För minnen och grunda analyser i stunden

När jag fyllde år nu senast fick jag som en extrapresent av mamma pocketen "Only Young Twice - Historien om Europe. Hon hade köpt den på second-hand tror jag, för att hon visste att jag gillade bandet. Jag tror dock inte att jag hade köpt boken själv, med anledning av att Europe inte är något jag lyssnar dagligen på numera så att säga :-).

 

Annat var det förr. Under tiden jag har läst boken har jag funderat på varför Europe blev en rätt stor del av formandet av den musik jag gillar? Som jag minns det tror jag att det kan vara som följer, albumet "The Final Countdown" släpptes 1986 när jag var fyra år. Antagligen var jag då tillräckligt gammal för att kunna förstå och komma ihåg musik. Jag antar att det även var mer eller mindre omöjligt att inte höra låten "The Final Countdown" under den tiden och senare, med anledning av dess enorma succé. En låt som jag för övrigt, trots att den är uttjatad, fortfarande tycker är fantastisk. Borde inte den få en riktig renässans nu med tanke på klimatkrisen? Ialf, jag kan inte minnas när jag hörde den första gången, vilket också gäller låtarna "Carrie" och "Rock the Night". De har liksom alltid funnits där, och jag har mer eller mindre alltid uppskattat dem, med visst undantag för "Rock the Night".

 

Under sen mellanstadie-tid, eller kanske tidig högstadietid, hade jag spelat in ett band med låtar jag hade spelar av från Julianas gamla kassetter. Som jag minns det hade jag upptäckt att jag gillade musik från 80-talet och därför gick jag igenom en massa musik hon hade inspelad. Jag fyllde dock bara ena sidan på kassetten, och när den tog slut började det som var inspelat på andra sidan att spelas. Jag har för mig att det skedde automatiskt i min bandspelare. Där på andra sidan upptäckte jag ljuv musik som jag inte hade hört förut. Det var någon slags synthig rock som verkligen tilltalade mig. Jag vet inte vem jag frågade om vilken grupp det var, antagligen Juliana, men fick ialf svaret att det var Europe och deras album "Out of This World". Låten som startade när bandet gick igång var den något översynthiga men otroligt bra låten "Superstitious". Det var dock inte bara den låten jag gillade, utan jag tyckte mer eller mindre hela skivan var bra, och skivan är bra mycket bättre än både "The Final Countdown" och "Prisoners i Paradise". Att tona ner syntharna något hade dock sannolikt gjort den ännu bättre.

 

Nu hade jag blivit lite av ett Europe-fan. Jag köpte sedan deras samlingsskiva 1982-1992, och den spelade jag dagligen när jag tränade styrketräning hemma. Det måste ha varit 100-tals gånger jag spelade den. "Cherokee" blev en favorit :-). Jag hade sedan föredrag om bandet på högstadiet

 

Jag tror även att Europe är en anledning till min aversion mot alla dessa människor som anser det vara viktigt att lyssna på "rätt" musik. När jag lyssnade som mest på Europe på 90-talet ansågs det vara otroligt fånigt. "Pudelrock" var inte inne då för att uttrycka det milt :-). Att säga att jag gillade Europe på den tiden kändes lite som att svära i kyrkan.

 

Europe var även bandet som fick mig att förstå hur kul det kunde vara med konserter. Jag var ofta på Hultsfreds-festivalen och andra konsertarrangemang när jag var ung, men det var nog först 2004 och genom Europes konsert i Linköping jag kände att en konsert kunde vara magisk. När konserten var slut ville jag se nästa konsert med bandet, vilket inte blev av, men det är ialf ett försök att gestalta känslan. Jag tror inte jag hade haft den känslan efter en konsert innan.

 

Nuförtiden händer det att jag sätter på någon av de vinyl-skivor jag har av Europe. "Out of This World" är bra, de andra två albumen jag nämnde tidigare, som jag har, är väl svårare att bli imponerad av, med vissa undantag bland låtarna. Jag har inte lyssnat någonting på Europes nya material, förutom den skiva som kom när de återförenades, och som jag tyckte var så där. Summa summarum är väl att Europe har påverkat mitt liv rätt mycket, men ändå har en rätt liten plats i mitt liv nuförtiden.

 

Boken då? Jo den var värd att läsa, men det var inga "nya" intervjuer med bandmedlemmarna utan mer ett ihopplock av vad som sagts och skrivits tidigare. Jag tycker dock att det är en bladvändare med roliga uttalanden av Anders Tengner och en intressant insyn om varför Europe fick så stora ekonomiska problem.