För minnen och grunda analyser i stunden

Jag känner ibland nuförtiden att religion och gudstro har blivit mer accepterat. Speciellt när det gäller judar och kristna. Med det menar jag inte att religion och gudstro inte ska vara accepterat, men att det ses som en rimlig konklusion att någon eller några personer kontaktades av "Gud" för att sprida denna gudomliga visdom vidare har jag bara en aning svårt att känna respekt inför.

 

Det var lite av en ansats till en kort analys av dokumentären "Reformisten - Den kvinnliga imanen". Den handlar om en kvinna i Danmark som bildat en moské för kvinnor och där utför en mängd ritualer som generellt inte är accepterade inom islam. Jag antar att hon gör det i ett försök att refomera och modernisera islam. Det har jag inget emot, och det har ju skett inom judendom och kristendom, men jag har ändå lite svårt att greppa att hon inte bara lämnar religionen helt? Refomera eller omtolka ett trossystem finner jag märkligt. Det är ju liksom av "Gud" givet. Det är som med mycket annat, viktigare att bli bäst på något än att förstå att detta något är fel eller meningslöst. Fast i boxen så att säga. Det här ska tolkas i sammanhanget av att hon är från Danmark.

 

En annan fundering uppstod när jag kikade på den uppmärksammade dokumentären "Den hemliga sexhandeln i Irak". Den handlar om religiöst sanktionerad prostitution. Sexhandel kan en ju tycka vad en vill om, och det är inte det jag reagerar på, utan det är att det verkar vara viktigt för många att få sina sexköp religiöst sanktionerade innan de genomförs. Det är väl förvisso logiskt, men blir för mig som ett onödigt steg. Måste en följa en religion om en ändå försöker hitta passande kryphål i den? I det här sammanhanget är väl dock många så marinerade i sin religion att de har svårt att ens föreställa sig ett liv utan religion, eller ens möjlighet att leva utan religion.