigt måste folk som vill respekteras även respektera andra och inte bara se sig själva som offer. ...och varför ska jag bry mig? Alla har väl rätt till sina känslor?

 

Vad är värst gynna sexarbetare eller smuggla människor? Antar att den förra debatten kommer fortgå och den senare sluta innan den ens har börjat. Det är kanske rimligt?

 

Tegnell och Löfven, varför gillar jag dem, trots att de inte verkar ha rätt i så mycket? Tycker jag att det känns tryggt med gubbar?

 

Jag läste klart boken "Islamismen i Sverige" idag. Informativ, och med agendan att Muslimska Brödraskapet är elaka. Men varför släppa en bok med en massa grammatiska fel? Det kändes inte som att någon läst igenom boken innan den släpptes. Det gav ett oseriöst intryck.

 

Jag såg även klart första säsongen av "Homeland" igår. Bra! ...men varför måste det vara så många sidohistorier, behövs de verkligen?

 

Nee inte på det bästa humöret idag.

Det är regn och rusk ute, till skillnad från igår, då det var rätt bra väder. Förvisso lite blåsigt, men ändå bättre än idag.

 

Det är härligt med sol och lagom värme, men i en samtid där det inte premieras att umgås med människor är det på något sätt rätt skönt när det är dåligt väder.

 

När jag hade kikat igenom alla James Bond-filmer bestämde jag mig för att se om de tre "Tillbaka till framtiden-filmerna". Det tog några veckor, men nu är jag klar efter att ha sett den tredje och sista idag på förmiddagen.

 

När jag var i typ 10-årsåldern och det inte fanns något kommersiellt internet och inte heller några streaming-tjänster var det hyra VHS-filmer som gällde. I Hallsberg fanns det bland annat något som hette Master Video dit vi ibland gick för att hyra film. Några filmer jag hyrde var just "Tillbaka till framtiden-filmerna". Förresten, när jag tänker efter, innan Master Video tror jag att vi även hyrde film på Servus på Nytorget. Jag tror även att det innan Master Video fanns något som hette typ "Annikas Video" eller något liknande.

 

Det var en liten utvikning. Att hyra film i mataäffären, eller att hyra film fysiskt, är ialf något som hör dåtiden till.

 

"Tillbaka till framtiden-filmerna" var ialf några filmer jag hyrde rätt ofta, speciellt den första av de tre. Jag kan inte minnas varför, men antagligen för att de är lite äventyrliga men ändå passar bra för något äldre barn. Jag hade dock inte sett om någon av dem som vuxen, vilket då gjorde att det passade bra att se om dem nu :-).

 

Jag äger dem alla genom piratnedladdade kopior som jag laddade ned för många år sedan och som jag även ordnade fina omslag till. Det känns också som en svunnen tid även om det inte är så hiskeligt länge sedan jag gjorde det :-).

 

Filmerna då? Jo de håller riktigt bra, och kanske allra mest den sista och tredje i serien. Den mindes jag som den sämsta, men den är nog bäst. Det är även kul hur de i tvåan, under 2015, försöker visa framtiden med flygande bilar och dylikt. Mycket annat stämmer hyggligt, men det här med flygande bilar har vi lite kvar till ännu så vitt jag förstår.

 

Nu vet jag inte riktigt vilket film-projekt jag ska ta tag i, jag funderar lite på alla Barman-filmerna, men vi får se :-).

Rätt ofta blir jag lite förbluffad och lite irriterad över att jag missat en väldigt bra film eller viktig händelse. Att det bara passerat mig! Jag blir förvisso mer irriterad när det är något som faktiskt inte passerat mig, men som jag inte brytt mig om att ta reda på mer om. Filmen "500 Days of Summer" är en film som tillhör den förra kategorin. Jag har aldrig hört någon prata om den eller hört talas om den på annat sätt, så jag har inte haft någon anledning att se den tidigare. Jag tror förvisso att jag lyssnat på någon låt på Spotify från filmens soundtrack, men en bra låt behöver inte betyda en bra film.

 

Hursomhelst valde jag och Valle att se filmen igår kväll, och det var rätt länge sedan jag blev så fascinerad av en film. Fantastiskt skådespeleri och att det kändes som att de lyckades få till något nytt i genren romantisk komedi. Istället för en film med dråpligheter där allt blir bra på slutet handlar "500 Days of Summer" om ett långt dejtande som till slut inte faller väl ut, och allt komponerat till väldigt bra musik. Om det är någon mer än jag där ute som missat "500 Days of Summer" rekommenderar jag verkligen att se den.

Jag har under ett par månader försökt ta mig igenom koranen, och igår blev jag äntligen klar. Det är Mohammed Knut Bernströms "Koranens budskap" som jag läst, och jag antar att det är den översättning som de flesta läser på svenska. Den innehåller förutom själva koranen även en mängd kommentarer till surorona, men jag har inte läst alla kommentarer. Det med anledning av att jag upplevde koranen som rätt trist att läsa och för att inte få någon annans tolkning gällande budskapet i koranen.

 

Jag slogs främst av att en väldigt stor del av koranen handlar om att det bara finns en gud och att de som inte underkastar sig honom kommer komma till någon form av brinnande helvete. Det går igen hela tiden och blir tröttsamt. Jag fattade första gången! Det lyser även igenom en nästan charmig frustration gällande att inte alla vill tro på koranens budskap. Något annat som jag reflekterade över var att i allt ältande om en gud, och att de som underkastar sig den guden kommer till paradiset, och resten till helvetet, så kan det helt plötsligt komma en rekommendation om hur exempelvis äktenskap ska gå till. Jag fick uppfattningen att det är problem som Muhammed stött på, och som måste lösas, och att det därmed ibland behövde komma väldigt tydliga regler från gud. Det ska sättas i relation till att mycket annat inte alls regleras i koranen. I äktenskapet med Zaynab blev det till och med fånigt.

 

Jag blev även ledsen över allt det hat som genomsyrar koranen gällande de som inte underkastar sig gud. De kommer straffas av gud och en rad lokala exempel tas upp i koranen. Det är förvisso inte utmärkande för koranen i relation till exempelvis första testamentet, vilket bör tilläggas. Däremot är det svårt att tydligt läsa ut ur koranen att muslimerna själva ska ta till våld mot icke-muslimer, men det beror på hur en vill förstå koranen. Det är dock supertydligt att de som inte underkastar sig gud på det sätt som Muhammed vill är sämre människor som kommer dödas av gud.

 

Jag hade hoppats på mer visdom och mindre hot och hat, men väldigt intressant bok att ha läst.

Jag och Valle såg "Seven" häromdagen. Jag såg den i höstas senast, vilket inte var så länge sedan, men vad gjorde det, filmen var fantastisk igen. Manuset är minst sagt speciellt och våldsamt på ett morbitt sätt. Jag tänker att det krävs en del för att våga skriva ett sådant manus. Att nu ska jag skriva om en person som dödas genom vaginal penetration med kniv, och som kllimax ska jag ha en scen där publiken ska hållas lite på halster gällande huruvida en person ska skjuta ihjäl en annan person som precis levererat den förre personens sambos huvud i ett paket. Att våga skriva sådana saker och inte tro att en själv ska ses som pyskiskt sjuk måste kräva en del tänker jag. ...och är det inte lite så att "genier" många gånger bara är de som vågar gå lite över gränsen?

 

I övrigt blev jag både imponerad och lite, äcklad kanske, av Huaweis huvudkontor i dokumentären "Vem är rädd för Huawei?".

 

...och en sista sak om Paolo Roberto. Det är en del ledarskribenter som bedömer att Paolo borde pratat med en jurist innan han gav sin historia om sitt sexköp. För hans egen skull är det sannolikt sant, men vill vi inte ha Paolos historia utan massa andras tips och tricks? Det vill ialf jag.

Serierna "London: 2000 år av historia" och "Storbritannien - Ett invaderat rike" har nog gjort att jag för mer eller mindre första gången blivit lite sugen att åka tillbaka till London och Storbritannien. Generellt har det annars inte lockat mig något särskilt.

 

Det andra jag tänkte på är stormen kring Paolo Roberto. Han köper sex och det tar hus i helvete. Det är som att ingen vetat att det går att köpa sex i Sverige och att det är livstidsstraff i straffskalan, vilket verkligen inte är fallet. Jag ska inte uttala mig i själva köpa sex-frågan för jag har ingen koll på hur det fungerar, men jag har otroligt svårt för allt hyckleri kring det här med Paolo Roberto. Hur många av dessa avståndstagare surfar inte porr själva exempelvis? ...och hur kan Paolo Robertos sexköp vara sååå mycket intressantare än exempelvis mord i lekparker i Jönköping med mera. Det är så svårt att förstå!?

I corona-tider får en hitta på andra saker än restaurang-besök och konserter, vilket annars är rätt mycket standard för mig, därav har det blivit mer natur-upplevelser från min sida. På grund av det blev det igår en vandring i Dovra Sjöar.

 

Dovra Sjöar ligger typ i skogarna mellan Åsbro och Östansjö och är ett ställe där sydnärkingar brukar vandra, och därför har jag ialf känt till namnet så länge jag kan minnas. Namnet har också något trolskt över sig, vilket gör det lätt att minnas. Jag har dock aldrig varit där och vandrat själv tidigare.

 

Med anledning av det jag skrev ovan kom jag i veckan på att det vore trevligt att vandra i Dovra Sjöar, vilket också blev fallet. Jag, Nisse och Bias åkte dit och vandrade den långa sträckan, vilket var drygt 7 km om vi räknar med att vi började vandra där vi parkerade bilen.

 

Det var en vacker vandring med fina utsikter över de tre sjöarna och landskapet däromkring. Vi stötte på lite annat folk som vandrade, men det var långt ifrån någon anhopning av vandrare. Någon enstaka här och var, varav en var en arbetskamrat :-). ...och det var en ren slump, även om jag visste att han skulle dit.

EES-medborgare i utlänningslagstiftningen blev en spännande grej idag :-).

 

Vi har möblerat om lite i veckan. Det blev mycket luftigare i sovrummet, lyckat.

 

Jag tror det var förrförra veckan jag såg dokumentären "Tintin och Hergé", och det har gjort att jag filurat lite på Tintin och mig själv. Kalle Anka har ju varit den seriefigur som jag läst absolut mest av, men jag läste även en del Tintin som barn. Jag var dock tvungen att undersöka det sista. Jag mindes det som att jag och pappa prenumererade på seriealbum när jag var liten, men minnet var vagt. När jag senast var hemma hos mina föräldrar kontrollerade jag därför det hela, och nog hade vi några seriealbum där i en bokhylla, varav flera var Tintin-album. Eftersom jag knappt mindes att vi hade albumen kommer jag inte ihåg något av dess innehåll, men jag blir sugen på att läsa dem igen.

 

Ja det var väl främst åter en kort återblick ur mitt liv.

 

Det förefaller bli Dovra Sjöar imorgon, trevligt :-).

Jag får krypa till korset, vilket är ett uttryck jag inte borde använda. Ett jävla förnedringsuttryck. Jag ber om ursäkt för att jag använde ett sådant opassande uttryck. Jag menade mer att jag får ta tillbaka lite av vad jag skrev häromdagen, för senaste Dokument Utifrån var riktigt intressant. Det är dokumentären "Afghanistans dyrköpta fred" som jag pratar om. I dokumentären lyckas de intervjua allt från gamla presidenter till kulturarbetare i Afghanstan, vilket sannolikt ger en hyggligt rättvis bild över hur komplicerat allt är i landet. En del är korkat religiösa och tänker att allt blir bra med taliban-styre medan andra inte vill förlora sina någorlunda nyvunna friheter. ...och vad är bäst för stunden för den vanliga människan, att väst försöker tvinga på en demokrati, eller att det blir lugnt och "fridfullt" med en förtryckande diktatur? Att situationen i landet skulle bli bättre med det förhållningssätt som är nu har nog många svårt att se.

 

Se dokumentären, speciellt om du är tiltad att tro att allt utanför din egen sfär är ensidig.

Igår såg jag och Valle filmen "Fever Pitch". Lite märkligt att jag inte hade sett den tidigare, för den har ändå haft viss inverkan på mitt liv. Den handlar om en Arsenal-supporter och skildrar hans liv med kärlek och fotboll, och hur den kombinationen kan vara lite knepig.

 

Boken kom ut 1992 och filmen 1997, och jag antar att boken fick mer uppmärksamhet än filmen. Om jag minns det rätt hade Amir boken och under högstadiet (kanske senare) så ansågs "Fever Pitch" vara både cool och bra. Jag minns dock inte om det var boken eller filmen som var grejen. Jag antar att det under den tiden var lite fräckt att vara lite för mycket fotbollssupporter, och att det även var spännande med lite äldre supportrar som en tyckte och antog kunde allt om sitt lag.

 

Varför jag varken läste boken eller såg filmen när det begav sig kan väl delvis ha att göra med att det handlar om Arsenal och inte Liverpool. Nu visade det ju sig att det handlade rätt mycket om Liverpool också med anledning av att det var Liverpool som förlorade sista matchen så att Arsenal vann ligan 1988/1989.

 

Jag brukar skriva om det då och då nuförtiden, att det är en hel del som varit en del av ens liv, men som en ändå inte riktigt vet vad det är. Typ att en känt till något för typ alltid, men en har ändå inte riktigt koll på vad det är. Det är lite märkligt.

 

Filmen då? Den var väl så där. Som 20-åring hade jag nog gillat den bättre. Kul med en ung Colin Firth ialf :-).

Igår blev det utflykt igen. Den här gången cyklade vi till en förkyld Levi för att låna en bil och därifrån ta oss till Nora. Den relativt korta resan till Nora gick bra förutom att jag inte förstod hur jag skulle få upp tankluckan när vi skulle tanka. Det var så komplicerat att tankluckan skulle tryckas inåt för att den skulle öppnas. Alltså ingen knapp inuti bilen eller att luckan skulle dras utåt, vilket jag är van vid :-). Det här kanske främst är ett exempel på att jag inte är så smart, vilket kanske inte är så långt ifrån sanningen :-).

 

När var jag i Nora senast? Jag minns inte riktigt, men jag tror att det kan ha varit i tidiga tonåren med bland annat Kristin och Lukas. Det kan till och med ha varit ännu tidigare, för jag har ett minne av att det var i perioden när jag samlade hockey-bilder, och det var på mellanstadiet. Jag har förvisso spelat någon fotbollsmatch i krokarna av Nora och kört förbi, men inne i själva staden har jag nog inte varit sedan ovan nämnda.

 

Vi spenderade väl inte överdrivet mycket tid i Nora. Det blev en promenad förbi torget och sedan ned till strandpromenaden. Där stötte vi på en byst av Maria Lang, vilket fick mig att fundera på Maria Lang. Nog tusan läste jag ett par böcker av henne när jag var barn? Jag tycker mig minnas en bok om ett gäng människor som firar typ kräftskiva och badar i augustinatten. Antagligen är det en bok som mina föräldrar har och som jag då läste som barn. Annars har jag nog ingen annan relation till Maria Lang.

 

Vi promenerade också runt lite bland veterantågen. Där fick jag en minnesbild av att ha varit förut, vilket jag vet att jag har, men jag mindes det alltså. Om ni fattar skillnaden!? Det var som att kroppen kände igen sig, lite som en aha-upplevelse. Resten av Nora kändes däremot som helt nytt.

 

Vi gick runt lite och tittade på de gamla tågen och stationen, inte helt dumt må jag säga.

 

Glassen då? Den hoppade vi. Det var en del kö till den glasskiosk som var öppen, och där orkade vi inte vänta.

 

På vägen hem stannde vi även till vid Järle Station, vilken gav ett mysigt intryck och en känsla av att förflytta sig tillbaka i tiden.

I brist på annat, och för att vi inte ville se något som var för långt, såg jag och Valle dokumentären "Mona Lisas hemligheter" igår kväll (förvisso somnade Valle, men men :-)). En dokumentär som har några år på nacken på en knapp timme om målningen Mona Lisa. Den var dock överraskande intressant, speciellt med anledning av att de avslöjade att Mona Lisa är en målning där Da Vinci målat över åtminstone en tidigare målning. Alltså det är flera lager, och det verkar vara en helt annan kvinna bakom Mona Lisa. Antaligen är det inte personen Mona Lisa på målningen heller, utan en helt annan person.

Jag hade glömt att deklarera, men jag kom som tur på det igår kväll, så jag hann deklarera i tid. Det blev dock dyrt eftersom jag sålt lite aktier med vinst.

 

Annars då? Jag såg dokumentären "Älskade Alkohol" häromdagen, och jag vet inte, men den kändes som propagandisk emot alkohol. Men det kanske har något med min identitet att göra, att jag främst ser det positiva med alkohol, och personligen inte märkt av mycket av det negativa med alkoholen. Har "Dokument Utifrån" blivit sämre, eller är det bara två "dåliga" dokumentärer på rad?

 

Det får räcka så idag.

Idag är det Valles födelsedag och det har vi delvis firat genom en utflykt. Det blev en tur till Hultsjön och lite vandrande i Skåle. Mysiga och rogivande platser, men kanske inte de mest spektakulära i världen för en lekman gällande natur :-).

Jag kikade lite på Julianas lager idag, hon börjar få till det, och inte länge kvar tills hon tar över LekOutlet helt.

 

Det blev även en fika med föräldrarna. Lite läskigt i dessa tider, men jag tror att vi höll bra avstånd.

 

Jag och Valle såg klart andra säsongen av "After Life" igår. Inte riktigt lika bra som första säsongen, och det kanske var lite onödigt att mjölka ur mer ur serien, men ändå klart sevärd, och bättre än mycket annat.

 

Det blev lite ståhej på mitt Twitter i veckan gällande dokumentären "George Soros - hjärnan bakom allt". Det som det härjades över var att SVT gett de så kallade konspirationsteorierna att Soros ligger bakom flyktingströmmar osv näring genom sin presentation av dokumentären. Det må hända, men jag hade hoppats på att dokumentären skulle berätta lite om vem Soros är och vilka politiska strömningar han stöttat genom åren och varför. Så blev det inte riktigt, i dokumentären var det främst nötter som intervjuades och typ ingen neutral som uttalade sig om Soros och det han håller på med. Lite av en besvikelse.

 

"Hitlers uppgång och fall" var desto mer intressant. Ger för en inte allt för påläst person som mig en objektiv beskrivning hur ett kuvat folk kunde rösta fram nazister till makten.

 

Det får räcka för nu... 

Nu har jag sett klart alla James Bond-filmer. Jag såg den sista, "Spectre", igår istället för mer konventionell valborgsunderhållning.

 

"Spectre" var helt ok och sydde ihop alla filmerna som varit med Daniel Craig. Den var inte i närheten så bra som "Casino Royale" eller "Skyfall", men bättre än "Quantum of Solace". "Spectre" blev nästan som en saga där en riddare räddar prinsessan på slutet, vilket var lite så där. Rätt lam Bond-brud också för övrigt. Det var också, vilket förvisso typ är standard, lite för mycket av att Bond lyckades ta sig ur knepiga situationer. Speciellt på slutet då han i någon form av tvångströja ändå lyckades frita sig själv.

 

Således en helt ok film, men som inte riktigt nådde upp till förväntningarna. Det bästa med filmen var Christoph Waltz som skurk, riktigt bra. Kul även att en del av filmen utspelades i Rom. Valle var dock trots det inte intresserad av att se filmen :-(.

 

...och jag tyckte mig hela tiden se Stefan Löfven i Daniel Craigs ansikte, vilket kändes konstigt :-).

 

Ja, ja, nu är jag alltså klar med mitt Bond-projekt. Hur ska jag utvärdera det? Jag antar att jag kommer gå och se den nya Bond-filmen på bio när den väl släpps och i framtiden bry mig om och se fram emot nya Bond-filmer, vilket jag inte gjorde tidigare. James Bond kommer alltså sannolikt bli en lite större del av mig nu än tidigare :-).

 

Vem tycker jag är bäst som James Bond? Det är nog utan tvekan Sean Connery. Sämst är nog Roger Moore, främst för att jag hade svårt för att han ofta såg gammal och stel ut, men också för att hans filmer ofta blev farsartade. Timothy Dalton kommer inte ge några starka minnen och Pierce Brosnan krigar nog om andra platsen med Daniel Craig. George Lazenby är svår att utvärdera efter endast en film, även om filmen i sig var bra.

 

Bästa filmerna då? Svårt att säga eftersom de är lite olika, men jag gillade nog följande bäst; "Dr. No", "Goldfinger", "The Spy Who Loved Me", "Licence to Kill", "Goldeneye", "Casino Royale" och "Skyfall". "Moonraker" och "Die Another Day" var nog sämst.

 

Det roligaste med att se filmerna har nog ändå varit att känna igen sig från olika platser i världen.