Prey
Jag vaknade tidigt imorse. Det var väl lika bra, så kan jag säkert somna i tid ikväll trots tidsomställningen. Skönt att komma till gymmet tidigt också.
Idag hade jag gärna åkt till Örebro för att fira diverse födelsedagar, men järnvägen byggs om, vilket gör att det tar en evighet att åka plus att det kostar mera. Det tillsammans med att jag var i Närke förra helgen gör att jag hoppar över det. Jävligt trist!
Det jag främst tänkte skriva om nu är de två senaste filmerna jag sett i serien om rovdjuret. För ett par dagar sedan såg jag den hårt kritiserade "The Predator". Det finns definitivt mycket att kritisera. Filmen är rätt fånig, men jag gillar humorn och att den har en rätt avancerad intrig med att ett rovdjur vill ge människorna vapen för att försvara sig med mot mer avancerade rovdjur. Även grejerna med miljöförstöring och autism tycker jag hade sina poänger. Det är mycket intrig med andra ord. Det är även med, förvisso för många, men ändå roliga karaktärer. Filmen är ett försök att göra det hela lite annorlunda, och även om det inte blir superbra, så är filmen bättre än dess rykte. Det som främst är dåligt är den kvinnliga biologen som blir någon form av elitsoldat från ingenstans.
Igår såg jag dessutom den, till skillnad från "The Predator", hyllade filmen "Prey". Där utspelar sig handlingen bland indianer på 1700-talet. Det är en film som försöker vara seriös och är helt befriad från humor. Det är rätt snyggt foto, men där slutar nog det positiva. ...eller det är en film som är rätt spännande och framstår som bra, men när en funderar lite, blir ialf jag bara irriterad. Huvudpersonen är en ung indiantjej som vill vara jägare, men som istället är någon form av healer. Hon gör uppror och börjar därför jaga rovdjuret som landat i närheten av var hennes stam bor. Bara det känns konstigt, men det är vad som utspelar sig sedan som bara blir irriterande. På något sätt utvecklas hon, som är liten till växten, på några timmar till en övermänsklig jägare och krigare. Hon kan med lätthet ha ihjäl ett gäng stora franska pälsjägare och till slut lyckas hon även ha ihjäl rovdjuret. Hon tål dessutom hur mycket som helst. Inte för att någon av rovdjuret-filmerna är realistiska, men någon måtta måste det vara. Hade filmen varit gjord med glimten i ögat som många av dess föregångare, hade jag nog kunnat köpa det mera, men den här filmen försöker vara seriös, och det blir inte bra. Det får räcka så, jag blir bara mer och mer irriterad ju mer jag skriver om filmen :-).
Kommentarer
Trackback
