För minnen och grunda analyser i stunden

Vi har haft rätt lugna helger jag och Valle, och den här är inte annorlunda.

 

Det finns mycket mer spännande händelser att skriva om än att jag sett ytterligare en James Bond-film, men det får bli någon annan gång.

 

Med anledning av den lugna dagen såg jag idag 'Live and Let Die'. Den första Bond-filmen med Roger Moore. James Bond försöker stoppa ett heroin-syndikat. Titellåteln är fantastisk, och överlägset bäst hittills. Vidare fann jag 'Live and Let Die' rätt underhållande. En småkul skurk med metallarm och en vacker Jane Seymour som Bond-brud. Manuset var någorlunda verkligt, vilket jag uppskattar. Båtjaktsscenen var snygg, även om en "rolig" polis förstörde en del av det. Sammantaget en av de bättre filmerna jag sett hittills i mitt Bond-projekt.

 

Hade jag sett 'Live and Let Die' förut? Jag vet inte... Det fanns något bekant med skurken med metallarm, men det blandar jag sannolikt ihop med Johannes Brost och Jönssonligan. Jag gissar därmed att jag inte hade sett 'Live and Let Die' förut.

Jag vet inte hur ofta de senaste åren jag varit genuint oförstående till att det måste klankas ned på allt och alla. När de som gillar normbrytande beteenden träffar på människor som skiljer sig från normen på ett sätt som de inte gillar går de bananas på samma sätt som de som inte gillar normbrytande beteende alls. Det är så märkligt, och det är även förståndiga människor som hamnar i detta konstiga beteende.

 

Nu tänker jag på Joakim Lamotte. Han gjorde eventuellt en poäng genom att komma i skyddsväst till ett debattprogram. Detta enligt honom själv med anledning av att han är hotad, vilket är svårt att tro inte är sant. På grund av att Lamotte har en så kallad svans som många inte tycker om verkar det därmed anses legitimt att klanka ned på honom. Förutom en del givna undantag så är de flesta reaktionerna att Lamotte är fånig och någonstans får skylla sig själv om han nu är hotad. Detta även från väldigt prominenta personer.

 

Det är som att dessa människor har dålig impulskontroll, eller så är de, jag vet inte, onda? Deras omtänksamhet verkar ialf inte gå utanför deras egen norm.

Den här veckan har jag förlorat väldigt mycket pengar på börsen. Mitt innehav har gått ned med mer än 10 %. Inte roligt, och allt har med corona-viruset att göra

 

För övrigt har jag svårt att tro att corona-viruset inte kommer att fortsätta spridas. Det förefaller vara väldigt smittsamt. ....och är det inte förvånansvärt lite information som kommer ut gällande hur farligt viruset är?

 

Något helt annat... Jag och Valle har sett första säsongen av serien "Mindhunter". En serie om ett par agenter från FBI som genom intervjuer med olika mördare i USA försöker lära sig mer om mord. Snygg serie som är delvis regisserad av David Fincher. Intressant och skrämmande med anledning av att mördarna som intervjuas i serien inte är påhittade. Jag kan tycka att serien är något överspelad ibland, men generellt är den riktigt bra. Vi har en andra säsong att se fram emot.

Jag började se "Diamonds are forever" i helgen och såg klart den nu ikväll. Det är nog den sämsta Bond-filmen jag sett hittills. Rörig, för orimlig och trista skurkar. De två huvudskurkarna ser ut att vara från en humorserie. Förvisso kul att hotellet Circus Circus tittade förbi. Det med anledning av att jag och några kompisar bodde där några nätter 2010. Annars var jag väl egentligen bara road av den förvisso fåniga men underhållande scenen där Bond får stryk av två tjejer. Skulle jag se "Diamonds are forever" om några år igen har jag svårt att tro att jag kommer komma ihåg så mycket. Låten "Diamonds are forever" är vär rätt bra när jag tänker efter.

 

Ja just, jag fick tre jättefina vinyl-skivor av Juliama igår :-).

Titeln hänvisar till dokumentären med samma namn och som handlar om problemen med att kritisera profeten Muhammed i Pakistan. Pakistan är knappast ensamt om att ha lagar som innebär dödsstraff för hädelse av profeten. Det är så otroligt svårt att förstå ur en svensk synvinkel. Det är både intressant och skrämmande att se hur sannolikt miljontals människor tycker det är rimligt att döda någon för att denne har kritiserat en person. Att sedan tro att en övermänsklig varelse skulle sprida sitt budskap genom en person på jorden för en liten grupp människor är så konstigt att det bara blir konstigt att tänka på. Det är så pass orimligt att det är svårt att ta det på allvar. Men, men, se dokumentären, den är skrämmande.

 

I övrigt hann jag inte sälja av det jag hade tänkt på börsen.

En rätt lugn helg. Ett par öl på Gyllene Hörnan igår och försök till att hjälpa Juliana med Lekoutlet idag. Det blev även en trevlig promenad med Linus idag.

 

Frågan är om inte spridningen av corona-viruset kommer bli mer allvarligt i Europa nu? Det har satt sig i Italien, och de verkar inte ha koll på det där nere. Jag har svårt att se att inte fallen börjar öka dramatiskt i Europa nu.

 

Jag fick i veckan på jobbet reda på att en kan följa förloppet av viruset här; https://gisanddata.maps.arcgis.com/apps/opsdashboard/index.html#/bda7594740fd40299423467b48e9ecf6

 

Många förefaller bli friska, men det borde väl finnas en risk att mer eller mindre hela världen får stänga ned ett tag? En kanske borde börja preppa lite... Är det läge att sälja av innehavet på börsen? Jag har svårt att se att jag kommer göra det, men det borde komma en rejäl nedgång på världens börser.

Jag vill egentligen skriva något som jag ialf själv upplever som vettigt, men jag känner mig oinspirerad, då får det bli lite fler minnesnotiser.

 

"En diktators uppgång och fall" är en serie på SVT Play jag såg för några veckor sedan. Titeln säger vad det handlar om. Intressant så klart, men inte det mest upplyftande att titta på. För mig kändes den egentligen rätt obekante Manuel Noriega rätt bekant. Jag menar alltså att jag knappt känner till karln, men att han ändå var bekant. Jag bara antar att han dök upp i nyhetsflödet när jag var barn. Det var nästan lite deja vu-känsla av att se avsnittet om honom.

 

Jag lyssnade på en essä från Kvartal om panikångest. Jag ska nog skriva något mer om det någon annan gång, för det är så mycket jag blir provocerad av när det gäller detta. Varför leva med ångest om en inte behöver, men ska en verkligen försöka förändra människors biologi för att de har ångest ibland?

 

Jag känner även att jag måste gå på tå på jobbet ibland.

Jag är mer eller mindre frisk nu, men istället är Valle sjuk. Det är väl inte helt oväntat kanske, men tråkigt för henne :-(.

 

Jag och Valle såg filmen "Murder Mystery" i helgen. Överraskande dålig film med tanke på att skådisar som Adam Sandler och Jennifer Aniston är med i filmen. Tanken är nog att filmen ska vara en modern variant av en Christie-deckare. Det går verkligen så där. Alltså filmen är rätt underhållande, men saknar all sorts charm och mystik som en bra deckare brukar ha. En film som en främst blir förvånad över att den är så pass dålig med tanke på förutsättningarna.

 

Annars har jag varit på bra humör idag, det har varit en bra börs och jag åt årets första semla igår.

 

Som slutkläm, är det inte förbluffande ofta på Twitter och liknande att personer skriver saker som snarare handlar om deras självbild än vad som egentligen är rimligt utifrån förutsättningarna?

Eftersom jag är, och har varit, lite risig spenderades helgen främst framför TV:n, och det innebar några dokumentärer.

 

"Amerikas bortgifta barn", en dokumentär om barn som gifter sig i USA. Det visar sig dock i dokumentären, som verkligen verkar driva en tes, att det inte riktigt är på det sättet som titeln anspelar på. Dokumentären väcker dock tankar och är bra som diskussionsunderlag.

 

"Hustruskolan", en dokumentär om kvinnor och kärlek i Ryssland. Rätt underhållande, men jag vet inte om den gav så mycket? Det är svårt att förstå vad dokumentärmakarna ville visa med dokumentären.

 

"Att stjäla ett land", en dokumentär om korruption på högsta nivå i Sydafrika. Jag blev bara irriterad. Hur kan människor vara så jävla korkade och egoistiska? Jag undrar också om egoismen blir större om du kommer ifrån en bakgrund där du fick kämpa för din överlevnad? Att det sedan gör att du gör allt för att roffa åt dig åt dig själv?

 

"USA:s dyra rättvisa", en dokumentär med Stacey Dooley om bountyhunters i USA. Om du är misstänkt för ett brott i USA kan du slippa att sitta inlåst innan rättegång och tills du ska avtjäna det eventuella straffet genom att betala borgen. Det har inte alla råd med, så de lånar pengar av olika företag som är specialiserade på detta. Pengarna som betalats för borgen betalas sedan tillbaka om personen dyker upp på rättegången, vilket dock inte alla gör. Då blir företagen som lånat ut pengarna sura och anlitar folk som ska leta på de som ska till rättegång. Egentligen inte så märkligt, men jag blev förvånad av att dessa bountyhunters hade rätt mycket frihet att bara trampa in hemma hos folk osv. Rätt intressant dokumentär men inte någon av Stacey Dooleys mest spännande.

Jag tror att jag till ungefär nu har tänkt att alla de skådespelare som spelat James Bond är "riktiga" Bond förutom George Lazenby och Timothy Dalton. Var jag har fått det ifrån vet jag inte riktigt, men jag tror att det är lite allmänt och det kan kanske bero på att dessa skådisar endast spelade James Bond en respektive två gånger.

 

Igår såg jag "I hennes majestäts hemliga tjänst" där George Lazenby spelar James Bond för första och sista gången. Eftersom det var med Lazenby tänkte jag att det här är väl en av de sämre Bond-filmerna, men jag hade fel. Den här filmen är ju helt klart en av de bättre av de jag sett i mitt lilla pågående projekt. George Lazenby gör sin James Bond alldeles utmärkt och själva filmen är tillbaka i någon form av hygglig realism i likhet med de två första Bond-filmerna. I "I hennes majestäts hemliga tjänst" finns inga orimliga skurkar, ansiktsoperationer eller rymdskepp som kidnappar andra rymdskepp, här är det endast en något tillspetsad action, vilket gör filmen riktigt bra. Den är förvisso för lång enligt mitt sätt att se det, men spännande och snyggt filmad.

 

Jag kände igen sista scenen sedan tidigare, när James Bonds fru mördas, och jag tycker mig minnas det från att jag sett just den scenen på TV hos någon kompis. Jag är dock väldigt tveksam till att jag sett hela filmen tidigare. Jag har även för mig att jag främst hyrde filmer med Sean Connery som Bond när det begav sig, vilket skulle kunna förklara att jag eventuellt inte sett hela "I hennes majestäts hemliga tjänst" tidigare.

Efter en rätt jävlig gårdag en småfebrig natt och en seg förmiddag börjar det nog bli bättre med förkylningen. Näsan rinner inte lika mycket och kroppen känns inte lika febrig. Det gör att jag nog ska kunna ta mig till jobbet imorgon.

 

Mer än så blir det inte nu!

Jag är helt genomförkyld, det blir inte bättre. Nu känner jag mig även febrig, men så länge jag inte tar tempen har jag ingen feber :-).

 

Med anledning av denna sjuklighet är det soffan som gäller. Valle får ta hand om mig medan jag tittar på TV. Jag känner mig som en mansgris, men vad ska jag göra?

 

Därmed hann jag med att se ytterligare en Bond-film, och denna gång blev det "You Only Live Twice". Det är svårt att inte uppleva i rymden kidnappade rymdfarkoster som lite för mycket. Annars var den väl ok, men ändå en av de sämre jag sett. Jag gillade dock scenen när en stor helikopter kommer med en magnet och tar tag i en bil :-). "You Only Live Twice" är även den av de Bond-filmer jag sett nu som jag mindes klart minst av sedan tidigare, om jag ens har sett den innan. Jag tror dock att jag sett den tidigare, det kändes ialf som jag kände igen en hel del.

Igår var det Alla Hjärtans Dag. Jag och Valle firade det med att jag lagade mat, för ovanlighetens skull, och med att se filmen "Parasit" på bio.

 

"Parasit" fick en Oscar för bästa film, och det förvånade mig inte efter att ha sett filmen. Det är en koreansk film med flera överraskningar och lager. Det är svårt att säga vad det är för sorts film; komedi, thriller, skräck? Det är även svårt att veta vem som parasiterar på vem. Helt klart en annorlunda film med riktigt bra manus.

 

I övrigt har jag nu väldigt svårt att tro att Löfven kan vara påtänkt som ledare för Socialdemokraterna så länge till. Kanske fram till nästa val, men knappast längre. Är han dåligt insatt, korkad eller bara stressad? Hur han får ihop en klar linje mellan jobbskatteavdrag och ungdomsrån är ialf förblufffande märkligt.

Under två dagar denna vecka har jag sett "Thunderball", och den var nog den sämsta hittills av de James Bond-filmer jag sett under veckan. Lång, rörig och ingen rolig skurk. Det blev sannolikt inte heller bättre av att ljudet är så där på den hemsida där jag ser filmerna, och utan subtitles blir det därmed lite svårt att hänga med. Jag gillar inte heller när det blir för overkligt, som typ perfekta ansiktsbyten. Även scenen i slutet där James Bond och andra slåss och styr en båt om vartannat var njae...

 

Hade jag sett "Thunderball" förut? Jag tror det, undervattenscenerna där bland annat luftillförseln till vissa av dykarna skärs av tycker jag mig känna igen. Å andra sidan kanske jag blandar ihop det med "Never Say Never Again", men det återstår att se.

 

I övrigt är jag helt genomförkyld.

Igår kväll dog en långväga släkting till mig, Nisse. Vi var verkligen inte nära varandra och jag skriver inte det här för att försöka framhäva någon relation mellan oss eller för att försöka visa någon godhet. Nisse har dock funnits med under hela mitt liv, och även om det främst varit på avstånd har jag alltid haft en väldigt god uppfattning av Nisse.

 

Nisse var gift, jag tror de var gifta ialf, med min gammelmoster Silva, vilket för övrigt är ett rätt vackert namn. Jag och Nisse var således inte ens blodslig släkt. Jag träffade främst Nisse när vi hade olika släktträffar på min mammas sida, och han hade alltid ett väldigt gott humör, vilket var i ganska stor kontrast mot Silva.

 

Mitt viktigaste minne av Nisse, och som alltid kommer att finnas med mig, var att jag som barn fick åka med honom i hans traktor. Jag satt i hans knä och fick styra traktorn medan vi körde runt på olika grusvägar i området där han och Silva bodde när jag var liten. Jag tyckte att det var jättespännande, och det hela var sannolikt inte helt i linje med svensk trafiklagstiftning, men för mig var det ett stort äventyr. Jag kan så här 30 år senare eller något verkligen minnas hur vi åkte runt, och att jag var lite rädd för att inte styra av vägen. Jag tror inte dessa traktorfärder skedde mer än en eller två gånger, men det satte sina spår i mig.

 

Det finns inga änglar, men Nisse hade nog platsat som en.

Jag har känt mig lite lustig i kroppen idag, det kan vara en förkylning på gång i kroppen.

 

Bra börs idag.

 

Efter jobbet fortsatte jag mitt James Bond-tema. Jag kikade på "Goldfinger". Det är väl en av de mer klassiska James Bond-filmerna. Jag tror till och med att jag kan minnas när jag hyrde den som barn, och jag mindes väldigt mycket från filmen nu när jag såg den igen. Den där grejen med att en kan dö genom att bli kroppsmålad i guld är något jag minns rätt väl från när jag såg det som barn. Som jag förstår det är dock inte kroppsmålning i guld dödligt, men som barn kan jag nog ha trott det :-).

 

"Goldfinger" gav ett fånigare intryck än de två tidigare filmerna i serien. Oddjob och hans hatt är nästan lite för mycket, även scenen där Oddjob smular sönder en golfboll i handen är också lite skämskudde. Annars är ju Oddjob en profil, men jag vet inte om jag uppskattar honom :-). Jag föredrar när det är lite lagom orimligt :-).

 

Jag tycker även att kvinnorna tar ett steg tillbaka i "Goldfinger" jämfört med de två första filmerna. Pussy Galore är ju förvisso generellt bra, men i stort var det sämre än tidigare.

 

"Goldfinger" är klart bättre producerad än de två tidigare filmerna, men inte nödvändigtvis bättre. Jag upplevde den kanske som sämre till och med.

Efter att ha sett om de två första James Bond-filmerna är det lätt att få en uppfattning att kvinnors sexualitet var väldigt accepterad i början av 60-talet. Typ att det var ok för en kvinna att ta sig in i en mans hotellrum och säga att nu ska det bli åka av. När jag sedan återvände till verkligheten och såg serien "Överklassmördaren" verkar en man som "mördat" en kvinna 1986 inte blivit dömd för mord delvis för att hon inte framstod som en "fin" ung kvinna med undertryckt sexualitet.

 

Jag känner mig ofta vilsen. Jag har lite svårt att förstå hur trångsynta människor kan vara ibland. Tänker de verkligen på det där sättet, är det på riktigt? Det blir ännu svårare när det kontrasteras som det så ofta gör. Jag fattar att James Bond är på låtsas och att inte alla amerikaner är indoktrinerade i kristen moral, men det påverkar mig ändå i min uppfattning om världen.

Idag är jag ledig från jobbet. Jag tog ledigt för att igår kunna se OMD:s konsert i Sthlm. Dessvärre var biljetterna slut när jag tänkte köpa biljett. Det ska dock poängteras att jag inte helt säkert hade köpt biljett ändå. Hursomhelst, det är anledningen till att jag är ledig idag.

 

Som jag uttryckt rätt många gånger så är det otroligt skönt att bara vara ledig och ta dagen som den kommer :-).

 

Med anledning av att verkligheten och mitt eget intag av nyheter och annat ofta innebär negativt intag med våld och annat skit bestämde jag mig igår för att försöka se alla James Bond-filmer. De är förvisso rätt våldsamma de också, men på ett sätt som är långt ifrån verkligheten.

 

När jag var barn hyrde och lånade jag rätt ofta James Bond-filmer, och jag minns det även som att de rätt ofta gick på TV. Jag antar att de ansågs vara ok för barn att titta på eftersom våldet inte är så verklighetstroget. Jag såg dock inte filmerna i ordning och jag tror inte heller jag sett alla filmer.

 

Med anledning av att fly den bistra verkligheten en aning och för att undersöka vilka James Bond-filmer jag sett och inte har jag därmed nu börjat titta på James Bond-filmer.

 

Jag började givetvis igår med "Dr. No/Agent 007 med rätt att döda". Jag mindes långt ifrån allt, men vissa scener kom jag ihåg rätt väl. Exempelvis när James Bond sätter ett hårstrå vid en garderob för att senare kunna se om någon snokat i hans rum och den eldsprutande bilen på Dr. No:s ö. Jag tycker även filmen håller bra även om specialeffekterna inte är som idag. Filmen har även starka kvinnoroller, jag trodde jag skulle uppleva kvinnorna i filmen som rätt viljelösa, men jag fann dem klart annorlunda. Summa summarum blev jag positivt överraskad av "Dr. No".

 

Idag såg jag "From Russia with Love/Agent 007 ser rött". I mitt tycke än något tråkigare film än "Dr. No", men bättre producerad. Det var mycket jag kände igen från Istanbul, trots att jag inte varit där själv, men det var inte mycket jag kunde komma ihåg från jävla filmen, men jag är säker på att jag sett den förut. Jag tror att James Bond-filmerna blir mer intressanta nu som vuxen, när jag känner igen många av de platser där filmerna utspelar sig. Även om "From Russia with Love" var något sämre än "Dr. No" i min mening har den dock bättre skurkar än dess föregångare.

 

Orkar jag med en James Bond-film till idag?

Idag hjälpte jag min kära storasyster i hennes jobb med Lekoutlet. Det är lite rörigt i webshopen för tillfället, men jag tror att de kan få till det rätt bra så småningom. Det finns mycket bra och udda grejer att köpa där.

 

Köp era leksaker på www.lekoutlet.se. Sidan kommer att bli bättre och bättre. Innehållet är redan bra, men även det kommer att utvecklas mer och mer.

 

Det blir en spännande framtid!

Att skriva om Ted Bundy och därmed även få upp ögonen för andra monster gör inte en dag bra. Att därefter titta på en serie om diktatorer gör det hela inte gladare. När det sedan rapporteras om en skjutande galning i Thailand var dagen på något sätt förstörd.

 

Bland annat av den anledningen blev det en mycket lugn kväll. Jag och Valle kikade klart "The Crown". Efter att ha sett allt har jag blivit klart mer insatt i det brittiska kungahuset och även modern brittisk historia. Något annat vore väl konstigt, men jag var rätt oinsatt och ointresserad innan, åtminstone av kungahuset. Jag är inte mer intresserad nu av kungahuset, men ialf mer insatt :-). Serien är, som jag skrivit tidigare, välproducerad, påkostad och med bra skådespelarinsatser. Vissa avsnitt ger riktiga aha-upplevelser, medan andra är rätt tradiga relationshistorier. Hursomhelst lärorikt.

Äckligt fascinerande, det är hur jag upplever Ted Bundy efter att ha sett "Conversations with a Killer: The Ted Bundy Tapes" på Netflix. Själva titeln är dock lite missvisande, för det är inte så där väldigt mycket av konversation med Ted Bundy, det är mer en vanlig dokumentärserie om Ted Bundy. Det kan jag tänka mig var något av en besvikelse för många, men för sådana som mig, som knappt visste något om Ted Bundy innan, är serien otroligt intressant. Förutom att det känns overkligt att det finns seriemördare som Ted Bundy var hans personlighet minst sagt speciell. Det är lätt att kasta sig med uttrycket psykopat, men Ted Bundy måste ha varit arketypen för en psykopat. Förutom alla vidriga mord verkar allt ha handlat om honom själv.

 

Angående morden har väl jag tänkt att seriemördare som Ted Bundy främst mördat prostituerade, vilket inte på något sätt är mer ursäktande, men på något morbit sett smidigare. Ted Bundy kunde dock kidnappa kvinnor lite överallt för att sedan mörda dem. Detta genom att spela skadad, polis med mera. Det är liksom inte kompatibelt med den klassiska "följ inte med okända män-riktlinjen" som jag tror att de flesta människor lär sig som barn. Ted Bundy kunde approchera en kvinna mitt på dagen med armen i en mitella och be henne att hjälpa till att bära en sak till hans bil för att där klubba ner henne och kasta in henne i bilen. Det är lika skrämmande som det känns overkligt.

 

Att människor mördar varandra av olika anledningar är, om inte naturligt, ialf inget ovanligt genom historien, men att se att människor gör det bara för sitt eget nöjes skull är något jag har svårt att beskriva hur jävligt det känns.

 

Det här låter lite som att jag aldrig hört talas om seriemördare förut, vilket givetvis inte är sant, men Ted Bundy var för mig ändå något annat. Det finns liksom inget "motiv", han verkade bara vilja mörda kvinnor.

Jag kände till Jens Ganman långt innan han blev "Årets svensk". Många har dock koketterat med att de inte känner till honom. Antagligen är det för att han gör satir av sådant som många har svårt att röra vid. Sedan om priset borde gå till honom, det vågar jag inte uttala mig om. Jag känner inte till vilka kriterier som gäller för att få priset.

 

Valle kom hem i söndags och ville att vi skulle kika på en serie om Ted Bundy. Snacka om att jag satte kaffet i halsen... Vi har inte sett klart serien än, så det blir ingen recension idag, men den har redan satt avtryck i mig.

 

En något omtumlande arbetsvecka så här långt. Ett och annat otrevligt telefonsamtal. Det är inte svårt att förstå frustrationen, men samtidigt har många väldigt svårt att se sin egen del i problemen. Det blir ofta väldigt enkelriktat. Förvisso är det inte speciellt svårt att förstå det sista heller.

 

Vem är fånigast av Trump och Pelosi egentligen?

 

Till sist måste jag säga att jag uppskattar många av mina arbetskamrater.

Jag såg dokumentären "En svensk tiger" förra veckan. En dokumentär om efterlevande till Göran von Otter och Kurt Gerstein. Kurt Gerstein berättade för Göran von Otter om judeutrotningen. Det poneras väl sedan att Sverige skulle veta mer om judeutrotningen än andra länder, vilket dock är svårt för mig att säga något om. Jag blev dock fundersam på när världen faktiskt förstod vad som hände, och vad som försökte göras för att stoppa det? Det är jag väldigt okunnig om.

 

I dokumentären diskuteras även om Sveriges skuld på grund av det här. Att svenskarna borde ha en kollektiv skuld eftersom Sverige inte gjorde tillräckligt för att hejda judeutrotningen. Det är svårt att värdera det, men kollektiv skuld har jag väldigt svårt för, och jag har svårt att se att det skulle kunna användas på samma sätt i andra sammanhang.

 

I övrigt såg jag och Valle ett avsnitt av "The Crown" igår där Philip träffade besättningen från Apollo 11. Han hade någon form av existentiell kris och tyckte inte att besättningen förstod på djupet gällande vad de varit med om. Att de var ytliga. Nu låter det här präktigt, men det är så ofta jag känner likadant. Att folk, inklusive jag själv, bara pratar om skit, istället för att diskutera viktiga frågor. Jag vantrivs i sammanhang av för mycket folk där bara ytliga ämnen avhandlas.

En mycket trevlig dag idag med familjen hos storasyster. En spännande framtid vankas där...

 

Jag ältar det var och varannan dag, men med anledning av det utbud som finns numera av dokumentärer både genom bild och ljud är det nästan ett heltidsjobb att bara hinna med en bråkdel av det som är intressant. Sedan vill jag diskutera det efteråt och det tar också tid...

 

"De överblivna", en dokumentär om kvinnor i Kina som inte hittar några män att gifta sig med. Förefaller en aning märkligt med anledning av det mansöverskott som finns i landet. Kan det bero på att kvinnorna utbildar sig mer och därmed inte vill ha män som är "sämre" än de själva? Inget som dokumentären spekulerar kring. Den handlar främst om att det är press på kvinnorna att gifta sig. Kina framstår som ett bakåtsträvande land med förlegade värderingar. Så är kanske också fallet, vad vet jag. Antar att det varierar rätt mycket även där. Det jag dock främst reagerade på var att dokumentären är skapad på ett sådant sätt att det bara ser ut som att kameran är med. Det är ingen interaktion med kameran. Jag fick en regisserad känsla stundtals.

 

Jag har mer att få ur mig, men det får bli imorgon eller något, det krävs något mer tankeverksamhet för det.

Igår var vi ett gäng som gick till Frimis för att se Joel Almes konsert. Det var åter Klubb Mono som ordnade konserten, och arrangemanget var väldigt bra som alltid. Mat och popcorn ingick i inträdet exempelvis. Det enda som jag kan slå ned på är att det är en väldigt homogen publik.

 

Joel Alme är ingen artist jag lyssnat på överhuvudtaget innan, och ingen jag kommer lyssna på i någon större utsträckning nu efter att ha sett gårdagens konsert. Det var således första gången jag såg honom live. Jag har dock känt till honom länge, och han har därmed funnits i något bakgrundsbrus, men det har ändå inte gett mig anledning att fördjupa mig i hans musik. Sammantaget kan jag minnas att jag hört en Värvet-intervju med honom och den av hans låtar som används av IFK Göteborg.

 

Jag hade därmed inga större förväntningar på konserten igår. Försökte lyssna på några låtar innan på Spotify, men blev inte direkt betagen. Så med anledning av min dåliga kunskap om Joel Alme och hans musik borde jag nog inte recensera hans konsert igår, för det är sannolikt svårt att göra en sådan recension någorlunda objektiv, men det betyder inte att jag inte kan framföra mina upplevelser :-).

 

Jag blev något förvånad över hur mycket publik det var och även deras engagemang. Det framstod som att det var många som verkligen gillar Joel Alme som var på konserten. Själva framförandet tyckte jag var bra. Bra ljud och sång, men lite torftigt mellansnack. Det var inga direkta överraskningar förutom den rätt provocerande IFK Göteborg-halsduken som han hängde upp på mickstativet vid slutet av konserten. Punkigt måste jag säga, och där växte Joel Alme en aning i mina ögon.

 

Annars är det ingen konsert jag kommer minnas så mycket av, vilket säkert beror en hel del på att jag inte går igång på den här sortens musik och har svårt att känna igen mig i "tuff-uppväxt-lyrik". Det ger mig därmed ingenting.

Igår var det dags för det med skräckblandad förtjusning efterlängtande "On Air". Det är en del av Patrik Haginge och hans Prison Island. Prison Island antar jag är någon form av "Escape room" och som nu finns i Kompassen i Örebro. "On Air" har dock inget direkt med det att göra utan är en frågesport där olika lag tävlar mot varandra med en spelledare, och igår var det Patrik Haginge själv som var spelledare :-).

 

Det var Peter på jobbet som såg till att vi deltog, och vi blev fyra stycken till sist, vilket även är max i varje lag. Frågorna var sedan rätt blandande mellan kluriga frågor och rena kunskapsfrågor, vilket var en bra mix. Däremot tyckte jag att allt var lite kort. Det kostade nämligen rätt mycket att deltaga.

 

Jag tror inte att Patrik Haginge är den tänka spelledaren och han kändes något krystad i sin roll, dock är ju själva grejen att få spelledas av en legendar härligt :-).

 

Vi fattade inte rikigt hur vi skulle göra till en början, och missade typ att svara på någon enstaka fråga, men när vi väl förstod allting var vi rätt bra. När det skulle avgöras slarvade jag till det på en fråga om huvudorten i Bourgogne, vilket jag borde ha fixat genom uteslutningsmetoden, men jag tänkte fel. Sedan var vi inne på rätt spår på en fråga till, men valde fel. Vi slutade till sist trea av nio lag, men vi (vilket alltid är lätt att säga) borde ialf ha klarat av att komma på en andra plats :-).