För minnen och grunda analyser i stunden

Gött med EM-guld i handboll. Jag såg dock inte matchen, och har inte sett någon annan heller i detta EM. Skulle jag sätta mig och kika skulle jag vara intresserad, men jag har inget sug efter det, och tänker att jag då kan göra andra saker istället.

 

Istället för handboll såg jag bland annat klart "Iron Man 2". Inte lika bra som den första, rörigare och mer actionbetonad. Robert Downey Jr. är ju ett nöje att se som Iron Man, däremot har jag lite svårt för kvinnor som spöar mängder av manliga vakter, och den här Iron Man-kopian War Machine, är den nödvändig? Kul att se Sam Rockwell ialf, han är väl aldrig dålig?

 

Jaja, "Iron Man 2" är bra, men inte lika bra som föregångaren.

 

Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa Harry Potter, och sedan ska jag gå till jobbet imorgon.

Jag var på utegymmet förut i blåsten, kanske inte så jävlig blåst, men det var inte bekvämt ialf. Kändes lite segt. Kanske för att det var två veckor sedan jag körde passet, samma dag som covid bröt ut i min kropp. 

 

Nu har jag sett om "Iron Man". Enligt bloggen såg jag den senast i maj 2013, så det var ett tag sedan. Då tror jag att jag såg den utan att ha någon större förståelse hur den skulle hänga ihop med Avengers osv. Det enda jag skrev då om filmen var att jag tyckte att den var bra. Nu när jag såg den igen upptäckte jag tyvärr att det inte var mycket av handlingen jag kom ihåg, men allt annat gällande skådespelarna osv kände jag igen, vilket säkert delvis beror på att jag sett fler filmer från marvelvärlden senare. Hursomhelst var nog "Iron Man" den bästa av filmerna jag sett nu på slutet från Marvel. Givetvis kan en ifrågasätta hur Tony Stark lyckas bygga en dräkt i fångenskap och hur han har material som gör att den står emot det mesta redan då. En kan även fundera kring hur han sedan snabbt sätter ihop en ny förbättrad dräkt helt på egen hand. Det är mycket annat än kan fundera kring, men jag tycker ändå det funkar.

 

Lite trist för Valle kanske, men för mig var ju det här med Disney+ en succe :-).

Det verkar bli så att jag ser marvelfilmerna i kronoloigsk ordning utifrån hur de utspelar sig i marvelvärlden. Igår kväll blev det då att se om "Captain Marvel" som ska utspela sig 1995. Om jag minns det rätt såg jag den på bio tillsammans med Saga och Lisa för typ tre år sedan. Det går dock inte helt ihop med vad jag skrivit i min blogg och när biljetterna köptes enligt köphistoriken på SF, men där tror jag inte minnet sviker mig :-). Jag gillar verkligen att "Captain Marvel" utspelar sig på 90-talet. Allt är så bra med musik osv :-). Filmen i sig tycker jag också är rätt bra. Carol Danvers, eller Captain Marvel, är dock kanske något för fantastisk som superhjälte. Det blir något för mycket av det goda. Sedan är det en korrekthet i castingen osv som blir lite dum, men det får en leva med. Oavsett är det en bra film.

 

När jag såg filmen på bio gick jag när jag trodde filmen var slut, men det är två scener till under själva eftertexterna, typiskt för de här filmerna. Jag minns att jag var förvånad att folk inte gick när filmen var "slut", men jag tänkte redan då att de sannolikt väntade på någon scen till. Nu tre år senare kunde jag "äntligen" se de här scenerna :-).

 

I övrigt blåser det väldigt mycket ute, vilket gör att våra planer för dagen kan bli lite förändrade.

Jag måste ju använda mitt Disney+-konto, därför valde jag att se den Marvel-film som utspelar sig först i tiden - "Captain America: The First Avenger". Jag var övertygad om att jag hade sett den innan, men jag tror att jag hade fel, eller så är minnet helt knasigt. Jag kände nämligen inte igen mycket :-).

 

Det har regnat idag och vi är båda lite hostiga och slemmiga efter covid, så jag bestämde mig för en lugn dag idag utan träning.

 

Till filmen då. Den var riktigt bra. Bra mycket bättre manus än "Civil War" som jag skrev om tidigare idag. Ja det lär väl bli mycket Marvel framigenom :-).

Rätt nyss hemkommen från en frukost på "Café Volta", det blev en galet stor räkmacka. Blir nog sen lunch idag.

 

Nåväl, för att kunna fortsätta med projekt Spider-Man har jag nu skaffat Disney+. Ytterligare en streaming-tjänst, men det är smidigt att slippa ladda ned. Jag försöker ju se de filmer där Spider-Man finns med i ordning. Nu var det dags för den första i Marvel-universumet - "Captain America: Civil War". Det blev rätt rörigt att kastas in i en film med mängder av superhjältar. Det var ett tag sedan jag såg någon annan film från universumet, även om jag sett rätt många av de första, men det är flera år sedan. Filmen kändes därmed väldigt rörig, med massa halvdålig action och tunnt manus. Hade kanske varit bättre om jag sett den i någon form av ordning, vilket jag kan nu när jag har skaffat Disney+, frågan är dock om jag ska göra det. Den enda egentliga behållningen med filmen var scenerna med Spider-Man, som var rätt kul. Nu är jag lite villrådig om jag ska se om alla Marvel-filmer från början, eller fortsätta med Spider-Man-filmerna...

Varför det nu skulle ha med covid att göra, men jag skriver det ändå, jag känner mig inte så sugen på att lära mig något efter jobbet nu, utan det känns bättre att bara "dumma bort" mig i någon på det stora hela meningslös film. Jag fortsätter därför med mitt Spider-Man-projekt, och nu senast såg jag "The Amazing Spider-Man 2". Inte heller den var tokig, trots att den fått lite svagare kritik. Ja den var lite rörig, och en del blev för dumt, men på det stora hela tyckte jag det var en riktigt bra film. Både Garfield och Stone är ju fantastiska.

 

Jag tog ett covid-test i måndags, och idag såg jag att jag var positiv. Jag ville väl tro att jag skulle vara negativ numera, det är jag kanske idag, men tydligen inte i måndags. Det var Valle som tyckte att jag skulle ta ett prov, och vänta in provet innan jag gick tillbaka till jobbet. Nu var jag på jobbet igår ändå sannolikt med covid i kroppen, och det var väl inte så smart. Jag skulle nog ha lyssnat på Valle. Så imorse fick jag gå hem från jobbet, och det blir jobb hemifrån resten av veckan. Alla är väl förvisso sjuka nu, så att vara hemma för att inte smitta någon är kanske lite överdrivet.

Lite knepigt med en reboot av Spider-Man-svängen så tätt inpå i tid från den förra filmen, men "The Amazing Spider-Man" var ändå väldigt bra. Mycket blev samma som i de tidigare filmerna, men tonen i "The Amazing Spider-Man" var lite annorlunda. Kanske lite mörkare och lite "verkligare". Inte så mycket action heller, lite mer drama, vilket var positivt. Nu blir jag sugen på att se uppföljaren, så det lär väl ske i veckan.

 

Annars var det jobb hemifrån idag, men imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet en sväng.

Att jag inte fick något covid-test förra veckan var för att min telefon hade lyckats tappa kontakten med mobilnätet. Jag märkte det först idag, och en taxichaufför med testet hade försökt få tag i mig flera gånger i veckan. Så kan det gå... Nu har jag beställt ett nytt test, mest för att se om jag är frisk. I dagsläget bör jag nog inte gå till jobbet fysiskt, men jag hämtade datorn idag, så imorgon blir det arbete, fast hemifrån. Personligen hade jag dock känt att det hade varit skönt att få komma ut lite och träffa lite folk :-).

 

Liverpool vann för några timmar sedan en rätt rörig match mot Crystal Palace. Skönt med seger, men ingen bra match.

 

I mitt förra inlägg glömde jag skriva att jag även såg "Nybyggarna" under min sjuktid. Ingen fartfylld upplevelse, men en sådan film måste ju ha setts minst en gång.

 

Igår såg jag "Spider-Man 3" också. Inte lika bra som de två andra filmerna i serien, men ändå sevärd. Jag uppskattade den där Black-Spider-Man-grejen. Det blev lite nytt, men annars var det nog lite för mycket busar osv och för lite humor och annat som gjort de föregående filmerna bra.

 

Nu ska det bli spännande att se de senare Spider-Man-filmerna som jag har noll koll på sedan tidigare.

Ja när en är sjuk blir det mycket skärmtid...

 

Einár 2002-2021 - Hans död är tragisk och sannolikt för de flesta rätt oförståelig, men det senare återstår att se. Däremot är jag rätt ointresserad av människor som jag uppfattar ungefär som Nils Grönberg.

 

Katastrofen Costa Concordia - Dokumentärer om katastrofer uppfattar jag nästan alltid som intressanta. I den här dokumentären tror jag tanken är att föra fram att allt inte var kaptenens fel, men de kommer ändå typ fram till att det nog ändå var kaptenens fel, även om han inte borde få ha tagit skulden ensam. Så det blev lite ambivalent.

 

Arvet efter Fadime - Hedersvåld förefaller ha varit märkligt svårt för vissa att greppa. Dokumentären kanske kan upplysa dessa personer en aning, men egentligen inte något nytt.

 

Hotet mot Ukraina - Titeln säger sig självt. Intressanta intervjuer med Zelenskyj.

 

 

 

 

Innan jag blev sjuk hann jag läsa ut Charles Murrays bok - Facing Reality. Murray har rört om i grytan förr, och det här är ingen bok som förmedlar något nytt, utan det är främst en mängd statistik gällande brott och testresultat till högre utbildning.

 

Det Murray lyfter fram gällande testresultat till högre utbildning är att det genomgående är så att asiater presterar högst, följt av vita, latinos och sist svarta. När det gäller brott är det generellt omvänt. Det han vill säga med det förra är att det därmed inte är så märkligt att samhället ser ut som det gör gällande vilka som sitter på höga positioner i samhället. Gällande det senare vill han visa att det är svårt för en polis att i varje läge agera som en robot och bortse från tidigare upplevelser, därmed blir det fel ibland.

 

När det gäller intelligens och kognitiva färdigheter är det alltid känsligt, men det gör det inte mindre intressant.

I mild feberyra såg jag serien "Archive 81". Den handlar om en snubbe som får i uppdrag att restaurera gamla videoband, och det visar sig att det som finns på banden har med en demonkult att göra. Serien har en rätt creepy känsla hela tiden och det är inte så många "jumpscares". Serieskaparna litar på att manuset ska vara skrämmande nog, vilket det är. Det är dock vissa delar i manuset som jag inte riktigt greppade. En sådan grej är att de som restaurerar de gamla banden börjar se demoner i banden, det hängde jag inte med på. Jag antar att det förklarades, men det är en del sådana saker som känns otydliga i serien.

 

Skådespeleriet är överlag så där. Serien är på Netflix så castingen känns som vanligt onaturlig, men väldigt korrekt. Jag undrar om Netflix någonsin funderar över att de sällan har "vanliga" människor i sina huvudroller? Det är ofta genomtänkt i kön och hudton, men att exempelvis ha en lönnfet videonörd som huvudroll, det går inte. Snyggt ska det vara, vilket även gäller den kvinnliga huvudrollen. Det ger en ambivalent upplevelse och en känsla av konstgjordhet.

 

Slutet är öppet, och en förstår inte riktigt vad något handlar om. Jag antar att tanken är att spela in fler säsonger, eller så är det bara som så många gånger förr, att manusförfattarna inte riktigt får ihop det.

 

Nu har jag kanske låtit lite gnällig, men på det stora hela är det en helt ok serie, och det är ju inte så att det vimlar av rysarserier.

Igår kom nyheten om att Meat Loaf hade dött. Jag tror nästan att en hel del förvånades över den uppmärksamhet det fick. Jag gissar att de flesta inte känner till hur stort albumet "Bat Out of Hell" är? Inte för att det var den skivan jag lyssnade mest på som ungdom, men jag ska ha albumet på CD någonstans.

 

Det är dock inte "Bat Out of Hell" som haft någon större betydelse för mig vad gäller Meat Loaf, utan låtarna "I'd Anything For Love (But I Wan't Do That)", "Dead Ringer for Love" och "I'd Lie for You (And That's the Truth) var de låtar jag främst lyssnade på från Meat Loaf. Det är väl också främst den första som haft någon större inverkan på mitt liv. Den hade jag på en av mina Absolut Music-skivor, och jag tyckte den var fantastisk redan då. Sedan tror jag den försvann något från musikvärlden. Jag kan inte minnas att jag hört "I'd Anything For Love (But I Wan't Do That)" på väldigt länge sedan jag började lyssna på den igår igen. ...och vilken jävla låt det är! Jag satt och bölade som ett barn när jag lyssnade på låten igår. Varför vet jag inte, det bara blev så.

 

När jag sedan började läsa på lite om låten upptäckte jag att det nog snarare är, den också framlidne, Jim Steinman jag gillar. Det är han som skrivit och producerat låten. Men inte bara det, han har även skrivit och producerat ett par andra av mina favoritlåtar - "Holding Out For a Hero" och "It's All Coming Back to Me Know".

 

En mans död kan leda till nya "förvånande" upptäckter.

Nu är Valle sjuk, så nu har hon väl fem dagars mindre helvete framför sig :-(. För mig blir det även lite snurrigt. Jag kan inte gå till jobbet väl? Men jag måste väl kunna hämta min dator, så att jag kan jobba hemifrån?

 

Jag har en hel del jag vill teckna ner här, främst sådant jag sett i ett milt febertöcken. Jag tror dock att jag kommer att dela upp det i mindre inlägg.

 

Till rubriken, igår såg jag om "Spider-Man 2". Jag har sett den även innan, men jag kan inte riktigt minnas när. När de här filmerna släpptes ansåg jag nog inte de vara så spännande, så det var ingen större händelse, vilket det förvisso inte är nu heller, men Spider-Man som koncept har nog blivit något mer akuellt för mig nu än vad det var då. Av själva filmen mindes jag inte så mycket heller, men en del kändes igen. Det som slog mig när jag såg filmen nu, och som jag verkligen inte kan komma ihåg att jag reagerade på sist, var att "Spider-Man 2" är så bra. Den är rätt mycket bättre än den första filmen, trots att även den är mycket bra. "Spider-Man 2" är således en mycket bättre film än jag mindes den som.

 

Nu ser jag fram emot att se den tredje filmen i serien, som jag faktiskt inte tror att jag sett förut.

De senaste dagarna har varit riktigt jävliga, och jag tror inte att jag upplevt något liknande i mitt vuxna liv. I söndags morse vaknade både jag och Valle och kände av något skit i kroppen. Jag kände något i halsen och hon något mer liknande en förkylning. Eftersom jag hade varit sjuk två gånger under den senaste tiden räknade jag inte med att det här skulle bli något större, så jag gick och tränade, vilket gick bra. Sedan när jag satt och kollade på Liverpool - Brentford kom febern. Pang, från ingenstans, inga andra symtom förutom den där knepiga känslan i halsen. Förvisso ingen galet hög feber, men runt 38-39 grader. Febern satt sedan i tills idag. Alltså konstant feber i över fyra dagar. Efterhand blev jag lite täppt i näsan, men ingen direkt rinnande näsa och lite hosta, men inte heller den överjävlig. Det var typ som att bara vara sjuk i feber. När jag hade lunginflammation som barn hade jag säkert feber under en längre tid, men jag minns det som att febern då kom och gick, men att ha feber konstant så här länge var för mig något nytt. Det var som att kroppen inte visste hur den skulle hantera problemet. Som att det tog ett par dagar för kroppen att komma på hur den skulle hantera vad det här nu var.

 

Jag beställde ett covid-test, men jag har inte fått det än, så det får vara.

 

Jag kände mig för övrigt som en hemkommen astronaut när jag gick ned för trappen förut, riktigt geleiga ben :-).

Igår kände jag av något i halsen och på kvällen kom febern. En bit över 38 grader. Tung i huvudet, men inte riktigt som huvudvärk och hosta. Det kom utan större förvarning. Under natten och idag har jag haft feber. Jag blev tvungen att stanna hemma från jobbet och spenderat hela dagen i sängen. Jag lär få stanna hemma imorgon med dessvärre. Så här mycket sjuk som jag har varit under den här vintern vet jag inte om jag någonsin varit. Nu känns det ialf som att febern har lugnat ned sig.

Att spela djävulens advokat är väl något som är rätt vanlgt, men som jag tänker är något en generellt använder sig för lite av. Det är lättare att landa i confirmation bias och inte utsätta sig själv för svåra motargument.

 

Det var dock inte det jag kort tänkte skriva om så här på morgonkvisten. Vi såg den numera rätt gamla filmen "The Devil's Advocate" igår. En av inte allt för få filmer jag "alltid" har hört talas om och som jag tidigare tror att jag har sett, eller helt missförstått vad det är för någon form av film. För det visade sig att jag inte sett filmen tidigare och att min tidigare fördom om att filmen var någon form av komedi var fel. Jag tror att jag blandat ihop den med "Analyse This", som egentligen är en rätt olik film. Det finns alltså ingen komedi där en advokat ska försvara djävulens påhitt? Kanske skulle vara något.

 

Om jag återgår till "The Devil's Advocate", vad tyckte jag? Första timmen tyckte jag var riktigt bra, och idén är även den bra. Jag blev även till en början glad över att filmen verkade vara en rysare/thriller med lite hjärna. Inte bara massa effekter. Slutet var dock lite av en besvikelse. Först var hela scenen där filmen når sitt klimax onödigt skrikig, vilket störde mig. Det var onaturligt på ett dåligt sätt. Jag kan inte komma på något bättre, men det kändes som att filmen inte blev helt komplett, att de inte riktigt fick ihop det efter en bra uppbyggnad. På det stora hela gillade jag dock filmen.

 

Ja det var det morgoninlägget.

Idag i skuggan av oro för krig och brutala elräkningar för vissa tog vi en tur runt i Sthlm.

 

Första stoppet var Karlbergs slott. Det ligger rätt nära där vi bor och är ett slott som jag inte besökt förut. Det går dock inte att gå in, så vi var bara runt i de fina omgivningarna. Ändå en kul grej att exempelvis Karl XII hängde runt i krokarna som ung. Förutom att slottet är fint och att omgivningarna är vackra var hunden Pompes grav den stora höjdpunkten :-).

Den här arbetsveckan sprang iväg. Jour hela veckan, vilket är det jag tycker är mest kul. Jag måste även säga att jag uppskattar mina arbetskamrater. Det är dock lite tråkigt att det är så stor ruljans på dem, men det är förståeligt.

 

Annars då? Jag försökte få Valle att kika på den första Spider-Man-filmen. Jag blev inspirerad att se alla med anledning av att det kommit ett gäng nya som jag inte sett. Den första hade jag dock sett minst en gång innan. Det hela gick väl så där, Valle somnade som vanligt :-). Jag såg dock klart filmen, och tyckte att den höll rätt bra, men jag känner verkligen att jag är rätt ointresserad nuförtiden vad gäller actionscener.

 

Vi har köpt ett bord som jag monterat ihop. Tungt som bara den, blir tufft när vi flyttar härifrån någon gång :-).

 

Ja så mycket mer har jag inte hunnit med.

Nu har jag läst ut Harry Potter-äventyret - Fången av Azkaban. Riktigt bra, och som jag minns det, blev det bra mycket tydligare än i filmen. Riktigt bra bok måste jag medge. Den var svår att lägga ifrån sig.

 

Serien "Folk med Ångest" på Netflix var inte lika bra. Vad är tanken? Deckare där inte alla inblandade presenteras från början blir inte så bra. Det ligger viss ångest i serien som titeln antyder, men den försvinner nästan i seriens rätt fåniga karaktärer. Jag får nästan känslan av att allt är en sämre pastich av "After Life", alltså att vilja skämta med något väldigt seriöst. "Folk med Ångest" lyckas dock bara halvbra, för trots allt är det rätt underhållande, men känslan är ändå att det här är ett lågbudget-projekt som mindre kända personer inte hade fått igenom.

Imorgon börjar jag jobba igen. Inget större problem med det förutom att jag känner att friheten att göra vad jag vill tas ifrån mig :-). Det stör mig. Det är ju så himla skönt att vara ledig med så pass mycket pengar att en klarar sig.

 

Gårdagen skiljde inte ut sig något särskilt från de andra lediga dagarna; träning, dokumentärer, serier och läsning.

 

Kul att statsministern hade efterlyst städhjälp. Jag kritiserar inte henne för att hon har städhjälp, det tror jag är en bra grej, men att kontrollerna är så dåliga är oroväckande. Det är ändå statsministern vi pratar om. Att ett städföretag har anställda svart bör förvåna få. Jag märker av det här med illegal arbetskraft varenda dag på jobbet. Det är provocerande att arbeta med det.

 

Typ i brist på bättre såg jag klart serien "Pyramidernas mysterier" igår, så det har blivit väldigt mycket egyptisk historia de här dagarna. Vore kul att åka till Egypten och se alla dessa pyramider.

 

Blir en lugn dag idag också :-).

Mitt PCR-test sket sig. Något hände så det kunde inte analyseras. Spelar mindre roll för nu är jag ändå frisk. Valle tog ett antigen-test igår och fick negativt svar. Hon är dock inte nöjd och har bokat ett PCR-test :-).

 

Det är lite segt när båda är sjuka i dessa tider. En vill inte gärna träffa annat folk då i onödan.

 

Ja, ja, jag har passat på att se ett par gamla filmer som jag under en tid tänkt att se. Filmen "2001: A Space Oddysey" har jag förvisso tänkt att se under väldigt många år, men det har inte blivit av. I slutet av 2010 tror jag till och med att jag hade den nedtankad, men att jag hoppade att se den eftersom jag inte hade några undertexter. Förvisso märkligt med anledning av att de knappt pratar i filmen, men det visste jag kanske inte då, eller så minns jag fel. På många sätt en bra film, men även rätt seg i sitt myckna psykedeliska foto. Sedan lider väl även filmen av brist på förklaring av vad som händer? Det är inte så ovanligt i film, och brukar ofta ses som något bra, men jag vänder mig mer och mer emot det. Det är nog främst en brist på fantasi hos manusförfattaren. Jag hade gärna sett att det hade varit ännu mer med AI-datorn HAL 9000. Det bästa med filmen är att Kubrick lyckats göra spännande underhållning utan allt för stora effekter.

 

Nu finns även Troells "Utvandrarna" på Netflix. Jag lovade mig själv att se den filmen efter att ha läst böckerna förra vintern. Filmen är uppdelad i fyra delar på Netflix, vilket är bra. När en har läst böckerna blir en inte direkt överraskad över handlingen, men fotot är fint. Det är inget jag kommer att se igen, men ska ju ha setts någon gång. Varför de var tvungna att göra en nyinspelning har jag lite svårt att förstå, men det är väl ekonomiska intressen.

Jag tycker dock "vart" låter lite märkligt där, men jag tror att det är rätt.

 

Nog kom vi upp lite sent idag, men dagen har ändå sprungit iväg. Jag har grejat med LekOutlet.se och lite foton, men så mycket mer har jag inte hunnit med.

 

Igår kväll såg jag dock äntligen "The Death of Stalin", en film som kommit upp några gånger de senaste åren, och som på ett skämtsamt sätt tar upp hur det gick till när Stalin dog 1953. Jag trodde nog att filmen skulle vara roligare, men den var ändå rätt bra, och vad jag förstår tillräckligt nära sanningen för att den även ska vara lärorik. Så ser en filmen har en någorlunda koll på hur det gick till när Stalin dog och det som hände därefter.

 

För minnet såg jag även "Pyramidernas förbannelse" och "Den första pyramiden" igår.

Nu är Valle förkyld istället för mig, även om jag fortfarande har lite lock för öronen osv. Imorse fick jag även ett SMS om att jag skulle få ett corona-test idag. Spontant känns det för sent. Om det nu spelar någon större roll gällande att mäta hur många som är smittade, eller att jag själv ska få veta om jag varit smittad, så verkar det rätt krångligt att ta reda på det. En ska inte gå ut om en har förkylningssymtom, och då blir det ju svårt att testa sig :-).

 

Att vara ledig är fantastiskt. Jag kan följa börsen (även om den oftast främst gör mig irriterad), tänka lite mer kring LekOutlet.se och kankse främst lära mig en massa saker genom film, dokumentärer och böcker. Tiden räcker knappt till. Blir jag trött på att koncentrera mig på att lära kan jag istället träna eller spela Playstation, Tänk att få leva så här hela tiden :-).

 

Som vanligt blir det mycket historiska dokumentärer. En del bättre än andra. Nu senast såg jag "De norska SS-soldaterna" om norrmän i SS. Jag hade önskat mer reflektion om varför de blev SS-soldater än vad som framgick. Istället var det mycket om deras upplevelser av kriget, vilket förvisso var rätt intressant.

 

Igår såg jag den utmärkta dokumentären "Stormningen av Kapitolium" där jag verkligen tyckte de lyckades kombinera foto från stormningen med intervjuer från de som stormande och polis mm. Den mest intressanta av dokumentärer gällande den händelsen jag sett.

 

Jag hann även med "Monstret Henrik VIII" igår. Såg en liknande dokumentär-serie om honom för ett par år sedan, så det var nog inget som direkt slog mig med den här.

 

"Hitler & Stalin" hade sina poänger. Om hur de hjälpte varandra i början av kriget och hur Stalin blev besviken när Hitler invaderade Ryssland. "Nazisternas väg till makten" var utmärkt, där jag lärde jag mig mer om von Papen, Geli Raubal och von Schleicher bland annat.

 

Det har även blivit en hel del om urbefolkning i Latinamerika. "Mayarikets värld", "Aztekrikets nedgång och fall" och "Inkarikets erövringar", som jag nämnt tidigare. Inka har jag väl haft någon form av grundkoll på sedan jag gick Inkaleden 2010, men azterkerna och maya har jag blandat ihop. Nu tror jag att jag ska kunna hålla isär dem :-).

 

Jag lyckades även lura med Valle och se "Leonardo Di Caprio - Från oskuld till Oscar". Förstod inte titeln, men jag tycker nästan alltid det är intressant med dokumentärer som följer en känd person, för jag har sällan någon större koll på dem sedan innan.

 

"Året var 1972" har jag också sett.

 

Ja som synes har jag inte speciellt svårt att hitta sådant som är intressant att spendera tid med när jag är ledig :-). Jag har säkert även missat något. ...och att jag skriver ner små notiser om det jag sett är, som jag sagt många gånger tidigare, främst för att hjälpa minnet i framtiden.

 

Något som är kul med detta är att jag blir intresserad av platser att besöka, så nu har jag några platser i Sthlm dit jag tänkte att jag och Valle måste åka. Hon är nog inte lika förtjust som jag, men hon gillar ju att åka runt i Sthlm :-).

Först och främst är jag mycket bättre nu, jag har dock inte fått något covid-test, så jag gjorde kanske fel i beställningen, eller så är det något annat bekymmer. Kommer det inget test skiter jag i det.

 

När jag fyllde år fick jag Magnus Västerbros "Tyrannens Tid" om tiden under Karl XII krigsår. Först nu har jag hunnit läsa ut den, och det var en utmärkt bok. Historieböcker som handlar om en person, brukar ju främst handla om den personens gärningar. Den här boken handlar dock i första hand om hur livet var i Sverige för folket under tiden Karl XII var runt och krigade i stora delar av Europa. Det är alltså inga detaljerade beskrivningar av slag osv utan främst utdrag från brev med mera skrivna av vanliga medborgare i Sverige. Jag tycker att det blev ett mycket bra upplägg vilket som sagt gjorde boken mycket läsvärd.

 

Det är knappast något nytt, men den här boken belyser verkligen vilket helvete det var att leva som vanlig medborgare i Sverige under den här tiden, och kanske speciellt som man. I princip alla män i vapenför ålder tvingades ut i krig, och det betydde oftast en för tidig död. Utöver det drabbades Sverige av pestutbrott, vilket förvisso drabbade alla lika hårt. Jag brukar ofta tänka på hur himla bortskämda vi är med de liv vi lever nu och hur alla små problem blir så stora nuförtiden. Jag har inget emot dagens alla rättigheter och bekvämligheter, men det som många problematiserar nuförtiden blir för mig nästan svårt att greppa i jämförelse med hur illa det skulle kunna vara. Det är som att vi hela tiden måste framåt och aldrig kan stanna upp och känna hur bra vi har det.

 

Jaja, kontentan av boken är ialf att Karl XII var en tyrann som terroriserade sitt eget folk genom sina krig. Det men anledning av höga skatter för att finansiera krigen och stort uttag av män till krigen. Det ska dock påpekas att Karl XII inte startade något krig, men han hade sannolikt kunnat få fred många gånger om han hade önskat det.

 

När jag läst klart boken såg jag även om avsnittet ur Hermans historia om Karl XII. Det är gamla avsnitt, men jag gillar dem, och kan åter rekommendera dem för den som är historieintresserad.

För några dagar sedan såg jag den sista filmen i Mission Impossible-serien med Tom Cruise - Fallout. Det är en film som fått väldigt bra kritik, och visst är den snygg, men det blir för mycket biljakter och fräcka stunts. Det blir inte så mycket över till handling och personporträtt. Jag håller fortfarande "Ghost Protocol" som den bästa filmen i serien.

 

Det blir kanske lite för mycket av samma när en ser sådana här filmer efter varandra? Det är kanske bättre att se dem lite då och då? Jag kanske blir lite mättad och därför bedömer dem som sämre än vad de är...

 

Det fanns nog ingen direkt anledning till att jag såg serien nu. Jag hade sett den första filmen förut, och ialf delar av den andra. När jag har påbörjat något vill jag alltid avsluta det, så det är väl en anledning till att jag tog mig för att se serien nu. En annan är ju att filmerna fanns tillgängliga och att jag även sett några andra filmserier på sistone som jag inte sett tidigare, eller bara delar av tidigare.

 

En grej med Mission Impossible är dock att jag har sett något avsnitt av den gamla TV-serien, eller vad det var, som barn. Det kan ha varit pappa som presenterade den för mig någon gång som barn. Jag har även ett Mission Impossible-spel till NES som jag spelade väldigt mycket innan jag till slut klarade det. Det var en boss i mitten av spelet som var riktigt svår. På så vis har väl Mission Impossible haft lite mer påverkan på mitt liv än mycket annat i samma genre.

 

Slutligen ska det komma nya filmer i serien, så då lär jag väl se dem. Det är som med Bond, nu när jag sett alla blir det lite roligare när det släpps en ny film :-). ...men jag har inte sett senaste Bond än ändå :-).

Det första kompletta pandemi-året i mitt liv. Som jag sagt tidigare känner jag mig inte direkt begränsad av pandemin. Det är någon konsert här och var som jag saknar, men annars gör det inte mig så mycket. I varje fall ur ett svenskt perspektiv där det mesta är mer eller mindre öppet trots pandemin.

 

För min del har 2021 varit ett utmärkt år. Som jag skrev tidigare gick börsen bra. Året har inneburit lite förändringar. Jag har flyttat till Sundbyberg och bytt arbete. Arbetet är varken sämre eller bättre än det jag hade innan. Det är dock intressant att testa något nytt. Hittills har det inte heller varit speciellt betungande, vilket jag inte har något emot. Jag tycker även att arbetskamraterna är bra. Boendet vi hittade här i Sumpan är bra, och att bo här i närheten av Sthlm är helt ok. Det finns mycket att se och upptäcka, det är även intressant att bo i Sveriges centrum. För hur man än ser på det hela så utgår det mesta från Sthlm. I övrigt är det ungefär som förväntat, jag umgås lite mindre med folk och allt tar mycket längre tid vilket gör att jag inte orkar göra lika mycket.

 

Annars har det kanske inte varit så många överväldigande upplevelser i år. Systerdottern Lo är nog det största :-). Kul med en födelsedagshälsning av Hanif Azizi också :-). Resorna till Italien hör också till höjdpunkterna på året.

 

Sammantaget har 2021 som sagt varit ett väldigt bra år trots förkylning på slutet. Nu får jag se till att 2022 blir ett minst lika bra år, trots förkylning så här i början :-).

Jag har inte orkat skriva något mer trots mitt löfte för ett par dagar sedan. Det innebär att det kan bli flera inlägg idag. Jag är ju ledig idag med :-).

 

Nu mår jag bättre. Näsan är täppt, men rinner inte. Det gör inte heller längre ont i slemhinnorna i näsan. Däremot har jag lock för öronen och en del slem från halsen. Den svaga febern som kommit och gått de senaste dagarna är även för tillfället borta.

 

Igår beställde jag ett covid-test. Det ska komma under dagen. Jag har dock inga specifika symtom vad gäller covid. Alltså inga problem med smak, lukt och andning. Däremot kom jag att tänka på att det måste vara bra att ta ett test med anledning av nästa vaccinering. En ska väl inte vaccinera sig om en precis haft covid?

 

Nu verkar det främst vara en rejäl förkylning jag har, men omikron-varianten verkar ju ha de symtomen, om jag förstått det rätt?

 

Nu hoppas jag att det fortsätter att bli bättre och att viruset inte kilar ned i bronkerna igen. Jag har ju nämligen varit ovanligt sjuklig senaste tiden.

Jag är förkyld. Jag kände att det var något igår, och så lite senare framåt kvällen började näsan rinna ordentligt. Natten har därmed varit rätt seg. Nu rinner näsan fortfarande, men den är inte lika täppt som inatt, så det känns bättre.

 

På så vis var det bra att vi inte hade något planerat för nyår, för då hade jag behövt gå hem.

 

Istället för fest kikade vi på den mycket omtalade filmen "Don't Look Up". Det är en satir, komedi, gällande en komet som håller på att krocka med jorden, men som få tar på allvar. Kometen ska vara en analogi för problemen med miljön. Underhållande film måste jag säga med bra skådespelarinsatser. Däremot vet jag inte om analogin är helt bra. Det jag menar är att jag tror inte att några "klimatförnekare" kommer ändra sig efter att ha sett filmen. Klimatet är så mycket mer komplicerat än att en komet kommer träffa jorden. Jag är nästan rädd att filmen bara spär på en redan stark polarisering på klimatområdet. Jag tycker dock att en kan försöka se bortom filmens något fåniga budskap och främst se den som en rätt bra, och något annorlunda, komedi.

 

Lite senare idag har jag tänkt att skriva lite om 2021.