För minnen och grunda analyser i stunden

Nu är frågan om jag minns rätt, men det är nog inte helt fel. Vi börjar med det jag minns ialf. Igår såg jag filmen "De tre musketörerna" från 1993. Det är en film producerad av Disney, och det säger väl det mesta, men för att förtydliga, filmen är alltså en barnfilm med ett i grunden seriöst tema. Alla karaktärer är därmed överspelade och det finns inget blod osv, men ändå väldigt mycket våld. Vill en se en lättsmält film där en inte behöver tänka så mycket är "De tre musketörerna" ett bra tips. Vill en däremot se en bra film, ska en inte välja "De tre musketörerna". För äldre barn som gillar slagsmål och hjältar är nog däremot filmen alldeles utmärkt.

 

För mig är därmed inte filmen i sig så intressant, men vad jag kommer ihåg av den innan jag nu såg den är desto intressantare, ialf för mig :-). Åter igen om jag minns rätt. Jag har för mig att jag i krokarna av att filmen släpptes var på bio, eventuellt med min storasyster, och att vi då valde mellan att se "De tre musketörerna" eller "Maverick". Vi valde dock "Maverick", och jag har sedan dess känt att jag även borde se "De tre musketörerna". Där och då tyckte jag dock att "Maverick" var en utmärkt film, så jag ångrade inte valet, men önskan att se "De tre musketörerna" har alltid funnits kvar.

 

Jag minns inte hur stor filmen var här i Sverige, men låten "All For Love" med Bryan Adams, Rod Stewart och Sting var ialf rätt stor, och en låt som jag lyssnade en hel del på.

 

Som jag har sagt förut, ibland tar det tid innan jag hinner genomföra något jag har tänkt. Den här gången tog det väl en si så där 28 år :-).

 

En sista sak som jag kopplar tillbaka till slutet av första stycket. Hade jag sett "De tre musketörerna" som barn är jag helt övertygad om att jag hade varit upprymd efteråt och hoppat runt och fäktats med ett låtsassvärd :-). Som vuxen får en inte riktigt samma känsla. Det är alltså inte helt lätt att recensera filmen på ett bra sätt :-).

En timme extra idag. Tänk om fler dagar var på det sättet :-).

 

Soligt och härligt har det varit ute också. Vi passade därför på att åka till Östermalm för lite brunch på Nybrogatan 38. Som vanligt när det gäller brunch var det typ vi och massa brudar. Brunchrätterna med ägg som vi åt var utmärkta och jag kan inte klaga på creme bruleen heller :-).

 

Efteråt drog jag till Vrak, vilket jag tänkt göra i säkert över ett halvår, men det har inte blivit av. Jag försöker väl mest inbilla mig att jag är intresserad :-). Hursomhelst var jag där idag. Det var inte helt oväntat några utställningar gällande olika vrak i Östersjön. För mig var det den om Estonia som var mest intressant, och väldigt sorglig. De hade en ljudupptagning från Estonia och de andra båtar som svarde på deras mayday. Det kanske sades mer, men en fick höra från när Estonia ropade ut mayday tills de andra båtarna inte fick tag i Estonia längre och de började förstå att Estonia sjunkit.

Den här bloggen blir mer och mer en tillbakablick på mitt liv, och det har alltid varit meningen, så ni få som läser, får leva med det :-).

 

Många döda i både Seoul och Mogadishu. Krig i Ukraina och ett Kina som blir mer och mer otäckt. Rimliga protester som slås ned hårt i Iran. Miljöproblemen på det, och så våra mer inhemska problem som inflation, mord och höga elpriser. Det är svårt att hitta riktiga ljusglimtar nu. Kanske vinner Lula i Brasilien, och gör att Bolsonaro försvinner, men är en tidigare fängslad Lula ett mycket bättre alternativ. Jag vet inte, men kanske är det något positivt!?

 

Jag har försökt analysera Liverpools säsong många gånger redan. Igår trodde jag på en tydlig seger mot Leeds, men det blev förlust med 1-2. Första gången Liverpool förlorar hemma i ligan med publik sedan 2017. Ungefär som mot Forest så borde Liverpool ha vunnit, men åter är den bedömningen med liten marginal. Det hade därför kunnat sett rätt bra ut i ligan om det blivit två segrar istället för två förluster, men nu blev det inte så. Problemet är dock att i båda de här matcherna har Liverpool haft något svårt att skapa klara målchanser och sedan släppt till klara målchanser. Det är så att säga inga helt oturliga förluster, vilket alltid händer. Det här är allvarligare.

 

Igår slarvade Gomez igen, och det brutalt, så Leeds fick ett mål. Liverpool kvitterade dock rätt snabbt, men fick sällan kontroll på matchen. Vad beror det på? Igår var laguppställningen ändå rätt bra. Nunez kommer göra en del mål, men hittills tycker jag att han ser klumpig ut och missar rätt många tydliga lägen. Jag har även svårt att se att han kommer skapa lägen på egen hand. Han har hittills verkligen inte kunnat ersätta Mané. Fabinho har tappat massor av någon anledning. Från att ha varit den spelare som jag såg som mest viktig är han nu helt under isen. Elliott är fortfarande lite för ung, och var rätt dålig igår, och eventuellt något för långsam för att kunna bli världsklass. Firmino är inte bra nog längre. Konklusionen är att det är för många spelare som inte riktigt håller för tillfället. Sedan är det mycket skador på det. Att Liverpools lagbygge är bräckligt såg vi redan för två år sedan. Liverpool har under några säsonger underinvesterat i lagbygget och det visar sig nu med anledning av skador och en, ialf just nu, underpresterande stjärna i form av Nunez.

 

Nu byter vi spår, det var det här om Bee Gees. Igår såg vi dokumentären "Bee Gees: How can you mend a broken heart". Bee Gees har väl för mig främst varit discomusik med falsettsång. Inte jätteintressant. Jag trodde nog även att de var amerikaner, och inte bleka britter. Dokumentären fick alltså den felktiga informationen ändrad i mitt huvud. Jag hade nog inte heller förstått hur stora Bee Gees var under discoeran. Trist att bara en av bröderna är i livet i dagsläget. Bra dokumentär, men trots det, och det jag nu lärt mig om bandet, kommer nog inte Bee Gees göra några större avtryck i mitt liv framöver heller.

En lugn dag detta, men tiden springer iväg ändå. Lite träning, lite mat, lite TV-spel, ett par artiklar och en prenumeration på Kvartal, och sedan är klockan typ 16.30.

 

Nu är jag även lite hungrig igen efter att ha ätit lite dåligt till lunch.

 

Nåväl, tanken är att jag ska skriva några rader om filmen "Groundhog Day" som vi såg i onsdags på Netflix. Det är en film som jag önskat se om under en period, men som jag inte hittat på någon av de streaming-tjänster jag har, men nu finns den som synes.

 

När jag försöker gå tillbaka i minnet så får jag fram svaga tecken på att jag såg filmen på min lilla TV hemma i pojkrummet. Den är ju från 1993, så det var ingen film jag exempelvis hyrde med kompisarna när den var het, tror jag :-). Filmen har dock alltid funnits där i minnet som en bra film, och Andie MacDowell blev jag förtjust i då, av någon anledning. Jag antar att det var hennes, ialf i filmen, sätt att spela en normal och inte särskilt spektakulär person.

 

Att se om filmen, var som många andra gånger när det gått över 20 år sedan jag sett en film senast, att jag minns huvuddragen i filmen, men att detaljerna på det stora hela är "nya". "Groundhog Day" anses tydligen vara en av de bästa komedierna som gjorts, och det är kanske rimligt, men den är lite ojämn. En del scener känns onödiga, som när Bill Murray tar livet av sig i en bil första gången. Det är även en del fåniga karaktärer som hade kunnat undvikas. När filmen repeterar scener och är lite mer filosofisk är den dock fenomenal. 

 

Att till och med Valle uppskattade den är ett gott tecken :-). "Groundhog Day" och "Ghostbusters" är nog mina favorit-komedier, och det är ju en del likheter dem emellan, utan att gå in på detaljer :-). Det till trots att jag nog ändå hade uppskattat att de hade varit lite mer seriösa i sin framtoning :-).

Vi kikade på en lägenhet i torsdags som är intressant. Det skulle dock bli väldigt dyrt att bo där. Vi lade ett lågt bud som inte accepterades, men jag tror att det finns möjlighet att få lägenheten för utgångspris. Det är inga problem med att köpa, men åter igen, är det värt att betala så mycket varje månad? Det senare kommer vi dock aldrig komma undan.

 

Igår kväll läste jag ut Stephen Kings tegeltsten till bok "Det", eller "It", som den egentligen heter. Jag har skrivit en del om Stephen King förut här i bloggen och hur han påverkat mitt liv med sin litteratur. Just boken "Det" har väl haft sin del i det, och känts som en bok som jag sett i otaliga bokhyllor genom åren. Frågan är dock hur många som verkligen läst boken? Den utgåva på svenska som jag nu läst omfattar hela 1188 sidor med tät text, så det har tagit sin tid att läsa igenom boken.

 

Jag såg hela, eller delar, jag minns inte riktigt, av serien "Det" från 1990 med Tim Curry när jag pluggade. Det jag minns från den var att jag upplevde det som att det blev rätt fånigt på slutet när "Det" blev en spindel. Jag har dock för mig att jag ändå tyckte det var en ok serie. Jag bör ju även se om den nu om det går. Det var dock efter att jag sett de två nya filmerna med Bill Skarsgård som jag kände att jag behövde läsa boken, vilket jag nu gjort. De filmerna tyckte jag var riktigt bra, vilket jag även skrivit om här för inte så länge sedan.

 

Boken då? Blev jag något klokare? Jag brukar klaga på att böcker är för tjocka, och "Det" lider verkligen av det. Det händer egentligen inte så där väldigt mycket, men King lyckas ändå få in väldigt mycket ord, vilket ibland gör det en aning tradigt. Trots det är boken ändå på det stora hela spännande mest hela tiden. Jag fann det intressant att boken hoppar i tiden. Det är även en del, med dagens moral, gällande sex som är minst sagt uppseendeväckande. Den delen är inte med i de senare filmerna. En hajar verkligen till. Det som jag dock fann mest intressant med boken är att det är en skräckhistoria som ändå fångar in så mycket annat. Det är mobbning, misshandel, hypokondri, kärlek, psykologi, sex, rädsla, religion, ungdom vs vuxenhet mm. Det var nog länge sedan jag kände att jag drogs in i en bok som den här gången. Det händer att jag brukar känna att det här kommer jag glömma bort omgående, men så lär det inte bli i det här fallet.

 

Jag har inte den breda kunskapen gällande litteratur, men i min värld står sannolikt "Det" ut gällande liknande litteratur. Jag vet dock inte om King lyckas förklara vad "Det" egentligen är, vilket är lite irriterande, men sannolikt inte heller meningen.

Det blir mörkt tidigt nu. Det gör det ännu svårare att gå ut och springa osv efter jobbet.

 

Aftonbladet har tydligen fått nys om kommentarer på en internt inlägg om Tidöavtalet på Migrationsverket. Det blev verkligen större än vad det är. Det var några få som kommenterade negativt om avtalet, och det är väl upp till dem att göra det. Sedan var det några som försökte förklara att det som tjänsteman inte är så mycket att göra eftersom vi ska sköta vårt jobb utifrån de riktlinjer som finns. Det blev stort av ganska lite. Generellt är min uppfattning att medarbetarna på Migrationsverket har en bra mycket sundare och verklighetsförankrad uppfattning om hur migrationen ser ut till Sverige än de flesta andra i Sverige, men undantag finns.

 

I övrigt har jag sett två dokumentärer på SVT Play under början av veckan. Den första var "Kungarnas sista krig", om hur drottning Victoria försökte få ett fredligt Europa genom sina barn, men det blev världskrig ändå. Rätt bra dokumentär ändå. Den andra var "Musketören D'Artagnan". Dumas har haft viss betydelse genom mitt liv, men inte genom D'Artagnan. Jag har inte sett en enda film om "De tre musketörerna", vilket jag så klart borde. Det får jag lägga på minnet. Dokumentären gav mig därmed inte så mycket, förutom att jag nu måste se någon av filmerna :-).

Liverpool var ett skämt igår i förlusten mot Forest. Jag kan dock inte påstå att jag var väldigt förvånad att det gick som det gick när jag såg laguppställningen. De som spelade är sammantaget sannolikt bättre än Forests laguppställning, men det är nog knappt. I ärlighetens namn hade Liverpool lika gärna kunnat vinna, men det var en relativt jämn match, och då låg Forest sist innan matchen, och Liverpool har ialf inför säsongen setts som en kandidat att vinna ligan. Det säger väl en del?

 

I övrigt har det varit en lugn helg med en del träning och rätt mycket skärmtid. Försökt se ikapp några dokumentärer.

 

Precis nu såg jag "Trump och lögnen som vapen". Titeln säger vad den handlar om. Det är en av Michael Kirks dokumentärer, och de brukar vara bra, och det var den här också, även om jag saknade perspektivet från Trumps sida. Inget försök till balans där, oavsett om den blir falsk eller inte. Om jag nu förstått det begreppet rätt. Det som jag fann mest intressant var att de menade att hatet mot Trump blev så stort att det gjorde honom mer populär, och det kan jag känna igen mig i. Jag har aldrig varit någon supporter av Trump, men häxjakten på honom gällande precis allt han gjorde och sa gjorde även mig rätt trött, vilket inte gjorde att jag blev mer positivt inställd till hans motståndare.

 

Jag har även sett "När Macron ringde Putin". Där överdriver snarare titeln. Nog är det med några utrdag ur samtal mellan Macron och Putin, men det är en rätt liten del av en något för lång dokumentär. Den gav mig inte mycket. Mest intressant var att se Macron dricka vad jag tror var whisky och vin samt se många höjdare i avslappnade situationer. Samtalet mellan Macron och Zelensky vid krigsutbrottet var förvisso mycket gripande.

 

Jag hann även med "Stonehenge gåta" om varför det finns så många cirkelformade stenformationer i världen. Det har nu hittats en sådan formation utanför Israel som förefaller vara 9000 år gammal och som var runt en brunn. Det antas då att det blivit en helgedom där på grund av vattnet och att det på så sätt spridit sig vidare. Inte orimligt, men jag tror inte Stonehenge har någon brunn :-).

 

Tillsammans har vi även sett "Vatican Girl: The Disappearance of Emanuela Orlandi". Den handlar om en flicka som försvann i Rom och som var från Vatikanstaten. Ett intressant fall eftersom vatikanen kan vara inblandade, men de kommer inte fram till någonting i dokumentärserien, och är det verkligen omöjligt att det bara är typ en "vanlig" sexförbrytare som varit i farten? 

 

Ja det var väl helgen. Än så länge inte något speciellt planerat i veckan. Fick en löneökning i fredags, och det var jag värd, vilket jag kan säga utan att vara egoistisk.

Valle har haft ont i halsen och jag kände mig lite varm i kroppen i torsdags eftermiddag, men nu är det bättre för oss båda, och för mig var det bara den där eftermiddagen som jag kände mig lite risig.

 

I torsdags var jag och såg Sting på Avicii Arena. Jag var där själv och hade en rätt dyr men hygglig sittplats som jag hade köpt ett par dagar innan. 

 

Innan jag ger mig på en kort recension av konserten tänkte jag försöka förtälja varför jag ens gick och såg Sting.

 

Sting är ganska givet en av alla dessa artister som för mig alltid funnits. Jag kan inte säga när jag började lyssna på hans musik eller när jag först upptäckte honom. Det är dock långt ifrån unikt. Det finns dock ett par anledningar till att han ändå haft en något större påverkan på mitt liv än en del andra artister av samma kaliber. 

 

Jag antar att jag först blev mer medveten om Sting i samband med låten "I'll Be Missing You" 1997, och som är en låt som var överallt under den tiden och som det kändes som att alla uppskattade. Den låten samplar stora delar av The Polices superhit "Every Breath You Take". Jag kan inte minnas att det var något jag förstod när jag hörde "I'll Be Missing You" första gången, utan att det snarare var något jag informerades om så småningom. Där tror jag alltså att jag har det första mer medvetna minnet gällande Sting, eller The Police.

 

Det här är ju en tid där musikinfluenserna kom från CD-skivor, ZTV, MTV och radiokanaler i form av P3 samt Megapol och Rix där jag bodde. De sistnämnda radiokanalerna kan säkert ha spelat "Every Breath You Take" någon gång, men jag är lite tveksam. Som jag minns det spelade de främst mjäkig och modern musik som Robbie Williams och dylikt, och ofta samma låtar flera gånger om dagen. Det var alltså inte så enkelt som nu att höra äldre musik.

 

Det viktigaste för mitt intresse gällande Sting, eller kanske främst The Police, är dock något helt annat. När jag gjorde lumpen i Boden stannade jag kvar en helg med några lumparpolare för att gå på Piteå dansar och ler, som var eller är en festival i Piteå. Jag övernattade då hos en lumparpolare vid namn Ulf, som jag inte kan minnas att jag direkt umgicks med under lumpentiden. Det var även med en annan snubbe från Hallstavik som jag nu glömt namnet på. Vi övernattade hos Ulfs föräldrar som bodde utanför Piteå, på landet, i något som jag tror heter Holmträsk. Vi käkade pitepalt och hade det rätt bra som jag minns det. Vi var även ute och festade på den ovannämnda festivalen ett par kvällar. Det var trevligt, men jag funderar nu på varför det ens kom sig att jag var med? Antar att det var i början av lumpentiden och de mer permanenta kompissammansättningarna inte hade satt sig.

 

Hursomhelst så spelade Ulf då en best of-skiva med The Police och jag blev helt betagen av "Message in a Bottle". Känslan var att jag aldrig hade hört något liknande. Det kändes som typ två låtar i en med taktbyten osv. Det var för mig väldigt intressant. Vi lyssnade därför igenom den där skivan flera gånger under den här helgen och The Police och Sting fick därav en speciell plats i min hjärna och i mitt hjärta. Jag lånade sedan skvan och rippade av den för att kunna lyssna själv hemma. Jag tror dock inte jag lyssnade igenom den i sin helhet något mer, men "Message in a Bottle" har sedan dess hängt med som en favorit.

 

"Roxanne" har jag också minnen av från berusade kvällar på västkusten i USA. Vid ialf ett tillfälle spelades den på någon bar och jag förstod att även sådan musik passar utmärkt till dans :-).

 

I övrigt har väl varken Sting eller The Police haft någon betydelse för mitt liv, men det är ändå en påverkan som vida överstiger många andra band och artister av samma kaliber.

 

Konserten i torsdags då? Sting var bra. I bra form och sjöng utmärkt. Han upplevdes inte som 71 år. Det blev alltså ingen känsla gällande att han har haft sina bästa dagar. Han hade även med ett rätt stort band. Problemet var väl, att trots att det var någon form av best of-konsert, så är många av hans nyare låtar inte så intressanta. Det var även ett par låtar där andra sångare/sångerskor hoppade in och bland annat wailade så mycket att det kändes som att jag var och kikade på gospel. Helt ointressant för mig. Alla låtar som jag dock ville höra spelades, och det med den äran. Då var det riktigt bra. I övrigt kändes det väldigt professionellt och hade väl kunnat stuckit ut lite mer. På det stora hela är jag nöjd att jag gick dit, även om det inte är den mäktigaste musikupplevelse jag har haft. Innan jag glömmer bort - "So Lonely" var bäst med sin blandning av "No Woman No Cry", och sämst var som synes den där låten med massa wailande.

 

Ja det var väl ungefär det jag har att säga om Sting och The Police :-).

 

I övrigt var det en kvinna bredvid mig som var imponerad av kameran på min telefon. Hon måste ha tjuvkikat när jag tog bilder!!!

I förra veckan köpte jag en biljett till Blink 182 nästa år :-). Det kommer bli grejer. Nu idag köpte jag biljett till Sting imorgon. Min livsberättelse gällande Sting och Police lär komma på fredag eller i helgen :-).

 

Nu i början av veckan har jag sett "Morden i Londongrad". En dokumentärserie om dödsfall av ryssar och andra i London som anses vara kopplade till Ryssland och Putin. Flera märkliga dödsfall, det måste jag medge, men jag kan inte heller påstå att jag blev helt övertygad om sambanden. Det kan förvisso bero på att allt bygger på något som Buzzfeed kommit fram till. Jag störde mig rätt mycket på de från Buzzfeed som var med i dokumentären, vilket säkert gjorde att jag blev avogt inställd till vad de kommit fram till. Min "polare" Bill Browder dök dock upp i serien. På det stora hela ändå en rätt intressant serie eftersom den "passar" in i dagens verklighet.

 

Mycket intressant på SVT Play nu för övrigt. Jag måste nästan ta en ledig dag :-).

Gårdagen var ungefär så bra som en dag kan vara. Vi firade pappa tillsammans med systrarnas familjer i Hallsberg. Opretentiöst med fika och pizza på kvällen. Levi och Lo var på bra humör, och det var första gången jag såg Lo gå och prata. Inte så många ord, men typ hej då 100 gånger :-).

 

Jag fick även se Liverpool slå Man City med 1-0 i en vansinnigt underhållande match. Det hade kunnat gått hursomhelst, men alltid stort att slå City. Det viktigaste var dock att Salah och Van Dijk såg bra ut igen. Jota skadades dessvärre, så visst smolk i bägaren, men förhoppningsvis kan det gå något bättre nu.

 

Rätt smidigt att ta tåget från Hallsberg till Sumpan nu på morgonen också.

Söndag idag, och om ett par timmar går tåget till Hallsberg för att fira pappa som fyllde 73 år igår. Grattis!

 

Valle har dragit till Italien ett par dagar för en bankgrej, så det blir lite ensamt här :-(. Passar bra att åka till Hallsberg då :-).

 

"The Matrix Resurrections" var inte värst bra. Jag blev nästan uttråkad. Halvant skådespeleri och tunna karaktärer. Idén med Matrix är intressant, och det började bra med första filmen, men sedan har det mest blivit en form av framtida och rätt ointressanta actionrullar.

 

Nu har jag även läst igenom Tidöavtalet ett par gånger, om än något snabbt den andra gången och främst gällande migrationsfrågorna den första. Det lär inte bli många asylsökande om mycket som står i avtalet går igenom. Tar vi bort, eller begränsar AT-UND, och förlänger preskriptionstiden för avvisning/utvisnings-beslut antar jag att omkring hälften att alla asylsökande försvinner. Ialf utifrån hur situationen ser ut nu. Begränsas AT-UND försvinner även möjligheten till så kallat spårbyte (från asyl till arbete), som det dock inte står något om i avtalet. Kombineras det här med asylcenter på landsbygden och att EBO tas bort så lär jag snart inte ha något arbete kvar.

 

I övrigt håller jag med om att avtalet inte är speciellt liberalt, men frågan är om det går att göra så mycket annat om vi verkligen vill få ned kriminaliteten. Det finns även en del skrivningar som jag tycker är irriterande, utpekande och uppenbart medvetna, vilket inte kommer göra något bättre.

Det har varit lite dåligt med inlägg i veckan, vilket sannolikt beror på att jag inte gjort något särskilt.

 

Nu finns ialf en back-up på hela bloggen, vilket gör att det blir lättare för mig att hitta vad jag skrivit om saker tidigare i livet. Jag minns inte helt varför jag började skriva blogg, jag var ändå 23 år gammal och bloggar hade funnits länge. Det var således knappast för att det var nytt och hett. I mitt första inlägg från hösten 2005 skrev jag dock att jag hade tänkt länge på att börja skriva dagbok eller blogg, men att det inte hade blivit av förrän då. Jag tror även att jag var inspirerad av vissa i min omgivning då som skrev om sina liv. Främst tror jag dock att anledningen till att jag började var för att jag ville ha dokumentation över mitt liv och som ett sätt för den psykiska hälsan, att få ur mig tankar. Så här 17 år senare är jag oavsett anledning väldigt glad över att jag började skriva.

 

Jag märker bland annat hur jag kan skämmas över gamla inlägg, men samtidigt känna att det finns en poäng med dem, men som jag ändå ser annorlunda nu utifrån ett annat kunskapsläge. Med det menar jag inte att jag är närmare sanningen nu, utan att jag och alla andra ständigt förändras utifrån vad vi lär oss och upplever, och det inte nödvändigtvis till det bättre.

 

Veckan började med att vi kikade på en lägenhet i Liljeholmen. Den låg i ett av miljonprogrammets hus, och jag blev inte sugen på att flytta dit. Den här känslan av att bo på landet i stan tilltalar mig inte. Jag vill ha stadsmiljö, eller landet mer på riktigt, i form av hur vi bor nu, som är rätt likt där jag vuxit upp. Lägenheten var därmed väldigt ointressant.

 

Jag såg även en dokumentär om Angkor Wat tidigare i veckan. Mitt inlägg från 2007 gällande när jag var där själv var väl mixat. Jag är nog inte så väldigt intresserad av platsen nu heller, men det är alltid lite intressant att se något om en plats där en varit.

 

Jag har även sett serien "Den svenska dokusåpan". Även om jag sällan, eller snarare aldrig, kollar på dokusåpor var serien intressant. Kanske främst gällande hur moralen flyttar sig genom tiden. Från vad som är acceptabelt och inte. Jag märkte även att mitt ointresse här gör att jag verkligen har en kunskapslucka på den här fronten. Jag följer många personer på Twitter osv, men det är oftast politiker, forskare och aktivister, men ganska få som kanske främst är influencers. Jag tror ialf inte att de vill kalla sig själva det. Av klassiska influencers har jag väldigt lite koll, och det är ju en brist genom att jag inte riktigt hänger med i samtiden. Gällande dokusåpor har det nästan aldrig intresserat mig, men det är väl som med mycket annat. Hade jag gett det tid hade jag säkert varit mer intresserad.

 

Vi såg om "Midnight in Paris" igår, och den var lika charmig nu som när jag såg den 2013.

 

På jobbet har jag väl varit både onödigt irriterad stundtals och förhoppningsvis gjort andra saker bra. 

 

Liverpool vann stort mot Rangers borta, 7-1, men säger nog tyvärr inte så mycket.

 

Även lite oro har funnits under veckan, men den bör vara obefogad.

Jag håller på och gör en back-up av bloggen i Word. Tänker att det kan vara bra om något skulle hända med servern här på blogg.se. Jag har tänkt på det här länge, och även gjort någon form av back-up förut, men vet inte ritktigt varför jag inte gjort just det här med Word förut!? Det kommer även göra det lättare att hitta gamla saker som jag skrivit om som jag nu har svårigheter att hitta med den sökfunktion som finns här på blogg.se.

 

Vi kikade på en lägenhet i Sumpan idag. Den var helt ok, stor, men utan balkong. Jag blev lite sugen, men inte begeistrad.

 

Igår kväll blev det en sväng till Savant Bar på Tégnergatan. Trevlig ställe, kändes hippt. 

 

Jag har sett klart "Conversations with a Killer: Jeffrey Dahmer Tapes". Utöver sina galna brott med kannibalism och sparande av kroppsdelar lite här och var Jeffrey intressant eftersom han inte verkade vilja förklara bort sina brott på något sätt. Det har jag skrivit om förut, men det är annorlunda i jämförelse med många andra av de ända seriemördarna.

 

Liverpool fick stryk av Arsenal idag. Även om domarna gjorde vad de kunde för att Liverpool inte skulle vinna var det tyvärr inte huvudorsaken till förlusten. Diaz blev skadad, och efter det var Arsenal något bättre. Det är det förvisso redan, men det här lär bli en tung säsong. Det ser inte bra ut.

Igår kväll blev det lugnt, jag kikade på filmen "10 Cloverfield Lane" som handlar om en kvinna som är med om en bilolycka och sedan vaknar upp i en bunker där en man påstår att USA har blivit attackerat. Rätt kul idé och spännande film. En tänker ständigt om det bara är hittepå av mannen. Skådespeleriet är bra. Det är förvisso en hel del konstigheter i filmen, kanske främst vad mannen i bunkern egentligen har för agenda och varför? Men på det stora hela en bra rysare/thriller.

 

Nyss såg jag klart dokumentären "Katastrofen Hindenburg". Den katastrofen är som så mycket annat en del av mig utan att jag vet varför. Det hände i USA 1937 och är väl förvisso intressant, men jag tycker ändå den är så pass ointressant och på en plats så långt borta att jag har lite svårt att förstå varför jag lärde mig om den redan som barn, vilket jag måste ha gjort. Dokumentären för fram en teori om eventuellt sabotage, men säger samtidigt att det inte är något som tydligt visar det, så egentligen inget nytt under solen. Hursomhelst en rätt bra dokumentär om händelsen och luftskepp generellt.

Marconi plays the mamba... Kan det bli bättre lyrik? Ja det kan det, men rädslan för att vara vad som brukar kallas folklig är äckligare. Du blir inte ledsen av att höra "We Bulit This City" av Starship, det kan jag lova :-).

 

Vad vill jag säga med det? Jo det beror på mitt konstanta agg mot försöken att sticka ut på ett sätt som på många sätt främst är föraktfullt mot andra människor. Starship är ett band som ingen med det minsta kredd skulle erkänna att denne gillar, därför köpte jag t-shirten, förvisso med Jefferson Starship, men det spelar mindre roll.

 

Som ni kanske förstår såg jag både Jefferson Starship och Deep Purple igår kväll. Det förra bandet för att jag ville och det andra för att jag någon gång borde. Jefferson Starship var kul, men Deep Purple var helt jävla magiska.

 

Jag och Felix var där och såg dem på Hovet. Jag vet inte om alla kom samtidigt, eller om det var dålig organisation, för det var lång kö för att komma in, men det gick snabbt. Jag var rädd att missa Jefferson Starship, men vi hann in i tid.

 

Alla hade inte kommit när Jefferson Starship spelade, och alla satt, så det var väl inte perfekt stämning när de spelade. Inramningen var alltså inte den bästa, men kul var det ändå. De drog av alla stänkare från "Somebody to Love" till ovan nämnda "We Built This City". Även om det inte går att säga att det var samma band på scen nu som när de här låtarna spelades in, så finns ändå koppling genom David Freiberg 84 år gammal, och Donny Baldwin. Jag vet inte om jag sett någon sådan gammal människa på en rockscen förut :-). Hur orkar han kuska runt i världen i den åldern :-)? Kul var det, och även om en kan diskutera vad det var för band vi såg, så trodde jag aldrig att jag skulle få se de här låtarna framföras live av något annat än ett coverband.

Igår besökte jag Scalateatern igen för att se Bill Browder berätta om sina bataljer med Putin. Det var en slump att jag såg att han skulle komma, men när jag såg det kändes det orimligt att inte gå. Det var trångt och slutsålt på Scalateatern.

 

Jag har sett Bill Browder uttala sig i flera dokumentärer om Ryssland och Putin genom åren, men inte reflekterat så där jättemycket över det, så jag skulle ljuga om jag menade att jag har bra koll på honom, men jag kände ändå som sagt att jag var tvungen att se honom när han var i Sverige.

 

Hursomhelst berättade han igår om hur han investerade pengar i Ryssland och fick Putin emot sig efter hand. Att han anlitade Sergei Magnitsky och att denne sedan torterades i ryskt fängelse. En gripande berättelse, även om Browder stundtals dessutom var rätt rolig.

 

Efter Browders anförande hade Christer Sturmark, också lite av en gammal idol, en frågestund, där även Martin Kragh och en gammal diplomat vid efternamn Bard deltog. Där fick trion frågor om Nordstream, kärnvapen osv. Browder var fullständigt övertygad om att det var Putin och Ryssland som sprängt ledningarna. Gällande kärnvapen var Kragh rädd för att Putin skulle kunna använda kärnvapen, men Browder såg ingen anledning till varför Ryssland skulle göra det.

Ska snart iväg på symposium, intressant. Vet inte om jag varit på något sådant förut!?

 

Liverpool bör väl vinna rätt enkelt ikväll mot Rangers, men inget känns någorlunda säkert den här säsongen.

 

Igår såg jag true crime-dokumentären "Vad hände med Sjögren". Charmig dokumentär och därmed sevärd, men annars var den väl som den om Carlos och säkert flera därtill, rätt meningslös. De kom inte fram till så mycket.

Måndag idag. En del intressanta saker planerade i veckan, men det tar vi senare.

 

Igår kom jag på att jag glömt av att jag skulle se alla Matrix-filmer, så därmed såg jag till att se om "The Matrix Revolutions", en film jag mindes som rätt bra. Egentligen inga större fel på filmen nu heller :-). Ialf om en gillar actionspäckade filmer. Det blev mer effektunderhållning än tankevärd underhållning. Ännu värre än i "The Matrix Reloaded". Snyggt och underhållande, men inte så intressant som det skulle kunna ha blivit. Än så länge är jag därmed lite besviken på Matrix-filmerna, jag hade hoppats på lite mer hjärna. Alltså att jag nu som vuxen skulle uppskatta filmerna mer för deras intelligens, men jag har nog uppskattat filmerna mindre än tidigare för att våld och teknik har gått före det som egentligen är intressant med idén om ett "Matrix".

 

Nu måste jag ändå se den sista och rätt nya filmen, men jag kan inte påstå att jag längtar.

 

Under den regniga söndagen såg jag även "Bolsonaro, Gud och Brasilien". Ett karaktärsmord på Bolsonaro, vilket jag förvisso inte har något emot, för att han verkar vara rätt störig, men de borde kunnat få fram lite mer om varför folk i Brasilien ändå uppskattar honom? Det var en dokumentär som verkligen lutade åt att visa att Bolsonaro, och att de som röstar på honom, är korkade. Inget att rekommendera. Inslaget på Rapport igår om Bolsonaro och valet i Brasilien var trots sina få minuter mycket mer informativt.

 

Jag har även sett klart "Operation Barbarossa" från Världens Historia under helgen. Även om berättelsen inte är ny är de färglagda bilderna intressanta att se. Serien i två delar var dock lite konstig, för det kändes som att den slutade mitt i. Typ, tyskarna förlorade i Stalingrad, och anföll sedan Kursk, sedan var det slut... Lite märkligt.

Jag har alltid drömt livligt och kommer ofta igåg fragment från när jag drömmer. Jag har även gått i sömnen rätt mycket och berättat om rena hallucinationer för de jag har sovit med. Det har till och med hänt att jag fått för mig att rädda Valle någon natt från någon form av hallucination som uppkommit i glappet mellan sömn och vakenhet.

 

På senaste tiden tycker jag att mina drömmar ibland blivit ännu tydligare. Jag har haft inception-liknande drömmar, alltså att jag upplevt det som att jag vaknat upp ur en dröm i en dröm, eller att jag i drömmen resonerat om att det här är en dröm. Det senare är förvisso inte nytt för mig, men det tidigare kan jag inte komma ihåg att jag drömt förut.

 

Inatt hade jag en för mig kul dröm. Jag drömde att Peter på förra jobbet hade köpt, eller undrade, om jag önskade hänga med på en konsert med bandet "Videokamera". I drömmen tänkte jag något i form av njae, det är inget band jag känner till så jag tackade först nej, men så kom han med samma erbjudande igen, och då tänkte jag till lite och kom fram till att han måste mena bandet Kamera, ett band som jag lyssnade lite på för typ 20 år sedan. Jag vet att bandet kommit upp någon enstaka gång sedan dess, men är knappast något jag lyssnar på dagligen, och sannolikt inte hört, eller pratat om, på flera år. Ändå kom det upp i en dröm. Det är intressant hur hjärnan fungerar :-).

Liverpool - Brighton 3-3. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det ser inte bra ut. Resultatet är rättvist. Henderson var kass som vanligt, men det var ändå slarv bakåt som var det största problemet. Alexander-Arnold var inte bra, men han var inte ensam om att vara dålig i backlinjen. Tsimikas var inte bra, men att byta in Milner i backlinjen blev inte bättre. Då blev jag orolig, och det sket sig, även om det är svårt att lasta Milner ensam för det, men det var väl ändå hans gubbe som kvitterade!?

 

Det var dock inte det här jag tänkte skriva om. Under en tid har jag tänkt att besöka Paradox Museum och idag gick vi dit. Det är ett museum som har mängder med olika montrar med synvillor. Typ alla synvillor som jag läst om i psykologin fanns där. Ett riktigt roligt besök och något som jag tror är något de flesta skulle uppskatta. Jag får bjuda på några bilder.

En något märklig vecka så här långt. För egen del har det inte hänt så där jättemycket, men samtidigt har det det, även om det inte kan ses som jättemycket :-). Efter att ha ätit middag en kväll i veckan fick jag kraftig magkatarr, och det var länge sedan jag hade. Det har dock gått över nu. Tidigare har det hängt kvar länge, vilket inte verkar vara fallet nu. Det var hursomhelst länge sedan jag fick ett sådant kraftigt "anfall". Kan det ha varit vinägern? Svårt att säga. I övrigt var vi och käkade middag en kväll med Amir och Joanna på Selma's här i Sumpan. Trevligt värre.

 

På det större planet har veckan varit galen, eller ialf Putin. Det är inte ovanligt, men lätt att glömma bort när en är marinerad i Sverige, att Putin styr ett enormt land med stora resurser som sitt egna företag typ. Nu har han målat in sig i ett hörn och gör därmed än mer sjuka grejer. Som sagt, jag antar att det inte är helt ovanligt, men jag har aldrig sett det så här nära. Hitler-referenserna må vara dåliga, men det är den närmsta likheten som slår mig.

 

Till rubriken istället. Igår såg vi "Shutter Island". Jag uppskattade den mer nu än när jag såg den sist. Berättelsen är må hända både märklig och rätt enkel, men stilen på filmen är snygg. De konstnärliga delarna uppskattade jag mer nu än sist. 

 

Tidigare har jag bedömt filmen som mindre bra, och det för att tvisten blev lite för vanlig där i krokarna av när filmen kom ut. Jag har även för mig att jag hade skrivit något om filmen efter att jag såg den sist, vilket bör vara för över 10 år sedan, men jag hittar inget när jag söker i bloggen. Det betyder dock inte att det inte finns något. Hursomhaver, filmen är inget mästerverk gällande manus, men hantverket är väldigt bra.