För minnen och grunda analyser i stunden

Det var dryga sju år sedan jag såg Deportees senast. Den gången var det på P2, Klaras, eller vad nu hette under den perioden, nu var det på Satin.

 

Satins scen är en trång och svettig plats med känsla av källarlokal. Det är sannolikt bra i vissa fall, även om jag inte kan minnas att jag någonsin tyckt det. Det som gör det problematiskt är att det är väldigt stora pelare nästan mitt i där vi i publiken ska stå. Det gör att det kan vara rätt svårt att se bra. Ljudet brukar inte heller imponera på en ljudamatör som mig. Konserthusets foajé och Frimis ger alltid en klart bättre ljudupplevelse.

 

Om vi nu bortser från dessa förutsättningar gjorde ändå Deportees en sympatisk spelning, och slutlåten "A heart like your's in a time like this" är både fantastisk i sig själv och magisk live. I övrigt saknades de flesta låtarna jag lyssnade på när Deportees slog igenom i mitten av 00-talet, vilket var synd, men föga överraskande. Det var samma för sju år sedan.

 

Bandet stannade sedan kvar och signerade skivor. Jag passade på att köpa deras senaste LP och fråga varför de inte spelade exempelvis klassikern  "Arrrest me 'til it hurts", och fick svaret att sångaren sannolikt skulle ha svårt att sjunga på det sättet nuförtiden, men även att de inte repat in den. I övrigt gav de ett väldigt trevligt intryck när jag pratade med dem.