För minnen och grunda analyser i stunden

Igår var jag och Peter och såg legenden Jakob Hellman på Konserthuset här i Örebro. Publiken bestod främst av svennebanans i min ålder och uppåt, vilket var något som överraskade mig en aning till en början. När sedan Peter kollade upp att skivan "...och stora havet" släpptes så tidigt som 1989 blev det logiskt. Jag trodde väl från början att det skulle vara en majoritet av poppiga människor i min ålder, men de verkar ha missat Jakob Hellman.

 

Konserten var lite annorlunda. Främst för att det var en paus mitt i konserten, men även för att Hellman hade väldigt mycket torrt men humoristiskt mellansnack. Något jag gillar, så länge det inte är politiserande, vilket Hellman absolut inte gjorde det. Hans mellansnack bestod av olika något röriga betraktelser över honom själv och livet i allmänhet. Lät förvisso ganska inövat, men vad gör det när det är bra?

 

I övrigt lät det bra, kanske något svårt att höra sången ibland. Jag saknade några av de visor han gjort covers på, men alla andra hits framfördes. Konserten nådde inte upp till fem plus, men det var inte långt därifrån.