Hush
Inte låten, utan filmen...
Efter alla dokumentärer och böcker gällande DDR, och vad som hände efteråt, var det skönt att igår bryta av med en spelfilm. Det blev skräckfilmen "Hush" eftersom den fanns på Netflix och inte var så lång.
Skräckfilmer har en tendens att vara lika varandra, vilket blir lite tröttsamt när en sett några sådana genom åren. Ibland lyckas dock filmskaparna hitta på något nytt, eller ialf nytt för mig, och det tyckte jag de lyckades med i "Hush". Filmen handlar om en döv kvinna som ute på landet blir attackerad av en mördare. Låter kanske inte så orginellt, men dövheten gör filmen annorlunda. Detta tillsammans med bra skådespeleri gjorde, lite fördomsfullt, en rätt typisk skräckfilm annorlunda och väldigt bra.
En får givetvis bortse från att det inte ges något motiv till varför mördaren gör som denne gör och varför han har en armborst med sig, samt det ogenomträngliga glaset. Det sista känns "overkligt" som svensk, men det kanske fungerar så utomlands?
Kommentarer
Trackback
